Dagboken En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade. Nyare inlägg Bilder från Sörmland: Fjällveden.   Spårsnö, om än ganska tunn sådan. Gick en tur på godsskogarna, längs Arvkärret och förbi Hästmossen och Stenbro och ödetorpen Strömstorp och Skyttstugan. Skogar så "välskötta" att de kan läsas som en handbok från Stridsmans Skogsstyrelse; kanske bra för BNP, åtminstone i det korta perspektivet – men i det långa? I varje fall väldigt tråkiga att vandra i. Svårt att bedöma viltet efter bara en dags spårning, men mycket dovhjort verkar det finnas. Och fler rådjur än i Roslagsskogarna. Mycket hare i vinter men få ekorrar och bara någon enstaka räv, lustigt nog. Inte ett enda mårdspår, men de är litet nyckfulla. Inte många grisspår heller, men de låg kanske och tryckte efter flera dagars busväder?   Idag tio grader minus och sol och på morgonen hade minken sprungit upp från sjön och snokat mellan husen – och kanske ville den liksom vi också njuta av utsikten som man aldrig kan se sig mätt på! (2014-01-13) Bilder från Sörmland: Stenmark på besök vid Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Jag hajar ingenting om utförsåkning men det lät så underbart kunnigt och spännande och POETISKT när S. beskrev åkarens -- vad han eller hon nu hette – vinnande åkstil genom portarna och avslutade med “kattlikt”. (2014-01-11) Världen tränger sig in i den svenska stugidyllen, en helt vanlig lördagskväll, i en helt vanlig nyhetssändning: Skott mot demonstranterna i Thailands huvudstad ... ... och en pakistanska pojke har tilldelats en tapperhetsmedlaj därför att han -- med sitt eget liv -- stoppat en självmordsbombare ... ... och en av våra kungligheter låter meddela från New York att hon tänker föda sitt barn där ... ... och hemma i Sverige igen så har det snöat, och mer är på väg. En bild från Sörmland: Äntligen spårsnö -- samtidigt som 11 storskrakar fiskar nere i viken! I morgon ska Fjällveden inventeras! (2014-01-11) Bilder från Sörmland: Ett torp i skogen.   Igår vandrade vi i de gröna ekarnas Sörmland, som Ivar Lo beskrev det.   Idag bar det iväg upp på skogen, den hårt drivna godsägarskogen men även några småställens skiften, numera inte så mycket annorlunda de heller. Här och där några ensligt belägna torp, en del oklanderligt skötta sommarställen, andra bortrationaliserade för många år sedan, i bästa fall återstår ett kryss på kartan och kanske en minnesskylt som hembygdsföreningen har satt upp, “här låg Skyttstugan”, ytterligare några nyligen övergivna som det på bilden, trots indragen el och vatten; man undrar vad som har hänt. Annars kan man säga att det är jakttornen som har tagit över i de här skogarna och ersatt småbruken och fattigställena; de passar liksom bättre ihop med skogsbilvägarna, den kalhuggna skogen och de igenplanterade åkerskiftena i sänkorna; ja herregud vilket slit med liten utdelning det måste ha varit på de här skuggiga och blöta åkerplättarna. Vi går i planteringsmörkret en bit längs det som återstår av de gamla körvägarna, där hästarna slet för att köra hem höet och sädeskärvarna till lada och loge. Vi får arbeta hårt med fantasin för att kunna föreställa oss hur öppet och ljust och befolkat det var här då när åkrarna och beteshagarna låg öppna och alla husen var bebodda året om, inte minst stallen och lagårdarna!, och inte som nu, i bästa fall, bara några veckor varje sommar. Och så några jägare under ett par höstmånader. Och en och annan maskinförare som skördar och skotar och hyggesplöjer några veckor då och då.   Och så vi då, några enstaka vandrare som går förbi här, ganska långt bak i den kö av folk och fä som sträcker sig åtminstone tusen år bakåt i tiden, vi passerade just en stensättning uppe på en höjd; en kö som visserligen glesnat något i den här skogen men än sitter vi i skymningen och ser grantopparna förvandlas till den armé vid horisonten som Moa Martinsson skrev om eller kanske drömmer vi om den Hans Vikstens trädgångare som fanns på en tavla som hängde i korridoren på Tomtebodaterminalen; ja, vem vet! (2014-01-08) En bild från Malva, Sörmland: Något av det vackraste som finns: en nyplöjd åker. (2014-01-07) Sitter i stugan på Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på. Vi fick 1,5 timme sol på eftermiddagen, tack för det! Ett vackert ljus över sjön och öarna; den närmaste och minsta har fått en ny silhuett sedan bävern varit där och avverkat litet. Men var f-n bor de? Det är fortfarande en gåta. Går den vanliga Råbyrundan över hygget där hyggesplöjningen förstört den gamla körvägen och sedan landsvägen längs det sörmländska godsets enorma gärden. En fasan knallar in i sälgslyet. Förra gången vi var här, i november, fick de springa för livet när spanielklubben hade jaktprovstävling. I kvällsmörkret, och här är det verkligen mörkt!, skäller en räv bort mot Österbyberget. Sitter i stugan och ska nu återuppta läsningen av julklappsböckerna och alla de tidskrifter som ligger olästa. (2014-01-06) Bilder från Roslagen: Dis.   