Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Barnen och doktor Abu Safiya.
På torsdag den 16 juli anordnar Judar för en israelisk palestinsk fred en manifestation utanför den israeliska ambassaden. Och nästa ördag den 18 juli är det som vanligt samling på Odenplan, som regel kl. 14.00.
Intervju på länk med israelisk läkare/politiker.
Min bok om Eremitkojan och Skogsrotens gårdar kan läsas gratis HÄR!
Kvickgräsfjäril.
Storslättens västra del.
Adam och Eva vid Storslätten 20 maj 2015.
Årets grankottar vid Långgärdet vid Skorven.
Skorven från Norstugans skifte. Här blommar myskbrodden vid den här tiden på året.
Östra delen av Storslätten från söder (ovan) och från nordost (?) (nedan). 20 maj 2026
Panorama från nordost (?), 18 april 2016.
Vejde.
Humleblomster.
Vårärt och lundslok.
Pimpinella.
Lilla Horns löväng.
Kottlasjön.
Stefan Lindgren talar på Södermalmstorg på Segerdagen 9 maj 2026.
Segerdagsfirandet på Södermalmstorg.
I Kungsträdgården firade historierevanschisterna.
På Sergelstorg pågick en EU-kritisk manifestation. Här talar Medborgerlig Samling.
Demonstrationen.
Mer text och många fler bilder!
I snart tre år har det varje lördag demonstrerats i Stockholm för palestinierna. Den här lördagen, den 11 juli 2026, var det fokus på den palestinska läkaren Abu Safiya som fängslats och torteras av israelerna. Men också på barnen, de minst tio tusen barn som – hittills – har mördats i Gaza och på Västbanken.
Gatuteatern som går i spetsen för demonstrationen tar allt mer groteska uttryck. På bilden från dagens manifestation syns Netanyahu jaga barnen som redan ligger döda på marken under porten till Gaza, där Sverigedemokraten står på vakt. En förbipasserande sträcker fram sin mobil och tar en bild eller en video av den spektakulära scenen. Det är också typiskt på något vis: många bryr sig inte om de fruktansvärda övergrepp som pågår i Palestina, det får räcka med en videosnutt. Det har sin förklaring. De tyska kapitalägarna hade stora bekymmer efter första världskrigets slut och depressionen som följde. Man löste det genom att sätta de nazistiska politikerna på fötter, lät deras stormtrupper härja, pekade ut judarna och bolsjevikerna som den stora faran – och satte så igång rustningen för ett nytt stort krig. Vi ser samma tendenser idag. Hårt trängda för USA och dess vasaller hänsynslösa krig och förbereder nya och än värre. Vi ser hur blodet flyter när de härjar i Västasien men även i Europa, ännu ett krig mot Ryssland har redan inletts. Hundratusentals palestinier, libaneser, iranier och ukrainare och ryssar slaktas. För att ostört kunna fortsätta med dessa härjningar krävs förstås en öronbedövande propaganda från deras politiker, lobbygrupper och massmedia. Därför Sverigedemokraterna och numera också sådana som Ebba “Israel har gjort världen en tjänst” Busch och korrupta politiker av Kristerssons typ men även tigande som Magdalena Andersson, Nooshi och Lappskrivaren. Kampen om marknaderna hårdnar – Kina! – och därför måste vi ta kontrollen över råvarorna – Västasien!, Ryssland!. Och alla medel tycks nu vara tillåtna. Donald Trump är väl det mest tydliga exemplet, men EU- och NATO-maffian är inte så mycket bättre. Och så har vi stödtrupperna som ska få oss andra att acceptera övergreppen – och bli till kanonmat i de kommande krigen. Politiker av Åkessons typ, fascistiska demagoger som satt mobben på fötter: det räcker med att läsa i kommentarsfälten på Nätet när dessa människor kommenterar exempelvis solidaritetshandlingar med palestinierna. Det är ett gränslöst hat, och det värsta är att dessa människor inte längre skäms för att sätta ut sina riktiga namn; så säkra har de blivit på att det, efter dessa år med Åkesson, Busch & co är OK att publicera dessa hotfulla texter. Det är bara en tidsfråga innan de omsätts i praktisk handling.
