Överklagande
När tillståndet utfärdades första gången (1 oktober 2010 - 30 september 2011) överklagade Posten PTS beslut till Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten. Posten ansåg att det var "oproportioneligt" att PTS utsåg Posten som tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, bl.a. eftersom den samhällsomfattande posttjänsten idag uppfylls av marknadens samtliga aktörer gemensamt. I andra hand anförde Posten att den samhällsomfattande posttjänsten i vart fall skulle ha begränsats och att det var oproportioneligt att den inte begränsades.
  Ärendet gick till Kammarrätten som avslog Postens överklagande. Man ansåg att det är både korrekt och proportioneligt att PTS utser Posten och att det inte är möjligt att dela upp den samhällsomfattande tjänsten på flera aktörer.
  PTS utfärdar sina tillstånd för ett år i taget. När man senast förnyade det (1 oktober 2012 - 30 september 2013) skärpte man villkoren ytterligare.

Volymrabatter
Dels kräver man tydligare regler för att Posten säkerställer att eftersändning och lagring fungerar. Det kravet är inte så konstigt med tanke på det fusk som förekommer. Eftersändningarna ingår ju inte i de testbrev som är grunden för att säkerställa befordringskvaliteten (SWEX). I det pressade läge som gäller på många brevbärarkontor blir då eftersändningsarbetet lidande.
  Även det andra kravet kan ju låta som ett kundvänligt krav. Posten ska nu – enligt tillståndsvillkoren – "på sin webbplats öppet redovisa samtliga volymrabatter för de olika tjänsterna". Det kan ju låta som ett rimligt krav på den som ska ombesörja en "samhällsomfattande posttjänst". Problemet är att det finns en annan aktör, Bring/Citymail, som konkurrerar om de godaste bitarna utan att behöva ta ansvar för resten. Regeländringen har naturligtvis tillkommit i första hand för att de lättare ska kunna anpassa sin prissättning så att de kan ta hem de mest lönsamma sändningarna.

Jan Åhman

Noter.
• Den samhällsomfattande posttjänsten innebär enligt PTS villkor framför allt följande:
- insamling och utdelning av försändelser upp till 20 kg varje helgfri måndag - fredag. Expeditions- och inlämningsställena ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas.
- Minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran ska delas ut senast nästa arbetsdag. Minst 97 procent av breven ska delas ut inom tre arbetsdagar. För mätning av befordringstiden ska en gemensam EU-standard, EN 13850 tillämpas.
- Priserna ska vara rimliga, öppna för insyn, icke-diskriminerande och kostnadsorienterade. Prisavsnittet är det mest omfattande i PTS villkor. De utförliga reglerna tar inte fasta på hur priserna ska göras så rimliga som möjligt, utan är till för att skydda CityMail och andra ev. russinplockare.
• Länk till hela tillståndsvillkoret: http://www.pts.se/sv/Dokument/Beslut/Post/2012/Tillstandsvillkor-for-Posten-AB/

Riksdagen återkallar
Efter valet 2010 ändrades sammansättningen i riksdagen så att den borgerliga regeringen inte längre har egen majoritet. På förslag av socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet återkallade därför riksdagen med stöd av sverigedemokraterna regeringens rätt att minska statens ägarandel.
  Under behandlingen av ärendet i Näringsutskottet – som förbereder sådana här frågor inför riksdagens behandling – framkom att regeringen i hemlighet ( = utan att i förväg informera riksdagen om avtalen) slutit två kompletterande avtal med danskarna. Det första redan den 24 juni 2009 och det andra den 17 februari 2011.

Ett första tilläggsavtal
Tilläggsavtalet från 2009 är omfattande och stadgar bland annat:
• Fyra år efter samgåendet, dvs från den 24 juni 2013, har vardera parten rätt att intiera en börsnotering enligt följande:
• Part ska ha rätt att delta och sälja aktier vid en börsnotering
• Den part som initierar en börsnotering ska ha företräde att sälja samtliga sina aktier framför den andra parten
• En part som initierar en börsnotering har en skyldighet att sälja så många aktier att börsens spridningskrav uppnår
• En part som inte initierar en börsnotering har ingen skyldighet att sälja sina aktier
• Om spridningskravet för aktien inte uppnås genom parternas frivilliga försäljningav aktier har samtliga parter ett åtagande att rösta för en nyemission av aktier.
• Svenska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 34 procent av aktier och röster i Post Nord AB.
• Danska staten har en ovillkorlig rätt att behålla ett ägande motsvarande 20,1 procent av aktier och röster i Post Nord AB.

