Postpolitik - 28





Lagrådsremissen
Negativa besked om Posten
Så kom då regeringens förslag till ändringar i postlagstiftningen. Som väntat föreslår man en övergång till 2-dagarsutdelning för normalbreven. Samtidigt skärper man det lagstadgade kravet på kvaliteten – minst 95 procent av breven ska nå adressaten inom två dagar.
  Min fackliga organisation, SEKO, där jag i så många år kritiskt har diskuterat dessa frågor , applåderar regeringsförslaget och kräver dessutom en tvingande lagstiftning om fastighetsboxar.
  Brevvolymerna minskar, och kommer att fortsätta neråt. De ligger nu på ungefär samma nivå som de låg 1975. Då hade vi råd med övernattbefordran, nu har vi det inte längre. Varför det? Då hade vi råd att dela ut posten till dörren i flerfamiljshusen, nu har vi det inte längre. Varför det? Fram tills dess att de nuvarande cheferna tog över i PostNord, på Bertil Nilssons tid, hade vi en kvalitet på ca 96 procent för övernattbefordran, alltså något mer än det som nu ska lagstadgas – för tvådagarsutdelning. Varför det?
  Övergången till datoriserade betalningar och en högre levnadsstandard skapade från 70-talet och framåt en enorm volymökning – ironiskt nog är det nu samma datorisering som gör att volymerna krymper ihop. Men inte försvinner helt, de ligger nu som sagt på 70-talsnivå men kommer antagligen att minska ytterligare. Det som varken politikerna, företagsledarna eller ens facket nämner är den vanvettiga politiken att det för stora delar av de mest lönsamma volymerna ska finnas två distributionsnät och två brevbärare som springer efter varandra i samma trappuppgångar och kör längs samma gator, ja t.o.m. vägar ute på landet. När volymerna minskar borde naturligtvis den första åtgärden vara att återinföra monopolet, kräva ett slut på EU-direktiven eller åtminstone göra egna tolkningar av dem som omöjliggör russinplockarnas verksamhet och för ihop alla brevvolymer i ett nät. Den heligaste av alla principer, kapitalägarnas möjligheter till profit, även på all statlig och kommunal verksamhet, går före kvalitetskraven, inom posten så som den gör det inom exempelvis telefoni, äldrevård och skolan. Att det sedan inom postbranschen i Norden f.n. råkar vara ett annat statligt kapital som konkurrerar förändrar ingenting.
  I pressmeddelandet nämns inget om e-handeln. Den del som distribueras med brev förväntas i många fall nå adressaten dagen därpå; hur tänker man där? Kommer Posten att göra undantag för de volymerna eller ska man sälja bort den konkurrensfördelen? Och hur blir det med de dagstidningar som fortfarande går med Posten?
  Det snabba beslutet om tvådagarsutdelning – det ska träda i kraft redan den 1 januari 2018 – ska ses mot bakgrund av PostNords kris i ekonomin och kvaliteten. Fallande brevvolymer är en del i krisen, men framför allt är det en politisk kris, kryddad med mismanagement. EU-direktiven, Maud Olofssons och Fredrik Reinfelts kuppartade sammanslagning med danska Posten (där det fanns en option att sälja ut delar av företaget), gynnandet av russinplockarna är några av de politiska felgreppen. Högt betalda och inkompetenta chefer har gjort resten: skrytbyggen (Hallsberg och Rosersberg) som inte bara kostat pengar utan också bidragit till att rasera kvaliteten (tyvärr i samförstånd med en del fackliga företrädare på högre nivå), ständiga omorganisationer, allt hårdare krav på personalen, har, liksom en rad andra åtgärder, urholkat Postens starkaste kort, kvaliteten, och försämrat ekonomin. Så pass att man nu t.o.m. går in och nallar ur pensionsfonden.
  Terminalklubbarna i Stockholm krävde 1998 i ett uttalande i samband med att den andra svenska postlagen diskuterades

"en rikstäckande daglig postservice till enhetliga och rimliga priser ... med trygghet i anställningen och arbete under rimliga löne- och anställningsvillkor för oss som gör jobbet"

De kraven är än mer aktuella idag, både vad gäller service och anställningsvillkor, på det sluttande plan som den EU-anpassade omregleringspolitiken innebär! (2017-10-18)


Ännu en omorganisation i PostNord!

