Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Ut på gatorna!
Bilder från Stockholm: Några SSU:are i den lilla men naggande goda manifestationen på Sergels torg i Stockholm den 30 juni till stöd för Ship to Gaza, Gazas folk och den båt och besättning som Israelerna brottsligen kapat och tvingat in i israelisk hamn. UD mddelade genom en pressekreterare i en DN-intervju dagen efter kapningen att man hade framfört "sin syn" på händelsen till Israel. Men varken partiordförande Löfven eller utrikesminister Wallström har uttalat sig (man hade t.ex. en hel dag på sig i Almedalen!). Jag följde därför exemplet från några fb-vänner och skrev ett mail till utrikesministern:

"Till utrikesminister Wallström.
Israel har ännu en gång olagligen bordat och kapat ett svenskt fartyg på internationellet vatten och tillfångatagit besättningen. UD har genom en pressekreterare meddelat att man har framfört en protest till Israel. Bra! Men nu är det här inte vilken liten bordning som helst utan en del i ett storpolitiskt skeende där Israel under många år har ockuperat och mördat i Palestina, och gjort det utan några efterräkningar. Du bör därför som utrikesminister personligen uttala dig i frågan och du bör även övertala din statsminister att göra detsamma. Låt inte deras övergrepp ännu en gång försvinna in i glömskan!
Mvh
Jan Åhman"

Det kom ett svar från UD redan samma eftermiddag:

"Hej Jan,
Tack för ditt mail till utrikesminister Margot Wallström. Jag arbetar på Utrikesdepartementets ministerkansli och har blivit ombedd att svara. Sverige har framfört sin syn på händelsen med Ship to Gaza till Israel. Som du kanske vet så ställer sig Sverige sedan tidigare kritiskt till Israels ockupation av Palestina. Situationen i Gaza är oroande och vi har konsekvent framfört budskapet att isoleringen måste brytas och gränsövergångarna omedelbart och utan villkor måste öppnas, och hållas öppna, för humanitär hjälp, handelsvaror och personer.

Tack för ditt engagemang.
Med vänliga hälsningar
Michael Nordenberg
Departementssekreterare
Utrikesdepartementet"

Tack för det snabba svaret och ståndpunkten att "isoleringen måste brytas ..." – men jag väntar fortfarande på ett uttalande på ministernivå om det aktuella och konkreta övergreppet.

Vi var inte så många på mötet den här gången heller, men trots det så är det är Ut på gatorna! som gäller, liksom det en gång var när vietnamrörelsen drog igång; lydmedia förvanskar och förtiger och beljuger nu som då och det gäller att ta sig över den muren.
  Kanske ska man också tillägga Ut på Nätet – annars skulle väl inte här inlägget ha publicerats!

PS! Nu på söndag den 4 juli finns det en ny chans för oss som bor i Storstockkholm. Då hålls den (tyvärr, det tar aldrig slut) årliga antiimperialistiska manifestationen för Alla människors lika värde - alla människor lika rätt. Stortorget i Gamla Stan kl. 14.00 - 16.00. (2015-06-28).


Litet musikalisk uppvärmning!


En tiggare bland mötesdeltagarna.



Gunilla Sköld Feiler höll ett fin tal.


Ja, vi var som sagt inte fler än så här!







Bilder från Roslagen: Några blommor i månadsskiftet juni-juli...
  ... i väntan på hur det ska gå med Freedom flottila på väg mot Gaza och hur frågetecknen kring Grekland ska rätas ut: orkar grekerna stå emot juntan i Bryssel och deras svenska stödpatrull med Carl Bildt och Magdalena Andersson i täten?
  Skogsvickern blommar längs vägen, en stor härva, ett riktigt trassel, upphängt på tistlar och hundlokor, bara de vackra blommorna med sina blålila strimmor sticker upp.
  Nattviolen – med sin förföriska doft -- och Jungfru Marie nycklar är två andra växter längs den sönderkörda skogsbilvägen ner till Eremitkojan. Ängssyran blommar bland ängskavle, timotej, hundkäx, hundloka och ängssvingel i det som återstår av åker, den lilla kant som blev kvar när resten planterades igen med gran i början av 60-talet. Till sist vippärt, inte så vanlig här inne i skogen, men vi har några plantor, antagligen en rest från den tid det betades i backarna runt torpet. (2015-06-28).