I sak innebär nu detta:

• Så länge riksdagens beslut att regeringen inte får sälja aktier i Postnord kvarstår får man inte ta initiativ till en försäljning
• Den danska staten kan däremot from juni nästa år sälja ut en del av sina aktier. På grund av börsens krav på ägarspridning måste man enligt grundregeln sälja ut minst 25 procent av aktierna i bolaget.
• Eftersom danskarna bara förfogar över 40 procent av aktierna och enligt avtalet ska behålla minst 20,1 procent klarar man inte av att på egen hand uppfylla börsens spridningskrav.
• Därför blir svenska staten – också enligt detta avtal – tvungen, om danskarna tar initiativet till en försäljning, att acceptera en nyemission så att det svenska ägandet krymper till 54,9 procent.

Ett andra tilläggsavtal
Det andra tiläggsavtalet, från 17 februari 2011, tillkom inför förra årets bolagsstämma. Enligt den bolagsordning som fastställdes i samband med att PostNord bildades skulle bolaget tillhandahålla en rikstäckande postservice i både Danmark och Sverige. Paragrafen i bolagsordningen ska ha tillkommit på dansk begäran eftersom de vid det tillfället inte hade denna sak reglerad i postlagstiftningen. (Sverige hade det vid den tidpunkten, och har det fortfarande, men har efter senaste lagändringen mjukat upp kravet; se artikeln om Kammarrättens beslut i detta nummer av Facktuellt). Den 1 januari 2011 reglerade danskarna frågan i sin nya postlag (jag känner inte till om det gjort det på samma sliriga sätt som i Sverige). Mot den bakgrunden var ländernas regeringar överens om att vid bolagsstämman 2011 ta bort paragrafen ur PostNords bolagsordning. Så skedde också – men utan att den svenska regeringen informerade riksdagen om förändringen.

Konstitutionsutskottet
Den 1 april 2011 begärde Eva-Lena Jansson (s) och Lars Johansson (s) att Konstitutionsutskottet granskar hur regeringen har skött denna affär. I sin granskning redovisar utskottet sakläget, lämnar referat från riksdagsdebatten inför återkallandet av den svenska regeringens rätt att sälja ut samt intervjuar finans- och statsministrarna i ärendet. Det är, från de regeringsrepresentanter som hörs av utskottet, bla-bla-bla hit och bla-bla-bla dit och det är naturligtvis inte tal om att sälja ut Posten och visst var det en liten miss att inte informera utskottet i förväg, men ... etc, etc...
  Men märkligt nog låter utskottet – enhälligt, inga reservationer – sig nöja utan att ge regeringen en erinran (Betänkande 2011/12:KU20).
  I riksdagsbehandlingen den 14 juni nämnde Sven-Erik Österberg (s) kritiken mot regeringen och framför allt Lars Johansson (s) utvecklade den i sitt anförande. Samtliga partier i riksdagen, alltså även (s) och (v) godkände sedan utskottets betänkande och den mjuka skrivningen i det.

Målet är att sälja ut
Slutsatsen av riksdagens och regeringens postpolitik och behandlingen av Posten är glasklar: målet är att sälja ut den del av verksamheten som de privata kapitalen är intresserade av. Det går litet hit och dit och ibland blir det ett hack i skivan beroende på politiska majoriteter och konjunkturlägen, men målet är fastslaget. Den som vacklar i tron på detta kan förslagsvis läsa KU:s betänkande. Där framgår så tydligt hur man tar steg för steg i den riktningen, även i smyg när så bedöms lämpligt. Och varför inte en omväg över Danmark, om det är nödvändigt! Det började egentligen redan när man gjorde om det osäljbara affärsverket till ett bolag, fortsatte med försäljningen till danskarna och villkoren för denna. Det är nu, exempelvis, fritt fram för danskarna att återigen sälja ut till ett riskkapitalbolag, eller varför inte den här gången sälja direkt till Deutsche Post/DHL?! Det är ju ändå där, enligt den europeiska centrifugalkraftens eu-regler, rikedomarna kommer att allokeras. Även om man "bara" säljer ut 25 procent så innebär det att vi får in en trojansk häst i företaget; ett företag "som vi anser borde vara och drivas som en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet och inte som en källa för riskkapitalister och andra kapitalägare att berika sig på", som jag uttryckte det i mitt tal vid manifestationen den 26 maj.
  Det visar också hur riktigt det var att ta upp detta krav på en central plats i brevbärar- och sorterarmanifestationen den 26 maj och att det, vilket jag också framhöll i mitt tal, samtidigt som vi är rädda om våra fackföreningar "måste vara tydliga med att vi vill ha folk i toppen som ser saken på samma sätt". Inga fler lydfackliga och lydpolitiker som tonar ner risken för utförsäljning och fortsatt omreglering!

