Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
PS. I morgon lördag 13 december återigen möte och demonstration till stöd för palestinierna, i Stockholm samling 13:00 på Odenplan!
Det jag skrev 2021 finns HÄR! och HÄR!
Vem kan man lita på?
“Stormakterna skriver fredsfördrag, lille man skriv ditt testamente”, skaldade Bertold Brecht.
Kanske är det så, även om man inte vill tro det. Lönar det sig att ens skriva något längre om tillståndet i Sverige och världen? 13-åringar ska sättas i fängelse. De som har flytt från Sveriges, ja Sveriges!, krig mot Afghanistan, mot Syrien, etc, och med hårt arbete nu har skapat sig ett nytt liv i vårt land ska kastas tillbaka till de länder de en gång tvingades fly ifrån. Liksom de gamla kungarna hade sina handkassor ur vilka de tog pengar för “nådigt ändamål” plockar vår nuvarande regering ur statens kassa för att betala tvivelaktiga ledare i fjärran länder för att de ska ta emot några invandrare som det fascistanstuckna stödpartiet vill göra sig av med. De behöver inte ha gjort något avvikande, det är bara det att stödpartiets ledare har gjort karriär genom att – i likhet med Hitler – peka ut en viss grupp människor och rikta allt hat mot dem. Samma ledare stöder följdriktigt också den israeliska folkmordspolitiken. I nyhetssändningarna idag slank det igenom att läskunnigheten i Gaza var bland de högsta i världen – före Israels pågående krig. Därför bombar det barbariska Israel sönder allt vad skolor heter för att återställa anafalbetismen. I ett annat nyhetsinslag framgick att våra allierade Israel inte bara bombat bort sjukhus, skolor, bostäder, kyrkor, moskéer – även kyrkogårdarna har fått sig en omgång: dem schaktar man bort med sina grävskopor. Låt oss därför hedra de tappra israelerna genom att sjunga en schlager med dem! Det ska vi dock INTE göra tillsammans med ryssarna. De är våra dödsfiender och ska behandlas som sådana. Journalisten i morgonens nyhetssändning i P1 tog därför Patrik Oksanen, denna oväldiga sanningssägare, till hjälp för att skriva om historien om andra världskriget. Det var det finska hjältemodet som räddade oss inte bara från ryssen utan också från nazismen. Det är nämligen, påstod Oksanen – helt oemotsagd av vår hjältemodiga journalist, inte en kritisk fråga – ryssarna som nu sprider propaganda att Finland skulle ha samarbetet med tyskarna. Vilket de alltså, om vi återvänder till verkligheten, bort frå Oksanens sagoberättande, faktiskt gjorde. Under flera år stred den finska överheten tillsammans med de tyska kapitalisternas Hitlerregim mot dåvarande Sovjetunionen. Och slaktade därigenom tusentals finska arbetare och bönder och förödde stora delar av landet. Det finns anledning att granska, och kanske ompröva!, den finska hjälteglorian och värdera i synnerhet den svensk-finska överklassens politik liksom de ledande socialdemokraterna. Kanske är det mot den bakgrunden inte så konstigt att de nuvarande finska ledarna är bland de mest ivriga när det gäller att offra ukrainska arbetare och tjänstemän i ett nytt krig mot Ryssland?! Det är ju vad som nu pågår i Ukraina och Ryssland, ukrainarna är ett bondeoffer i stormakternas kamp om världsherraväldet. Och profiterna! Frågan nu är bara om våra ledare verkligen tänker utvidga kriget. Kanske står det och väger, det är många intressen som ska vägas samman. De ovilligas koalition med Tyskland, Storbritannien och Frankrike med Sverige i släptåget har kastat bort hundratals miljarder av våra skattepengar som vi trodde skulle gå till våra pensioner, skolor, sjukvård – klarar de av att försvara det om resultatet blir en fredsuppgörelse som går stick i stäv med det de utlovat? Eller kommer de då äntligen att få gå, dessa för vår del sämsta politiker som vi har sett sedan den allmänna rösträtten genomfördes?
