Posten i budgetpropositionen 2002/2003 och i riksdagen




Budgetpropositionen
Portot höjs med 50 öre?

Regeringens budgetproposition för 2002/2003 innehåller inga större nyheter. Man konstaterar att brevkvaliteten är god och att den grundläggande kassaservicen upprätthålls. De mindre postoperatörerna blir allt färre och förutom Posten finns egentligen enbart CityMail, som uppskattas ha 5,25 procent av hela brevmarknaden. Inom segmentet sändningar har CityMail ca 8 procent, enligt propositionen. Om det kan man såga som Churchill, att aldrig har så få brev skadat så många.
  Posten får behålla sitt stöd till kassaservicen med de nyligen uppräknade 400 miljonerna per år.
  För ungefär ett år sedan gjorde Posten en framställan till regeringen för att ändra i de regler (fr.a. prisindex) som styr prissättningen på normalbrevet ("enstaka försändelser"). Regeringen lät Post- och Telestyrelsen (PTS) utreda frågan och beslöt därefter i maj i mår att inte föreslå några ändringar. I budgetpropositionen konstaterar regeringen nu att "gällande pristaksbestämmelser kommer dock med största sannolikhet medge att Posten, någon gång under 2002, kan höja portot med 50 öre för ett 20-gramsbrev".
  Ändringarna i EU:s postdirektiv (gränsen för brevmonopolet sänks till 100 g) träder i kraft vid kommande årsskifte. Sverige behöver inte ändra i sin lagstiftning, eftersom vi redan har en ännu mer långtgående frihet för russinplockarna. Regeringen noterar i propositionen (med gillande) att "PTS har internationellt arbetat aktivt för att på olika sätt verka för en liberalisering av den europeiska postmarknaden".

Jan Åhman



11 Politikområde IT, tele och post


11.2 Utgiftsutveckling

Tabell 11.1 Utgiftsutveckling inom politikområdet

Ersättning till Posten AB (publ) för grundläggande kassaservice
Utfall 2001Anslag 2002Utgiftsprognos 2002Förslag anslag 2003Beräknat anslag 2003
200 000400 000400 000400 000400 000


11.3 Mål

Det postpolitiska målet
Det skall finnas en posttjänst av god kvalitet i hela landet som innebär att alla kan ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst tjugo kilogram. Det skall finnas en möjlighet för alla att få sådana försändelser befordrade till rimliga priser samt försäkrade och kvitterade av mottagaren. Dessutom skall enstaka för-sändelser befordras till enhetliga priser (prop. 1997/98:127, bet. 1997/98:TU13, rskr. 1997/98:304).

Målet för den grundläggande kassaservicen
Alla i hela landet skall ha möjlighet att verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser (prop. 2001/02:34, bet. 2001/02:TU01, rskr. 2001/02:125).


11.4 Politikens inriktning

Post
Regeringens insatser på området är inriktade på att skapa förutsättningar för en väl fungerande postmarknad med effektiva posttjänster, tillgängliga för alla till en servicenivå som motsvarar användarnas behov.

Grundläggande kassaservice
Regeringens insatser på området är inriktade på att säkerställa att alla i hela landet kan verkställa och ta emot betalningar till enhetliga priser. toppmötet i Sevilla godkände Europeiska rådet målen för handlingsplanen.