Jan Åhman

Överklagande
Posten överklagade PTS beslut till Förvaltningsrätten och därefter Kammarrätten. Posten ansåg att det var "oproportioneligt" att PTS utsåg Posten som tillhandahållare av den samhällsomfattande posttjänsten, bl.a. eftersom den samhällsomfattande posttjänsten idag uppfylls av marknadens samtliga aktörer gemensamt. I andra hand anförde Posten att den samhällsomfattande posttjänsten i vart fall skulle ha begränsats och att det var oproportioneligt att den inte begränsades.
  Den 11 maj i år meddelade Kammarrätten att de avslår Postens överklagande. Man anser att det var både korrekt och proportioneligt att PTS utsåg Posten och att det inte var möjligt att dela upp den samhällsomfattande tjänsten på flera aktörer. Jag känner inte till om Posten tänker överklaga till Högsta förvaltningsdomstolen, men de lär knappast ta upp ärendet.
  Under tiden som denna rättsprocess har pågått har PTS förnyat Postens tillstånd – med samma krav som tidigare. Nuvarande tillstånd löper ut den 30 september i år.

Jan Åhman

(Låt mig börja med att presentera mig. Jag är sorterare på Årsta postterminal och sekreterare i fackklubben där. Jag är nu inne på mitt 45:e år i Posten och drygt 40 år som fackföreningsman. Jag vill betona detta mot bakgrund av innehållet i mitt tal!)

Vi som kommer från brevterminalerna i Stockholm, Årsta och Tomteboda, stöder helhjärtat den manifestation som brevbärarna har tagit initiativet till. Dels av det självklara skälet att vi är kamrater och organiserade fackföreningsmedlemmar och då stöder man varandra. Men också därför att även vi drabbas av den politik som postledningen och de som har tillsatt dem utsätter oss för.
  Jag ska nämna två exempel från vår del av Posten.
  I en tid när brevvolymerna går ner har ledningen satsat på två stora skrytprojekt genom att bygga nya terminaler i Hallsberg utanför Örebro och Rosersberg norr om Stockholm. Vi som drabbas av de här projekten har begärt att få se kalkylerna för dem, men förvägrats detta. Vi ifrågasätter nämligen de vinster man säger sig göra både vad gäller ekonomi-, miljö- och logistik. Det enda, som vi med säkerhet vet, är att konsekvenserna för personalen kommer att bli kännbara. Många kamrater kommer att göras arbetslösa i Stockholm, Uppsala, Norrköping, Västerås och Karlstad och de som får stanna kvar får finna sig i att än en gång rivas upp ur arbetsgemenskapen och skyfflas runt som boskap mellan olika terminaler. Man har också angett en mycket obehaglig ton genom att i inledningen av den här omstruktureringen förnedra våra kamrater på Tomtebodaterminalen genom att frångå tidigare praxis vid omflyttningar, svika givna löften och uppträda som brännvinsadvokater när ingångna avtal ska omsättas i praktisk handling.
  För det andra så drabbas vi naturligtvis – jag måste tyvärr använda ordet naturligtvis! – också av de sedvanliga sk budgetmässiga årliga nerdragningar som sätter produktionen i fara och lappas ihop med hårdare arbetsförhållanden för oss i personalen och ett allmänt småfifflande på det sätt som brevbärarna beskriver från sin vardag.