Och det är dit jag vill komma till slut i denna betraktelse, kvällen innan Lucia kommer med alla sina tända ljus: Finns det något alternativ till krigspolitiken och krigspolitikerna? Magdalena Andersson har ju redan slutit en pakt med djävulen och tillsammans med Kristersson fört in oss i Nato och nu vill hon gå vidare med nya pakter med honom och hans hangarounds för hårdare tag på alla fronter. Och liksom dem hållit och håller käften om folkmordet mot palestinierna, accepterar tyst återigen nya övergrepp mot Venezuela (de stödde ju den förre kuppmakaren, Guaido; vart har han tagit vägen, förresten, kanske Margot Wallström vet?).
Man kan därför avsluta med Hoola Bandoolas berömda refräng: Vem kan man lita på?
Men kanske ändå inte ge upp utan hänga med ett tag till! Vi säger så. (2025-12-12)
Tärnan.
Ljusare än så här blev det inte igår, Tärnan vid Blinkarby.
Bilden med den vackra gamla eken vid Tärnholm får mig att tänka på den diskussion som utbröt här i juni 1935 när Skogsvårdsstyrelsen genomförde en exkursion på Danvikens marker. Den avslutades här i “betesfållan” som herrarna kallade platsen. Arrendatorn ville av “estetiska skäl” bevara några träd i hagen vilket ogillades av konsulenten B. Wallin från Betes- och vallföreningen. Han ansåg att “det hör inte riktigt bra ihop med en ändamålsenlig betesvård”, rapporterade DN-journalisten som var på plats. Det hade börjar regna och reportern konstaterade med en viss ironi att det inte bara förhindrade en skarpare diskussion om saken samtidigt som “de ensamstående träden i Tärnholms betesfålla skyddade mot det värsta regnet”!
Jag skriver om detta och mycket, mycket mer i min bok “Hersbyön och Skogsrotens gårdar i Vallentuna”. Den finns att låna på Karby bibliotek i Brottby och den kan läsas gratis i sin helhet på Blurb. Länk HÄR! Jag har några få exemplar till försäljning för 500 kronor. Jan.ahman@telia.com.
(2025-12-01)
Pang i bygden.
Anslutningen av vårt land till Trump-regimens NATO och överlämningen av våra militärbaser till honom och det sätt som det genomfördes på är naturligtvis en skandal. Men inte bara det – det är det sämsta och för Sverige farligaste politiska beslutet sedan Gustav IV Adolfs tid, Vi är ett litet land som ska hålla oss borta från stormakternas kamp om marknaden. Vi behöver ett eget starkt försvar och, som sagt, vara alliansfria för att om möjligt hålla oss neutrala när det på allvar brakar loss. Vilket det kanske är på väg att göra. Det talas bara om krig, krig och åter krig. Mera vapen, vapen, vapen. Behöver de fattigaste några kronor till finns det inga pengar, tvärtom, vi ska ta ifrån dem av det lilla de har. För att inte tala om sjukvårdens behov av miljoner, då finns det inga pengar. Men när NATO behöver mer och Ukrainakriget går dåligt då öppnas plånböckerna (våra plånböcker! de förmögna bidrar med mindre och mindre!) och miljarderna rullar iväg. Den gamle socialdemokraten Tage G. Peterson sade redan på fredskonferensen i Degerfors 2016 att “alla talar om krig, men ingen om freden”. Så rätt han hade. Hela det offentliga samtalet handlar om krig, mera krig. Mot palestinierna. Mot oss som protesterar mot palestinakriget. Mot iranierna. Mot Kina. Och, framför allt, mot Ryssland. Karl XII:s ättlingar har kommandot i alla media och alla politiska församlingar. De hycklarna påstår att de ömmar för ukrainarna, men det gör de inte. Lika litet som de bryr sig om palestinierna, eller syrierna, eller afghanerna, eller vietnameserna eller vilket folk som helst som står i vägen för stormakternas intressen. Det är ämmeligt att höra på dem, vi har de sämsta politikerna och de sämsta journalisterna sedan den allmänna rösträtten infördes.
