Brittiska pensioner och andra internationella nyheter
Storbrevsproblemen i USA
Jag har tidigare rapporterat om de problem som USPS, United States Postal Service, har med sin finställning av storbreven. De 100 fotbollsplansstora maskiner, FSS, som installerats till en kostnad av 1,4 miljarder dollar levererar inte som det var tänkt.
Den ansvarige chefen, Megan Brennan, lovade förra året att 2012 skulle bli "the year of FSS stabilization", men stabiliteten verkar sitta långt inne.
I februari klagade chefen för Time Magazine, Halstein Straberg, över problemen med FSS hos myndigheten som övervakar postväsendet i USA, PRC: "FSS skulle bli den tekniska lösning som skulle minska kostnaderna för att sortera och distribuera storbreven (eller flats som man säger over there och inbegriper även kataloger och tidskrifter som Times), men i själva verket har det sannolikt blivit tvärtom".
Det är alltför mycket reject från maskinerna och det leder dels till att försändelser blir försenade eller helt enkelt försvinner (vilket gett maskinen öknamnet "Flats Shredding /trasa sönder/ System"). Dels att det som rejecteras går till en dyrbar manuell sortering. Straberg ifrågasätter om det inte, så länge maskinerna inte fungerar, vore billigare att behålla systemet med "presorted" dvs att försändelserna går direkt till brevbärarna sorterade på adressblock.
Vid ett möte med USPS i början av det här året fick man beskedet att FSS nu klarar av att sortera ca 50 procent av volymerna i de zoner där man har FSS. "Det betyder att de andra 50 procenten hanteras manuellt", konstaterar Straberg, och fortsätter: "det ger en intuitiv känsla av att två system för att sortera försändelser inom samma zon ger ökade kostnader".
Vid ett annat möte som Brennan höll med Mailers Technical Advisory Committee framkom kritik av samma typ som den hos oss i samband med Brev 2010:s genomförande i brevbäringen. Man har räknat med för stora tidsvinster på finställningen och skapat "megadistrikt" som havererar när maskinen inte fungerar som det är tänkt. Maskinen går ner och då kommer inga brev alls den dagen och istället dubbelt så mycket nästa dag. Eller också kommer försändelserna osorterade och ska ställas av brevbäraren. "Jag har sett många disasters under mina 26 år i Posten, men det här systemet är ett fullständigt misslyckande", säger en av de intervjuade brevbärarna.
USPS har köpt sina storbrevsmaskiner från Northrop Grumman/Solystic och som grädde på moset har man nu hamnat i en rättslig tvist om betalningen till leverantören. Northrop Grumman har stämt USPS och kräver 180 miljoner dollar i ersättning för uteblivna betalningar och för de fördyringar som man anser att posten har orsakat dem under leveranserna. De anklagar USPS för att ha tagit över utformningen av maskinerna och ignorerat leverantörens specifikationer. USPS å sin sida har i sitt motkrav begärt 341 miljoner dollar av Northrop Grumman som ersättning för förseningar i leveranserna och de förlorade rationaliseringsvinster det åsamkat dem...
Fortsättning följer, och som tur är (?) kan vi konstatera att svenska Posten köpt våra nya storbrevsmaskiner från en annan leverantör, Siemens.
Brittiska pensioner
Den brittiska regeringen tänker sälja ut Royal Mail, eller åtminstone delar av det. Eller mer exakt: de lönsamma delarna. Det gäller ju, där som här, att privatisera vinsterna och socialisera skulderna. Därför kommer man att lyfta av Royal Mail hela den upparbetade pensionsskulden och lägga över den i en statlig fond, eller ett statligt pensionsschema, Royal Mail Statutory Scheme. Pensionsåtagandena uppgår idag till 8,4 miljarder pund (ca 97 miljarder SEK). Samtidigt som staten övertar skulderna förs tillgångar till ett värde av 28 miljarder pund (325 miljarder SEK) över från Royal Mail. Enligt det brittiska postfacket, CWU, räcker detta kapital inte till för att i längden täcka pensionerna.
Den 21 mars gav EU-kommissionen sitt godkännande till affären.
Omregleringspolitiken sätter fackföreningarna under hård press. CWU har länge drivit kravet att staten ska ta över pensionsskulden, för att säkra sina medlemmars pensioner. Man anser också att staten har en skyldighet att göra det eftersom man under 13 år har gett Roayl Mail ett uppskov med att betala in premier. Samtidigt betonar Dave Ward, CWU:s viceordförande, att man inte gillar att nationalisera skulder och privatisera vinster och deklarerar att man starkt motsätter sig en privatisering av Royal Mail. Han menar att argumenten för att privatisera Royal Mail har försvagats genom att den stora skulden lyfts av och företagets ekonomi därigenom har stärkts.