Demonstranter, mötesdeltagare!
Det är snart 20 år sedan omregleringen inleddes för Postens del. Man brukar ju tala om avregleringar, men det är egentligen ett felaktigt ord. Man har ju inte tagit bort reglerna utan bara skrivit om dem. Och lagt till en massa nya regler – och den som inte tror mig kan ju roa sig med att läsa igenom den svenska postlagstiftningen och framför allt EU:s postdirektiv och alla andra lagar och direktiv och beslut och domstolsdomar etc, etc, som numera reglerar postverksamheten i Sverige och Europa.
  När dåvarande Affärsverket Posten bolagiserades i början av 90-talet och det förnuftiga brevmonopolet reglerades bort så gjordes det av framför allt två skäl. För det första skulle de stora kunderna ges lägre avgifter och för det andra privata kapitalägare ges möjlighet att berika sig även på postverksamheten.
  Kalaset har betalats av oss som gör jobbet och av den stora massan av mindre privat- och företagskunder. Vi har fått sämre anställningsvillkor och de har fått ett dyrare porto och får finna sig i en sämre service. Den svenska Postens kvalitet ligger ännu på en hög nivå – i alla fall om vi håller oss till det som mäts och om vi bortser från småfifflet. Men det sker på bekostnad av en alltmer sliten och missnöjd personal. Det visar sig inte bara genom att vi samlas här idag, utan också i företagets egna mätningar av personalens trivsel.

Demonstranter, mötesdeltagare!
Vi är ju egentligen väldigt många, det är ju vi som är de 99 procenten!
  Men de som styr det här landet och länderna runt ikring oss, ja hela världen, har idag en nästintill total kontroll. De inte bara äger kapitalen, de har också ett grepp om hela propagandaapparaten – och de allra flesta politiker är deras folk. De är fast beslutna att fortsätta omregleringspolitiken, låt oss inte ha några illusioner om den saken. Vi har bara sett början än!
  De har placerat sitt folk i ledningen för vårt företag, det företag som vi anser borde vara och drivas som en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet och inte som en källa för riskkapitalister och andra kapitalägare att berika sig på. Vi har nu begåvats med börsfähiga chefer som är konsulter från Mc Kinsey, Chief Investor relations och annat löst folk med 10-miljonerslöner. De jobbar nu för att på olika sätt lämna över det som är av intresse till privata kapitalägare, även om vi idag inte vet exakt HUR det kommer att gå till.
  Det är deras uppdrag.
  Vårt uppdrag är att slå vakt om Posten som ett serviceföretag i allmänhetens tjänst – med justa arbetsvillkor för oss som gör jobbet. Vi har våra fackföreningar, och de ska vi vara rädda om. Samtidigt måste vi även här vara tydliga med att vi vill ha folk i toppen som ser saken på samma sätt och som slutar upp med att vurma för EU och den fortsatta omreglering som EU står för. Inga fler Vanja tack, som gråter när det svenska folket röstar emot EMU!
  Vi har tyvärr få politiker som stöder oss. Den eller de som deltar här idag är undantagen som bekräftar regeln. De andra är nästan alla för en fortsatt omreglering till kapitalägarnas fördel inom alla områden där det går att krama ur litet profit. Vad det gäller den sittande regeringen så är det väl knappast någon här som har några illusioner, de hjälper ju bara sin kompisar. Många sätter nu istället sitt hopp till en man vid namn Stefan Löfvén. Gott! Men låt oss då säga till honom att nu får det vara ett slut på den här f-de omregleringspolitiken, och du ska hjälpa oss med det!

Demonstranter, mötesdeltagare!
Vi är ju faktiskt 99 procent och de andra bara 1 procent!
  Låt mig därför avsluta med att citera New York Metro Area Postal Union, som organiserar terminalarbetarna i New York.
  När de i november i fjol uttalade sitt stöd för Occupy Wall Street-rörelsen och fördömde myndigheternas hårda tag mot demonstranterna sade de så här: "Occupy Wall Street går i spetsen för den folkliga rörelse som kräver rättvisa och utkräver ansvar, det är mer än en fysisk plats, det är en idé som inte kan stoppas".

Låt därför vår demonstration, och de krav vi ställer i den, växa till en idé som inte kan stoppas!