  • Den nye VD:n för PostNord, Håkan Ericsson, har idag (2014-02-03) låtit meddela att han beslutat genomföra en omorganisation av företaget. Den nuvarande uppdelningen i affärsområden, som samtidigt är dotterföretag, ersätts av en ny landsorganisation. Förändringen får störst verkan i Sverige där Meddelande och Logistik förs samman till "PostNord Sverige". Anders Holm blir chef för det nya PostNord Sverige. Han är idag chef för PostNord Logistics svenska verksamhet.
      Omorganiseringen ska gå snabbt och vara klar på central nivå till den 1 april! Inga beslut om fortsättningen ner på regional nivå osv. och en tidplan för detta har ännu redovisats.
      Motiveringen för beslutet är de gängse: "bättre förutsattningar för en helhetssyn i kundmötet", "möjligheter till en mer effektiv produktionsorganisation om dagens stuprörsstyrning ersätts av ökad samordning mellan meddelande och logistik" samt "en landsorganisation ger stora möjligheter till att minska overheadkostnaderna".
      De fackliga organisationerna har i samverkan gett sitt samtycke till förändringarna, som troligen också kommer att påverka SEKO:s organisation. Eventuellt nödvändiga förändringar i gällande arbetsordning kommer att behandlas vid SEKO Postens årsmöte den 26 mars.

    Jan Åhman





    Ny regionstruktur och nya chefer

  • From den 1 januari 2014 bildas en ny Region Uppsala genom att nuvarande Uppsalaregion slås samman med de delar av nuvarande Region Stockholm Nord som ansvarar för Bo 16-19. Dessutom förs Bo 62 över till den nya Uppsalaregionen.
      Bo 10-11 förs till Region Stockholm Syd som samtidigt byter namn till Region Stockholm.
      Bo 60-62 förs redan under hösten i år över till Region Örebro i och med att den nya Hallsbergsterminalen tas i drift.
      Administrationen för den nya Uppsalaregionen kommer att lokaliseras till Rosersbergsterminalen.
      Niklas Nilsson har utsetts till chef för Uppsalaregionen. Han är idag chef för Jönköping och var tidigare personalchef i Malmö. Dessförinnan var han facklig och bland annat ordförande för SEKO inom Meddelande.
      Susanne Hellebring har samtidigt utsetts till chef för den nya Rosersbergsterminalen. Hon är idag regionchef i Uppsala och var tidigare bl.a. chef för Årsta under en period.

    Jan Åhman





    "Öppet redovisa samtliga volymrabatter"
    Post- och Telestyrelsen skärper villkoren

  • Den gällande postlagen, SFS 2010:1045, trädde i kraft den 1 september 2010. Den stadgar å ena sidan att det ska finnas en samhällsomfattande posttjänst i Sverige som överensstämmer med EU:s postdirektiv – men å andra sidan tog man bort det tidigare lagkravet att det ska utses en eller flera operatörer som tillhandahåller denna service. Man ändrade ska till får. Man ansåg att marknaden kunde sköta detta, men i praktiken utgick man i lagens förarbeten från att Posten även i fortsättningen ska sköta denna service. Dock utan att på något sätt – vilket EU-reglerna faktiskt ger möjlighet till – kompensera Posten för detta.
      Nu var regeringen – genom Post- och telestyrelsen, PTS – snabba med att ändå utse Posten som ansvarig för den samhällsomfattande servicen. Man gjorde det genom att PTS i sitt tillståndsvillkor för Posten att bedriva postverksamhet införde kravet att Posten tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten.