Jungfru Marie nycklar.


Nattviol.


Ängssyra.


Vippärt.






Bilder från Roslagen.
Efter några dagars förkylning – dagisbakterierna är inte att leka med för en gammal gubbe – blev det några timmars arbete vid Eremitkojan. Gräsklippning, vattning, nät över de förtorkade jordgubbsplantorna. Konstaterar att getingarna haft ännu en dålig – kylig – vår, bara en enda bila i uthustaken så här långt. Men rödstjärten sjöng för mig idag igen, för första gången på 23 år har den stannat upp hos oss och det gör mig glad, jag tycker om den fågelns sång, lik flugsnapparens men ännu enklare, på samma gång mera utdragen och kortfattad; skarpare, mindre tam; en fågel med sälta i rösten.
  Prästkragarna börjar blomma nu, de är litet sena här uppe i skogen, och sen gick jag en inventeringsrunda till de litet ovanligare växterna vid torpet. Jo, ögonpyrolan kämpar på, det är nu tio år sedan den skyddande gammelskogen höggs bort men ännu håller den ut och kanske klarar den sig tills de nya granarna har vuxit upp. Korallroten hittade jag däremot inte den här gången, men kanske är det mina ögon som har lagt av sig? Den något vanligare men ändå anonyma orkidén tvåblad blommar fortfarande med 25 ex på en liten övergiven åkerlapp inne i skogen. Grisarna var där för ett par år sedan och bökade sönder men de har tagit sig igen. De äldre granplanteringarna runt torpet har gallrats en andra gång och den glesare skogen samtidigt som ett av jaktlagen äntligen har slutat med sina matningar gör att det verkar som om vildsvinen inte trivs lika bra vid torpet numera.
  Men det är antagligen bara min önskedröm! (2015-06-15).


Ögonpyrola.


Tvåblad.






Rågeten med sitt i år enda kid stod på uppfarten vid eremitkojan. Ögonpyrolan blommar i år igen. Gammelskogen där den växte höggs ner för tio år sedan och nu håller jag tummarna för att de 30 plantorna ska överleva i hyggeskanten tills de nya skogen har vuxit upp och ger skydd igen. Och grannen reparerar huset inför Hyresnämndens besiktning ... (2015-06-10).








Några nationaldagsblommor, för säkerhets skull fotade igår, när det var sommar för en dag! Gullviva, rödblära och ängsnycklar vid Gränholmen i Roslagsbro. (2015-06-06).








Korruption.
Korruptionen är utbredd i världen och förmodligen är USA världens mest korrupta land: hur ska man annars förklara den enorma koncentrationen av rikedomar på så få händer? Anders Romelsjö gör, med anledning av FIFA-affären, en jämförande kommentar om korruptionen i USA:s politiska ledning; det är ju USA:s myndigheter som dragit igång den senaste razzian mot FIFA (www.jinge.se/mediekritik/korruption-i-usas-politiska-ledning.htm). Han tar som exempel de "bidrag" som beslutande politiker fått från olika företag inför omröstningen i Senaten om frihandelsavtalet TTP.
  Jag är inte insatt i fotbollsvärlden och säkert förekommer det korruption även inom denna stora internationella organisation och självklart ska de myndigheter som har befogenhet till det, lagföra dem som överträtt gällande lagstiftning. Samtidigt kan man inte låta bli att även lyssna till dem, exempelvis Stefan Lindgren, som anser att affären också ska ses i ett större politiskt sammanhang: www.8dagar.com/2015/05/en-fotboll-ar-rund.html. USA, som självt är så genomkorrumperat, har dragit igång affären för att tvinga fram ett ledarskifte i FIFA som skulle göra det möjligt att upphäva beslutet att Ryssland får anordna VM 2018. Blatter har hittills inte velat lyssna på det örat och därför ska han straffas för det.
  Nu är det trots allt kanske tur att det är USA:s myndigheter som ska utreda anklagelserna mot vissa personer – och inte svenska lydmedia och deras tjänstvilliga, okunniga och omedvetna springflickor och -pojkar. Ta Sveriges Radio till exempel. "Godmorgon världen" kan vara intressant att lyssna till, men idag hade man återigen kallat in ryssätaren Maria Persson Löfgren. Hon skulle kommentera att även Ryssland påstår att USA ligger bakom FIFA-affären och de ryska myndigheternas svarta lista med 80-tal EU-medborgare som vägras inresevisum. "Vill Putin ha konfrontation med väst?", löd påannonsen! Vilket skulle bevisas. EU har förbjudit ett stort antal ryska politiker och affärsmän inresa i EU (förutom en rad andra sanktioner). Ryssland gör ett motdrag – och naturligtvis är det Ryssland som har startat bråket. USA och dess lydländer och lydpolitiker av Löfven/Wallström/Bildts typ vidtar den ena åtgärden efter den andra mot Ryssland (alltifrån statskupper som den i Ukraina, nya baser intill den ryska gränsen, den ena stora militärövningen efter den andra genomförs mot Ryssland, senast ACE, den kränkande behandlingen i samband med firandet av Segerdagen, etc, etc) – självklart är det Ryssland som vill ha konfrontation.
  Hur dum får man bli? Jo, man får bli så dum som svenska lydmedia och deras tjänstvilliga propagandister. Det gäller bara att inte ta någonting av det de säger för givet! Ingenting! Utom möjligen väderleksrapporten och när de duktiga journalisterna i Naturmorgon spelar upp en kråkas läte! (2015-05-31).