“Millioner står bakom mig” skrev John Heartfield i sin satiriska teckning när han pekar på sanningen bakom de högtravande politiska talen, vilka miljoner det är som styr dem! Och så är det ju: Bakom våra sprattlande politiker står Wallenbergarna och kretsen kring dem, allt rikare ju fler Gripen och ubåtar “vi” säljer!
Krig säljer!
Fred nu!
Dror Feilers appell.
Från demonstrationen.
Jimmie.
Jag spar det värsta till sist: Jimmie.
Visst är jag kritisk till de andra sju partierna i riksdagen, mer i vissa fall och litet mer försonande i andra. Men Jimmie Åkesson spelar i en annan division, den fascistiska demagogens kör. Den bulgariske politikern Georgi Dimitrov sade 1935 om den tidens Åkesson att de “representerar den öppna, terroristiska diktaturen av de mest reaktionära, mest chauvinistiska och mest imperialistiska elementen av finanskapitalet". Åkesson är USA-elitens, Netanjahus och Wallenbergarnas man. Kapitalägarna har bekymmer, i synnerhet i USA och dess allierade i Europa, konkurrensen hårdnar och folk är missnöjda med dem och avskyr de flesta av deras ledande politiker. Det finns en grogrund för alternativ och därför satsar de allt för att förhindra att folk söker sig till vänster. Då kan man göra en fascistisk demagog av Åkessons typ rumsren, på samma sätt som den tyska överklassen på sin tid snyggade till Hitler så att han skulle passa i de fina salongerna; i det stora museet över nazisternas förbrytelser i München berättade man om den historien.
Jag blir litet tjatig, men Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons huvudfiende är – så som det också var för hans tyska föregångare – det som återstår av svensk arbetarrörelse och svensk vänster. Därav hatet mot socialdemokraterna, för att inte tala om vänsterpartiet och de grupperingar till vänster som menar allvar med socialism och internationell solidaritet.
För att få stöd för kärnan i sin politik måste man kunna peka ut en fiende som är orsaken till de verkliga bekymmer som folk har. Hitler valde judarna och socialisterna och Åkesson invandrarna/muslimerna/socialisterna. De har tagit jobben, de är de kriminella, de är våldtäktsmännen, etc. Man måste också svartmåla de nuvarande förhållandena, den reelt sjunkande brottsligheten blir, exempelvis, i deras värld motsatsen – för att istället kunna måla upp den ljusa värld som han och sverigedemokraterna står för. De vet att de också måste genomföra en del reformer som gynnar väljarna; tandvårdsförsäkringen.
“Vi har tagit rodret och vi ska fortsätta att göra Sverige svenskt”, skrävlar Åkesson i sitt Almedalstal. Ja, de har styrt den nuvarande regeringen, men Sverige är ännu något mer och annat än Jimmie Åkessons Sverigebild. Det gäller bara att se till att hans bild inte får övertaget och att han därför kommer bort i höstens val.
Problemet är bara, vilket jag har belyst i mina tidgare kommentarer till årets Almedalstal, att de övriga partierna bedriver en äventyrlig krigspolitik som utarmar Sverige och kör rätt in i väggen. Det lämnar utrymme för partier av Åkessons typ, så som sker runt om i Europa. De partier som, hur borgerliga de än är, skulle stå för någon slags grundhederlighet och mänsklighet väljer nu krigets väg och stöd till de mest hänsynslösa demokraturer som USA och Israel.
Om inte den trenden bryts får vi det Sverige som Åkesson & co står för – inte de röda stugor som de pryder sina talarstolar med utan, både bidlikt och bokstavligen, den verklighet som mötte mig när jag den 31 januari 2025 gick en tur på kyrkans Rialaskogar i Roslagen! (2026-07-01)
Magdalena.
