Postpolitik - 3




Statens ansvar på postområdet:
Dyrare porto och sämre service


Den extrema avregleringspolitiken fortsätter

Regeringen överlämnade den 5 mars sin proposition (1997/98:127), Statens ansvar på postområdet, till riksdagen.
    Propositionen överensstämmer i stora delar med den departementspromemoria, som vi tidigare granskat i Facktuellt (nr 2/1998). Den största förändringen är att regeringen inte vill införa den avgift, som promemorian föreslog skulle finansiera den samhällsomfattande posttjänsten. Avgiften skulle ha inbringat ca 100 miljoner, men var ändå ett slag i luften. Dels därför att 100 miljoner knappast räcker till att på en avreglerad marknad garantera en "samhällsomfattande posttjänst" värd namnet. Dels därför att Posten, som skulle ansvara för den högre servicen, själv skulle betala 97 av de 100 miljonerna i avgift!
    Regeringen tar alltså bort avgiften ur sitt förslag - men man förslår inte heller något annat i stället.

Målsättningsparagrafen
Målsättningsparagrafen i den nya lagen lyder så här:

Samhällsomfattande posttjänst.
Det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra försändelser som väger högst 20 kg. Posttjänsten skall vara av god kvalitet och det skall finnas möjlighet för alla att få sådana försändelser befor drade till rimliga priser. Dessutom skall enstaka försändelser befordras till enhetliga priser.

Dessa till synes enkla rader kräver många sidors förklaringar i propositionen. Och bollande med olika begrepp.
    Det övergripande mål för postpolitiken som staten ska garantera är det som nämns i första meningen: alla ska kunna skicka och ta emot adresserade försändelser som väger högst 20 kg, dvs. förutom brev även paket samt adresserade tidningar, kataloger och böcker.
    Servicemålet är det som nämns i de kommande raderna: god kvalitet, rimliga priser, enhetliga priser.
    Som alla förstår kräver dessa begrepp ytterligare förklaringar!

God kvalitet
Vi börjar med god kvalitet. Här använder man sig av två begrepp: basnivå och målnivå. Som lämplig basnivå nämner propositionen att 85 procent av brevför sändelserna ska övernattbefordras (och 97 procent inom tre dagar) oavsett var de lämnas in i landet. Som målnivå anges att 96 procent övernattbefordras och 100 procent tredagarsbefordras.
    Regeringen föreslår i propositionen att basnivån är det som krävs för att lagens krav om "god kvalitet" uppfylls. "Om det på sikt visar sig att denna basnivå är för lågt satt, kan den justeras" kommenterar man lakoniskt det lågt satta målet, och fortsätter: "Det bör poängteras att det givetvis inte finns något hinder för berörd postoperatör att ha en högre målsättning än basnivån".
    "Den berörda postoperatör" som det är fråga om, är Posten. Alla postoperatörer måste ha tillstånd från Post- och Telestyrelsen, PTS, för att få bedriva postverksam het, även Posten. "Under överskådlig tid", skriver man i propositionen, kommer Posten att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Därför kommer denna skyldighet att skrivas in i tillståndsvillkoren för Posten.

Rimliga priser
Idag definieras begreppet "rimliga priser" i avtalet mellan staten och Posten. Bl.a. innehåller avtalet ett krav på att Posten ska ge ut rabattmärken till privatkunderna.
    Propositionen vill ersätta nuvarande avtal med ett pristak, som regeringen fastställer. Pristaket är tänkt att omfatta "all osorterad post som skickas som enstaka försändel ser till normalporto". Samtidigt tas kravet på att Posten ska ge ut rabattmärken bort. Ingenting sägs om vilken nivå man ska utgå ifrån när pristaket sätts, men man kan förutsätta att det är nuvarande 5-kronorsportot som avses. I praktiken innebär därför "pristaket" en kraftig prishöjning, eftersom rabattmärkena tas bort (om inte Posten ensidigt - och utan ersättning - beslutar att behålla dem!).