    Överklagande
    När tillståndet utfärdades första gången (1 oktober 2010 - 30 september 2011) överklagade Posten PTS beslut till Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten. Posten ansåg att det var "oproportioneligt" att PTS utsåg Posten som tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, bl.a. eftersom den samhällsomfattande posttjänsten idag uppfylls av marknadens samtliga aktörer gemensamt. I andra hand anförde Posten att den samhällsomfattande posttjänsten i vart fall skulle ha begränsats och att det var oproportioneligt att den inte begränsades.
      Ärendet gick till Kammarrätten som avslog Postens överklagande. Man ansåg att det är både korrekt och proportioneligt att PTS utser Posten och att det inte är möjligt att dela upp den samhällsomfattande tjänsten på flera aktörer.
      PTS utfärdar sina tillstånd för ett år i taget. När man senast förnyade det (1 oktober 2012 - 30 september 2013) skärpte man villkoren ytterligare.

    Volymrabatter
    Dels kräver man tydligare regler för att Posten säkerställer att eftersändning och lagring fungerar. Det kravet är inte så konstigt med tanke på det fusk som förekommer. Eftersändningarna ingår ju inte i de testbrev som är grunden för att säkerställa befordringskvaliteten (SWEX). I det pressade läge som gäller på många brevbärarkontor blir då eftersändningsarbetet lidande.
      Även det andra kravet kan ju låta som ett kundvänligt krav. Posten ska nu – enligt tillståndsvillkoren – "på sin webbplats öppet redovisa samtliga volymrabatter för de olika tjänsterna". Det kan ju låta som ett rimligt krav på den som ska ombesörja en "samhällsomfattande posttjänst". Problemet är att det finns en annan aktör, Bring/Citymail, som konkurrerar om de godaste bitarna utan att behöva ta ansvar för resten. Regeländringen har naturligtvis tillkommit i första hand för att de lättare ska kunna anpassa sin prissättning så att de kan ta hem de mest lönsamma sändningarna.

    Jan Åhman

    Noter.
    • Den samhällsomfattande posttjänsten innebär enligt PTS villkor framför allt följande:
    - insamling och utdelning av försändelser upp till 20 kg varje helgfri måndag - fredag. Expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas.
    - Minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran ska delas ut senast nästa arbetsdag. Minst 97 procent av breven ska delas ut inom tre arbetsdagar. För mätning av befordringstiden ska en gemensam EU-standard, EN 13850 tillämpas.
    - Priserna ska vara rimliga, öppna för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterade. Prisavsnittet är det mest omfattande i PTS villkor. De utförliga reglerna tar inte fasta på hur priserna ska göras så rimliga som möjligt, utan är till för att skydda CityMail och andra ev. russinplockare.
    • Länk till hela tillståndsvillkoret: http://www.pts.se/sv/Dokument/Beslut/Post/2012/Tillstandsvillkor-for-Posten-AB/





    Postens kvartalsresultat:
    Fortsatt nedåt

  • Hur man än vrider och vänder på siffrorna så pekar de neråt i PostNords delårsrapport för januari - september 2012.
      Nettoomsättningen för koncernen minskade med 2 procent för årets första nio månader till 28,439 miljarder SEK medan kostnaderna ökade med 1 procent till 28,393 miljarder. Rörelseresultatet krympte från 926 miljoner jan-sep 2011 till 242 miljoner (=minus 74 procent; beräknad på omsättningen minskade rörelsemarginalen från 3,2 till 0,8 procent).
      Bekymren motiveras naturligtvis med att brevvolymerna stadigt sjunker. Minskningstakten ligger för närvarande kring 5 procent i Sverige och 15 procent i Danmark.

    Jämförelsestörande
    Som vanligt när det går neråt hänvisar man också till "jämförelsestörande poster" av olika slag. Den här gången gäller det förändrad beräkning av pensionskostnaderna samt reavinsten från en fastighetsförsäljning 2011 och folketingsvalet i Danmark 2011. Problemet med dessa jämförelsestörande poster är att de lätt kan bli till en Grabeeffekt: de lyser upp vägen fram mot konkursen.
      Nettoskulden i företaget har nämligen ökat, från 745 miljoner den 30 september i fjol till drygt 3 miljarder (3,098) samma datum i år. Därför har man nu tvingats ta i anspråk en del av det obligationsprogram som man har fått tillåtelse till, 2 miljarder har lånats upp. Pengarna har gått till nyförvärv (Green Cargo logistics) och "omstruktureringskostnader", fr.a. nerdragningar på Arken. Det går inte att läsa ut hur mycket Hallsberg har kostat hittills, och Rosersberg. Där finns två stora hål att stoppa pengar i.