Av de två statsministerkandidaterna i höstens val så måste jag säga att jag föredrar Magdalena framför Ulf – trots att jag inte kan tänka mig att rösta på henne efter sveket mot alliansfriheten genom anslutningen till Nato, det för Sverige sämsta och farligaste politiska beslutet sedan Gustav IV Adolfs tid. Hon har inte den där sjaskigheten som omger Kristersson och hennes tal höll genomgående en anständigare nivå än Tidöpartiernas.
Socialdemokraterna går till val på höjda barnbidrag och avskaffad karensdag. Man säger sig vilja rätta till det usla pensionssystem som de själva införde, och det vore ju tacksamt. Liksom den småskolereform med max 12 barn i varje klass som de lanserar.
Hon kritiserade förstås nuvarande regerings ansvar för bristerna i sjuk- och äldrevården och skolan, tonårsutvisningarna och gängkriminaliteten som består. Arbetslösheten som är 25 procent bland unga och 100.000 fler. Hon kritiserade också, antar jag, det “skenande budgetunderskottet” som, hade hon räknat ut, “skuldsätter Sverige med 200.000 kronor i minuten, under mitt tal har skulden ökat med 6 miljoner”. Kristersson stod ju dagen innan och helt fräckt påstod att statsskulden minskat under deras mandatperiod. Nu bör det dock tilläggas att socialdemokraterna är med på tåget när det gäller de astronomiska summor som nu avsätts till kriget mot Ryssland, både det som idag pågår kring Ukraina och de som förbereds genom Nato-anslutningen. Frågan är hur detta ska finansieras och socialdemokraterna har tidigare talat om en “värnskatt” men vad jag vet finns det inte med i deras valplattform. Frågan ligger därför öppen.
När vi ändå är inne på de internationella frågorna kan man ju konstatera att Magdalena Andersson i sitt tal travesterade Olof Palmes “underbara dagar framför oss” – men till skillnad från honom nämnde hon inget om internationell solidaritet. Hon har ju i sin praktiska politiska vardag gått kippa-vandringar med judiska företrädare, talat vid kampanjmöten för Ukraina och stött USA:s krig mot Iran – men hållit sig undan från alla palestinska manifestationer.
Magdalena talar sig varm för att avgöra viktiga frågor genom långsiktiga överenskommelser. Och kanske är det där vi landar: Hon och Kristersson står ju nära varandra politiskt.
Och kanske är det innebörden i den något kryptiska paroll som (s) levererar som motto inför valet: “Dags att ta Sverige på allvar”?!
Nooshi.
Hon blev ju sist ut i Almedalen den här gången men här placeras hon före både Jimmie och Magdalena!
Litet larvigt att komma i fotbollströja, men låt mig direkt säga att hon är den enda talaren på Almedalsscenen som uttalade sitt stöd för ett “Fritt Palestina”, som hon sade. Tack för det! Kanske var hon härtill nödd och tvungen, annars har man ju inte sett varken henne eller Lappskrivaren i täten för några Palestinamanifestationer – tvärtom så har de uteslutt några av de mest hängivna palestinavännerna. Förutom “Fritt Palestina” och “Fritt Ukraina” sade inte heller hon något om krigen eller Nato eller DCA eller penningrullningen till Ukraina och Nato eller något annat i den riktningen. Samma dag som det här skrivs läser jag i bladet att regeringen beviljat ytterligare drygt en miljard till Ukraina, utöver de drygt 130 miljarder som hittills gått den vägen.
Även hon hade förstås en del godbitar att erbjuda oss väljare.
– Löneskillnadena mellan män och kvinnor ska jämnas ut
– Billiga bostäder ska byggas, en arbetarlön ska räcka till en bra bostad
– Tandvården ska inte kosta mer än sjukbesöken
– Sänkta priser på el-, hyra och mat
– Klimatomställning med bland annat satsningar på kollektivtrafiken.
– Kortare aretstid.
Flera partier lovar nu höjda barnbidrag, det gör även vänsterpartiet. Dessutom vill de införa en “bebispeng” på 15.000 kronor till nyfödda.
