Artiklar om Posten och postpolitiken - 20 Postens niomånadersrapport En halv miljard i förlust Postens delårsrapport för årets första nio månader fortsätter på samma minustema som tidigare.   Omsättningen uppgick till 17,4 miljarder (16,2 miljarder föregående år).   Rörelseresultatet före finansiella poster och skatt ligger på plus 491 miljoner (-150 miljoner samma period förra året). Men i detta resultat ligger en rejäl upplösning av de avsättningar som gjorts för beräknade underskott i kassaverksamheten. I och med att riksdagen höjt anslagen från 200 miljoner till det dubbla behövs inte lika mycket pengar i reserv för att täcka nuvarande och kommande underskott. Därför har hittills i år inte mindre än sammanlagt 989 miljoner tagits ur denna reserv för att snygga till rörelseresultatet, som utan dessa medel uppgår till -498 miljoner! Den jämförbara siffran för samma period uppgick till -301 miljoner (inklusive en avsättning på 158 miljoner men exklusive reavinsten på försäljningen av Postfastigheter); vilket innebär en försämring på nästan 200 miljoner. Kassaservice Resultatet för Svensk Kassaservice uppgick till -73 miljoner efter avräkning av det statliga anslaget. Det kan jämföras med den miljard som upplösts ur reserven. Tyvärr redovisas inte längre resultatet separat för breven respektive paketen, de bakas tillsammans med administration och försäljeri in i "Meddelanden och logistik". Den centrala administrationen uppges kosta 4 miljarder (17 procent av omsättningen!); en kostnad som ska sänkas till 3 miljarder genom det s.k. E25-programmet. Hittills har det dock kostat mer än det smakar: E25 anges tillsammans med utrullningen av Servicenätet samt nyförvärven som orsak till att kostnaderna ökat. Den sjunkande brevvolymerna anges som förklaring till sjunkande intäkter. Masterplaner Detta är bakgrunden till den växande desperation hos Grabe och hans stab som gör att de överhuvud taget lyssnar på sådan smörja som Brevnätets Masterplan. Och kanske själv tänker bidra med en Masterplan för hela Posten. Företaget har inte längre råd med att låta enskilda chefer driva igenom sina prestigeprojekt. Vi har aktuella exempel inom Brevnätet, men vi har också sett andra svindyra projekt som inte lett någonstans. För inte så länge sedan var Grabe överens med de fackliga organisationerna om ett 14-punktsprogram för Det goda arbetet. Ska det redan skrotas? Politiska beslut Portot höjs för normalbrevet från nyår. Även om E25 till slut ger besparingar, volymnedgången planar ut, paketverksamheten går bättre, etc.. så är min prognos att Posten fortsatt kommer att ha svåra ekonomiska problem med de politiska beslut som gäller. Det finns visserligen några miljarder kvar i kassan efter försäljningen av Postgirot och fastigheterna - men de pengarna räcker inte länge när förlusterna fortsätter! Det mesta av matsilvret är redan sålt! Portot på sändningarna måste upp, det är det som ger de pengar som kan finansiera den rikstäckande dagliga servicen. Antingen möjliggörs det genom någon form av återinförd skyddslagstiftning, vilket vore det förnuftigaste - eller också får det bli som på kassasidan: staten får betala Posten för de olönsamma delarna. Jan Åhman OptiMail och CityMail Det låter som en barnramsa men orden symboliserar den skadliga svenska omregleringen av postmarknaden och utgör därför två av denna tidnings främsta hatobjekt. CityMail bedriver utdelningsverksamhet i Stockholm, Göteborg, Skåne och Gotland. Bolaget ägs sedan i mars 2002 till 57 procent av norska Posten (resten av aktierna övertas 1996). Man redovisar inte längre några resultat offentligt, men en inte