11.5 Insatser
11.5.1 Insatser inom politikområdet

Post
Under våren 2001 gav regeringen PTS i uppdrag att följa upp och utvärdera resultatet av de ändringar i postlagen (1993:1684) beträffande postnummersystemet och tillgången till anlägg-ningar för postöverlämning, som trädde i kraft den 1 juli 1999 med syftet att säkerställa ett konkurrensneutralt samutnyttjande av dessa delar av den postala infrastrukturen. PTS redovisade resultatet av uppdraget i en rapport till regeringen i december 2001. Rapporten föranledde ingen åtgärd från regeringens sida. PTS fick i december 2001 i uppdrag av regeringen att utreda den nuvarande prisregleringen i 9 § postförordningen (1993:1709) med anledning av en framställning till regeringen från Posten AB (publ.) (Posten). Enligt regeringsbeslut i maj 2002 avser regeringen för närvarande inte att vidta någon åtgärd i frågan med anledning av framställan.
  Europeiska kommissionen presenterade under våren 2000 ett förslag till ändringar i det gällande postdirektivet, med syfte att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i EU samtidigt som de samhällsomfattande tjänsterna fortsatt garanteras. De beslutade ändringarna skall ha implementerats i samtliga medlemsstater senast den 1 januari 2003.
  PTS har internationellt arbetat aktivt för att på olika sätt verka för en liberalisering av den europeiska postmarknaden. Bland annat har PTS under 2001 tillsammans med sin brittiska mot-svarighet på teleområdet (OFTEL) bistått Polen i det pågående arbetet med att anpassa sin nationella lagstiftning på postområdet till de krav som följer av EG-direktivet 97/67/EG. Projektet avses att avslutas i november 2002.

Grundläggande kassaservice
Statens ansvar för den grundläggande kassaservicen har t.o.m. den 31 mars 2001 säkerställts genom ett avtal mellan staten och Posten. Enligt avtalet åtog sig Posten att tillhandahålla en grundläggande kassaservice. För tillhandahållande av denna tjänst till den del alternativ saknas och det inte är kommersiellt motiverat att bedriva verksamhet erhöll Posten en ersättning som 2001 uppgick till 200 miljoner kronor. Inget nytt avtal ingicks med Posten under 2001. Posten fortsatte dock att tillhandahålla denna tjänst under budgetåret 2001 i samma utsträckning som under avtalsperioden. Statens ansvar för en grundläggande kassaservice regleras fr.o.m. den 1 januari 2002 i en ny särskild lag, lag (2001:1276) om grundläggande kassaservice (kassaservicelagen) (prop. 2001/02:34, bet. 2001/02:TU01, rskr. 2001/02:125). Enligt 1 § kassaservicelagen är det statliga ansvaret oförändrat. Av nämnda lag samt 11 kap. vallagen (1997:157) framgår att det är Posten som även fortsättningsvis skall tillhandahålla denna service.
  Regeringen anmälde under hösten 2001 de ändrade villkoren för den grundläggande kassaservicen till EG-kommissionen i enlighet med statsstödsreglerna. Kommissionen beslutade den 27 juni 2002 att inte göra några invändningar mot den anmälda åtgärden och regeringen påbörjade då utbetalningen av ersättningen till Posten, som för 2002 utgår med 400 miljoner kronor.
  PTS har genom upphandling under året säkrat äldre och funktionshindrades tillgång till en grundläggande kassaservice via lantbrevbärare.


