Postpolitik - 5




  • Artikel som beskriver och kommenterar regeringens proposition
  • Artikel som beskriver och kommenterar Postlagsutredningen.






    Nya postlagen fortsätter omregleringen
    Ytterligare steg åt fel håll


  • Den 22 juni antog riksdagen regeringens förslag till ny postlag. Lagen är den tredje sedan omregleringspolitiken inom postmarknaden tog fart i början av 90-talet. Den träder – för säkerhets skull – i kraft redan den 1 september, några veckor före riksdagsvalet!

    Den proposition (2009/10:216) som ligger till grund för lagen (SFS 2010:1045) överensstämmer i det stora hela med Postlagsutredningens (SOU 2009:82) förslag.

    Först en repris
    EU:s postdirektiv har som bekant till syfte att öppna ett av de tidigare fredade områdena för privata och statliga kapital och dem som flockas kring dessa. Det gäller inte bara kapitalägarna själva utan också dem som koopteras till denna härskande klass. Exempelvis de postdirektörer som numera tjänar miljoner medan lönerna för dem som gör jobbet har sänkts. Före omregleringen var förhållandet mellan sorterarens och VD:s lön 1:6, idag ligger den nånstans kring 1:40. Till de koopterade måste naturligtvis också räknas de blivande miljonärer som tar plats i EU-kommissionen och parlamentet och där beslutar om Postens framtid.

    Utredningarna
    De utredningar som en gång i tidernas begynnelse föregick omregleringen av postmarknaden kunde alla konstatera att dåvarande Postverket fungerade mycket bra: låga kostnader, billig service, hög kvalitet, stark internationell konkurrenskraft. Och nöjd personal, skulle man kunna tillägga, även om det inte var något prioriterat ämne i utredningarna. Trots dessa fakta avslutades utredningarna med – att Postens monopol skulle tas bort.
      När nu omregleringarna varit i kraft snart tjugo år kan vi konstatera att det överlag har blivit dyrare och oftast också en sämre service som följd. LO-ekonomen Dan Andersson fick 2003 den dåvarande (s)-regeringens uppdrag att utreda effekterna av omregleringarna inom post, taxi, järnväg, inrikesflyg, tele och el. Inom samtliga områden utom tele hade priserna höjts avsevärt mycket mer än konsumentprisindex från avregleringen fram till 2003.
      Och så har det sedan fortsatt och numera erkänner man öppet och skamlöst att det blir dyrare när monopolet upphävs. Hur kan det komma sig?
      Ett svar kan man finna i Dan Anderssons utredning. Han konstaterade som sagt att det mesta blivit dyrare och även att lönerna sänkts i de branscher som omreglerats. Trots detta föreslog han att man skulle fortsätta på den inslagna vägen, han berömde EU:s postdirektiv och ansåg att det var en intressant tanke att öppna Postens produktionsprocess för andra aktörer...
      Han var alltså LO:s, fackföreningsrörelsens, chefsekonom. I klartext är det så att så länge vi tillåter dessa människor att företräda oss så kommer också omregleringseländet att fortsätta och förvärras!

    Ny lagtext
    Propositionen föreslår en helt ny postlag och postförordning men med samma namn. Man stuvar om i texten och arbetar samman delar ur den gamla postlagen och postförordningen samt anpassar terminologin och språkbruket till EU:s senaste direktiv. Dessutom föreslår man en del viktiga förändringar i sak.
      Den nya lagen föreslås träda i kraft redan den 1 september i år (2010).