    Misskött affär
    Sammanfattningsvis. För PostNord, liksom i stort sett alla andra postföretag, är de sjunkande brevvolymerna ett stort bekymmer. I Sverige förvärras de dessutom av den destruktiva lagstiftning som innebär att det ska springa två brevbärare efter varandra och slåss om de allt färre breven. SEKO Posten har därför en särskild punkt i sin aktivitetsplan att påverka ansvariga politiker för att få en rimligare lagstiftning – och tolkning av denna – till stånd. Samtidigt som brevaffären krymper, är konkurrensen mördande på tillväxtmarknaderna inom paket och brevklump. Vad beträffar klumpen tillkommer dessutom bekymren med att Meddelandes ledning missköter affären.

    Jan Åhman





    Konstitutionsutskottet om regeringen och Posten:
    Ansträngningarna för att sälja ut Posten fortsätter

  • Riksdagen beslöt den 18 juni 2008 – efter en kuppartad manöver av den dåvarande borgerliga regeringen – att sälja ut delar av svenska Posten till danska staten. Det skedde formellt genom ett samgående mellan svenska och danska Posten där svenska staten fick 60 och danska staten 40 procent av kapitalet i det nya bolaget. Samtidigt valde man att röstmässigt jämställa innehaven så att de båda staterna har 50 procent av rösterna var. I avtalet ingick dessutom att riksdagen gav regeringen tillstånd att minska det svenska ägandet till lägst 34 procent. Vidare innehöll avtalet mellan staterna en passus att endera parten hade rätt att efter fem år kräva en börsintroduktion.
      Detta beslut röstades igenom av den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten.

    Riksdagen återkallar
    Efter valet 2010 ändrades sammansättningen i riksdagen så att den borgerliga regeringen inte längre har egen majoritet. På förslag av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet återkallade därför riksdagen med stöd av sverigedemokraterna regeringens rätt att minska statens ägarandel.
      Under behandlingen av ärendet i Näringsutskottet – som förbereder sådana här frågor inför riksdagens behandling – framkom att regeringen i hemlighet ( = utan att i förväg informera riksdagen om avtalen) slutit två kompletterande avtal med danskarna. Det första redan den 24 juni 2009 och det andra den 17 februari 2011.

    Ett första tilläggsavtal
    Tilläggsavtalet från 2009 är omfattande och stadgar bland annat:
    • Fyra år efter samgåendet, dvs från den 24 juni 2013, har vardera parten rätt att intiera en börsnotering enligt följande:
    • Part ska ha rätt att delta och sälja aktier vid en börsnotering
    • Den part som initierar en börsnotering ska ha företräde att sälja samtliga sina aktier framför den andra parten
    • En part som initierar en börsnotering har en skyldighet att sälja så många aktier att börsens spridningskrav uppnår
    • En part som inte initierar en börsnotering har ingen skyldighet att sälja sina aktier
    • Om spridningskravet för aktien inte uppnås genom parternas frivilliga försäljningav aktier har samtliga parter ett åtagande att rösta för en nyemission av aktier.
    • Svenska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 34 procent av aktier och röster i Post Nord AB.
    • Danska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 20,1 procent av aktier och röster i Post Nord AB.

    I sak innebär nu detta:

    • Så länge riksdagens beslut att regeringen inte får sälja aktier i Postnord kvarstår får man inte ta initiativ till en försäljning
    • Den danska staten kan däremot from juni nästa år sälja ut en del av sina aktier. På grund av börsens krav på ägarspridning måste man enligt grundregeln sälja ut minst 25 procent av aktierna i bolaget.
    • Eftersom danskarna bara förfogar över 40 procent av aktierna och enligt avtalet ska behålla minst 20,1 procent klarar man inte av att på egen hand uppfylla börsens spridningskrav.
    • Därför blir svenska staten – också enligt detta avtal – tvungen, om danskarna tar initiativet till en försäljning, att acceptera en nyemission så att det svenska ägandet krymper till 54,9 procent.