särskilt kvalificerad gissning talar för fortsatt röda siffror. Bolagsstyrelsen toppas av tre direktörer i Posten Norge (samtliga utan postal erfarenhet och nyligen rekryterade från bl.a Telenor) och därefter följer en vice vd för Carlsbergs, vd:n för Rönnberg McCann, två styrelseproffs (som tydligen blivit ett nytt yrke?), vd:n för OptiMail samt två fackliga representanter från SEKO. Torped CityMail är som bekant en torped som skickats in på den svenska postmarknaden för att tvinga fram sänkta porton åt de stora kunderna och sänka standarden för de svenska postarbetarna. Det har de lyckats med; däremot har de hittills inte redovisat en krona i vinst - men väl två konkurser och miljoner i förlust.   Frågan är nu hur länge Norska Posten kan stå för fiolerna. I synnerhet som Posten Norge ombildades till bolag den 1 juli i år och dessutom redovisar en kraftig resultatförsämring för första halvåret: från plus 218 miljoner NKR år 2001 till minus 50 miljoner NKR i år. OptiMail är en avknoppning från CityMail men till skillnad från "moderbolaget" visar bolaget plusresultat. OptiMail handlar med utrikespost. Årets första nio månader uppgick omsättningen till 176,3 miljoner och vinsten till 25 miljoner (6,6 miljoner exklusive en reavinst).   Omsättningen ökade med 40 procent jämfört med förra året medan rörelseresultatet fortsatt pendlar mellan 1-2 procent på omsättningen; målet är åtta procent. Aktiekursen ligger strax under tio kronor. Jan Åhman Svindlande affärer Kuweit köper terminalerna Så länge Posten var ett affärsdrivande verk garanterade staten de pensionsåtaganden, den pensionsskuld, som Posten hade gentemot personalen. Utbetalningen av löpande pensioner gjordes ur driftbudgeten men eftersom Staten stod som garant för att Posten skulle klara av sina åtaganden behövde skulden aldrig balanseras i några bokslut och inga egna reserver byggas upp.   När affärsverket blev bolag den 1 mars 1994 så innebar det att bolaget självt (även om det fortfarande är till 100 procent ägt av staten) måste garantera den pensionsskuld man har till personalen. Detta kan ske på olika sätt; man valde att huvudsakligen göra det i form av en pensionsstiftelse. Stiftelsen fick sitt kapital genom att Posten AB förde över de mest värdefulla fastigheterna dit. Stiftelsen blev på så sätt ägare till de tre centralposthusen i Stockholm, Göteborg och Malmö samt brev- och paketterminalerna. Säkra värdepapper Nu ansåg sig stiftelsen få bättre och säkrare (sic!) avkastning om man sålde fastigheterna och köpte värdepapper (dock huvudsakligen obligationer) för pengarna. Därefter började försäljningskarusellen. Stiftelsen sålde i september 2000 Klaraterminalen till Stockholms stad. Dessförinnan hade övriga terminaler (bl.a. Årsta och Tomteboda) avyttrats i juli 1999 till ett konsortium där Deutsche Bank ägde 50 procent av aktierna (SPP tog hand om resterande 40 procent och Öhmans Fondkommission 10 procent). De nya ägarna betalade 2,4 miljarder för de sammanlagt femton fastigheterna. Centralposthusen är fortfarande kvar i stiftelsens ägo.   I slutet av september i år sålde så konsortiet med Deutsche Bank i spetsen fastigheterna vidare till Kuwait Finance House (KFH) för 2,7 miljarder kronor (300 miljoner €). KFH är inte bara en stor finansiell aktör (med tillgångar motsvarande 14 miljarder investerade utomlands) utan också en islamisk bank, med de regler som gäller för en sådan. Man får inte bedriva räntebärande verksamhet, men räknar enligt Reuters med a return of investment på nio procent. Hur detta går ihop får andra förklara och i sista hand kan de väl vända sig till räknemästarna på Posten Produktion; de vet hur en slipsten ska dras.   