11.6 Resultatbedömning
11.6.1 Resultat

Post
Utvecklingen på den svenska marknaden har både vad gäller antalet postoperatörer och volymen försändelser sjunkit något under 2001 jämfört med tidigare år.
  Antalet postoperatörer uppgick vid senaste årsskiftet till 41 postföretag. Posten har fortfarande en särställning på den svenska post-marknaden p.g.a. sin dominans samt åläggandet att tillhandahålla en samhällsomfattande post-tjänst. Sedan den 22 mars 2002 ägs CityMail Sweden AB (CityMail), som av de övriga post-operatörerna är det i särklass största företaget, till 57 procent av den norska Posten vilken enligt avtal skall förvärva resten av bolaget 2006. Utvecklingen under 2001 visar att av Posten distribuerade brevvolymer har minskat med ca tre procent jämfört med 2000. CityMail har däremot ökat sin volym med 17 procent. Posten har ca 94,4 procent av brevmarknaden och CityMail ca 5,25 procent medan övriga tillståndshavare tillsammans har mindre än en halv procent av den totala brevmarknaden. Brevmarknaden indelas traditionellt i enstaka brev och sändningar. Enstaka brev är styckförsändelser med olika format och vikt medan sändningar består av minst 500-1 000 försändelser av samma format och vikt. CityMail utgör i praktiken den enda konkurrenten till Posten på delmarknaden för sändningar. PTS bedömning är att CityMail:s andel av den totala marknaden för sändningar under 2001 är ungefär 8 procent. Posten är den enda aktören på marknaden som har ett rikstäckande distributionsnät och som därmed erbjuder postservice i hela landet. Avseende riksdistribution av enstaka brev föreligger i princip ingen konkurrens. Däremot råder en viss konkurrens avseende lokalbreven, vilka utgör ca 15 procent av all post.
  Resultatet av det uppdrag som PTS fick av regeringen under 2001 avseende delar av den postala infrastrukturen redovisades i rapporten Utvärderingen av resultatet av de ändringar i postlagen (1993:1684) beträffande postnummer-systemet och tillgången till anläggningar för postöverlämning som trädde i kraft den 1 juli 1999. I rapporten gör PTS bedömningen att det för tillfället inte finns behov av en lagändring för att förbättra förutsättningarna för ett konkurrensneutralt samutnyttjande av den postala infrastrukturen. De problem som identifierats på marknaden är enligt PTS till stor del av sådan karaktär att de bäst löses lokalt. Regeringen gör för närvarande ingen annan bedömning än PTS i frågan.
  Posten har under 2001 inte genomfört några höjningar av portot för enstaka brev. Gällande pristaksbestämmelser kommer dock med största sannolikhet medge att Posten, någon gång under 2002, kan höja portot med 50 öre för ett 20- gramsbrev.
  I PTS utredning om den gällande prisregleringen av övernattbefordrade enstaka frimärkta försändelser föreslås att nuvarande prisreglering behålls och att en eventuell förändring utreds ytterligare i samband med att även andra regler i postlagstiftningen ses över. En övervägande del av remissinstanserna ger sitt stöd för PTS uppfattning i frågan. Enligt regeringsbeslut i maj 2002 vidtar regeringen för närvarande ingen åtgärd.
  På marknaden för sändningar gör PTS i rapporten Service och konkurrens 2002 bedömningen att det under år 2001 inte har uppstått några betydande förändringar jämfört med år 2000 när det gäller prisutvecklingen på marknaden.
  Enligt tillståndsvillkoren skall Posten tillhandahålla postservice till alla hushåll, företag och organisationer fem dagar i veckan. Ett antal avlägset belägna hushåll har inte daglig postutdelning utan får sin post två till fyra dagar i veckan med postväska. Antalet hushåll med begränsad postservice uppgick år 2001 till 1 119 hushåll enligt PTS.
  Enligt kvalitetskravet på övernattbefordrade brev inom ramen för den samhällsomfattande posttjänsten skall 85 procent av de brev som lämnats in för befordran övernatt komma fram i tid och 97 procent skall komma fram inom tre arbetsdagar. Mätningar utförda av Price Waterhouse Coopers visar att 95,2 procent av de försändelser som lämnats in för övernattbefordran kom fram över natt och 99,8 procent inom tre arbetsdagar. Motsvarande siffror för år 2000 var 95 procent respektive 99,8 procent. De till PTS insända klagomålen har varit mycket få under 2001. Postoperatörernas klagomålshantering skiljer sig åt från operatör till operatör i förhållande till verksamhetens omfattning och utdelningsområdets storlek. Sammantaget har postoperatörernas klagomålsvolymer varit mycket små under 2001.