Hon vill också satsa på studiecirklar och kulturskolorna – som bekant har Tidögänget försämrat villkoren för dessa verksamheter. Vilket i och för sig påbörjades under (s)-regeringarna. Kort sagt kommer det att finnas mycket att förhandla med de andra tilltänkta regeringskollegorna. För hon har ju tänkt sig att hon ska ingå i en ny regering: “Det behövs ett starkt vänsterparti i regeringen”.
Sedan får vi se hur det blir med den saken när rösterna är räknade och kattrakandet för en ny regering börjar! (2026-06-27)
Kristersson.
Avslaget, var ordet. För visst kändes det så när han talade, landets statsminister och moderaternas partiledare. Kanske lade den befarade valförlusten sordin över stämningen? Eller är man less på hans och hustruns affärer?
Han har styrt landet under de senaste fyra åren så självklart måste han räkna upp framgångarna, verkliga (få) och inbillade (fler). Det skulle vilken partiledare som helst göra; och det har de ju också gjort, hans kompisar. Som alltid sliras det en del på sanningen vid sådana här uppräkningar. Fler är idag i arbete påstod han – men den svenska arbetslösheten är fortfarande, medvetet, en av de högsta i Europa. Matpriserna har sänkts mer än på trettio år tror jag att han drog till med – men både den sänkningne liksom kollektivtrafiken är ju tidsbegränsade – över valet! Lägre statsskuld, påstod han, men då undrar man ju var han har stoppat undan de stora lån han har tagit upp för att kunna delta i USA/Natos alla krig. Han, liksom Busch och fr.a. Åkesson, forsätter att suga på kriminalitetskaramellen. De älskar den och var och en radar upp några exempel, Busch nämnde Adriana, Kristersson varnade för våldtäktsmän och klasskompisars begravningar, Åkesson har jag ännu int lyssnat på, men utgår ifrån att han fyller på med fler exempel. De blåser upp en bild som ska försvara avhumaniseringen, de rättstatsvidriga lagarna, fler poliser och fångvaktare men färre socialarbetare och lärare. De nämner ALDRIG att brottsligheten i stort har MINSKAT i det här landet; istället fortsätter de att krama gängkrigarna, deras bästa vänner.
Lustigt nog nämnde han inte en de få bra saker som den avgående regeringen har genomfört: förbättringarna i tandvårdsförsäkringen. Men det var ju Jimmies idé, pinsamt nog för Ulf, men fr.a. för Magdalena & co som smitit ifrån den reformen under så många år.
Uffe är ju känd för den stora tavla över Oskarshamns kärnkraftverk som lär sitta över sängen i sovrummet i Sagerska palatset, men trots det gick han förbi ämnet och nöjde sig med en gliring till Magdalena Andersson “som ska bygga kärnkraft tillsammans med Helldén”.
“Sverige är inte i krig. Men det råder inte heller fred”, sade Kristersson vid Folk och Försvar 2025. Så kan man ju säga, litet slingrigt på Kristerssonvis, men idag ÄR vi i krig med Ryssland. Tillsammans med USA, Tyskland, Ukraina mfl i en ökande våldsspiral som allra minst en dilettant av Kristerssons typ har kontroll över; han och de andra svenska Karl XII-wannabes chansar. Wallenbergarna gnuggar ju händerna och blåser på. Ett farligt spel. Fred nu!
Kort sagt blev det – när man utlämnar de farliga temana – ett ganska slätstruket tal, och kanske var det meningen. Det mobiliserar visserligen inte så mycket, men det öppnar för nya möjligheter när en ny regering ska förhandlas fram efter valet.
De står ju trots allt väldigt nära varandra, Ulf Kristersson och Magdalena Andersson!(2026-06-26)
Helldén.
