Rapport från studieresa till Köpenhamn och London.
Vi var några fackliga representanter som fick möjlighet att studera brevresningsmaskiner i Danmark (NEC) och England (Siemens=AEG). De båda mär kena bygger på samma principer, först en trumma försedd med kammar som fångar upp breven så att de kan matas in i nästa del där de förs med band förbi formatavkänning, adressläsning, frankeringsavläsning och frimärksstämpling. Stämplingen sker för övrigt med en bläckspruta. Sen går, i engelsmännens fall, breven direkt in i en brevsorteringsmaskin.
Köpenhamn
Först tog vi oss en titt på danskarnas maskiner som har varit i drift c:a 1,5 år.
Innan posten går in i brevresningstrumman skiljer man ur klump, storbrev och sladder. För att göra detta har man en förskiljningsanläggning som väl inte riktigt når upp till våra krav på ergonomi. Bl.a. kastade man klumpen i en behållare som stod bakom ryggen. Man talade om att det var oerhört viktigt att sladdret togs bort annars var det stor risk att de trasas sönder i maskinen. Det var inte lika viktigt att ta bort storbrev och klump eftersom trumman skiljer bort dessa, men om man inte gör det så får anläggningen lägre kapacitet. Något annat som skapar problem är blöt post, då kan trumman inte alltid sära breven åt. Kon struktionen av staplarna där den färdigresta och stämplade posten kom ut var väl inte helt genomtänkt eftersom man fick vända breven ett halvt varv innan den lådlades.
Swindon nästa
Det behövs sex personer för att sköta en maskin, fyra i förskiljningen och två för själva maskinen inklusive efterarbete.
I Köpenhamn har man c:a 300 000 för sändelser i brevlådstömningen och av dessa klarar brevresningsmaskinen c:a 200 000.
Efter diverse förseningar kom vi så till England. Först till en splitter ny anläggning i Bristol med 8 maskiner som bara gick i provdrift dagtid och eftersom vi var försenade hade produktionen redan slutat. Men redan här kunde vi konstatera att man inte hade någon förskiljningsanläggning.
I flygande fläng gav vi oss sen iväg till en anläggning i Swindon 10 mil bort som varit i drift några månader. Där var pro duktionen i full gång och vi kunde studera hur man arbetade vid inmatningen till trumman. Man stod och grävde i upptöm ningen och slängde klump och storbrev i bunkar intill sig, något sladder existerar nästan inte i England.
Maskinen i sig fungerade bra och verkade driftsäker och gav ett intryck av högre kvalitet än danskarnas, men yrkesinspek tionen i Sverige hade väl fått dåndimpen om man sett brevsorteringsmaskinen. Den hade nämligen utmatning i tre rader staplar där den översta raden var så högt placerad att man, om man var under medellängd, fick stå på tå för att tömma den. Att man i Eng land inte prioriterar arbetsmiljön märktes också tydligt i lokalernas utformning som var stora industrihallar utan någon som helst bullerdämpning.
Den typ av anläggning som eng elsmännen har d.v.s. med en brevsorteringsmaskin, kallas för IMP = Integrated Mail Processing och har en teoretisk kapacitet på 40 000 brev i timmen men praktiskt kan man bara räkna med 20 - 25 000.
Kontrakt
Senare, på väg till London, skrev postens representanter på ett kontrakt på 3 IMP- anläggningar med Siemens med option på ytterligare 17 maskiner dock utan brev sorteringsmaskin. Vi fackliga kom över ens med Posten att bilda en arbetsgrupp för att bl.a. utveckla en förskiljningsdel till dessa maskiner.
Anders Viksten
(Facktuellt 9/1997)
Posten har beslutat att köpa in tre brevresningsmaskiner till Stockholm, och lagt option på ytterligare ett antal för placering på övriga terminaler i landet. De tre till Stockholm är s.k. ITM (Integrated Mail Processor), vilket innebär att brevresningsmaskinen är hopbyggd med en GSM. Maskinerna till övriga terminaler är, i alla fall än så länge, enbart BRM.
Facktuellt kan här visa några bilder på hur de nya maskinerna ser ut. Bilderna är tagna vid ett studiebesök på en terminal utanför London i november -97. Engelsmännen har köpt in ett flertal BRM från Siemens (f.d. AEG). de som svenska Posten köpt är från samma tillverkare och samma modell som engelsmännens. Däremot kommer GSM-delen i de tre första ITM-anläggningarna att vara av "svensk" typ, inte den typ som kan ses på en av bilderna från London.
En skiss över maskinen.
En monterad anläggning som ännu inte tagits i drift.
Upptömningen. Engelsmännen har inte byggt någon förskiljning utan står och plockar ut det man kan av klump etc i upptömningsgropen. Det går att slopa förskiljningen, men då blir effekten på maskinen väsentligt lägre. Svenska Posten planerar att bygga till en förskiljning.
Fler bilder...