Man får ju hoppas att det är så, men f-n tro´t! Argumentationen belyser den omöjliga, nästan hopplösa, värld vi fackföreningsmedlemmar lever under så länge som vi accepterar att kapitalägarna och deras folk, gärna i skydd bakom EU, tillåts regera.
Alan Pickering som utsetts till chef för den statliga pensionsfonden säger i ett uttalande att han känner sig hedrad över att få möjligheten att hjälpa till att ge postanställda "the pension peace of mind they deserve".
CWU:s kampanj "Keep the Post Public" bidrog till att den tidigare labourregeringen bordlade planerna på en privatisering av hela eller delar av Royal Mail. Men Tony Blairs och Gordon Browns regeringar var nerkörda efter tio år av krig och lögner och åtstramningar. Borgerligheten putsade därför upp fasaden genom att sätta till en ny (konservativ) regering, som grävde upp privatiseringsplanerna på nytt. Bedömningen i pressen är nu att man tänker genomföra den under 2013.
Mot den bakgrunden har därför CWU beslutat att relansera sin kampnaj. "Det finns varken moraliska eller ekonomiska skäl för att sälja av Royal Mail", som de utrycker det.
Israeliska Posten
Israel Postal Company Ltd, har problem. Förlusten för 2011 uppgick till 80 miljoner NIS (ca 156 miljoner kronor). Året dessförinnan blev förlusten 110 miljoner NIS (215 miljoner). Även i år väntas en förlust.
Bolaget har vänt sig till Finansdepartementet, som äger det, med begäran om finansiell hjälp för att erbjuda pensioneringar och därigenom sänka de långsiktiga kostnaderna, man har begärt att få höja priserna, stänga postkontor, sänka servicenivån, etc, men inget har beviljats.
Det finns nu en risk för att bolaget inte kommer att kunna betala de lån som förfaller till betalning i år och artikelförfattaren på globes-online.com påminner därför om att det statligt ägda exportföretaget Agrexco nyligen tvingades i likvidation.
Portot
USA:s Postal Regulatory Commission har gjort en sammanställning över vad portot för ett förstaklassbrev kostar i olika länder.
Beloppet anges i dollar, som när tabellen publicerades stod i 6,60.
Sverige 0,92
USA 0,45
Storbritannien 0,72
Tyskland 0,75
Frankrike 0,82
Italien 0,82
Finland 1,02
Danmark 1,46
Norge 1,25
Japan 0,90
Holland 0,63
Belgien 0,97
Österrike 0,75
Rumänien
Där IMF (Internationella valutafonden) går in, går som bekant vettet ut. Detsamma kan f.ö. sägas om EU.
När de två slår sig samman och dessutom tar med sig Världsbanken kan det bara bli etter värre.
Det är vad som nu drabbar Rumänska Posten. I den uppgöresle som regeringen gjort med de tre gamarna lovar man att avskeda ytterligare 600 postanställda – förutom dem som redan har drabbats genom att man stängt 1.300 postkontor. I uppgörelsen ingår också – naturligtvis – att snarast släppa in privata investerare i Posten.
Frankrike
Franska Posten, La Poste, är med sina 240.000 anställda ett av världens största postföretag. Den franska postmarknaden är omreglerad enligt EU-standard from 1 januari 2011. Trots det är La Poste än så länge ett fullserviceföretag med både brev, paket och kassaservice. Brevvolymerna minskade 2011 med måttfulla 3 procent och kvaliteten på övernattbefordran nådde rekordnivån (!) 87,5 procent.
I februari undertecknades efter en längre tids förhandlingar ett nytt löneavtal med de fackliga organisationerna. Avtalet ger 2,1 procent för 2012, men större delen av höjningen kommer först i september. I och med det nya avtalet tjänare en postarbetare ("general postal staff") i genomsnitt ca 14.600 kronor i månaden. Före skatt. Den franska minimilönen är ca 13.000 kronor.
La Poste har dessutom utlovat 10.000 nyanställningar på heltid och på treårskontrakt.
Löftet ska ses mot bakgrund av den senaste tidens tragiska händelser. Det är hårt numera i våra europeiska postföretag som en följd av omregleringarna och ansträngningarna för att göra postarna börsfähiga och attraktiva för riskkapitalisterna. Flera anställda inom La Poste har den senaste tiden tagit livet av sig med hänvisning till pressade arbetsförhållanden och en förtryckande företagsledning.
