Riksdagen beslöt den 18 juni 2008 – efter en kuppartad manöver av den dåvarande borgerliga regeringen – att sälja ut delar av svenska Posten till danska staten. Det skedde formellt genom ett samgående mellan svenska och danska Posten där svenska staten fick 60 och danska staten 40 procent av kapitalet i det nya bolaget. Samtidigt valde man att röstmässigt jämställa innehaven så att de båda staterna har 50 procent av rösterna var. I avtalet ingick dessutom att riksdagen gav regeringen tillstånd att minska det svenska ägandet till lägst 34 procent. Vidare innehöll avtalet mellan staterna en passus att endera parten hade rätt att efter fem år kräva en börsintroduktion.
Detta beslut röstades igenom av den dåvarande borgerliga riksdagsmajoriteten.
Riksdagen återkallar
Efter valet 2010 ändrades sammansättningen i riksdagen så att den borgerliga regeringen inte längre har egen majoritet. På förslag av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet återkallade därför riksdagen med stöd av sverigedemokraterna regeringens rätt att minska statens ägarandel.
Under behandlingen av ärendet i Näringsutskottet – som förbereder sådana här frågor inför riksdagens behandling – framkom att regeringen i hemlighet ( = utan att i förväg informera riksdagen om avtalen) slutit två kompletterande avtal med danskarna. Det första redan den 24 juni 2009 och det andra den 17 februari 2011.
Ett första tilläggsavtal
Tilläggsavtalet från 2009 är omfattande och stadgar bland annat:
• Fyra år efter samgåendet, dvs från den 24 juni 2013, har vardera parten rätt att intiera en börsnotering enligt följande:
• Part ska ha rätt att delta och sälja aktier vid en börsnotering
• Den part som initierar en börsnotering ska ha företräde att sälja samtliga sina aktier framför den andra parten
• En part som initierar en börsnotering har en skyldighet att sälja så många aktier att börsens spridningskrav uppnår
• En part som inte initierar en börsnotering har ingen skyldighet att sälja sina aktier
• Om spridningskravet för aktien inte uppnås genom parternas frivilliga försäljningav aktier har samtliga parter ett åtagande att rösta för en nyemission av aktier.
• Svenska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 34 procent av aktier och röster i Post Nord AB.
• Danska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 20,1 procent av aktier och röster i Post Nord AB.
I sak innebär nu detta:
• Så länge riksdagens beslut att regeringen inte får sälja aktier i Postnord kvarstår får man inte ta initiativ till en försäljning
• Den danska staten kan däremot from juni nästa år sälja ut en del av sina aktier. På grund av börsens krav på ägarspridning måste man enligt grundregeln sälja ut minst 25 procent av aktierna i bolaget.
• Eftersom danskarna bara förfogar över 40 procent av aktierna och enligt avtalet ska behålla minst 20,1 procent klarar man inte av att på egen hand uppfylla börsens spridningskrav.
• Därför blir svenska staten – också enligt detta avtal – tvungen, om danskarna tar initiativet till en försäljning, att acceptera en nyemission så att det svenska ägandet krymper till 54,9 procent.
Ett andra tilläggsavtal
Det andra tiläggsavtalet, från 17 februari 2011, tillkom inför förra årets bolagsstämma. Enligt den bolagsordning som fastställdes i samband med att PostNord bildades skulle bolaget tillhandahålla en rikstäckande postservice i både Danmark och Sverige. Paragrafen i bolagsordningen ska ha tillkommit på dansk begäran eftersom de vid det tillfället inte hade denna sak reglerad i postlagstiftningen. (Sverige hade det vid den tidpunkten, och har det fortfarande, men har efter senaste lagändringen mjukat upp kravet; se artikeln om Kammarrättens beslut i detta nummer av Facktuellt). Den 1 januari 2011 reglerade danskarna frågan i sin nya postlag (jag känner inte till om det gjort det på samma sliriga sätt som i Sverige). Mot den bakgrunden var ländernas regeringar överens om att vid bolagsstämman 2011 ta bort paragrafen ur PostNords bolagsordning. Så skedde också – men utan att den svenska regeringen informerade riksdagen om förändringen.
Konstitutionsutskottet
Den 1 april 2011 begärde Eva-Lena Jansson (s) och Lars Johansson (s) att Konstitutionsutskottet granskar hur regeringen har skött denna affär. I sin granskning redovisar utskottet sakläget, lämnar referat från riksdagsdebatten inför återkallandet av den svenska regeringens rätt att sälja ut samt intervjuar finans- och statsministrarna i ärendet. Det är, från de regeringsrepresentanter som hörs av utskottet, bla-bla-bla hit och bla-bla-bla dit och det är naturligtvis inte tal om att sälja ut Posten och visst var det en liten miss att inte informera utskottet i förväg, men ... etc, etc...
Men märkligt nog låter utskottet – enhälligt, inga reservationer – sig nöja utan att ge regeringen en erinran (Betänkande 2011/12:KU20).
I riksdagsbehandlingen den 14 juni nämnde Sven-Erik Österberg (s) kritiken mot regeringen och framför allt Lars Johansson (s) utvecklade den i sitt anförande. Samtliga partier i riksdagen, alltså även (s) och (v) godkände sedan utskottets betänkande och den mjuka skrivningen i det.
Målet är att sälja ut
Slutsatsen av riksdagens och regeringens postpolitik och behandlingen av Posten är glasklar: målet är att sälja ut den del av verksamheten som de privata kapitalen är intresserade av. Det går litet hit och dit och ibland blir det ett hack i skivan beroende på politiska majoriteter och konjunkturlägen, men målet är fastslaget. Den som vacklar i tron på detta kan förslagsvis läsa KU:s betänkande. Där framgår så tydligt hur man tar steg för steg i den riktningen, även i smyg när så bedöms lämpligt. Och varför inte en omväg över Danmark, om det är nödvändigt! Det började egentligen redan när man gjorde om det osäljbara affärsverket till ett bolag, fortsatte med försäljningen till danskarna och villkoren för denna. Det är nu, exempelvis, fritt fram för danskarna att återigen sälja ut till ett riskkapitalbolag, eller varför inte den här gången sälja direkt till Deutsche Post/DHL?! Det är ju ändå där, enligt den europeiska centrifugalkraftens eu-regler, rikedomarna kommer att allokeras. Även om man "bara" säljer ut 25 procent så innebär det att vi får in en trojansk häst i företaget; ett företag "som vi anser borde vara och drivas som en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet och inte som en källa för riskkapitalister och andra kapitalägare att berika sig på", som jag uttryckte det i mitt tal vid manifestationen den 26 maj.
Det visar också hur riktigt det var att ta upp detta krav på en central plats i brevbärar- och sorterarmanifestationen den 26 maj och att det, vilket jag också framhöll i mitt tal, samtidigt som vi är rädda om våra fackföreningar "måste vara tydliga med att vi vill ha folk i toppen som ser saken på samma sätt". Inga fler lydfackliga och lydpolitiker som tonar ner risken för utförsäljning och fortsatt omreglering!
Jan Åhman
Eva-Lena Janssons och Lars Johanssons anmälan till KU: finns HÄR!
och här KU:s betänkande
och HÄR riksdagsdebatten
"Proportioneligt"
Kammarrätten ger regeringen och PTS rätt