Ja, dimmigt var det vid Torpet i skogen idag, från morgon till kväll. Plusgrader som vanligt den här “vintern” och ännu ingen snö och inga isar. Istället skitigt och sönderkört på skogsbilvägen och fuktigt, bastudörren hade svällt igen så att den inte gick att öppna och därför ingen bastu. Snopet! Sångsvanarna stod på grundet utanför Kalvudden och bevakade reviret och trumpetade ibland, men annars var det tyst i skogen – så tyst att inte ens Hemglass hördes från den lilla byn på andra sidan sjön! (2014-01-05) Bilder från Kuba: En resa upp i bergen, med ett minne från Batistas tid Centrala Kuba är rätt platt, men en dag reser vi från Trinidad till Santa Clara över Escambraybergen med toppar på drygt 1000 meter. Så högt når inte vi, men det är ändå vackra utsikter och ett annat landskap och en annan natur än nere på slättlandet. Det är en litet råare luft häruppe och för mig är det ett glatt igenkännande när palmerna börjar ersättas – eller åtminstone kompletteras – av pinjeträd. Och kaffebuskar, som trivs i bergsklimatet.   Det sägs att Batistas hustru var lungsjuk och att det var den utlösande faktorn till att diktatorn på 50-talet lät bygga det gigantiska sanatoriet uppe i bergen och som vi passerar på vår resa norrut mot Manicaragua och Santa Clara. Den första tiden efter 1959 års revolution användes den för utbildning av alla de lärare som behövdes i alfabeteringskampanjen. Idag är den "kurhotell" där bland annat krigsskadade (tusentals kubanska soldater stred på MPLA:s sida mot det USA- och Sydafrikafinansierade UNITA i Angola) rehabiliteras men också många civila. Vi talade med en pensionerad lärarinna som var där för behandling av sin utslitna rygg.   Sedan bär det iväg ner igen till den lilla staden Manicaragua med sina låga pastellfärgade hus och vackra stolar på torget och metodistkyrkan där gudstjänsten pågår och snart är vi framme i Santa Clara med alla Che-minnen.   Men det är en annan historia. (2013-12-30) Fler bilder! Intervjun med Claes Norgren (DN 2014-01-03) är en typisk DN-artikel: Vad är det egentligen han säger RRV-chefen? Norgren är en högerytter som gjort vad han kunnat för att driva på de sk avregleringarna; av intervjuns sliriga DN-prosa tycks det också som att hans kritik går ut på att man just borde gå hårdare fram med dem.   Om man nu inte nöjer sig med det sunda förnuft som visar att avregleringarna inneburit (kraftiga) försämringar för vanligt folk så finns det ju andra utredningar i saken. Till exempel den som den fd LO-ekonomen Dan Andersson gjorde på den dåvarande regeringens uppdrag och som jag recenserade då det begav sig. En intressant utredning som dessutom belyser faktumet att en ev. kommande (s)-regering inte kommer att innebära någon kursändring, av det enkla skälet att de som i praktiken styr (s) -- Göran Persson-gänget -- ju tillhör det lilla skikt som tjänar på avregleringspolitiken. (2014-01-03) DN-artikeln En bild från ateljén: En ängel vid Torpet i skogen. (2013-12-30) Bilder från Kuba: Bilextra. Såg ni många amerikanare?, är det första man frågar oss när vi kommer hem från Kuba.   Ja, vi såg en hel del, men de sjunger på sista versen. De flesta är i bedrövligt skick och går som taxi eller privat; vem det nu är som äger dem. Några hade fått V8:an, eller vad det kan ha suttit för motor i dem från början, bilmotorer är inte min starka sida, ersatt av en diesel; det lät litet kul. Man ser dem ofta stå längs vägrenarna, eller som här på en gata mitt inne i Trinidad med verktyg och reservdelar utspridda runt om och någon eller några som håller på och mekar. Sen finns det också en del riktigt snygga ekipage, och de såg vi i turistkvarteren runt Capitolium i centrala Havanna. Dem kan man hyra för att få (åter)uppleva känslan att själv köra en riktig 50-talsjänkare.   