I de samtal som La Poste ledning för med de fackliga organisationerna har man förutom att lova nyanställningar beslutat att frysa planerade strukturåtgärder tills samtalen avslutats. Man har anslagit 180 miljoner till förbättringar av arbetsförhållandena och beslutat att man som anställd inte ska behöva arbeta mer än tre (3!) mil från sin bostad. Dessutom ska man utse en "kontaktperson" per 100 anställda.
Norska löner
2012 års norska avtal ger ett generellt lönespåslag på 1.250 NOK/månad (ca 1.475 SEK). För dem med högre löner gäller 2,7 procent i påslag.
(Maj 2012)
Samtal med en brevbärare i Boston:
"Ledningen i Washington hittar på så mycket"
Jag var i USA under några veckor i april i år, och bodde större delen av tiden i ett villaområde i Cambridge utanför Boston i Masachussetts i nordöstra USA.
Brevbäraren kom som regel vid 14-tiden på eftermiddagarna och vid ett par tillfällen fick jag möjlighet att prata litet med honom. Vår man hette Steve, är 45 år och har arbetat i Posten i 20 år. Han delar ut till ca 300 avlämningsställen, "jag har inte räknat dem". I villaområden som det här delar brevbäraren ut breven i inkasten i ytterdörren på villorna.
Han arbetar 8 timmar per dag från 07.30, fem dagar i veckan. Eftersom man har full lördagsutdelning i USA är man i gengäld ledigt en vardag i veckan enligt ett rullande schema. Den vecka jag pratade med Steve var han ledig söndag och tisdag, veckan därefter söndag och onsdag, osv. Den som ersatte honom när han är ledig täcker upp fem distrikt.
Man har fasta distrikt – men det blir fler och fler hushåll och mer och mer utearbete på grund av den ökade finställningen. Det genomförs ständiga omläggningar som gör att man får nya hushåll och dessutom kan man tvingas byta distrikt.
I Boston har man just nu tagit i bruk två nya "flat-sorters", dvs motsvarande våra storbrevsmaskiner, SFM (den första provkörs i Göteborg). Steves kontor var ett av de första som fick sina storbrev sorterade i den nya maskinen. Den första tiden fungerade det hyfsat: en stor andel av försändelserna kom verkligen finställda. I takt med att fler kontor läggs in har det börjat fungera sämre; Steve trodde att det beror på att kapaciteten med de två maskinerna är otillräcklig. Nu uppstår exakt samma problem som hos oss när man räknat fel på Brev 2010 – det tar längre tid än beräknat för brevbäraren och han får köra övertid för att få ut allt.
I villaområdena kör brevbäraren ut med sin specialbyggda brevbärarbil, parkerar den och går sedan ut med breven en gata i taget. Ledningen har installerat GPS i bilen. Varje gång han startar den skickar GPS:en en signal till kontoret!
Jag pratade också en stund med hans kollega John på distriktet intill. Det var en blöt dag:
– Ledningen i Washington hittar på så mycket och de lokala cheferna är ute och kontrollerar oss dagar med fint väder – men en sån här dag får jag gå här ensam!
– De kan skicka folk till månen, men de kan inte konstruera en brevbärarväska som håller torrt, kommenterade han sin blöta väska.
Jag frågade också om det nya löneavtal som ett av de stora facken, APWU, förhandlat fram. Brevbärarna är med i ett annat fack som är ungefär lika stort, NALC. Deras avtal är inte klart än. "Det där sköter facket", var Steve´s kommentar till de pågående förhandlingarna. En brevbärare tjänar ungefär 42.000 $/år eller 3.500$ /mån vilket med dagens kurs motsvarar 22.000 kr/mån, dvs ungefär vad en svensk brevbärare har i lön. Sen är väl skatterna litet olika, liksom avgifter för sociala förmåner, men det hann vi inte reda ut.
Priserna på mat, om man handlar på en av stormarknaderna, är – med en växelkurs som gäller – något lägre i Boston än hemma i Stockholm. Steve visste inte exakt vad han tjänade, "det går in på bankkontot och sen drar de för hus och lån och allt annat". Det finns de som jobbar mycket övertid och drar in mer pengar på det sättet. Själv jobbade han extra i ett annat företag på nätterna.
Man kan gå i pension efter trettio års tjänstgöring.
USPS tillhör den minoritet av amerikanska företag som är "unionized", dvs alla, eller åtminstone de allra flesta, är fackligt anslutna. "Men en del börjar gå ur nu" kommenterade Steve, "man är less på alla försämringar". (Facktuellt 3/2011)