Nej, det finns ingen anledning att klaga på boendet när man har fått låna en stuga ute på Alvaret på Öland! Fri horisont åt ena hållet och en lund åt det andra. Tandrot med sina märkliga groddknoppar, den överdådiga våradonisen, egentligen överblommad nu med de hade sparat några blommor åt oss!, kattfötter och blommande smultron, ölandssolvända och bergsskrabba, krutbrännare, och mycket, mycket mer! (2015-05-25)


Våradonis i Albrunna lund.


Tandrot.


Kattfot.


Ölandssolvända och bergskrabba.


Krutbrännare.








Lundsmörblomma


Professor Tamms minne
En gång i tidernas begynnelse, när jordhungern ännu var levande, arrenderade mina föräldrar några små åkerlappar av en stockholmare nere på Harö. Jag minns att vi barn var med och hässjade hö, det måste ha varit i slutet av 50-talet. Jag kommer inte ihåg om vi också hade några djur som betade där – men jag minns att jag inte tyckte det var särskilt roligt att slita med höet, inte där och inte någon annanstans heller för den delen. Jag är uppväxt fyra kilometer från havet, och de åkrar vi arbetade på några somrar på 50-talet ligger bara några hundra meter från fjärden, men havet var då nästan lika främmande för mig som Kebnekajse. Vi bönder hade på den tiden ingen båt i havet, den lilla ekan låg vid insjöstranden och på vintern var den uppallad vid Utjorda i väntan på att isen skulle bli landlös och gäddleken börja och ryssjorna sättas i sjön. Den enda förbindelsen med havet var någon fiskare som kom på moped och sålde färsk strömming om de fått en bra fångst. Men en gång åkte vi en söndag ända bort till Simpnäs och jag och syrran och mamma badade i havet. Det var en riktig resa det, kanske årets semestertripp, och pappa tog några bilder. Där kan man se att morfar, som också var med, satt på klippan med rock och hatt och skjortan knäppt ända upp i halsen och mormor med klänning och tjocka strumpor och stickad mössa på huvudet – men jackan hade hon tagit av sig.
  "Stockholmaren", som vi arrenderade av, hette Carl Olof Tamm. Han kom att bli professor i botanik och marklära och skogsekologi vid Skogshögskolan i Stockholm och gjorde sig bland annat känd genom en banbrytande studie om luftföroreningarnas försurande inverkan på skogsmark.
  Idag är det arvingarna, CO Tamm avled 2007, som äger den lilla jordbruksfastigheten Rispan i på gränsen mellan Anderssvedja och Harö i Roslagsbro i mellersta Roslagen.
  Tamm kom tillbaka i mitt medvetande när jag i slutet av 60-talet började intressera mig för botanikens värld. Den del av gården som då var betesmark var och är botaniskt intressant med stora bestånd av bland annat kungsängslilja och Sankt Pers nycklar. När jag började gå där fanns där även några ängsnycklar och majvivor; de verkar vara utgångna nu. Någon jag träffade påstod att majvivan ska finnas kvar, men jag har inte kunnat återfinna den.
  När den siste arrendatorn avled upphörde betet för en tid, men så länge Tamm levde såg han till att det röjdes litet och att de finaste bitarna hölls öppna. Jag träffade honom en gång 1977 när hembydsföreningen hade en exkursion i området; i första hand för att beskåda resterna av den pålspärr som ska ha funnits i Pålsundet för att stoppa infarten till Sandängsfjärden och sjöarna – som då fortfarande var en havsvik – uppströms. Jag tror att vi såg några pålar, men mitt bestående minne av den exkursionen är att han kunde svara på min fråga om de stora rundade blad som jag hade sett så många av, men inte kunnat få någon förklaring till i flororna: det är lundsmörblomman som med sin östliga utbredning här har stora bestånd.
  Jag träffade honom inga fler gånger, men noterade att han höll området öppet och hade märkt ut gullvivebestånd, han forskade på dem och berättade vid exkursionen att en enskild gullviveplanta kan leva i upp till 100 år tror jag det var. Det hade jag aldrig tänkt på!
  Nu är Tammen död men man har återigen röjt upp en del i området och släppt på ungdjur och kungsängsliljorna och de andra rara växterna lever kvar. Kungsängsliljorna blommar tidigt på våren och sen kommer Sankte Per och älväxingen och myskgräset och tvåbladet och den 20 maj fladdrade aurorafjärilarna, fem hannar och en hona, fram och tillbaka längs skogskanten i öster och vid nästa exkursion fick jag höra rosenfinken sjunga. Och ett litet bestånd med fem ängsnycklar var på väg att slå ut.
  Så lever ännu professor Tamms minne! (2015-05-20/06-05/2021-06-03).