Grundläggande kassaservice
Posten skall tillhandahålla daglig kassaservice, i normalfallet fem dagar i veckan, till alla fasta hushåll, företag och organisationer. Ett antal avlägset belägna hushåll har emellertid inte haft tillgång till daglig kassaservice. Vid årsskiftet 2001/02 uppgick antalet hushåll med tillgång till kassaservice två till fyra dagar i veckan till 1 119. Detta är en marginell minskning jämfört med föregående år.
  Det totala antalet kassatransaktioner har minskat kraftigt under de senaste 10-15 åren och sjunker för närvarande med ca 15-20 procent årligen. Den dominerande orsaken till detta är att hushåll och företag väljer andra, billigare och bekvämare former för sina transaktioner. Volymen manuella kassatransaktioner minskar kraftigt till förmån för en snabb ökning av elektroniska transaktioner. Bankgiro, postgiro, telefonbank och Internet står för en växande del av alla betaltjänster. Andelen av befolkningen som använder manuella kanaler för kassahantering är liten och minskande. För att närmare undersöka allmänhetens vanor när det gäller att utföra sina kassatjänster samt hur av Posten genomförda förändringar i servicenätet upplevs har PTS låtit göra en telefonundersökning. Den genomfördes i januari 2002 och omfattade ett riksrepresentativt urval av 1 000 svenskar i åldern 16 år och uppåt. Undersökningen visar att drygt hälften (53 procent) av de tillfrågade går till Posten åtminstone en gång om året för att uträtta ett kassaärende medan 46 procent aldrig går till Posten av denna anledning. Av dem som över huvud taget går till ett postkontor för att betala räkningar eller ta ut pengar är det 38 procent som gör det minst en gång i månaden eller oftare. Motsvarande siffra för 2001 var 47 procent
  Det kan konstateras en klar ökning av antalet tillfrågade som aldrig går till Posten för att uträtta kassaärenden.
  Undersökningen visar också att över 70 procent är nöjda med både öppettiderna och tillgängligheten, dvs. den tid det tar för att komma till något av Postens serviceställen. Över 80 procent är dessutom nöjda med kassapersonalens service.


11.6.2 Analys och slutsatser

Post
Regeringens bedömning är att de åtgärder som vidtagits på postområdet under året har bidragit till att upprätthålla en stabil marknad med en väl fungerande postdistribution som medfört att en god postservice har funnits tillgänglig för alla enligt de mål som uppställts i postlagen. Vidare anser regeringen att de åtgärder som vidtagits av PTS med syfte att skapa tillgänglighet till posttjänster för personer med funktionshinder har bidragit till att underlätta för dessa personer att utnyttja posttjänsterna och att kommunicera med omvärlden.

Grundläggande kassaservice
Regeringen bedömer att Posten har upprätthållit en grundläggande kassaservice i hela landet som motsvarar samhällets behov. Ersättningen som har utgått till Posten under året har bidragit till att trygga tillgången till denna kassaservice. Regeringens bedömning är också att de åtgärder som PTS vidtagit i syfte att underlätta för personer med funktionshinder att utnyttja kassaservice har bidragit till att upprätthålla tillgängligheten för dessa personer. att alla har tillgång till en grundläggande kassaservice.




Riksdagsdebatten 19 november 2002

Interpellation 2002/03:25 av Lennart Beijer (v) till näringsminister Leif Pagrotsky om Postens verksamhet
Postens ledning vill sälja ut brevbärarna genom att lägga ut själva brevbärningen på entreprenad. SEKO, som organiserar brevbärarna, är mycket kritiska och samma dag som nyheten offentliggörs tar Postens styrelseordförande Claes Ånstrand, som även är statssekreterare i Näringsdepartementet, avstånd från förslaget. Detta är ett mycket märkligt agerande från ett stort statligt företag. Vad är förklaringen till detta agerande?

Posten AB med 20 miljarder i omsättning och i praktiken en monopolställning på brevmarknaden går i dag med förlust. Affärsområdet Meddelanden och Logistik, där brevverksamheten ingår, visade i senaste niomånadersrapporten en förlust på 425 miljoner kronor. Då är inte kassatjänsten inräknad.