Enhetliga priser
I den nya lagtexten sägs rent ut att det enhetliga portot endast omfattar "enstaka försändelser". Det är fritt fram för fri prissättning (inom konkurrenslagstiftningens ramar) "för försändelser som lämnas för befordran på annat sätt än styckevis", som det står i propositionen.
    Propositionen öppnar också för införandet av lokalporto. Villkoret är att samma lokalporto tillämpas - för enstaka försändelser - över hela landet:

"En tjänst som innebär t.ex. lokal befordran till en lägre kostnad kan således erbjudas till ett lägre pris. Detta förutsätter dock att tjänsten erbjuds inom hela landet och att priset för lokal befordran av enstaka försändelser är enhetligt för hela landet"

Finansieringen av den samhällsomfattande posttjänsten
Därmed är vi inne på den avgörande frågan: vem ska betala kalaset?!
    I och med att prissättningen nu blir så gott som helt fri, kan naturligtsvis Posten konkurrera både med CityMail och de andra småoperatörena på de lokala markna derna. Vilket innebär att man kan behålla volymerna - men till vilket pris?
    Departementspromemorian föreslog en symbolisk postavgift för att finansiera den samhällsomfattande posttjänsten, som man dessutom undervärderade kostnaderna för. I varje fall om man ska tro Postens siffror.
    Regeringen gör genom propositionen klart att

  • Man inte tänker införa någon form av koncessionsavgift.
  • Posten genom tillståndsvillkoren ska åläggas att tillhandahålla den samhällsomfat tande postservicen
  • Posten kommer inte att få någon särskild ersättning för detta.
  • Postens merkostnader för att upprätthålla servicen enligt nuvarande lag och avtal med staten uppgår till 400 - 800 miljoner kronor.
  • Vissa av dessa kostnader försvinner enligt regeringen i och med de förändringar som föreslås. Det gäller rabattfrimärkena och föreningsportot till en kostnad av 170- 245 miljoner per år. Därmed har regeringen också sagt att privat- och föreningskun derna får sina portokostnader höjda med samma belopp. Regeringen ger också Posten AB "möjlighet att anpassa sin service på landsbygden till kundernas behov", som det så Orwellskt heter - dvs dra in på lantbrevbäringen. Posten har angett att man skulle kunna spara in 145 miljoner på detta.
  • Regeringen avslutar med en brasklapp. "Det är visserligen enligt regeringens mening principiellt riktigt att samtliga operatörer som är verksamma på postmarkna den är med och finansierar de åtgärder som bedöms nödvändiga för att upprätthålla denna tjänst", skriver man, men hänvisar i nästa andetag till att "flertalet av remissin stanserna riktar allvarlig kritik mot promemorians förslag på finansieringsavgift". Man hänvisar särskilt till PTS och Konkurrensverket - två avregleraringsextremister - som båda "framhåller att för att kunna ta ut en avgift från operatörerna så måste markna den få växa till sig och postoperatörerna måste nå en viss storlek och stabilitet i sin verksamhet"!! Därför avrundar regeringen med att de inte lägger fram något förslag om avgift - men de kan tänka sig att återkomma till riksdagen om det skulle visa sig att Posten inte längre kan upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten utan ersättning.

Tillståndsvillkor och PTS roll
I den nya lagen blir det tillåtet att förena ett tillstånd med villkor. Frågan är bara vilkavillkor man kommer att ställa. Så här långt tycks det som om det är Posten AB som kommer att utsättas för det hårdaste villkoret: att utan ersättning uträtta allt det som russinplockarna slipper.
    Propositionen klargör också att Post- och Telestyrelsen ska ha "ett övergripande ansvar för att postmarknaden fungerar effektivt ur konsumentsynpunkt" utan att ha någon generell konkurrensfrämjande roll.

Sammanfattningsvis
kan man om den nya postlagen säga att regeringen fullföljer den extrema svenska avregleringspolitiken. Inget annat land i världen har en lika avreglerad postmarknad. De mindre kunderna kommer att få dyrare porto när rabattmärkena och förening sportot försvinner. Förmodligen kommer också servicen att försämras. Lagens definition av "god postservice" (85 procent övernattbefordran) innebär en devalve ring jämfört med den service Posten idag tillhandahåller. En service som blir svår att upprätthålla när man - för att betala de sänkta priserna för storkunder - tvingas dra in på landsbygdsservicen och annan "överservice".
  Naturligtsvis kommer även personalen att drabbas av regeringens proposition. Cheferna har redan haft sina brain-storm för att sänka personalkostnaderna - så att notan för lokalportot och storkundsrabatterna kan betalas!