Kungsängslilja


Sankt Pers nycklar


Ängsnycklar.


Aurorafjäril, hanne (närmast) och hona.


Även områdena runt Rispan/Gränholmen är botaniskt intressanta. Från Klubben längs Gräsvarpet och långt ut på södra sidan av Harö har hasselskogen dominerat. Nu växer den igen i snabb takt eller så avverkas den för att ersättas av granplanteringar. Men ännu finns en rik flora med exempelvis Adam och Eva ...


... tandrot ...


... och vårärt.


Till sist ett trött påfågelöga, som flyger sina sista dagar.


St Eriks gilles exkursion på Harö den 7 augusti 1977. Carl Olof Tamm stående tv (i brun skjorta). Th om honom Kalle Sjöström från Anderssvedja.






Bilder från Voss: Barntåget på 17 maj 2015. Det regnade hela dagen den 16:e, men sprack upp på morgonen den 17:e! (2015-05-18).

Fortsättning!






Bilder från Anderssvedja: Långkärret
Nu har bilderna från vandringen i byns nordöstra del den 13 april kompletterats med kartor och uppgifter från skiftena 1794 och 1881!
Fortsätt HÄR!






Bilder från Roslagen: Kopparormen solade sig vid Eremikojan. (2015-05-12). Några rader ur Tomas Tranströmers dikt "Guldstekel":

Det är femte juli. Himlen är täckt av moln men solen pressar
sig igenom.
Kopparormen rinner längsmed förstutrappan stilla och majestätisk
som en anaconda.
Kopparormen som om det inte fanns ämbetsverk.
Guldstekeln som om det inte fanns idoldyrkan.
Lupinerna som om det inte fanns ”hundra procent”.