Antalet försändelser har ökat under 1990-talet och sannolikt också det antal försändelser som Posten distribuerar. Enstaka brevförsändelser har dock minskat i antal till skillnad mot stora sändningar som har ökat. Samtidigt har Posten sedan 1991 sänkt portot för stora sändningar över 20 gram från ca 5 kr till dagens 3 kr och segmentet enstaka försändelser har höjts från 5 kr till 8 kr.

Denna skillnad mellan de olika postsegmenten är ganska speciell för Sverige. Det normala i övriga Europa är att portot för de olika segmenten är relativt lika. Posten kan således snabbt förbättra sin lönsamhet genom att höja portot för stora sändningar. En kronas höjning skulle innebära ca 2 miljarder kronor och en anpassning till det europeiska portot skulle öka intäkterna än mer.

Postens egen valda portopolitik är alltså den viktigaste förklaringen till Postens resultat och en enkel metod för att åtgärda detta är därför att ändra på denna prissättning.

Hur vill ledningen för Posten lösa situationen? Ta bort pristaket för enstaka brevförsändelser vilket regeringen sagt nej till. Att försämra servicen genom att låta kunderna betala extra för övernattbefordran har regeringen också sagt nej till. Det senaste förslaget var att få konkurrera utomlands.

Jag har därför tidigare sagt ifrån att vi från Vänsterpartiets sida inte vill se några utlandssatsningar innan Posten klarar av att visa en vinst på sin verksamhet i Sverige, det som Posten faktiskt är till för.

Nu kom det senaste förslaget om att lägga ut brevbärningen på entreprenad. Detta är endast ett sätt att försöka komma åt fackföreningsrörelsen inom Posten. Postens anställda arbetar hårt och det är mycket svårt att reducera personalen ytterligare med bibehållen kvalitet. Då försöker Postens ledning komma runt detta genom att lägga ut verksamheten på entreprenad och i stället låta privata entreprenörer genomföra försämringar i servicen.

Alf Mellstrand som representerar SEKO-post i Postens styrelse menar att serviceförsämringar inte är lösningen utan det viktiga är i stället att diskutera hur Postens intäkter ska öka. Jag delar denna syn. Ett avkastningskrav borde därför ställas på en normal nivå ca 10 %.

Detta hindrar inte på något sätt att en del av vinstmedlen kvarstår inom Posten och används till sådant som är samhälleligt betydelsefullt men inte affärsmässigt motiverat.

Denna åtskillnad kan lösas med hjälp av särredovisning. En kronas höjning på stora sändningar skulle alltså innebära ca 2 miljarder kronor i resultatförbättring och därmed uppfylla ett rimligt avkastningskrav. Posten AB skulle på så sätt mycket snabbt nå en acceptabel lönsamhet, och ägaren @ staten @ kunde tillgodogöra sig viss förräntning på insatt kapital. I en interpellationsdebatt med före detta näringsministern anförde dåvarande ministern att han delade min syn på att bolagets lönsamhet i dag är svag och att den bör stärkas.

Jag vill därför fråga näringsministern:

Kommer ministern att ta några initiativ för att öka Postens lönsamhet?


Anf. 7 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Lennart Beijer har frågat mig om jag kommer att ta några initiativ för att öka Posten AB:s lönsamhet. Samma fråga ställdes av interpellanten för ungefär ett halvår sedan. Han fick då också svar på sin fråga av min företrädare. Låt mig ändå säga följande om Postens lönsamhet.
  Posten har i uppdrag att bedriva en rikstäckande post- och kassaservice i samhället. Servicen måste hålla en hög kvalitet och fungera i hela landet. För att bolaget långsiktigt ska kunna svara för denna service och samtidigt ha kraft att kunna utveckla verksamheten måste bolaget gå med vinst.
  Jag ställer därför krav på Posten att långsiktigt uppnå en skälig avkastning på eget kapital tillsammans med krav på en god finansiell styrka.
  Postens styrelse och ledning har ansvaret för att driva och sköta bolaget så effektivt och bra som möjligt. I dag pågår ett intensivt arbete inom bolaget med att långsiktigt stärka bolagets lönsamhet. Jag har fullt förtroende för styrelsens sätt att hantera detta.
  Staten är en aktiv ägare och jag följer noga utvecklingen inom Posten, men jag har i denna fråga inte för avsikt att i dag vidta några åtgärder.