“Sverige vinner på en grön politik” säger miljöpartiets Daniel Helldén upprepade gånger i sitt anförande på Almedalens scen. Och det kan man ju bara hålla med om. Vad de nuvarande regeringen har gjort i det avseendet är ju en skandal som toppas med de sista besluten: skogsägarna ska ges än mer fria händer att skövla skogen och strandskyddet urholkas än mer. Innan dess har man exempelvis dragit ner på anslagen till skyddsvärd natur, både för att lösa in skog och sköta om naturreservaten. För att inte tala om de dyra flummigheterna kring kärnkraften och fossilförbrukningen. Miljöpartiet har ju tänkt sig att regera tillsammans med socialdemokraterna så vi får se hur långt man kommer med sina gröna krav.
Sedan var det också skönt att för en gångs skull slippa hetsen mot invandrare och de som har flytt från våra krig. Det ska miljöpartiet ha heder för.
Liksom kraven på järnvägssatsningar och Sverigekortet, ett kort för resor med kollektivtrafiken i hela landet á 495/295 kr. Kortare arbetstid låter också bra – det är verkligen dags att de som gör jobbet får ta del av den enormt ökade produktiviteten.
Även miljöpartiet vill höja barnbidraget, man vill slopa karensavdraget och införa en “miljardärskatt”.
Så har vi till sist elefanten i rummet: krigen. Miljöpartiet, i alla fall deras ledande personer, tillhör även de numera krigspartiet. Man står bakom det fortsatta kriget mot Ryssland, ja man är tom en av de ivrigaste med sina krav på hårdare tag mot de ryska oljetransporterna på Östersjön. Man har röstat för de svenska 128 miljarderna plus gratis Gripenplan plus EU:s tusenmiljardersstöd till Ukrainakriget. Man stöder de hundratals miljarderna till krigsmakten/Nato. Följdriktigt, måste man nog säga, så sades ingenting i Helldéns tal om internationell solidaritet: Israels helvetiska krig med förödelsen av Gaza och mördandet av palestinier nämndes förstås inte. En gång i tiden stod miljöpartiets språkrör, Maria Wetterstrand och talade på opinionsmötet mot USA:s anfall på Irak; det var då det!
Sådana futtigheter ryms inte i ett sommartal i ett soligt Almedalen på Gotland! (2026-06-26)
Ebba.
Ebba “Israel har gjort världen en tjänst” Busch talar i Almedalen och berättar hur hon, så medkännande som hon är, åkte hem till mamman som fått sin 12-åriga dotter Adriana mördad. Hon avslutar med frågan: “Vad säger man till en mamma som förlorat sitt barn”.
Ja, vad säger man till de tiotusentals mödrar i Palestina som får sina barn mördade av Ebba Busch vänner och politiska meningsfränder? Ingenting. De finns inte. De kan lika gärna dö. Det är så hon vill ha det, denna talföra kvinna som uppträder så självsäkert på Almedalens scen.
Hon lovar höjda barnbidrag, så bra! Men inte ett ord om var pengarna ska tas. Hon inleder med att skryta om hur hon varit med och fört in Sverige i Nato och mångdubblat försvarsanslagen. Med lånade pengar. Och ststskuldsräntor som intecknat budgetarna för många år framåt. Men det är ju inte hennes bekymmer. Oavsett hur det går i valet så klarar ju hon nedskärningarna med sin höga riksdags- och /eller statstrådslön; det är vi som får ta springnotan.
Hon talar så vackert och länge om “Sverigedrömmen”, om familjen och vård och omsorg och höjda barnbidrag; det gäller att öppna sig åt det andra hållet, det kanske kan behövas efter höstens val. Hon tillhör den religiösa kärnkraftssekten och pratar förstås länge om det också. Hon bluffar ch påstår att det skulle vara den enda vägen till en säker elförsöjning; själv har hon ju varit med om att blockera utbyggnaden av vindkraften. Och låtsas inte om den grundtrygghet vi har i vattenkraften. Och framför allt nämner varken hon eller de andra politikerna att det är omregleringspolitiken som resulterat i att vi ska betala tyska elpriser.
Efter “vänstersvängen” med sänkta barnbidrag kommer hon tillbaka till huvudspåret och talar om “burkakratin”, den “judisk-kristna världsbilden” och kravet om förbud mot att bära burka. Etc.