Gävle tur och retur.
Första stoppet på vår resa blir Ledskärsviken utanför Skärplinge i norra Uppland. Jag har varit här tidigare, mamma hade en gång ett ärende nånstans häruppe, förstår inte riktigt vad det kan ha varit, men hon släppte i alla fall av mig på raksträckan på gärdena norr om det lilla samhället och jag gick ner till havet och skådade medan hon uträttade sitt. Det måste ha varit minst femtio år sedan! Viken var redan då känd för sina fåglar, men det fanns inget fågeltorn; idag finns det två. Vi går genom den vackra enbuskmarken ut till tornet som vaktas av grånade havtornsbuskar. Sex havsörnar seglar över viken och sätter ibland fart på gässen. Ett femtiotal storspovar rastar liksom en stor flock med tofsvipor.
  Vi fortsätter resan. Varför Gävle? Det finns många anledningar att resa dit, men den här gången var det Peter Oskarssons uppsättning av "Faust" i Gasklockan som var målet. Förra gången vi var här i ett liknande ärende var 1990. Vi körde upp från Stockholm en vinterkväll för att se Amledo, med Thomas Di Leva i huvudrollen – när vi kom fram var det inställt pga sjukdom. Snopet! Nu har vi bättre tur och får se en storartad föreställning om människans brottning med djävulen; har man tagit f-n i båten får man ro honom i land. Det ser ut att gå illa för Faust, i slutscenen tar Mefisto hem spelet – men då ingriper guden och räddar honom – och mänskligheten?! ur knipan. Det är en av många vackra scenerier: en strålkastare tänds i taket och ett rött blad singlar ner över scenen genom ljusstrålen; han lever!
  Temat är naturligtvis ohyggligt aktuellt idag, mer än på länge och då inte bara i spelet om pengarna. Hela pjäsen är en gestaltning av inte bara vår tids drömmar, vare sig de handlar om ära, pengar eller könet, utan lika mycket vår krassa verklighet: när Faust är nästan klar med att skapa ett lyckorike på jorden står ett litet hus i vägen. Där bor gumman Baukis med sin man. Faust bränner upp huset och dödar det gamla paret för att kunna slutföra sina visioner. Känns det igen? Här är det "gud" som mirakulöst räddar honom. Trots alla hans – och våra – fel och brister och tokigheter finns en guds hand som skyddar och hjäper oss. Frågan är bara vem denne "gud" är! Mao Tsetung återberättade i ett tal i juni 1945 en liknande historia ur den kinesiska sagovärlden: Den narraktige gamle mannen som tog bort bergen. Den gamle mannen och hans söner grävde med sina hackor i de två stora berg som spärrade vägen för dem. Den vise mannen kom förbi och hånade dem och förklarade hur omöjlig deras uppgift var. Gamlingen svarade honom att "bergen är höga, men de kan inte bli högre, och för varje bit vi gräver bort, kommer de att bli så mycket lägre. Varför skulle vi inte kunna få bort dem?" Efter att ha vederlagt den vise mannens åsikt, fortsatte han att gräva varje dag, orubblig i sin övertygelse. Gud blev rörd härav och sände ned två änglar, som bar bort bergen på sina ryggar. Så slutar den sagan. Mao fortsatte sitt tal: "I dag ligger två stora berg som döda vikter på det kinesiska folket. Det ena är imperialismen, det andra är feodalismen." Det känner vi också igen! Om vi, sade han, och då menade han sig själv och partikamraterna, "fortsätter att arbeta utan avbrott, så kommer även vi att röra Guds hjärta". Men han såg inte en metafysisk gud framför sig; i den vackra sagans gud såg han istället det kinesiska folket: om de reser sig och gräver tillsammans med oss kommer dessa bägge berg att kunna skaffas undan!