    De viktigaste avsnitten i den nya lagen:

    Samhällsomfattande posttjänst

  • Den "samhällsomfattande posttjänsten" ska ha samma omfattning och kvalitet som idag.
    I korthet innehåller den samhällsomfattande posttjänsten:
    • alla ska ha en stadigvarande möjlighet att ta emot och avlämna postförsändelser (försändelser upp till 20 kg) till rimliga priser
    • varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan ska det göras minst en uppsamling och en utdelning av postförsändelser
    • expeditions- och inlämningsställen ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas
    • minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran ska, oavsett var i landet de har lämnats in, ha delats ut inom landet senast nästa arbetsdag. Minst 97 procent ska ha delats ut inom tre arbetsdagar. (Kraven är med andra ord avsevärt lägre än de som Posten idag lever upp till).
    • det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto på att en försändelse har tagits emot
    • enstaka försändelser ska befordras till enhetliga priser ("enhetsportot")

    Kraven för den samhällsomfattande posttjänsten är hämtade från gällande EU-direktiv. Kravet på fr.a. femdagarsutdelning har ifrågasatts av cheferna för flera av de stora postföretagen/förvaltningarna. Det gäller dock fortfarande och kommer därför att stå kvar i den svenska postlagen. Det nya är att postlagen inte längre pekar ut vem som ska ombesörja denna service; se nästa avsnitt.

    Ingen operatör ska utses

  • Enligt regeringens bedömning saknas det skäl att ... utse en eller flera postoperatörer att tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten, om den tillgodoses av marknadens aktörer i konkurrens på kommersiella grunder.
    Så skriver regeringen på sidan 52 i sin proposition.
      Enlig gällande lag/förordning ska PTS, i enlighet med tidigare EU-direktiv, utse ett eller flera av de företag som beviljas tillstånd att bedriva postverksamhet att också ombesörja den samhällsomfattande posttjänsten. Det finns idag i Sverige bara två företag som bedriver någon postverksamhet att tala om: Posten och Bring/CityMail. Gissa vem som ska bedriva den samhällsomfattande servicen! Posten förstås!
      I den nya lagen/postförordningen slopas detta krav; ett ska ändras till ett får.
      Motiveringen är bland annat att EU:s nya direktiv från 2008 tagit bort kravet att medlemsländerna ska utse den eller de operatörer, som, i skydd av det tidigare monopolet på vissa försändelser, ska utföra den samhällsomfattande tjänsten.
      När den nya lagen träder i kraft senare i år skulle därför Posten, rent teoretiskt och om man anser det affärsmässigt rätt, exempelvis kunna minska på antalet utdelningsdagar, åtminstone i de mer avlägsna delarna av landet. Nu är emellertid Posten fortfarande ett statligt ägt bolag och därför är detta än så länge inte politiskt korrekt. Man har i Posten Nordens bolagsordning och i avtalet mellan staterna skrivit in att företaget ska tillhandahålla en rikstäckande postverksamhet i Sverige och Danmark och i förarbetena till lagen utgår man ifrån att Posten även i fortsättningen ska tillhandahålla den samhällsomfattande posttjänsten. Man hänvisar också till att regeringen fått godkännande av riksdagen att sälja ut högst (!) 66 procent av Posten Norden. Siffran har valts därför att man med de resterande 34 procentens ägande kan förhindra att nya ägare att exempelvis överge den samhällsomfattande servicen.
      Den till synes oskyldiga ändringen av ett litet ska till får är mot den här bakgrunden, trots alla OM och MEN, inget annat än ännu ett steg mot att försämra och fördyra samhällsservicen även på detta område.

    Inget behov finansiera

  • Det finns för närvarande inget behov av att särskilt finansiera den samhällsomfattande posttjänsten.
    Så skriver regeringen i sin proposition. Även om man skriver att det är "marknadens aktörer" som ska sköta servicen, så menar man att det är Posten som ska sköta den samhällsomfattande servicen och göra det utan särskilda bidrag.
      Frågan är hur länge det håller och därför för utredarna också en argumentering kring vad man ska i göra i det fall som staten måste gripa in när russinplockarna (men det ordet använder inte utredarna!) tagit de bästa bitarna så att någon annan måste betala för den mindre lönsamma delen. Man skriver:

    Upphandling om så behövs

  • "Tillgången till den samhällsomfattande posttjänsten ska tillförsäkras genom upphandling om det är nödvändigt med hänsyn till kostnaderna för att tillhandahålla tjänsten".