    Ett andra tilläggsavtal
    Det andra tiläggsavtalet, från 17 februari 2011, tillkom inför förra årets bolagsstämma. Enligt den bolagsordning som fastställdes i samband med att PostNord bildades skulle bolaget tillhandahålla en rikstäckande postservice i både Danmark och Sverige. Paragrafen i bolagsordningen ska ha tillkommit på dansk begäran eftersom de vid det tillfället inte hade denna sak reglerad i postlagstiftningen. (Sverige hade det vid den tidpunkten, och har det fortfarande, men har efter senaste lagändringen mjukat upp kravet; se artikeln om Kammarrättens beslut i detta nummer av Facktuellt). Den 1 januari 2011 reglerade danskarna frågan i sin nya postlag (jag känner inte till om det gjort det på samma sliriga sätt som i Sverige). Mot den bakgrunden var ländernas regeringar överens om att vid bolagsstämman 2011 ta bort paragrafen ur PostNords bolagsordning. Så skedde också – men utan att den svenska regeringen informerade riksdagen om förändringen.

    Konstitutionsutskottet
    Den 1 april 2011 begärde Eva-Lena Jansson (s) och Lars Johansson (s) att Konstitutionsutskottet granskar hur regeringen har skött denna affär. I sin granskning redovisar utskottet sakläget, lämnar referat från riksdagsdebatten inför återkallandet av den svenska regeringens rätt att sälja ut samt intervjuar finans- och statsministrarna i ärendet. Det är, från de regeringsrepresentanter som hörs av utskottet, bla-bla-bla hit och bla-bla-bla dit och det är naturligtvis inte tal om att sälja ut Posten och visst var det en liten miss att inte informera utskottet i förväg, men ... etc, etc...
      Men märkligt nog låter utskottet – enhälligt, inga reservationer – sig nöja utan att ge regeringen en erinran (Betänkande 2011/12:KU20).
      I riksdagsbehandlingen den 14 juni nämnde Sven-Erik Österberg (s) kritiken mot regeringen och framför allt Lars Johansson (s) utvecklade den i sitt anförande. Samtliga partier i riksdagen, alltså även (s) och (v) godkände sedan utskottets betänkande och den mjuka skrivningen i det.

    Målet är att sälja ut
    Slutsatsen av riksdagens och regeringens postpolitik och behandlingen av Posten är glasklar: målet är att sälja ut den del av verksamheten som de privata kapitalen är intresserade av. Det går litet hit och dit och ibland blir det ett hack i skivan beroende på politiska majoriteter och konjunkturlägen, men målet är fastslaget. Den som vacklar i tron på detta kan förslagsvis läsa KU:s betänkande. Där framgår så tydligt hur man tar steg för steg i den riktningen, även i smyg när så bedöms lämpligt. Och varför inte en omväg över Danmark, om det är nödvändigt! Det började egentligen redan när man gjorde om det osäljbara affärsverket till ett bolag, fortsatte med försäljningen till danskarna och villkoren för denna. Det är nu, exempelvis, fritt fram för danskarna att återigen sälja ut till ett riskkapitalbolag, eller varför inte den här gången sälja direkt till Deutsche Post/DHL?! Det är ju ändå där, enligt den europeiska centrifugalkraftens eu-regler, rikedomarna kommer att allokeras. Även om man "bara" säljer ut 25 procent så innebär det att vi får in en trojansk häst i företaget; ett företag "som vi anser borde vara och drivas som en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet och inte som en källa för riskkapitalister och andra kapitalägare att berika sig på", som jag uttryckte det i mitt tal vid manifestationen den 26 maj.
      Det visar också hur riktigt det var att ta upp detta krav på en central plats i brevbärar- och sorterarmanifestationen den 26 maj och att det, vilket jag också framhöll i mitt tal, samtidigt som vi är rädda om våra fackföreningar "måste vara tydliga med att vi vill ha folk i toppen som ser saken på samma sätt". Inga fler lydfackliga och lydpolitiker som tonar ner risken för utförsäljning och fortsatt omreglering!