Morgonen därpå går vi en tur på stan och beundrar Erik Höglunds pyloner på Stora torget. Vi köper fisk av en man som själv har fiskat mycket längs Gävlekusten. Nu har han överlåtit laxfisket på en yngre fiskare: när det blir goda fångster körs den med lastbil ner till Göteborg. Han säljer lax till oss. Han har rökt den enligt eget recept men råvaran kommer från Norge. Den färska torskbit som vi också handlar av honom kommer från Blekinge. Så är det med det svenska fisket idag, även i detta urgamla fiskeläge!
  När vi sedan kör genom skogen ner mot Hedesunda väntar nästa överraskning. Halvvägs annonserar en skylt vid vägkanten "Taste of Africa 3 km". Kaféet påstås vara öppet och vi chansar och kör de tre kilometrarna skogsbilväg genom den söndertrasade skogen. Det stämmer! En glänta öppnar sig och där ligger en liten gård, det påminner mycket om vår eremitkoja i Roslagen. Här driver ett par, hon svenska och han sydafrikan, försäljning av afrikanska varor, allt från téer till järngrytor och vackra tyger, kafé och restaurang under sommarperioden. Värt en omväg, som det skulle stå i Michelinguiden.
  Målet med vår omväg var egentligen att se Erskines märkliga hus för Hedesundavävarna, så vackert belägna på Ön söder om det lilla samhället. Det var stängt nu men man håller ännu öppet för kurser på somrarna.
  Vi fortsätter längs rullstensåsen över fjärden med Dalälven på båda sidor om oss. På södra stranden passerar vi den märkliga karolinergården Hadeholm. Den ligger ensligt men här har bott herrefolk sedan medeltiden; i detta brukstäta område är det järnet som varit grunden för (de eftertraktade) rikedomarna. Efter Hadeholm går vägen genom skog nästan oavbrutet ner till Östervåla. Eller rättare sagt den svenska nutidsformen av skog som mest innebär gigantiska kalhyggen. Jag tar några bilder till min samling! Mitt i skogen, när vi kommit in i Östervåla socken, står en minnessten över Östervålas avrättningsplats. Den var i bruk från 1600-talet och fram till 1836 då den sista avrättningen ska ha skett på platsen.
  Där slutar denna reseberättelse och kanske är det på sätt och vis passande: Faust hade antagligen dinglat här i galgen, som straff för sina illdåd, om han levt i socknen på 1600-talet. Och kanske var det därför man reste galgen här i skogen, ensligt även på den tiden, och långt borta från kyrkan och den Gud som kunde ha räddat honom! (2015-04-12)



Detalj ur Erik Höglunds pyloner på Stora torget i Gävle


Detalj ur Erik Höglunds pyloner på Stora torget i Gävle


Taste of Africa, Hedesunda


Taste of Africa, Hedesunda


Taste of Africa, Hedesunda


Hedesundavävarnas hus, Hedesunda.


Östervåla avrättningsplats


Hedesundafjärden


Ett av kalhyggena söder om Hadeholm






Bilder från Sörmland: Fornminnesleden. Husby Oppunda sockenförening har stakat ut fyra vandringsleder i det vackra landskapet i socknen (och litet in i grannsocknen också). Den 3:3 maj gick vi Fornminesleden som går i en slinga från Valla gård ner till Långhalsen och tillbaka. (2015-05-06)


På den första av bergs/moränkullarna möter oss grundestenarna till vad som under bronsåldern var ett långhus.



Intill ligger fyra rösen från bronsåldern på rad.



Nedanför berget ligger Stensåkers gamla tomt. När godsen för sådär hundra år sedan lade om driften rev man gården som låg här och arrendatorerna fick flytta in till stararlängorna vid gårdens centrum. Men ännu står vårdträdet, en stor oxel, kvar, och krusbärsbuskarna kryper omkring bland husgrunderna.


Litet längre bort, vid nästa kulle, ligger ett annat gravfält. Det sträcker sig ända från bronsålder fram till vikingatid och minner om den Flåsta by, som låg här en gång i tiden. Med litet fantasi kan man i skuggan urskilja en båtgrav från yngre järnålder.


Att fornminnena längs den här vandringen syns så tydligt i landskapet kan vi tacka bonden på Valla gård för. Han är en av de få som fortfarande inte bara har en stor besättning med ungdjur utan också släpper ut dem på grönbete under sommarhalvåret!






Första maj i Stockholm 2015 - ett bildreportage från (v):s demonstration HÄR!.






Bombningen och mördandet i Libyen är ett av Carl Bildts många skurkstreck - i det fallet delar han skulden med samtliga riksdagspartier och ingen vill be om urskt för det helvete de har skapat där.