Anf. 8 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Jag får tacka för svaret från näringsministern. Det var ett ganska kort svar, som också utsänder viss irritation över att samma interpellant tar sig friheten att ta upp ungefär samma fråga som för sex månader sedan.
  Man kan undra om näringsministern verkligen tycker att det är konstigt att det ställs frågor om Postens lönsamhetsproblem. De senaste sex månaderna har det ju hänt en hel del. Jag vill nämna några exempel:
- Niomånadersrapporten visar förlust inom affärsområdet meddelanden och logistik, där brevverksamheten ingår.
- Postens ledning beställer en rapport med inriktningen att lägga ut brevbäringen på entreprenad.
- Posten Produktion planerar att bygga en stor terminal vid Arlanda, vilket kommer att betyda nedläggning av flera andra postterminaler i landet.
- Elaka tungor säger att den hord av konsulter som har som uppgift att effektivisera Postens verksamhet redan har kostat mer än vad konsulterna skulle spara.
- I går bestämde sig Postens styrelse för att med omedelbar verkan avskeda verkställande direktören.
  Är inte detta, näringsministern, tillräcklig anledning att återkomma i frågan hur Posten sköter sitt uppdrag? Det är inte bra när ett företag som omsätter hela 20 miljarder inte klarar av att gå med vinst. Det är staten som äger Posten, och staten går miste om intäkter som skulle kunna användas till gagn för samhället i övrigt.
  Det finns i huvudsak ett övergripande problem för Postens ekonomi i dag. Det är det priskrig som Posten har bedrivit i över tio års tid mot sin konkurrent på marknaden för datoradresserad post, även kallad stora sändningar. Detta priskrig har under dessa år nog kostat det svenska samhället tiotals miljarder, som har hamnat hos de stora postkunderna.
  Marknaden för datoradresserad post är i dag 65 % av postmarknaden, och den är i växande. Marknaden för enstaka brevförsändelser - kärleksbrev, brev till småföretag och annat - fortsätter att minska. Totalt sett delar Posten i dag ut ungefär lika många brev som för tio år sedan. Däremot har man fått mycket mindre betalt för samma brevmängd. Vanligt sunt förnuft säger att om man vore i Postens lednings kläder skulle man försöka få in mer pengar från just den del av brevmarknaden som växer.
  Ett företag som har en marknadsandel på över 90 % har stor frihet i sin prissättning. Posten har också monopol på 60 % av landets mottagare. Posten kan alltså justera portot för datoradresserad post.
  Då skulle en liten höjning med 50 öre ge cirka en miljard till Posten. En kronas höjning skulle ge två miljarder. Då ska man veta att portot för detta brevsegment trots denna höjning skulle ligga långt under vad som är vanligt i övriga Europa. Jag nämnde tidigare Postens planer på att bygga en stor terminal vid Arlanda. Ett genomförande av detta projekt skulle leda till nedläggning av de flesta andra terminaler i landet.
  En stor, central postterminal vid Sveriges största flygplats måste innebära ökad risk och ökade kontroller. Samtidigt som riksdagens försvarsutskott diskuterar hur man ska skapa ett robustare samhälle verkar inte Postens ledning bry sig om detta. Man verkar leva i en annan sorts värld. Planerna på en ny storterminal vid Arlanda är bekymmersamma även ur miljö- och regionalpolitisk synvinkel, naturligtvis.
  Jag vill därför fråga näringsministern: Är det inte ur företagsekonomisk synvinkel sundare att öka sina inkomster från den huvudsakliga verksamheten än att på olika sätt vilja minska servicen till allmänheten? Förstår näringsministern de anställdas kritik av den planerade storterminalen på Arlanda?