(April 2012)

Låter mycket
En vinst på 1,6 miljarder låter mycket, men på en omsättning på nästan 40 miljarder motsvarar det knappt 4 procent. Om nu PostNord vore det vi borde vara, en statlig institution med ansvar för samhällsservicen inom brev- och paketområdet, vore detta ett fullt tillräckligt överskott. Det skulle ge utrymme för nödvändiga investeringar och samtidigt innebära en viss marginal inför den besvärliga situation som de sjunkande brevvolymerna innebär. Men nu är situationen en annan. Enligt politiska beslut har omreglerarna – på samma sätt som inom andra omreglerade områden – sett till att försvåra upprätthållandet av en acceptabel samhällsservice. Dels genom att avskaffa ensamrätten till brevbefordran, dels genom att göra Posten till ett aktiebolag. Ombildningen till aktiebolag gjordes dessutom på ett sådant sätt – genom att vältra över den upparbetade pensionsskulden på bolaget – att företaget under ett antal år balanserade på konkursens brant och kom på efterkälken när det gäller investeringar i bland annat maskiner.

Börsintroduktion
Men dessutom är det ju så att man i aktieägaravtalet med den danska staten skrev in att PostNord ska börsintroduceras. Nu satte den svenska riksdagen förra året en käpp i hjulet genom att en majoritet bestående av s, v, mp och sd förbjöd regeringen att sälja ut fler statliga bolag. Trots det arbetar företagsledningen för att förbereda företaget för en börsintroduktion och tänkt försäljning av hela eller delar av företaget. Man är nu så fräcka att man – naturligtvis med regeringens goda minne – har tagit in det som en av huvudpunkterna i sin nya koncernstrategi:

"För det tredje ska koncernen etablera förutsättningar för en börsnotering av PostNord och ge beredskap inför ett eventuellt ägarbeslut i denna riktning"

Det innebär naturligtvis att man förutom de åtgärder som måste vidtas för att upprätthålla servicen och möta sjunkande brevvolymer dessutom vill skapa utrymme för en vinst som behagar de internationella s.k. riskkapitalbolagen. Eller Deutsche Post. Eller någon annan internationell storspelare som kan tänkas vara intresserade av exempelvis logistikdelen.

Lysande affär
Jag kommenterade den lysande affären i Facktuellt 2002, men då ur ett annat perspektiv. Det var nämligen så att egentligen var det inte Bror Anders som hade återköpsrätt till aktierna i det fall Royal Mail ville sälja dem; den hade bolaget City Mail Group, som formellt ägt CityMail (och fortfarande hade en del av aktierna kvar). CMG överlät emellertid återköpsrätten till Bror Anders Månsson som därigenom personligen kunde tillgodogöra sig vinsten när aktierna såldes vidare till norrmännen. Andra aktieägare i bolaget snuvades därmed på sin del av förtjänsten och krävde därför att Månsson inte skulle beviljas ansvarsfrihet vid bolagsstämman – vilket han naturligtvis fick, han var ju majoritetsägare!

Slippa skatt
Det som jag och andra kommentatorer då inte kände till, men som Skatteverket hållit koll på, är att Bror Anders försökte slippa ifrån skatt på reavinsten. Skattmasen krävde honom på 84 miljoner i skatt, vilket vår Månsson bestrider. Han upprättade nämligen i samband med de brittisk-norska affärerna ett kontrakt med en kompis som bor i Storbritannien; enligt kontraktet hade han sålt aktierna till honom.
  Poängen var den att man slipper skatt på sådana här affärer om man är skriven i Storbritannien. Skatteverket hävdar att kontraktet är ett skenavtal vars enda syfte är att Månsson ska slippa skatt.
  Glädjande nog beslutade Kammarrätten i augusti, ärendet har vandrat vidare ditupp, att Månsson ska upptaxeras med de 203 miljonerna och betala skatt för dessa. Därutöver ska han också betala ett 40-procentigt skattetillägg.

Spekulanter
Jag ska inte påstå att alla som sysslar med omregleringsaffärer har lika rymliga samveten som Bror Anders Månsson. Men poängen är bland annat att omregleringspolitiken – helt i onödan! – lämnar ut även centrala samhällelliga funktioner till privata spekulanter av den här typen.