Det är ju där hon är denna falska människa, trettonåringar i fängelse, barn som utvisas, flyktingar som jagas, anonyma vittnnen, oräkneliga miljarder till krigen, hundratusentals palestinier som fördrivs och mördas; allt bara för att Wallenbergarnas makt skall förbli oinskränkt.
Det är kärnan i Ebba Busch. Det är hennes “kristna etik” – Gud bevare oss för att hon ska få ett inflytande efter höstens val!
Tal R på Millesgården.
En stor utställning på Millesgården med den danske konstnären Tal R:s måleri och skulptur. "Elefanten i rummet" är rubriken på utställningen, och mycket riktigt finns där också en fysisk elefant i Stora ateljén, Nej, två!, där står också sedan tidigare Milles skulptur. "Elefanten i rummet" har att göra med det som finns, men inte syns. Milles hustru som kanske spelade en större roll i hans liv än vad som syns men sockså den skönhet som TalR förnimmer när han lämnar Ateljén.
Som vanligt går jag också runt i den vackra trädgården, storslagen, ibland kanske rentav storvulen, studerar hans skulpturer, många är klassiker som man kan se om gång på gång, olika beroende på årstid och ljuset, andra ger litet dåliga vibbar: En Sven Hedin med kartan i högsta hugg, någonstas i Centralasien, jag skrev om honom och hans förbindelse med Milles HÄR!. (2026-06-15)
Utställningen pågår tom 30 augusti 2026.
Rosen.
Den vita rosen, ursprungligen från Olsboda i Roslagskulla, blommar trotsigt vid Eremitkojan.
Den och vallmona – de första slår ut nu – och pionerna och allt det andra som vi odlade fram för nu en hård kamp mot igenväxningen: hundlokorna, de höga gräsen och slyet tar över allt mer. Och nere i ängen som jag slog vandrar granarna återigen in! Trist! Men fåglarna sjöng för mig på morgonen när jag gick vägen från bommen ner till sjön och tillbaka: svarthätta, trädgårdssångare, lövsångare, gärdsmyg, vårens trastar, en grönfink vid Hersby, det förvånade mig, liksom den tornsvala som verkar bo där, glädjande, vid Eremitkojan försvann de redan när vi var där, en rödstjärt i kanten av Kavelbrohygget, den fågeln, en favorit, verkar ha ett bra år, en storlom ropade från Undalssidan av Storsjön. Fjärilarna börjar vakna: en kvickgräsfjäril satt på vägen och värmde sig, några citronfjärilar (sena övervintrare eller har de första redan kläckts?), en obestämd pärlemorfjäril. På vägen tillbaka var det 25 grader varmt. (2026-05-20)
Och myggen har vaknat...
Bilder från morgonpromenaden: Snäckan. Och den gamla aspens vackert mönstrade stam. 21 maj 2026.
Bilder från Storslätten.
Storslätten brukades tidigare under Klubben i Anderssvedja men ligger på Rosättra bys marker. Ägs idag av Ulf Johansson. Ägaren verkar ha hyggesplöjt en del av åkern i dess västra del. Åkern ligger obrukad sedan flera år och de fina lövskogsbackarna som omger växer igen när de inte längre betas. Här växte tidigare Adam och Eva men igenväxningen och grisarna verkar ha tagit död på dem. (2026-05-20)
Björken.
Den krokiga björken, där den står i strandskogen vid den sörmländska sjön, vet en del om världen. Nyss stod drillsnäppan och vaggade på berget intill och knölsvanen ligger enträget med rumpan i vädret i bastuviken och betar på sjöbotten. Två människor var nere en stund och tog ett kvällsdopp efter en svettig dag. Nu är det nästan tyst igen, bara fiskmåsarna hörs där de jagar insekter över vattenytan. Björken är lyckligt ovetande om de hemskheter som pågår i människornas värld - eller vet den något...