Anf. 9 KARIN THORBORG (v):
Herr talman! Jag är i motsats till Lennart Beijer ny här, och jag har inte frågat tidigare. Jag tycker det finns all anledning att fråga om Posten, och jag tror att jag bakom mig har en stor del av svenska folket, som har mycket funderingar.
  I dag arbetar ungefär 40 000 människor inom Postens alla verksamheter. Ett stort antal av dem är brevbärare. Det är människor som i ur och skur ser till att vi i alla delar av landet får vår post. Dessa brevbärare har fått sitt arbete kraftigt förändrat. Innehållet i postväskan har ökat i volym men minskat i värde. Och arbetet har blivit allt tyngre för dem. Det finns en stor kunnighet och en yrkesstolthet hos denna yrkeskår. Men under de senaste åren har brevbärarna känt att deras anställningar har varit hotade genom det ena förslaget efter det andra till förändring.
  En annan del av Postens personal och en alltmer krympande yrkesgrupp är kvinnan i kassaservice, de få kvinnor som finns kvar sedan man skilde kassaservice från den övriga verksamheten. En stor yrkesgrupp - kvinnor märk väl - rationaliserades bort helt obemärkt och utan stora rubriker för att komma till rätta med Postens behov av förändring. Jag ska nämna några siffror. 1993 var 15 000 kvinnor anställda inom Posten. I oktober i år återstod 4 000 kvinnor. De arbetsuppgifter som finns kvar för kvinnorna är inget vidare föredöme för staten som arbetsgivare.
  Dessa människor, brevbärare och kvinnor i kassaservice, som jag har tagit upp vill inget hellre än att utveckla verksamheten och ställa sina krafter till förfogande i det samhällsuppdrag som Posten fortfarande har. Men då måste de också ges de rätta förutsättningarna. Det verkar som om ledning och styrelse inte är överens om hur företaget ska drivas. Att Lennart Grabe har fått avgå ser jag som en följd av denna brist på samsyn.
  Personalen som arbetar måste få veta vilka förutsättningar som gäller och få en hållbar plan för framtiden. Det går inte att känna trygghet i arbetet när golvet gungar hela tiden. Det kan inte vara bra personalpolitik att de anställda får kännedom om kommande förändringar genom massmedierna, förändringar som arbetats fram av utomstående dyra konsulter. Det är de anställda som måste få vara med och med sin kompetens utveckla företaget.
  Jag undrar: Hur ska Posten AB agera i framtiden för att klara sin verksamhet? Avregleringen har kostat pengar. Det har inte varit samhällsekonomiskt lönsamt. Hur ska finansieringen ske i framtiden? Man ger sämre service till allmänheten för att klara finanserna. Ska man få större bidrag från statskassan, ska man öka intäkterna genom prishöjningar som Lennart Beijer föreslog, eller ska man låta privata entreprenörer ta över verksamheten?
  Jag tycker att detta är väldigt viktiga frågor som vi måste ställa. Men det råder en brist på klara politiska besked. Därför vill jag sätta in dagens interpellation i ett större perspektiv. Det är dags att se över den totala frågan om hur Posten ska agera i framtiden när man jobbar på en konkurrensutsatt marknad samtidigt som man har krav på sig att ge fullgod samhällsservice och ge vinst. Jag undrar hur statsrådet ställer sig till en sådan utvärdering av dessa förändringar.