Förvaltningen av fastigheterna kommer även i fortsättningen att skötas av Celexa, eller Aberdeen Celexa, som bolaget numera heter - sedan det köpts upp av det brittiska bolaget Aberdeen... Estonia Om vi återvänder till svenska Postens övriga fastigheter så såldes Postfastigheter och dess dryga 70 fastigheter runt om i landet till Wihlborgs Fastigheter AB under hösten 2001. Den reavinst man gjorde på den försäljningen (300 miljoner) snyggade till resultaträkningen i niomånadersrapporten för ett år sedan.   Till sist så har vi Estonia eller det nya Huvudkontoret vid Tomteboda. Det ägs av AP-fastigheter, som satsar en miljard på bygget. I gengäld har man tecknat ett hyreskontrakt på 18,5 år med Posten.   Därmed är Postens tid som fastighetsägare över. Officiellt förklaras det som "ett viktigt steg i Postens satsning för att bibehålla och utveckla vår kärnaffär inom brev- och paketverksamheten". I själva verket handlar det om hur ett tidigare välskött och lönsamt statligt affärsverk medvetet utsatts för omreglering och bolagisering och därför går på knäna - trots att man pressat ur personalen så mycket det går och litet till.   Och sålt ut matsilvret! Jan Åhman Postens halvårsresultat Ökade förluster för brev och paket? Posten redovisar en vinst för första halvåret i år på 570 miljoner, en förbättring jämfört med samma period förra året med 823 miljoner.   Tyvärr är verkligheten sämre än vad dessa siffror, återgivna i den rosa pressen, visar. Plusresultatet uppnås genom att pengar frigörs ur den reserv som tidigare satts av som säkerhet för beräknade förluster i kassarörelsen. I och med bildandet av Svensk Kassaservice - och den bantade service som detta innebär - och det höjda anslaget från riksdagen (400 miljoner/år fr.o.m. 2002) minskar förlusterna i kassaverksamheten. Första halvåret uppgick de till 60 miljoner. Därför har 916 miljoner hämtats - från de 2,093 miljarder som avsatts - för att snygga till halvårsresultatet i år. Dessutom har 60 miljoner använts för att täcka periodens negativa resultat i Svensk Kassaservice. Därefter återstår 1,117 miljarder som reserv för beräknade förluster fram till år 2006. Ökade förluster Det oroande i halvårsresultatet är att den tendens som syntes redan förra året, nämligen att de förlusterna inom "Meddelanden och Logistik", som man kallar breven och paketen med kringverksamhet, fortsätter att öka. Halvårsresultatet uppgår till - 286 miljoner (- 105 miljoner förra året), men för andra kvartalet var det än värre: - 469 miljoner (- 252).   Som förklaring till det försämrade resultatet anges kostnaderna för uppbygget av nya Servicenätet, effektiviseringsprogrammet E25 (som ska spara in 1 miljard på tre år, men som hittills tycks kosta mer än det smakar), minskade intäkter för Falcon Airs persontrafik, integreringen av nyförvärvade bolag samt de sjunkande brevvolymerna. Frågor om redovisningen Det finns anledning att upprepa en tidigare fråga, nämligen hur redovisningen gick till så länge den "gamla" kassaservicen fanns kvar. Då togs som bekant stora förluster (exempelvis drygt 1 miljard 1999) i kassarörelsen. Samtidigt redovisades år från år miljardvinster i brevverksamheten. Så fort kassaverksamheten renodlats och reducerats och knoppats av rasar breven. Det reser frågetecken kring hur internredovisningen gick till för den delen av kassaverksamheten som då gällde hantering av brev- och paketförsändelser (och som nu ligger inom Servicenätet och redovisas tillsammans med brev och paket). Det gör i sin tur att man kan fråga sig om de ökade förlusterna för brev och paket mer beror på att man flyttat dåliga siffror än på sämre resultat i rörelsen!   