På Norrmalmstorg i Stockholm samlas man varje måndag och kräver fortsatt krig, mera krig, ta ännu fler miljarder från skolan och vården och köp vapen! Visst deltar där människor som ängslas för ukrainarna, men de tongivande är mera av Karl XII:s ättlingar och följdriktigt jublar de över det sämsta och för Sverige farligaste politiska beslutet sedan Gustav IV Adolfs tid: Natoanslutningen. Här finns inget sinne för kompromisser, här är det död åt ryssen som gäller, kosta vad det kosta vill: Nu låter baltstaterna de ukrainska drönarna flyga över deras territorium för att komma åt S:t Petersburg - inser de vad det betyder?
Jag undrar om björken vet vad israelerna sysslar med? Den har väl inte tillgång till Facebook där vi idag kunde se en video med israeliska soldater som låter sig filmas när de skövlar ett vackert kyrkorum i södra Libanon; för att bara nämna ett av alla deras illdåd, och långt ifrån det värsta.
Jag vet som sagt inte hur mycket björken vet om detta, den har en mjuk och känslig bark - men den ska veta att varje lördag i snart tre års tid samlas också människor på ett annat torg i staden, på Odenplan, och kräver: Fred! Där vill vi, ja, jag brukar vara med där ibland, till skillnad från dem på Norrmalmstorg, ha ett slut på kriget! Det krig som i det här fallet har pågått i snart åttio år! Vi vill ha fred trots att det innebär fortsatta kompromisser. Det är skillnaden mot Karl XII på Norrmalmstorg: Palestinierna är beredda att låta israelerna bo kvar trots att de till största delen lever på stulen mark som de mördat sig till. Skulle palestinierna följa Norrmalmstorgkrigarnas politik skulle de kräva att israelerna lämnar tillbaka ALL den mark som de har stulit/ockuperat. Det kräver de inte och det är skillnaden. Hycklarna i Washington, London, Berlin - återigen Berlin! - Rosenbad och Sveavägen och Hökmark och Malm på Norrmalmstorg ställer orimliga krav som de inte begär av de andra, Israel och USA, och därför, om de tänker fullfölja dem, kommer det att sluta med ett kärnvapenkrig. Uppriktigt sagt så skiter dessa människor i ukrainarna (och oss med för den delen), dem låter man dö på slagfältet och landet deras ruineras; köp Gripen av Wallenbergarna, det är det avgörande. Det är vad kriget mot Ryssland ytterst handlar om: Marknaderna. Och råvarorna.
Den sörmländska björken må vara krokig men på något vis är den ändå mera rakryggad än de svenska politiker och mediafolk som sjunger krigets lov och pungslår oss för att vara Wallenbergarna och Trump och Netanyahu till lags. Och kanske också Putin: även där finns det folk som tjänar på de eviga krigen!
Vi andra, och björken med gissar jag, kräver: Fred nu! (2026-06-04)
Den blå färgens växt.
"Där fingo vi se ibland själva stenarna som lågo såsom stenrössja längs utåt stranden, en växt som fordom av professor Tillands på en öe i Finland blivit observerade, den rätta och veritabel Isates se Glastum eller vejde, den för Sverige och och våren fabriker så högst nödige växten, varmed alla blå kläder till soldatesquen färgas.
Vi viste den åt våra följeslagare bönderen och rummet var hon växte. Vi önskade att deras sterile åkrar stode fulla av denne växten, som så dyrt köpes årligen utifrån. Vi voro blinde om vi tvivlade numera att denna kan planteras i Sveriget sedan vi själva sett henne växa vilt. Då man tuggar på henne smakar hon som kål, men efteråt såsom bitter salso."
Det är Carl von Linne som för pennan i dagboken från hans Öländska resa 1741.
Han såg växten på norra Öland och där växer den ännu. Det blev väl aldrig något av med hans förslag att odla den i stor skala för att slippa importera den blåa färgen från odlingarna nere på kontinenten - - och så småningom konkurrerades den ut av indigon.
Men här växer hon i klapperstensfältet utanför huset där vi bor i Sandvik på norra ön. Den blommar nu och lyser i gult där den tagit sig upp ur stenskravlet, stor och ståtlig. Vi räknar till ett tjugotal exemplar och intill den växer också Bellmans Pimpinella och tusentals överblommade fältsippor lyser i det starka motljuset när solen är på väg ner över Kalmarsund.
