Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Det jag skrev 2021 finns HÄR! och HÄR!
Pang i bygden.
Anslutningen av vårt land till Trump-regimens NATO och överlämningen av våra militärbaser till honom och det sätt som det genomfördes på är naturligtvis en skandal. Men inte bara det – det är det sämsta och för Sverige farligaste politiska beslutet sedan Gustav IV Adolfs tid, Vi är ett litet land som ska hålla oss borta från stormakternas kamp om marknaden. Vi behöver ett eget starkt försvar och, som sagt, vara alliansfria för att om möjligt hålla oss neutrala när det på allvar brakar loss. Vilket det kanske är på väg att göra. Det talas bara om krig, krig och åter krig. Mera vapen, vapen, vapen. Behöver de fattigaste några kronor till finns det inga pengar, tvärtom, vi ska ta ifrån dem av det lilla de har. För att inte tala om sjukvårdens behov av miljoner, då finns det inga pengar. Men när NATO behöver mer och Ukrainakriget går dåligt då öppnas plånböckerna (våra plånböcker! de förmögna bidrar med mindre och mindre!) och miljarderna rullar iväg. Den gamle socialdemokraten Tage G. Peterson sade redan på fredskonferensen i Degerfors 2016 att “alla talar om krig, men ingen om freden”. Så rätt han hade. Hela det offentliga samtalet handlar om krig, mera krig. Mot palestinierna. Mot oss som protesterar mot palestinakriget. Mot iranierna. Mot Kina. Och, framför allt, mot Ryssland. Karl XII:s ättlingar har kommandot i alla media och alla politiska församlingar. De hycklarna påstår att de ömmar för ukrainarna, men det gör de inte. Lika litet som de bryr sig om palestinierna, eller syrierna, eller afghanerna, eller vietnameserna eller vilket folk som helst som står i vägen för stormakternas intressen. Det är ämmeligt att höra på dem, vi har de sämsta politikerna och de sämsta journalisterna sedan den allmänna rösträtten infördes.
Men kanske finns det ändå en liten underström av motstånd mot denna krigens och förtryckens politik? Birger Schlaug åker land och rike runt och talar kring sin bok “Ett jävla tjat om fred” och han berättar att han gör det inför fullsatta hus. Det finns ett intresse att höra om ett alternativ. Teater Tribunalen ger i höst en “beredskapsfars” som man kallar det, “Pang i bygden”. Den är en dramatiserad berättelse om hur det kan gå för den som villkorslöst ansluter sig på USA:s villkor. Vi såg den i förra veckan, återigen fullsatt. Nu har man satt in två extraföreställningar i kommande helg, 22-23 november. Passa på, om det finns biljetter kvar. Det är en sevärd – och tankeväckande – föreställning! (2025-11-20)
Lämnar passet.
År 2021 pågick en drevjakt inom Svenska Jägareförbundet där bytet var det bästa passet, ordförandestolen. Under kuppartade former lanserades och valdes Peter Eriksson. Han har därefter suttit som ordförande och omvaldes i år, 66 år gammal, för ett år till.
I samband med 2021 års stridigheter kommenterade jag att “när man en tid har följt jägareföreningarna på Nätet får man ett intryck av att här har vi en del av missnöjesreserven, ja, jag skulle nästan vilja säga en hangaround till Jimmie och Ebba och Ulf och deras trollfabriker”. Så rätt jag hade! Missnöjet då (som nu) gällde vargen, där man har en daglig rapportering om de 3-400 vargarnas göranden och låtanden. Det är besvärligt för dem som jagar med hund i de områden där det finns varg – men samtidigt negligerar man den mycket större skada som de av jägarna introducerade och underhållna hundratusentals grisarna liksom de snart nästan lika många hjortarna gör. Jägaraktivisterna har nu fått med sig regeringen på en kraftig avskjutning av vargstammen – men grisarna och hjortarna lever i fred. Efter det högerextremistiska terrordådet i Örebro tvingades regeringen att skärpa vapenlagarna genom att ingripa mot det militärliknande vapen som gärningsmannen använt sig av och som ditintills varit lagligt att använda vid jakt. Man förbjöd nyförsäljning och beslöt att tvångsinlösa de vapen som redan beviljats tillstånd. Det förnuftiga beslutet väckte vrede, i synnerhet som man länge agerat för att tvärtom lätta på reglerna kring vapenlicenserna – och fått löfte från högerregeringen att gå dem till mötes. Till slut har nu regeringen backat och låter dem som redan har vapnen behålla dem och fortsättning lär följa.
Så kom plötsligt beskedet i början av november att Peter Eriksson beslutat att lämna passet med omedelbar verkan, mitt under pågående jakt. Han hade bestämt sig för att – som han själv beskriver det – för första gången i sitt liv engagera sig partipolitiskt. Till en början nämndes inte vilket parti det var frågan om men så småningom kröp det fram att det är Sverigedemokraterna. Han har av Jimmie Åkesson utlovats en valbar plats på nästa års riksdagslista och få ansvaret för de landsbygdspolitiska frågorna inom SD. Det skvallras också att de är kompisar även privat och har semestrat tillsammans utomlands. Det är väl bra med det, vi behövar alla en kompis och någon som hjälper oss fram här i livet. Det är ju bara det att Åkesson inte är vilken kompis som helst, han är en högerextrem demagog och sådana bör man hålla på armlängds avstånd. Minst. Den nära kopplingen mellan dessa båda herrar belyser det jag skrev för fyra år sedan om den sd-liknande agitation som förbundet drev och driver i vissa frågor. Det gäller nu inte bara vargarna utan även frågor som relationen till Världsnaturfonden, WWF, till jaktkritikerna, den s.k. vapengarderoben och fjälljakten där skriverierna i förbundets media påminner om SD:s antisamiska politik.
Patron ur! (2025-11-20)