Men kanske finns det ändå en liten underström av motstånd mot denna krigens och förtryckens politik? Birger Schlaug åker land och rike runt och talar kring sin bok “Ett jävla tjat om fred” och han berättar att han gör det inför fullsatta hus. Det finns ett intresse att höra om ett alternativ. Teater Tribunalen ger i höst en “beredskapsfars” som man kallar det, “Pang i bygden”. Den är en dramatiserad berättelse om hur det kan gå för den som villkorslöst ansluter sig på USA:s villkor. Vi såg den i förra veckan, återigen fullsatt. Nu har man satt in två extraföreställningar i kommande helg, 22-23 november. Passa på, om det finns biljetter kvar. Det är en sevärd – och tankeväckande – föreställning! (2025-11-20)
Lämnar passet.
År 2021 pågick en drevjakt inom Svenska Jägareförbundet där bytet var det bästa passet, ordförandestolen. Under kuppartade former lanserades och valdes Peter Eriksson. Han har därefter suttit som ordförande och omvaldes i år, 66 år gammal, för ett år till.
I samband med 2021 års stridigheter kommenterade jag att “när man en tid har följt jägareföreningarna på Nätet får man ett intryck av att här har vi en del av missnöjesreserven, ja, jag skulle nästan vilja säga en hangaround till Jimmie och Ebba och Ulf och deras trollfabriker”. Så rätt jag hade! Missnöjet då (som nu) gällde vargen, där man har en daglig rapportering om de 3-400 vargarnas göranden och låtanden. Det är besvärligt för dem som jagar med hund i de områden där det finns varg – men samtidigt negligerar man den mycket större skada som de av jägarna introducerade och underhållna hundratusentals grisarna liksom de snart nästan lika många hjortarna gör. Jägaraktivisterna har nu fått med sig regeringen på en kraftig avskjutning av vargstammen – men grisarna och hjortarna lever i fred. Efter det högerextremistiska terrordådet i Örebro tvingades regeringen att skärpa vapenlagarna genom att ingripa mot det militärliknande vapen som gärningsmannen använt sig av och som ditintills varit lagligt att använda vid jakt. Man förbjöd nyförsäljning och beslöt att tvångsinlösa de vapen som redan beviljats tillstånd. Det förnuftiga beslutet väckte vrede, i synnerhet som man länge agerat för att tvärtom lätta på reglerna kring vapenlicenserna – och fått löfte från högerregeringen att gå dem till mötes. Till slut har nu regeringen backat och låter dem som redan har vapnen behålla dem och fortsättning lär följa.
Så kom plötsligt beskedet i början av november att Peter Eriksson beslutat att lämna passet med omedelbar verkan, mitt under pågående jakt. Han hade bestämt sig för att – som han själv beskriver det – för första gången i sitt liv engagera sig partipolitiskt. Till en början nämndes inte vilket parti det var frågan om men så småningom kröp det fram att det är Sverigedemokraterna. Han har av Jimmie Åkesson utlovats en valbar plats på nästa års riksdagslista och få ansvaret för de landsbygdspolitiska frågorna inom SD. Det skvallras också att de är kompisar även privat och har semestrat tillsammans utomlands. Det är väl bra med det, vi behövar alla en kompis och någon som hjälper oss fram här i livet. Det är ju bara det att Åkesson inte är vilken kompis som helst, han är en högerextrem demagog och sådana bör man hålla på armlängds avstånd. Minst. Den nära kopplingen mellan dessa båda herrar belyser det jag skrev för fyra år sedan om den sd-liknande agitation som förbundet drev och driver i vissa frågor. Det gäller nu inte bara vargarna utan även frågor som relationen till Världsnaturfonden, WWF, till jaktkritikerna, den s.k. vapengarderoben och fjälljakten där skriverierna i förbundets media påminner om SD:s antisamiska politik.
Patron ur! (2025-11-20)