Kort sagt en fin dag som inleddes med en vandring genom en av Ölands allra vackraste platser, Lilla Horns löväng. Mer om det en annan gång! (2026-05-25)
Bilder från morgonpromenaden, 6 maj 2026.
Segerdagen.
Segerdagen. Ordet känns så främmande idag, när det ena kriget avlöser det andra och Trump har dragit ordet “fred” i smutsen genom att gång efter annan proklamera fred – för att i nästa ögonblick fortsätta och eskalera kriget.
Den 8 eller 9 maj (beroende på i vilken tidszon man bor) 1945 kapitulerade Tyskland och andra världskriget var (nästan) slut. Segerdagen har sedan dess årligen firats i Europa. Inom EU har man dock omvandlat den 9 maj till en “EU-dag”, det EU som står för allt annat än fred, senast manifesterat i det 1.000 miljarder stora stödet till fortsatt krig mot Ukraina och Ryssland. Den riktiga Segerdagen firas dock fortfarande på sina håll i Europa. I exempelvis Tyskland strejkade den 8 maj 50.000 elever och krävde ett slut på krigen, de krävde fred! I Moskva firar man det förstås, segern i det Fosterländska kriget, även om det i år sker något nedtonat på grund av det pågående kriget mot USA-Ukraina-Storbritannien och Sverige med flera stater. Inom EU har man skrivit om historien och förnekar idag det dåvarande Sovjetunionens avgörande roll i kampen mot de tyska kapitalisternas nazistiska regim. Man suddar ut sitt eget ansvar för att man släppte fram Hitler och man förnekar den avgörande roll som segern mot fascismen hade för de sociala förbättringarna i efterkrigstidens Europa. Kapitalägarna var – liksom efter Oktoberrevolutionen – livrädda för att den goodwill som det socialistiska Sovjeunionen erövrat skulle leda till nya “oktoberrevolutioner” och därför använde de både piskan och moroten för att förhindra nya revolutioner. Nu är det nya tider och nu kastar man morötterna; nu är det piskan som gäller. Krig som redan pågår och tusentals miljarder till vapen inför de kommande än större krigen, men också de inskränkningar i demokratin som de anser nödvändiga för att kunna driva krigspolitiken. Och dessutom har man återigen satt de bruna och svarta kommandona på fötter, den fascism som Dimitrov karaktäriserade “som den mest reaktionära, chauvinistiska och imperialistiska formen av finanskapitalets diktatur”. Vi ser det här hemma i Sverigedemokraterna, senast manifesterat i deras totala förakt för riksdagen (samtidigt som de partier som borde försvara demokratin flaxar runt som yra höns, uppbackade av media; också det en likhet med Dimitrovs tid) – och deras trupper som marscherar på sociala medier men när som helst kan ta steget ut på gatorna. Men Wallenbergana och skiktet runt dem spelar på flera strängar genom politiker av Busch och Kristerssons typ med deras förakt för mänskliga rättigheter och internationell folkrätt. “Israel har gjort världen en tjänst” proklamerar Busch; hon och regeringen stöder fortsatt förstörelse och folkmördande. Även i och mot Ukraina, de gör allt – med våra skattepengar – för att även där förhindra ett slut på kriget.
Firandet av Segerdagen blev mot den här bakgrunden tyvärr en blygsam historia i Stockholm. Men det blev en manifestation på Södermalmstorg där bland andra Stefan Lindgren talade; talet bifogas.
Första maj i Nyköping.
Internationalen sjungs.
Helena Dahlströms tal.
Jerk Ohlson Westins tal (del av)
Valborgsfirande vid Mölnastranden på Lidingö (2026-04-30)
Fackeltåget anländer.
Brasan!
Kören sjunger "Sköna maj"
Kören sjunger "Uti vår hage"
Här grillas marshmallows!
Backsippan blommar på Vadakullarna i Össebygarn (2026-04-20)