Till sist ska nämnas att nettoomsättningen uppgick till 11,7 miljarder första halvåret. Därav ligger ca 1 miljard i de utländska bolagen. Jan Åhman 400 miljoner till kassaservicen EU-kommissionen gav den 2 juli klartecken till det svenska statliga stödet till Postens kassaervice. Stödet uppgår till 400 miljoner per år (=+200 miljoner jämfört med föregående år). Pengarna ska användas för att Svensk Kassaervice 350 kontor samt de 2.750 lantbrevbärarlinjerna ska ge fortsatt möjlighet för kunderna att betala räkningar samt ta ut och sätta in pengar på bankkonton. /JÅ Till Näringsdepartementet Posten AB Tidningarnas Telegrambyrå m.fl. Uttalande angående chefslöner och omregleringspolitiken Postens VD fick 2001 en lön på 3,5 miljoner eller drygt 291.000 kronor i månaden. VD:s löneökning uppgick till 6 procent, vilket kan jämföras med de tre procent som sorteraren fick.   Till detta kommer en bonus på 500.000 kronor för år 2001, vilket motsvarar mer än två sorterarårslöner. Om sorteraren skulle få en lika stor bonus i förhållande till lönen, skulle han eller hon ha fått 30.000 kronor - men vi har överhuvud taget inte sett till någon bonus för 2001.   När Dahlsten 1994 tjänade 90.000 kronor i månaden som chef för Posten så motsvarade det ungefär sex (6) sorterarlöner medan VD:s lön (inklusive bonus) idag är tjugo (20) gånger högre än våra medlemmars.   Utöver lön och bonus har VD dessutom mycket förmånliga pensionsvillkor, m.m. Vi vill mot bakgrund av dessa fakta uttala följande. 1. Detta är ett uttryck för omfördelningspolitiken i samhället i stort och omregleringspolitiken inom postområdet. Höga befattningshavare har fått avsevärt bättre löner och andra förmåner medan personalen i bästa fall har oförändrade löner - samtidigt som vi får arbeta mer och under sämre villkor i övrigt. 2. Vi är starkt kritiska till omregleringspolitiken och kräver att den upphör och att de höga chefslönerna (och andra förmåner) sänks. 3. Vår kritik riktar sig i första hand mot de politiskt ansvariga för denna utveckling. Det gäller såväl den socialdemokratiska regeringen som de borgerliga partierna, vilka ingår i "regeringsunderlaget" i denna fråga. Solna 2002-05-22 SEKO Klubb Brev Tomteboda Åke Anevad/ordförande CityMail Månssons norska affärer Ni får ursäkta om det börjar bli litet tjatigt med CityMail, men det är verkligen fantastiska affärer de sysslar med!   Två företag har under senare år använt varumärket "CityMail" i sina namn. Dels CityMail Group (CMG), som handlar med utrikespost, dels CityMail Sweden som sysslar med utdelning.   CityMail Group redovisar en omsättning på 54,7 miljoner första kvartalet i år, en ökning med ca 10 miljoner jämfört med sista kvartalet ifjol. Rörelsevinsten uppgick till 1,2 miljoner. Plus, ska man kanske för säkerhets skull tillägga när vi talar om CityMail! CMG är också delägare i CityMail Sweden. I mars sålde man knappt hälften av sitt 33-procentiga aktieinnehav till norska Posten; resterande aktier ska överlåtas år 2006. Efter försäljningen (och en nyemission) äger CMG 14 procent av CityMail Sweden. CityMail Group böt namn till OptiMail vid bolagsstämman den 24 april. Månssons vinst Brittiska Royal Mail ägde 67 procent av CityMail Sweden från maj 2000 fram till 10 december ifjol då man ledsnade på förlusterna (-138 miljoner år 2001) och sålde (tillbaka) sin majoritetspost till Bror Anders Månsson. Månsson fick köpa Royal Mails aktier för 1 pund (15 kronor). Den 22 mars i år sålde han aktierna vidare till norska Posten för 145 miljoner! En nätt liten förtjänst! Dessutom var det så - enligt Dagens Industri den 25 april - att CityMail Group hade förköpsrätten till de brittiskägda aktierna, till samma villkor som Bror Anders Månsson fick köpa dem för. Bolaget överlät dock sin förköpsrätt till Månsson. Styrelseordförande i CMG när beslutet togs var - Bror Anders Månsson!   