    EU:s postdirektiv ger tre möjligheter för staterna att kompensera den/de företag som utför den samhällsomfattande servicen.

    1. direkt statligt stöd
    2. en kompensationsfond inrättas där samtliga operatörer får bidra
    3. staten upphandlar servicen.

    Regeringen föreslår det sista alternativet den dag som Posten inte längre klarar av att upprätthålla samhällsservicen. Det innebär att man fortsätter den politik som tidigare regeringar tillämpade i fråga om kassaservicen. Man tog ifrån Posten ensamrätten till de statliga betalningarna (och gav den till de privata bankkapitalen) och hindrade Posten att bedriva bankverksamhet (men IKEA fick!). När kassaservicen därigenom blev olönsam fick skattebetalarna träda in med ett statligt bidrag.
      En rimligare modell är naturligtvis – som SEKO också påpekat i sitt remissvar – att en kompensationsfond inrättas. Därigenom får också de som tar för sig de bästa bitarna vara med och betala för det som är mindre lönsamt.
      Men så vill inte regeringen inte ha det – och man lutar sig som vanligt mot EU, som nu ifrågasätter den finska modellen med en kompensationsfond.

    Andra få insyn i Posten

  • "Prissättningen av den samhällsomfattande posttjänsten ska vara kostnadsorienterad och främja ett effektivt tillhandahållande av tjänsten Prissättningen och tillhörande villkor ska vara öppna för insyn och icke-diskriminerande".

    Så skriver regeringen.
      Men – för det första – om nu "marknaden" är formellt ansvarig för de samhällsomfattande tjänsterna, varför ska man då förvänta sig låga ("kostnadsorienterade") priser?
      För det andra är det nu så att regeringen utgår ifrån att Posten ska stå för den samhällsomfattande posttjänsten. Det man menar med lagtexten är därför att konkurrenterna och andra ska få full insyn i Postens böcker.
      Detta är ännu en glidning ut i det omregleringsträsk där Posten missgynnas och vanliga kunder riskerar att få betala ett dyrt pris.
      Avsikten är dessutom att ytterligare snedvrida konkurrensen mellan Posten och russinplockarna genom att ge dessa "insyn" i Postens affärer (eftersom det är Postens som ska stå för de samhällsomfattande tjänsterna) – medan Posten inte får någon inblick i exempelvis Bring/Citymails kalkyler.

    Andra få tillgång till Posten

  • "Andra tillståndshavare än den som tillhandahåller och förvaltar postnummersystemet ska hos tillståndsmyndigheten få begära en ändring i postnummersystemet.
      En postoperatör som har tillstånd att bedriva postverksamhet ska på begäran av en annan tillståndshavare se till att postförsändelser som väger högst 2 kg kan eftersändas till adresser som är belägna utanför den andre tillståndshavarens utdelningsområde.
      Villkoren för eftersändning ska vara skäliga och konkurrensneutrala, samt icke-diskriminerande i förhållande till vad tillståndshavaren tillämpar för sin egen verksamhet. /.../
      Konkurrensförbättrande åtgärder behövs i syfte att utveckla en effektivare konkurrens på postmarknaden. Regeringen avser att utreda förutsättningarna för postoperatörers och andra företags behov av tillgång till annan postoperatörs distributionskedja".

    Nu är vi inne på den postala infrastrukturen och den s.k. konkurrensen.
      Jag skrev inledningsvis att erfarenheterna – såväl självupplevda som statligt utredda – efter 20 års avregleringar visar på ett för de allra flesta medborgare negativt resultat. Den konkurrensens höga visa som regeringen sjunger på sidan 69 i propositinen blir därför parodisk:

    "Konkurrens sporrar kreativitet, tillvaratar nytänkande och stimulerar kommersialiseringen av nya affärsmöjligheter. Detta leder till ett dynamiskt näringsliv med konkurrenskraftiga företag som har förutsättningar att växa och anställa ny personal vilket leder till att bryta utanförskapet. Ökad konkurrens medför också att köparnas valfrihet ökar och leder till högre kvalitet och lägre priser."