Jan Åhman

(Facktuellt nr 4/1998)





Dyrare porto och sämre service

Riksdagen antog postlagen

Riksdagen antog den 5 juni regeringens förslag till ny postlag.
Beslutet innebär i korthet följande:

  • "Det skall finnas en posttjänst i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra försändelser som väger högst 20 kg".
  • Posttjänsten ska vara av "god kvalitet", vilket i förarbetena preciseras som att minst 85 procent av försändelserna ska övernattbefordras.
  • Postbefordran ska ske till "rimliga priser". Vad "rimliga priser" innebär avgörs genom ett pristak för normalbrev ("osorterad post som skickas som enstaka försändelser till normalporto"), som regeringen fastställer i en särskild förordning. Beslutet innebär bl.a. att Postens nuvarande skyldighet att utge rabattfrimärken upphävs. I praktiken innebär därmed beslutet en fördyring för privat- och föreningskunderna.
  • Priset för "enstaka försändelser" ska även i fortsättningen vara "enhetligt" - men nu betyder "enhetligt" att det blir tillåtet att ha ett riksporto och ett lokalporto (förutom alla de rabatter som redan idag är tillåtna för olika typer av sändningar).
  • Den som vill bedriva postverksamhet måste begära tillstånd för det hos Post- och Telestyrelsen.
  • Regeringen kommer att ålägga Posten AB att ansvara för den samhällsomfattande posttjänsten i landet.
  • Posten AB kommer inte att få någon särskild ersättning för detta åtagande. De övriga operatörerna kommer inte heller att åläggas några avgifter eller dyl. för att bidra till kostnaderna för den samhällsomfattande posttjänsten.
      Istället hänvisar regeringen (och nu också riksdagen) till att Posten slipper kostnaderna för rabattfrimärken. Likaså pekar man på "möjligheten att anpassa sin service på landsbygden till kundernas behov", vilket - i Orwellsk anda - ska tolkas som att Posten ges möjlighet till besparingar inom lantbrevbäring och motsvarande.
  • Betaltjänstens ("kassans") framtid hänskjuts till en ny utredning, som nyligen har tillsatts.
  • Den postala "infrastrukturen" (eftersändningsregistret, boxar, postnummer) behandlas f.n. i regeringskansliet (utifrån en promemoria som PTS utarbetat); därför vill inte riksdagen uttala sig om saken.


*****


"Utskottet delar regeringens uppfattning" - så lyder den typiska frasen i Trafikutskottets betänkande över propositionen. Utskottet föreslog bifall till propositionen i dess helhet och avvisade de motioner som lämnats till riksdagen.

Moderaterna och folkpartiet vill naturligtsvis fortsätta avregleringen och krävde därför bl.a. att det inte ska behövas villkorade tillstånd och att hela prisregleringen avskaffas.
  Centerpartiet krävde i sin huvudmotion ytterligare en utredning om postmarknaden och Posten ("regionalpolitisk konsekvensanalys"). De ville också att regeringen i tillståndsvillkoren för Posten ska ålägga Posten att "trygga och vidareutveckla lantbrevbäringen"
  Miljöpartiet yrkade i sin motion att servicekraven skulle skärpas i lagtexten och att rabattfrimärkena ska behållas.
  Vänsterpartiet krävde i sina motioner att Posten ska få konkurrera på samma villkor som andra företag på marknaden (lokalporto), att Postens möjligheter till bankverksamhet ska ingå i direktiven till utredningen om betaltjänsten, att "infrastrukturen" även i fortsättningen ska "tillhöra och disponeras av Posten samt att "ägarens krav på samhällsomfattande service tydligt ställs i skälig relation till ägarens avkastningskrav på Posten".
  Till sist kan det också nämnas att två ledamöter, en socialdemokrat och en centerpartist, i varsina motioner pläderade för att Hässleholmsterminalen ska få vara kvar.

Riksdagen avslog samtliga motioner och biföll Trafikutskottets betänkande och därigenom regeringens förslag till ny postlag.