    Jan Åhman

    Eva-Lena Janssons och Lars Johanssons anmälan till KU: finns HÄR!
    och här KU:s betänkande
    och HÄR riksdagsdebatten





    "Proportioneligt"
    Kammarrätten ger regeringen och PTS rätt

  • Den nya Postlag och Postförordning (SFS 2010:1045/1049) som trädde i kraft den 1 september 2010 stadgar å ena sidan att det ska finnas en samhällsomfattande posttjänst i Sverige i som överensstämmer med EU:s postdirektiv. Å andra sidan tog man bort det tidigare lagkravet att det ska utses en eller flera operatörer som tillhandahåller denna service. Man ändrade ska till får. Man ansåg att marknaden kunde sköta detta, men i praktiken utgick man i lagens förarbeten från att Posten även i fortsättningen ska sköta denna service. Dock utan att på något sätt – vilket EU-reglerna faktiskt ger möjlighet till – kompensera Posten för detta.
      Nu var regeringen – genom Post- och telestyrelsen, PTS – snabba med att ändå utse Posten som ansvarig för den samhällsomfattande servicen. Man gjorde det genom att PTS i sitt tillståndsvillkor för Posten att bedriva postverksamhet införde kravet att Posten tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten. Tillståndet gällde från den 1 oktober 2010 - 30 september 2011.

    Överklagande
    Posten överklagade PTS beslut till Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten. Posten ansåg att det var "oproportioneligt" att PTS utsåg Posten som tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, bl.a. eftersom den samhällsomfattande posttjänsten idag uppfylls av marknadens samtliga aktörer gemensamt. I andra hand anförde Posten att den samhällsomfattande posttjänsten i vart fall skulle ha begränsats och att det var oproportioneligt att den inte begränsades.
      Den 11 maj i år meddelade Kammarrätten att de avslår Postens överklagande. Man anser att det var både korrekt och proportioneligt att PTS utsåg Posten och att det inte var möjligt att dela upp den samhällsomfattande tjänsten på flera aktörer. Jag känner inte till om Posten tänker överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen, men de lär knappast ta upp ärendet.
      Under tiden som denna rättsprocess har pågått har PTS förnyat Postens tillstånd – med samma krav som tidigare. Nuvarande tillstånd löper ut den 30 september i år.

    Jan Åhman

    Not. Den samhällsomfattande posttjänsten innebär enligt PTS villkor framför allt följande:
    • insamling och utdelning av försändelser upp till 20 kg varje helgfri måndag - fredag. Expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas.
    • Minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran ska delas ut senast nästa arbetsdag. Minst 97 procent av breven ska delas ut inom tre arbetsdagar. För mätning av befordringstiden ska en gemensam EU-standard, EN 13850 tillämpas.
    • Priserna ska vara rinliga, öppna för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterade. Prisavsnittet är det mest omfattande i PTS villkor. De utförliga reglerna tar inte fasta på hur priserna ska göras så rimliga som möjligt, utan är till för att skydda CityMail och andra ev. russinplockare.
    • Länk till hela tillståndsvillkoret
    finns här!





    Postens bokslut 2011
    Det bidde trots allt en resultatdag!

  • PostNords omsättning sjönk 2011 med drygt två miljarder till 39,5 miljarder SEK. Att omsättningen minskar beror framför allt på de sjunkande brevvolymerna, 12 procent ner i Danmark och 3 procent i Sverige. Trots detta är det fortfarande brevverksamheten i allmänhet och den svenska i synnerhet som håller uppe företagets siffror på rätt sida om strecket. Rörelseresultat för koncernen uppgick för helåret till 1,6 miljarder (1,2 miljarder efter finansnetto och skatt); av dessa 1,6 miljarder kommer 890 miljoner från Meddelande Sverige. Det innebär att Meddelande Sverige står för 39 procent av omsättningen men bidrar med 57 procent av vinsten.
      Utdelningen till ägaren har i år sänkts till 368 miljoner (från 1 miljard 2010).