Carl Bildt till State department för nya instruktioner
Det är smått fascinerande att följa Carl Bildts blogg. Han är ständigt på resande fot, mellan än den ena och än den andra tankesmedjan och middagar med utrikesministern si och kommissionären så. Men vem betalar? Och varför? Han har ju inga formella uppdrag för Sverige längre och ingen egen maktposition, varken ekonomisk, politisk eller intellektuell. Ändå efterfrågas han – i de huvudsakligen USA-baserade och finansierade tankesmedjorna. Nu har han varit i New York några dagar hos International Crisis Group och Council for Foreign Affairs. Nu är han på väg till Washington för att träffa bland andra Victoria Nuland, vice utrikesminister med ansvar för Europa- och Ukrainafrågor; Obamadministrationens torped för att genomföra statskuppen i Ukraina och köra iväg den demokratiskt valde presidenten och ersätta honom med sin kandidat, Arsenij "Yats" Jatsenjuk (mer om Nuland i det här – och många andra – youtubeklipp). Nu skall alltså Carl Bildt till Washington för att träffa henne och antagligen har vi där förklaringen till att han snurrar runt i det USA-orienterade internationella politiska jetsetet: han är en av deras killar, så som Yatsenjuk var det när han blev handplockad till premiärministerposten i Ukraina. Han är en svensk "Yats", helt enkelt, en kille som kan vara bra att ha när det behövs, de har ett lager med sådana typer. Som nu till exempel, när det finns oroande tecken på att USA börjar trappa upp konflikten i Ukraina igen och i värsta fall förbereder ett nytt krig.
  Vi får se om vi mellan raderna kan utläsa vilka instruktioner han har fått; han skriver visserligen väldigt mycket men oftast ganska ytligt, det är ju så, som han själv skriver i sin senaste blogg, att "en del /diskussioner/ var dock inte öppna på samma sätt /att de kunde publiceras på twitter/".
  Hursomhelst finns det anledning att hålla lite koll på karln; inte minst därför att den svenska utrikespolitiken fortfarande, bakom det feministiska mumbo-jumbot, följer Carl Bildt i fotspåren. Han tillåts ju fortfarande, av någon underlig anledning, vara härföraren i den svenska regeringens utrikespolitik. Är det kanske så att (s)-ledningen har accepterat instruktioner från samma håll?
--- När han anländer till Washington så åker han "direkt till State Departement för samtal med Ryssland och Ukraina i främsta fokus, och så har det till stor del också fortsatt".
  Ja, det var som man misstänkte. Men som vanligt säger han inte mycket om vad som sades: vad är de kokar ihop? Man förstår mellan raderna att samtalen handlat om Ukraina och att man vill ha upp den krisen till ytan igen (och lägga mer ved på brasan). Surt konstaterar han nämligen att EU:s utrikeskommissionär Mogherine "passerat genom staden idag", som han på sitt försmädliga sätt uttrycker sig, men inte riktigt gjort som Carl Bildt vill:
"Jag förstår att frågor och migration och Libyen står högt på hennes dagordning, men kunde inte undgå att notera hur hon efter att träffat utrikesminister Kerry - och i tydlig kontrast mot denne - undvek varje omnämnande av konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Och det riskerar självfallet att skapa ett mindre bra intryck om var EU står."
  Som sagt, vad är det de kokar ihop nu?! (2015-04-29/05-01)

Carl Bildts blogginlägg
Blogginlägg 2






Knut Lindelöf talar vid ACE-mötet den 27 april. Läs hans tal HÄR!

Opinionsmöte mot den stora militärövningen Arctic Challenge Excercise, ACE, på Södermalmstorg i Stockhom den 27 april, (2015-04-28)



Agneta Norberg från Kvinnor för fred ...


... och Pelle Sunvisson från Ofog ...


... och så mötesdeltagarna -- inte så många, men vi blir fler nästa gång. Hoppas jag!

Det här är ACE:
"Arctic Challenge Exercise förkortat ACE var i början av året enligt Försvarsmakten världens största övning under 2015.
Upprustningen går snabbt och det har redan tillkommit två stycken större övningar i världen 2015.
I ACE 15 deltar förutom värdländerna Sverige, Norge och Finland även bland andra USA och Storbritannien.
Sammanlagt kommer 100 flygplan samtidigt vara i luften för att öva luftstrid.
Övningsområdet sträcker sig över en tredjedel av Sveriges yta.
Övningen äger rum 25/5-4/6.
Om inte en stark folklig opinion sagt ifrån innan dess vill säga…

STOPPA ACE!
– För att den bidrar till det försämrade säkerhetsläget runt Östersjön.
– För att den är del av en allt aggressivare kamp om resurserna i Arktis.
– För att den kränker samernas rättigheter som urfolk.

Läs mer och skriver under uppropet HÄR!






Årstaklubbens tidning Facktuellt nr 1/2015

Direktlänk till min artikel "Tankar på Norgetåget"





Äldre inlägg