    "Bryta utanförskapet"
    Bryta utanförskapet, var Ordet.

    Regeringen vill "öka konkurrensen".
    • Dels genom att ge Post- och telestyrelsen (PTS) ett stärkt uppdrag att övervaka konkurrensen inom postområdet. Det finns redan ett Konkurrensverk, som är nog så nitiska i sitt arbete att gynna det man kallar konkurrens, dvs att försvåra för samhällsservice i statlig regi och underlätta för de privata kapitalen. Nu ska dessutom PTS – som redan arbetar i Konkurrensverkets anda – få än större befogenheter. Det är illavarslande.
    • Dels vill regeringen ge russinplockarna ytterligare fördelar i den postala infrastrukturen. De har ju redan fått tillgång till postnummersystemet (liksom eftersändningsregistren), nu ska de också få rätt att begära ändringar i det som passar deras verksamhet.
      Lagparagrafen låter så neutral och fin – men det är väl knappast troligt att PostilJohan Lokalpost i Karlstad AB skulle åta sig att dela ut Postens eftersändningar. Eftersom det bara är Posten som har ett "utdelningsområde" som är rikstäckande så är det vi som får åta oss att hjälpa russinplockarna med deras eftersändningar. Det kan vi naturligtvis göra - mot full betalning! Men det lagstiftarna avser med "skäliga och konkurrensneutrala och icke-diskriminerande" är att Posten ska göra detta till högst sjävkostnadspris. Dan Anderssons spår
    Regeringen vill dessutom gå vidare i det spår som Lindhutredningen och LO-ekonomen Dan Andersson trampade upp, nämligen att Postens konkurrenter ska få tillgång till våra terminal- och utdelningsnät, s.k. downstream access!
      Man kommer därför – om man sitter kvar efter höstens val – att låta utreda frågan vidare.

    "Den nya postlagen skapar förutsättningar för att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Genom att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och att konkurrensen på marknaden förbättras kommer såväl företag som konsumenter och övriga användare att gynnas av de nya reglerna."

    Så sammanfattar regeringen sin proposition. Att de inte skäms! Det är de stora privata och/eller statsägda monopolen som kommer att lägga under sig marknaden. Se bara på resultatet av omregleringen inom vården, kollektivtrafiken och apoteken! Och för den delen också det som vi hittills har sett av postmarknaden. Det är de stora statliga och privata tyska, holländska och norska monopolbolagen liksom ett och annat riskkapitalbolag som hållit sig framme på marknaden. Postiljohan Lokalpost i Karlstad AB har inte mycket att komma med på den här marknaden, de används bara som skyltdockor för att dölja de verkliga avsikterna med omregleringen: att de stora och rika ska tjäna ännu mer och de små betala en ännu dyrare räkning.

    Bör avvisas
    Därför agerade vi inom SEKO Posten för att den nya postlagen skulle avvisas. Som i så många andra frågor hade regeringen bråttom; för säkerhets skull ville man ha igenom sina förslag före valet – trots att man vet att i de här frågorna kommer EU och omregleringskramarna inom socialdemokratin och LO inte att göra några större ansträngningar för att ändra i regelverket. Nu gick emellertid den rödgröna alliansen – med Trafikutskottets ordförande Lena Hallengren (s) i spetsen – ut med en gemensam artikel i Aftonbladet där man kritiserade regeringens lagförslag på ett sätt som rimligen bör uppfattas som att man tänker riva upp beslutet om man vinner valet. Man reserverade sig också mot beslutet i riksdagen.
      Vi får fortsätta att lita till oss själva och vårt eget fackförbund – men också hoppas, och påminna!, en ny regering om att infria löftena efter den 19 september. En bra grund för ett nytt beslut finns i den debattartikel om lagförslaget, som SEKO:s ordförande Janne Rudén och SEKO Postens ordförande Alf Mellström publicerade i Dagens Nyheter den 12 maj. De avslutar med att kräva:

    • att nuvarande servicenivåer för brev- och paketbefordran behålls
    • att staten behåller sitt ägande av och utser Posten Norden som utförare av den samhällsomfattande posttjänsten
    • att Posten Nordens förutsättningar att utföra uppdraget säkras genom kompensationsfonder
    • att PTS roll begränsas till att vara tillsynsmyndighet




    Postlagsutredningen
    Fortsatt omreglering

  • Den 30 september överlämnade 2008 år postlagsutredning sitt betänkande "En ny postlag" (SOU 2009:82) till regeringen.
      Utredningen har haft i uppdrag att se över den gällande postlagen (senast reviderad 1998) i relation till EU:s postdirektiv med de ändringar som gjorts i dessa 2002 och 2008.

    Först en bakgrund
    EU:s postdirektiv har som bekant till syfte att öppna ett av de tidigare fredade områdena för privata och statliga kapital och dem som flockas kring dessa. Det gäller inte bara kapitalägarna själva utan också dem som koopteras till denna härskande klass. Exempelvis de postdirektörer som numera tjänar miljoner medan lönerna för dem som gör jobbet har sänkts. Före omregleringen var förhållandet mellan sorterarens och VD:s lön 1:6, idag ligger den nånstans kring 1:40. Till de koopterade måste naturligtvis också räknas de blivande miljonärer som tar plats i EU-kommissionen och parlamentet och där beslutar om Postens framtid.

    De utredningar som en gång i tidernas begynnelse föregick omregleringen av postmarknaden kunde alla konstatera att dåvarande Postverket fungerade mycket bra: låga kostnader, billig service, hög kvalitet, stark internationell konkurrenskraft. Och nöjd personal, skulle man kunna tillägga, även om det inte var något prioriterat ämne i utredningarna. Trots dessa fakta avslutades utredningarna med – att Postens monopol skulle tas bort.
      När nu omregleringarna varit i kraft snart tjugo år kan vi konstatera att det överlag har blivit dyrare och oftast också en sämre service som följd. LO-ekonomen Dan Andersson fick 2003 regeringens uppdrag att utreda effekterna av omregleringarna inom post, taxi, järnväg, inrikesflyg, tele och el. Inom samtliga områden utom tele hade priserna höjts avsevärt mycket mer än konsumentprisindex från avregleringen fram till 2003.
      Och så har det sedan fortsatt och numera erkänner man öppet och skamlöst att till exempel bilbesiktningen kommer att bli dyrare när monopolet upphävs (SvD 2009-07-10). För att inte tala om apoteken! Hur kan det komma sig?
      Ett svar kan man finna i Dan Anderssons utredning. Han konstaterade som sagt att det mesta blivit dyrare och även att lönerna sänkts i de branscher som omreglerats. Trots detta föreslog han att man skulle fortsätta på den inslagna vägen, han berömde EU:s postdirektiv och ansåg att det var en intressant tanke att öppna Postens produktionsprocess för andra aktörer...
      Han var alltså LO:s, fackföreningsrörelsens, chefsekonom. I klartext är det så att så länge vi tillåter dessa människor att företräda oss så kommer också omregleringseländet att fortsätta och förvärras!

    Ny lagtext
    Utredningen lägger fram ett förslag till en helt ny postlag och postförordning men med samma namn. Man har stuvat om i texten och arbetat samman delar ur den gamla postlagen och postförordningen samt anpassat terminologin och språkbruket till EU:s senaste direktiv. Dessutom föreslår man en del viktiga förändringar i sak.
      Den nya lagen är tänkt att träda i kraft den 1 juli 2010.