Annars är det en väldig massa gulmålade Lada som går som taxi, även de i bättre begagnat skick. De som vi åkte med en kväll hade verktygslådan lätt tillgänlig på golvet vid framsätet, och ett par rejäla tänger nära till hands i mittkonsolen.   Men koreanska Kia och Hyundai och japanska Toyota men även franska Renault och tyska Volkswagen är på frammarsch och börjar ersätta de gamla skrotbilarna. Och de nyinköpta turistbussarna var av märket Yutong och tillverkade i Kina. De lär nog snart dyka upp hos oss också!   Vi såg två (2) Volvo och en (1) Saab under våra tio dagar i landet. Men Saab:en var inte vilken dussinsaab som helst, utan en tvåtakts-92:a från 50-talet! Fler bilar! Bilder från plåtkojan: Annandagslycka kan också vara att höra en jakthunds ståndskall! Tre gånger dessutom, men alla tre gångerna var det fel sort så det blev inget skjutet. Vad spelar det för roll -- det blev en fin dag i skogen ändå! (2013-12-26) Bilder från Roslagen: Kanske är Norrtälje Sveriges motsvarighet till Kubas Trinidad, åtminstone vad bebyggelsen beträffar: inte ett hus det andra likt, småskaligheten och de djärva pastellfärgerna!   Dessutom var det ett vackert ljus nere vid hamnen idag, och huset vid Lilla torget, där en av mina fältbiologkompisars familj drev affär på den tiden det begav sig, har fått en ny skönhet när den gamla rappningen (eller panelen) har tagits bort. (2013-12-23) Kärrtorp idag ... 16.000 .. det tog en halvtimme bara för att komma av perrongen ... en varm och tät stämning ... rätt skönt faktiskt att slippa alla de vanliga demonstrationsparollerna ... en stark gemenskap kring några grundläggande värderingar ... man vill så gärna att det ska hålla ett tag till och inte återigen slarvas bort i nästa års valrörelser! (2013-12-22) Bilder från Stockholm: Månen skiner över slottet och Jan Hammarlund sjunger en av sina protestsånger, den här gången mot kriget i Afghanistan.   Den svenska folkopinionen i allmänhet, och kanske vänstern i synnerhet, har en del att fundera över. Fler än tusen personer mobiliserades härom lördagen till en demonstration mot "rasism och främlingsfientlighet" i allmänhet. Bra! Men bara 50 (högst!) kom till mötet som protesterade mot den allra värsta sorten av rasism och främlingsfientlighet, nämligen ett erövringskrig mot ett annat folk (i tredje världen dessutom) och en ockupation av dess land.   Mötet på Mynttorget hölls med anledning av att riksdagen dagen därpå (den 17 december) skulle besluta om förlängt svenskt deltagande på USA:s sida i kriget mot Afghanistan. Förutom Jan Hammarlund medverkade Stefan Lindgren från Afghanistansolidaritet, Hans Linde från vänsterpartiet, Maj-Britt Theorin mfl. (2013-11-17) Hans Linde, vänsterpartiets utrikespolitiske talesman. Maj-Britt Theorin. Bilder från Stockholm: Luciastämning 2013. (2013-12-13) Äntligen spårsnö – men först en bild från Kuba: Morgonfiske i Havannas hamn.   När den efterlängtade snön äntligen kom gick vi omkring i 30 graders värme många hundra mil bort och när vi kom hem hade den smält undan! Snopet! Men vad gör det, när vi fick se och höra om så många spännande saker. Ska längre fram berätta mer om vad som gjorde det största intrycket! . (2013-12-11) Bilder från Roslagen: Frost på skogsbilvägen.   Ett kort besök vid Torpet i skogen. Isen hade lagt sig på den lilla sjön och i vikarna på de större. Gick uppe på bergen längs östra kanten av Hersen, en vacker utsikt över sjön. Men så tyst! En blåmes småpratade uppe i en björk och draghundarna ylade på andra sidan sjön – de har lurat fler än en till att tro att man har hört vargarna. Det var allt; inte ens en korp hördes. Så annorlunda mot gårdagskvällen när vi satt på Stadsteatern och såg Kung Lear, där var det liv i luckan! Samma hänsynslösa överklassiga girighet som vi ser runt omkring oss i vår dagliga värld gestaltades på scenen i Shakespears och Ole Anders Tandbergs och Sven Wollters tappning; mycket bra. Det var bara riskkapitalisterna och wallenbergarna som saknades; och så amerikanarna förstås. Men de lurar ju hela tiden i kulisserna!   Tittade till trefaldighetskällan i sluttningen ner mot sjön, den håller vatten trots att det fortfarande är torrt i skogen.   Men ingen spårsnö, och därför fortfarande lika blind! (2013-11-25) Bilder från facket: Årstaklubben håller budgetmöte . (2013-11-23) Fortsättning...