Vanja vid Kommunals appellmöte mot Lavallagen på Mynttorget den 4 mars 2010.

Don´t cry for Vanja

Det har varit EU-val igen.
  Samhällelig infrastruktur som Posten, SJ och Televerket plundras, styckas upp och säljs, allt i enlighet med EU:s omregleringspolitik. Sedan får vi köpa dessa samhällstjänster av de privata kapitalen - till dubbla priset. Och kan man inte komma åt anställningsvillkoren tillräckligt mycket på det ena sättet, så kan man ju prova andra vägar: hyr en estnisk hantverkare för halva priset, och inte ens det. Spriten flödar åter, och knarket, och det är fritt fram för smugglare och kriminella ligor som plundrar våra sommarstugor ute i Roslagen. Men politiska flyktingar och andra stackare som flyr undan det elände som USA, EU och svensk överhet skapat runt om i världen buntas ihop och skickas hem till tortyr och fortsatt elände.
  När sommarstugan plundrats och man ringer till polisen blir man kopplad till en telefonist ute på Arholma. Hon skriver snällt ner vad som har stulits, och efter två veckor kommer ett besked från Täbypolisen: Spaningsuppslag saknas, utredningen nedlagd. Polisen har inte resurser för sånt, de ska vakta EU-toppmöten för hundratals miljoner och skydda de politiker som fattar alla dessa j-vla omregleringsbeslut. Och finns det några kronor kvar så går de åt till att jaga flyktingar.
  Nu får vi fortfarande rösta i en del frågor. För andra gången på kort tid visade väljarna i parlamentsvalet sitt stora missnöje med "EU-politiken" och allt vad den står för.
  Bryr man sig? Säkerligen. Nu kommer propagandamaskineriet och lagstiftningsapparaten att trimmas ytterligare för att tysta ner och köra över folkopinionen.
  Det minsta man som fackföreningsmedlem kan begära är att den fackliga ledningen inte deltar i detta smutsiga spel. Vanja Lundby-Wedin skämde ut sig efter höstens EMU-val genom att omedelbart börja sudda i valresultatet. På LO-kongressen nu i juni fortsatte man denna medlemsfientliga linje genom att säga nej till kravet på folkomröstning om EU:s nya grundlag.
  Så vänder man en folkrörelse mot dess egna medlemmar. Det var så tjusigt när hon grät efter att ha blivit omvald, men när tårarna har torkat kommer varggrinet fram igen.
  Det är inte lika vackert!

(Publicerad i Tomteboda- och Årstaklubbarnas tidning Facktuellt 4/2004)