    De viktigaste avsnitten i den nya lagen:

  • Den "samhällsomfattande posttjänsten" ska ha samma omfattning och kvalitet som idag.
    I korthet innehåller den samhällsomfattande posttjänsten:
    • alla ska ha en stadigvarande möjlighet att ta emot och avlämna postförsändelser (försändelser upp till 20 kg) till rimliga priser
    • varje arbetsdag och minst fem dagar i veckan ska det göras minst en uppsamling och en utdelning av postförsändelser
    • expeditions- och inlämningsställen ska ligga så tätt att användarnas behov beaktas
    • minst 85 procent av de brev som lämnats in för övernattbefordran ska, oavsett var i landet de har lämnats in, ha delats ut inom landet senast nästa arbetsdag. Minst 97 procent ska ha delats ut inom tre arbetsdagar. (Kraven är med andra ord avsevärt lägre än de som Posten idag lever upp till).
    • det ska vara möjligt att försäkra postförsändelser och att få kvitto på att en försändelse har tagits emot
    • enstaka försändelser ska befordras till enhetliga priser ("enhetsportot")

  • Det ska i första hand överlåtas till marknaden att tillgodose behovet av samhällsomfattande tjänster.
    Enlig gällande lag/förordning ska PTS utse ett eller flera av de företag som beviljas tillstånd att bedriva postverksamhet att också ombesörja den samhällsomfattande posttjänsten. Det finns idag i Sverige bara två företag som bedriver någon postverksamhet att tala om: Posten och Bring/CityMail. Gissa vem som ska bedriva den samhällsomfattande servicen! Posten förstås!
      I den nya lagen/postförordningen slopas detta krav; ska ändras till ett får.
      När den nya lagen träder i kraft nästa år skulle därför Posten, till exempel, och om man anser det affärsmässigt rätt, kunna minska på antalet utdelningsdagar, åtminstone i de mer avlägsna delarna av landet. Nu är Posten fortfarande ett statligt ägt bolag och därför är detta än så länge inte politiskt korrekt (man har i Posten Nordens bolagsordning och i avtalet mellan staterna skrivit in att företaget ska tillhandahålla en samhällsomfattande posttjänst i Sverige och Danmark). Men just därför är en rimlig prognos att regeringarna kommer att utnyttja den möjlighet att sälja ut delar av Posten Norden som riksdagen redan har gett tillstånd till. Så lättar man på det politiska ansvaret för omregleringens mörka sidor.
      Den till synes oskyldiga ändringen av ett litet ska till får är mot den här bakgrunden inget annat än ännu ett steg mot att försämra och fördyra samhällsservicen även på detta område.

  • Det saknas för närvarande behov av att särskilt finansiera den samhällsomfattande posttjänsten.
    Så skriver utredarna i sitt betänkande. Även om man skriver att det är "marknaden" som ska sköta servicen, så menar man att det är Posten som ska sköta den samhällsomfattande servicen och göra det utan särskilda bidrag.
      Frågan är hur länge det håller och därför för utredarna också en argumentering kring vad man ska i göra i det fall som staten måste gripa in när russinplockarna (men det ordet använder inte utredarna!) tagit de bästa bitarna så att någon annan måste betala för den mindre lönsamma delen. Man skriver:

  • En samhällsomfattande posttjänst ska i första hand upphandlas, om det är särskilt påkallat.
    EU:s postdirektiv ger tre möjligheter för staterna att kompensera den/de företag som utför den samhällsomfattande servicen.
    1. direkt statligt stöd
    2. en kompensationsfond inrättas där samtliga operatörer får bidra
    3. staten upphandlar servicen.
    Utredarna föreslår det sista alternativet den dag som posten inte längre klarar av att upprätthålla samhällsservicen.