    Låter mycket
    En vinst på 1,6 miljarder låter mycket, men på en omsättning på nästan 40 miljarder motsvarar det knappt 4 procent. Om nu PostNord vore det vi borde vara, en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet, vore detta ett fullt tillräckligt överskott. Det skulle ge utrymme för nödvändiga investeringar och samtidigt innebära en viss marginal inför den besvärliga situation som de sjunkande brevvolymerna innebär. Men nu är situationen en annan. Enligt politiska beslut har omreglerarna – på samma sätt som inom andra omreglerade områden – sett till att försvåra upprätthållandet av en acceptabel samhällsservice. Dels genom att avskaffa ensamrätten till brevbefordran, dels genom att göra Posten till ett aktiebolag. Ombildningen till aktiebolag gjordes dessutom på ett sådant sätt – genom att vältra över den upparbetade pensionsskulden på bolaget – att företaget under ett antal år balanserade på konkursens brant och kom på efterkälken när det gäller investeringar i bland annat maskiner.

    Börsintroduktion
    Men dessutom är det ju så att man i aktieägaravtalet med den danska staten skrev in att PostNord ska börsintroduceras. Nu satte den svenska riksdagen förra året en käpp i hjulet genom att en majoritet bestående av s, v, mp och sd förbjöd regeringen att sälja ut fler statliga bolag. Trots det arbetar företagsledningen för att förbereda företaget för en börsintroduktion och tänkt försäljning av hela eller delar av företaget. Man är nu så fräcka att man – naturligtvis med regeringens goda minne – har tagit in det som en av huvudpunkterna i sin nya koncernstrategi:

    "För det tredje ska koncernen etablera förutsättningar för en börsnotering av PostNord och ge beredskap inför ett eventuellt ägarbeslut i denna riktning"

    Det innebär naturligtvis att man förutom de åtgärder som måste vidtas för att upprätthålla servicen och möta sjunkande brevvolymer dessutom vill skapa utrymme för en vinst som behagar de internationella s.k. riskkapitalbolagen. Eller Deutsche Post. Eller någon annan internationell storspelare som kan tänkas vara intresserade av exempelvis logistikdelen.

    Börsfähiga ledare
    Man har ju därför också – vilket affärspressen noterat – riggat företagsledningen med folk som är – för att använda ett uttryck som används i dessa kretsar – börsfähiga. Man har anställt en Chief Investor Relations, som, får man anta, ska arbeta mot tänkta investerare. Den nyrekryterade koncernstrategichefen Annemarie Gardshol kommer närmast från Gambro och har tidigare varit managementkonsult hos Mc Kinsey, vilket får sägas vara en högst tvivelaktig merit. Den vice vd och Chief Financial Officer som rekryterades i höstas, Mats Lönnqvist, är konsult, anställd i sitt eget konsultbolag – med honom själv som ende anställd. Etc.
      Jag kan inte uttala mig om kompetensen hos de damer och herrar som nu har satts att leda företaget. Eftersom de exempelvis inte har genomskådat de Falkenmark / Brännströmska projekten i Hallsberg och Rosersberg kan man undra, men förhoppningsvis håller de åtminstone genomsnittsnivå.

    Omreglerade
    Det intressanta är det uppdrag som de har fått och som kapitalägarna och dess politiker har beslutat. Det är detsamma som för alla de andra omreglerade samhällsfunktionerna: försämra servicen för vanligt folk och gör den dyrare, urholka anställningsvillkoren och arbetsförhållandena för oss som gör jobbet och gör det lönsamt för kapitalägarna och kretsen kring dem att ta över hela eller delar av verksamheten eller på andra sätt berika sig på den. Det är, exempelvis, en god affär att avskeda 1000 sorterare och brevbärare och istället anställa fler direktörer med 10-miljonerslöner och göda en hop med försäljare och aktiemäklare och reklamare och annat löst folk!

    De lydiga
    Den här bilden är ju så uppenbart skev, att enbart de som tjänar på den kan bejaka den. Dessa 1 procent, som Occupy-rörelsen definierat dem, har emellertid en sådan makt idag att vi som tillhör de 99 procenten låter dem fortsätta att montera ner den ena samhälsservicen efter den andra. Att de kan göra det – och dessutom i stort sett fredligt – beror naturligtvis på deras totala kontroll över propagandaapparaten och de lydiga politikerna, lydmedia – och även lydfackliga för den delen.
      Men det bidde ju trots allt en resultatdag till oss 99-procentare!

    Jan Åhman