Man kan mot den här bakgrunden konstatera att den extrema svenska avregleringspolitiken fortsätter! Inget annat land i världen har en lika avreglerad postmarknad.
  De mindre kunderna kommer att få än dyrare porto när rabattmärkena och föreningsportot försvinner. Troligen kommer också servicen att försämras.
  Naturligtsvis kommer även personalen att drabbas av riksdagens beslut. Turerna kring fridagstillägget och den panikartade omstruktureringen av Stockholmsterminalerna är också resultat av avregleringspolitiken!

Jan Åhman (Facktuellt 7/1998)





En postpolitik som innebär samhällsansvar!
Uttalande om postpolitiken, maj 1998

Regeringens proposition (1997/98:127) om Statens ansvar på postområdet innebär enligt vår uppfattning fortsatta försämringar i postservicen och försvagar Postens ställning ytterligare:

** Propositionen förslag om "samhällsomfattande posttjänst" anger en nivå som t.o.m. är lägre än EU:s direktiv. Exempelvis säger lagtexten ingenting om att det "varje arbetsdag och minst fem gånger i veckan ska göras minst en insamling och minst ett överlämnande av post" (EU-direktivet, artikel 3).
** Lagens nuvarande krav att det ska finnas en "rikstäckande postservice som innebär att brev etc... kan nå alla oavsett adressort" formuleras om till den något diffusare skrivningen att det ska finnas en "posttjänst som innebär att alla kan ta emot brev etc...".
** Enligt propositionens förslag till lagtext skall den samhällsomfattande posttjänsten vidare vara av god kvalitet, men detta begrepp definieras inte i lagen. Enligt förarbete na betyder det att 85 procent av inrikes försändelser ska övernattbefordras och 97 procent inom tre dagar. Detta anger man som den basnivå som staten ska ansvara för att den upprätthålls, vilket innebär en devalvering av det faktiska kvalitetsmål som Posten idag upprätthåller och som kunderna efterfrågar.
** Enligt nuvarande lag gäller enhetliga och rimliga priser. Den skrivningen föreslås kvarstå i den nya lagen, men innebörden omtolkas.
  Med enhetliga priser menar propositionen ett enhetligt riksporto och ett enhetligt lokalporto. Ändringen underlättar visserligen för Posten att konkurrera med de lokala postoperatörena om volymerna, men det underlättar inte för posten att upprätthålla en rikstäckande service till rimliga priser.
  Med rimliga priser avser propositionen därför höjda priser för privatkunder, förening ar och andra mindre kunder i och med att nuvarande prisreglering tas bort och rabattmärkena avskaffas. Istället föreslås ett pristak, som i praktiken kommer att ligga på en högre nivå än idag. Propositionen anger också neddragningar i landsbygdsservicen som en åtgärd för att finansiera den samhällsomfattande postservicen.
** Propositionen pekar ut Posten som den operatörer som ska åta sig den (nerbanta de) samhällsomfattande postservicen - men utan att ange någon rimlig ersättning för detta.


------------------------------


SEKO:s Terminalklubb i Stockholm föreslår följande krav för postpolitiken:

** En rikstäckande daglig postservice till enhetliga och rimliga priser ska (åter)införas som målsättningsparagraf i Postlagen.

  • Med rikstäckande menas samma täckningsgrad som Posten idag upprätthåller
  • Med daglig menas både att alla fasta kunder har rätt till daglig postutdelning (i samma omfattning som idag) och att Postens nuvarande mål för befordringstider bibehålls.
  • Med enhetliga priser menas att enhetsportot bibehålls.
  • Med rimliga priser menas att "enhetsportot för enstaka inrikes- och utrikes försändelser" ska hållas på en rimlig nivå med någon form av prisreglering.

** Dessa mål finansieras

  • Antingen genom att en hårdare reglering återinförs, exempelvis enligt de normer som EU-direktivet medger
  • eller genom avgifter som finansierar hela den samhällsomfattande postservicen.

** SEKO och SEKO:s koncernfack ska kämpa för dessa krav.

** Vi anser att detta är en postpolitik som

  • innebär samhällsansvar - och inte gynnar ett fåtal storkunder
  • innebär att Posten kan fortsätta att upprätthålla en bra postservice - och inte gynnar russinplockarna
  • innebär att vi som gör jobbet kan känna större trygghet i anställningen och arbeta under rimliga löne- och anställningsvillkor - och inte tillfredställa direktörerna och aktieägarna.

SEKO post Stockholm
Terminalklubben