  • Samhällsomfattande posttjänster ska tillhandahållas till kostnadsorienterade priser. Priser för samhällsomfattande posttjänst ska vara öppen för insyn och icke-diskriminerande.
    Så skriver utredarna. Men om nu inget enskilt bolag utan "marknaden" är formellt ansvarig för de samhällsomfattande tjänsterna, varför ska man då hålla nere priserna? Detta är ännu en glidning ut i det omregleringsträsk där vanliga kunder kommer att få betala ett dyrt pris.

  • Andra postoperatörer än den som förvaltar postnummersystemet får begära att ändring sker hos tillståndsmyndigheten.
    Operatörers och andra företags behov av att få tillgång till någon eller några delar av en annan operatörs distributionskedja kan vara betydelsefullt för utveckling och ökad mångfald på postmarknaden. Frågan bör därför utredas vidare av Post- och telestyrelsen.

    Nu är vi inne på den postala infrastrukturen. Russinplockarna har ju redan fått tillgång till postnummersystemet (liksom eftersändningsregistren), nu ska de också få rätt att begära ändringar i det som passar deras verksamhet.
      Utredaren vill dessutom gå vidare i det spår som Lindhutredningen och LO-ekonomen (!) Dan Andersson trampade upp, nämligen att Postens (och Strålfors) konkurrenter, på samma sätt som i Tony Blairs Storbrittanien, ska få tillgång till våra terminal- och utdelningsnät.
      Man vill dessutom att Posten i framtiden – genom villkor ställda av PTS – ska tillhandahålla sitt distributionsnät och hjälpa till med eftersändningarna till ett lägre pris än idag!

    "Sammantaget kommer våra förslag att stärka de mindre postoperatörernas ställning på marknaden. Ur användarnas perspektiv innebär våra förslag att den samhällsomfattande posttjänsten garanteras och att förutsättningarna för konkurrensen på marknaden förbättras."
      Så sammanfattar utredarna sitt betänkande. Att de inte skäms! Det är de stora privata/statsägda monopolen som kommer att lägga under sig marknaden. Se bara på resultatet av omregleringen inom vården, kollektivtrafiken och apoteken! Och för den delen också det vi hittills har sett av postmarknaden. Det är de stora statliga och privata tyska, holländska och norska monopolbolagen liksom ett och annat riskkapitalbolag som hållit sig framme på marknaden. Postiljohan Lokalpost i Karlstad AB har inte mycket att komma med på den här marknaden, de används bara som skyltdockor för att dölja de verkliga avsikterna med omregleringen: att de stora ska tjäna ännu mer och de små betala en ännu dyrare räkning.

    Jan Åhman

    (Facktuellt nr 6/2009)


    Några milstolpar för den
    svenska omregleringen

    Sverige
    1991 • CityMail påbörjar sin piratverksamhet
    1/1 1993 • Postverkets ensamrätt till brevbefordran, "brevmonopolet", enligt kungörelsen från 1947 (1947:175) upphävdes.
    1/3 1994 • Den första Postlagen träder i kraft
    1/3 1994 • Posten ombildas till bolag
    1/7 1998 • Den andra Postlagen träder i kraft
    1/7 2010 • Den tredje svenska Postlagen

    EU
    1992 • EU:s "grönbok" om posttjänster publiceras
    15/12 1997 • EU:s första postdirektiv (97/67/EG) träder i kraft
    2002 • EU:s andra postdirektiv (2002/39/EG)
    27/2 2008 • EU:s tredje postdirektiv träder i kraft (2008/6/EG)

    Några viktiga utredningar:
    1990 • Post- och teleutredningen ("Affärsverk med regionalt och socialt ansvar", SOU 1990:27)
    2004/2005 • Post- och kassaserviceutredningen (SOU 2004:52), "Lindh-utredningen"
    2005 • Regelutredningen (SOU 2005:4)
    2009 • 2008 års Postlagsutredning (SOU 2009:82)