Inte undra på att en fondförvaltare med aktier i CMG, knorrade på bolagsstämman och ifrågasatte om Bror Anders Månsson skulle beviljas ansvarsfrihet!   Fortsättning följer.... Jan Åhman Ett sista ord om Dahlsten............ Min historielärare i Realskolan i Norrtälje berättade en ruskig historia om den heliga Birgitta för oss fjortonåringar. Birgitta, påstod läroverksadjunkten, hade ett sår på armen, som hon aldrig lät läka. Istället hällde hon ständigt hett vax i det öppna såret. Det gjorde naturligtvis fruktansvärt ont och smärtan skulle tjäna henne som en ständig påminnelse om det lidande som Jesus haft, där han satt uppspikad på korset. ••••• Jag kommer att tänka på den här historien när jag läser Ulf Dahlstens memoarer, Nirvana kan vänta. Att läsa hans bok är att frivilligt riva upp såren från alla striderna de år de Posten ombildades till aktiebolag, postmarknaden omreglerades och CityMail bars fram av överheten.   Ulf Dahlsten var - som en påminnelse för er som förträngt det - chef för Posten i elva år mellan 1988 - 1999. Det mest positiva jag kan komma på att säga om honom är att han några år i sin barndom bodde i Frösunda i södra Roslagen; hans pappa var präst där. En intelligent man, eller i varje fall studiebegåvad: på några år läste Dahlsten in både civilingenjörs- och civilekonomsexamina. Därefter började karriären. Det var inget politiskt hem han kom ifrån, men på något egendomligt sätt slank han snabbt in i den politiska apparaten. Att det blev den socialdemokratiska sfären får nog mer ses mot bakgrund av tidsfaktorn: det var de som då styrde i de flesta kommuner och i staten. Några viktiga läroår hos Hjalmar Mehr i Stockholm och sedan regeringskansliet och departementen som statssekreterare. Redan från början blev det han kallar för avregleringar (men som jag och Tomtebodaklubbens årsmöte hellre kallar för omregleringar) den röda tråden i hans arbete. Ja nästan en fix idé tycks det som. SJ, Taxi och så - Posten.   Jag har många gånger tidigare och mycket utförligt beskrivit upprinnelsen till omregleringarna; de statliga utredningar som drogs igång och spelet kring dem. De kom alla fram till att Posten och det dåvarande monopolet fungerade mycket bra: låga kostnader, billig service, hög kvalitet, stark internationell konkurrenskraft. Och nöjd personal, skulle man kanske tillägga, även om det inte behandlades i utredningarna. Kvaliteten för övernattbefordran låg på 96 procent, konstaterades redan 1991 i en rapport från Kommunikationsdepartementet (Ds 1991:44). Den rapporten var ändock skriven med fientliga avsikter. Det märkliga under dessa avgörande år var nämligen att trots att olika utredningar redovisade hur väl monopolet fungerade - så blev ändå slutsatsen att det skulle omregleras. Ulf Dahlsten var en av mullvadarna i detta arbete. Det har sitt intresse att höra honom själv skryta med hur han och CityMails Bror Anders Månsson satt sida vid sida inför Ny Demokratis riksdagsgrupp och försökte - och lyckades - övertyga dem om att rösta för förslaget till ny postlag och bolagisering av Posten när det skulle avgöras i riksdagen. -- Den enkla sanningen är ju att det inte blivit någon avreglering om vi inte engagerat oss, skriver Dahlsten som en sammanfattning av sitt och postledningens agerande under dessa år och berättar hur han som generaldirektör för Posten underlät att agera när CityMail under sina första år öppet bröt mot dåvarande lagstiftning. Men varför kan man fråga sig, om man nu vill tränga djupare in i en statssekreterarsjäl. "För att vara sann mot sig själv" och "bidra till någonting som skapade värden mer än för stunden", svarar Dahlsten. Vilka värden har då skapats?   -- Det är ingen större tvekan om att Sverige idag har en betydligt effektivare brevdistribution än vi skulle ha haft utan avregleringen", svarar Dahlsten.   Jag nämnde nyss en utredning från 1991 som konstaterade en mycket god kvalitet på övernattbefordran - före omregleringen, Bästa metod, Brevnät -96 och alla andra kampanjer. Man behöver inte heller gå längre än till Dahlstens egen text för att se hur ihåligt detta påstående är. Han konstaterar att Posten 1994 var det tredje lönsammaste storföretaget i Europa - innan omregleringspolitiken och dess konsekvenser slagit igenom. Och - noterar Dahlsten till slut - att man i Tyskland och Holland lyckats bygga upp två avsevärt mycket mer framgångsrika postföretag på grundval av ett bibehållet monopol.   -- Det låg inte i vår föreställningsvärld att det skulle ha kunnat gå att göra i Sverige, konstaterar han.   Nej, just det.   Vilka är då de egentligen, de värden mer än för stunden som skapats genom omregleringspolitiken? Eftersom inget vettigt svar står att finna i den recenserade boken, så låt recensenten svara! Stora kunder har fått lägre kostnader genom att dessa vältrats över på de mindre. Personalen tvingas arbeta hårdare till lägre löner. Privata kapital ges möjlighet att tjäna pengar på ett tidigare fredat område. Och så det som fortfarande irriterar Dahlsten: kritiken mot hans dubblerade direktörslön.   En direktör som idag koopteras till överklassen kan, som vi sett flera exempel på den senaste tiden, belönas med oerhörda rikedomar.   När Dahlsten som generaldirektör tjänade 90.000 kronor i månaden så var det sex gånger mer än vad sorteraren tjänade. När Grabe - efter bolagisering och omreglering, kort sagt efter den Dahlstenska politiken - kvitterade ut 3,6 miljoner enbart i lön och bonus år 2000 så var det arton gånger mer än sorterarlönen.   Se där en viktig förklaring till de värden mer än för stunden som omregleringarna skapar! ••••• Jag tror inte att den heliga Birgitta var särskilt helig, även om hon blev helgonförklarad. Även hennes tro tål att granskas, och jag är inte säker på att de är så vackert det man då får se. Men hon påstås i alla fall ha ritat det som sedan blev en av Sveriges vackraste kyrkor, den i Vadstena. Och trots allt det elände och smuts och förtryck som följt också kyrkorna och prästerna och helgonen i släptåg genom århundradena, så står där åtminstone kvar en mycket vacker byggnad vid Vätterns strand - för oss hedningar att glädjas åt.   Men Dahlsten! Ja, vi ska inte driva jämförelsen vidare, det vore alltför futtigt. Det Dahlsten byggde under sina år i departementen och i Posten, lär inte stå kvar efter 600 år, hans starka tro på "avregleringar" och LOTS-utbildningar till trots. Men kanske blir det en fotnot i fotnoten i den långa berättelsen om klassernas kamp; om hur överklassen vid 1900-talets slut använde en metod som kallades "omregleringspolitiken" för att befästa sin makt och ytterligare berika sig.   Det såret ligger nämligen fortfarande öppet! Jan Åhman Ulf Dahlsten: Nirvana kan vänta, Forum 2001. Boken finns att låna på klubbexpeditionen.   Boken är välskriven och förutom det jag här har kommenterat finns några intressanta avsnitt om de (från regeringens sida medvetet) misslyckade paket- och bankaffärerna.