Första spårsnön
Gråa dagar med regn och fukt och några grader vamt. Så har det mest varit de senaste årens novembrar. Så blött att bastudörren svällt igen och inte gått att öppna förrän kylan kommit och torkat upp fram mot årsskiftet! Men i år började det litet bättre med några kalla dagar -- ner mot -10 grader vid torpet -- och snö.
Den här dagen hade regnet återvänt och det kom fortfarande några lätta skurar. Men snön låg kvar på skogsbilvägarna och skänkte lycka åt den spårtokige!
Ibland lättade det upp litet och då lyste ännu vassen i en av vikarna i Oqvista Storsjön...
2010-11-14.



...men vände man på sig var det andra färger, som stämde bättre med den rått gråa novemberluften.



Vildsvinen tycks ha överlevt de stora rodjurens återkomst till dessa Roslagsskogar! Här har suggan gått med sina fyra små kultingar på skogsbilvägen, långt från närmaste matning. Annars är det jägarnas matningar som drar dem till sig -- och hjälper dem att överleva och föryngras!



Grävlingen har gått och lagt sig för vintern, men ger sig gärna ut på en tur i friska luften en dag som den här med plusgrader ute.



Räven har varit ute, som vanligt. Den verkar ha minskat i antal, kanske beroende på de stora rovdjuren som patrullerar de här skogarna?



... på ständig jakt efter de här, sorkarna, eller mössen.



Skogens harar -- i det här fallet en tyskhare -- gillar att hålla till på hällmarkerna. Här har den kommit ner mot vägen ...



... men gjort en typisk harmanöver och vänt på stället och sprungit tillbaka upp på berget i samma spår, för att litet längre upp göra ett avhopp.



Ingen vidare bild, men man blir så glad när man får se ett tjäderspår! Den här hade gått en sträcka längs vägen medan det fortfarande snöade, det syns ett fotavtryck nere tv i bilden -- och så lämnade den en typisk spillning efter sig.



"Okänd plats" kallade Annika von Hauswollf sitt foto av ett grustag, som Bukowskis auktionerade ut för 80-100.000 kr. Det kan man väl säga om den här "platsen" också: vändplanen där den västra skogsbilvägen på Fastarbyskogen slutar ...



... och kanske kan man säga så om den här bilden också, som föreställer ett av alla de tusentals jakttorn som pryder våra skogar ...



... platsen är dock inte okänd för denne mård, som sprungit över vägen nedanför tornet!



Lustigt nog ser man rätt ofta ekorrens spår i samma stråk som mårdens ... på ett sätt inte så konstigt eftersom den sistnämnde sägs vara en hejare på att jaga den förstnämnde uppe i trädkronorna ... men faktum är att spåren står parallellt vintern igenom så någon form av fredlig samexistens tycks ändå finnas. Ekorren varierar i antal mellan åren på grund av frösättningen hos fr.a. granen -- i år verkar det inte vara så gott om dem. Ekorrarna, alltså.



Vi avslutar denna november odyssé i utkanten av Össeygarns s:n med den ståtliga jätte som växer intill Fastarby gamla tomt.