Anf. 10 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Låt mig säga att jag tycker att det är väldigt bra att jag i min första interpellationsdebatt som näringsminister får tillfälle att redovisa min syn på Posten, till skillnad från de antydningar som gjordes.
  Jag anser att Posten har en utomordentligt viktig samhällsuppgift att förvalta och att sköta. Och hur man klarar detta uppdrag är faktiskt en sak som berör hela Sveriges folk och tiotusentals anställda i Posten, och det är naturligtvis en viktig fråga för mig i mitt uppdrag som näringsminister.
  Min ambition i detta uppdrag är att Posten ska bedriva sin verksamhet på ett sådant sätt att kunderna är så pass nöjda med kvaliteten och de tjänster som de får och så nöjda med det pris som de får betala för dessa tjänster, de anställda ska vara så nöjda med sin arbetsplats och så stolta över sin arbetsplats, och skattebetalarna ska vara så nöjda med hur denna verksamhet bedrivs och den nota som de får betala för detta att kraven på privatisering av Posten kan hållas undan. Det är en viktig ambition för mig.
  Vi har bedrivit en valrörelse där en grupp av partier har gått till val på att vilja privatisera Posten. Jag har i tidningen sagt att jag tycker att det är ett korkat förslag. Men om vi som värnar Posten, som gillar Posten och som vill utveckla Posten inte lyckas bättre på de områden som jag nämnde vad gäller kundernas uppskattning av kvaliteten, kundernas uppskattning av priset, de anställdas uppskattning och skattebetalarnas uppfattning om hur detta sköts inte klarar denna uppgift är jag rädd för att vi inte heller kommer att klara huvuduppgiften att ha en post som ägs av hela folket och som drivs för hela folkets behov och intressen och att de som kräver privatisering i stället kommer att få medvind. Detta kommer att vara ledstjärnan för mig.
  Posten befinner sig i en extremt föränderlig miljö, och för att kunna uppnå de mål som jag har satt upp kommer det att kräva att Posten uppfyller mycket höga krav på anpassning och flexibilitet. Man kan inte bedriva postverksamhet likadant i ett land med Internet som man gjorde i ett land före Internet. Och det kommer att ställa stora och svåra krav på alla som är verksamma i Posten. Men om vi ska klara att hålla borta kraven på något ännu sämre - en privatisering, då det inte kommer att finnas någon anledning att över huvud taget stå i riksdagen och diskutera dessa frågor mer - är det viktigt att vi tar dessa uppgifter på allvar. Låt mig också säga några ord om det fina arbete som bedrivs i Posten. Jag vänder mig mot den svartmålning av de postanställdas arbete som ofta hörs i den allmänna debatten, och jag hörde en del antydningar också här. Jag vill gärna slå fast att Postens kvalitet på tjänsterna, till exempel som den tar sig uttryck i andelen brev som kommer fram över natten, är högst av alla postverk i Norden och bland de allra högsta i hela världen. Dessutom förbättras detta utomordentligt viktiga kvalitetsmått, detta centrala mått, år för år. Och jag vädjar till er två från Vänsterpartiet: Sluta prata om att allting ständigt blir sämre och sämre. De postanställda förtjänar bättre än så.

Anf. 11 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Jag måste säga att jag gillar näringsministerns syn på hur Posten ska skötas i framtiden, och jag tror också att om man effektivt ska kunna mota idéer om privatisering måste man vara duktig och hålla sig i framkant och ha en mycket god service. Jag tror också att det finns mycket som talar för att postmarknaden kommer att förändras avsevärt i framtiden. Elektroniska medier kommer naturligtvis att öka. Men för de närmaste åren tyder ändå allting på att de stora sändningarna kommer att växa ytterligare. Då är det synd att Posten inte kan ta in de intäkter som bolaget så väl behöver.
  Förra hösten ville Posten höja portot för enstaka brevförsändelser. När regeringen av förståeliga skäl sade nej ville man i stället försämra kvaliteten och låta postkunderna betala mer för brev som befordrades över natten. Också detta sade regeringen självklart nej till. Därefter ville Posten växa utomlands, och man kan ju undra om man inte ska försöka klara vinst på hemmaplan först. Sedan kom förslaget om brevutdelning på entreprenad samt förslaget om storterminal på Arlanda. Postens ledning gör tydligen vad som helst för att slippa höja portot för stora sändningar - dataregistrerad post.
  I Dagens Nyheter fanns det nyligen en artikel med rubriken "Svenska Posten bäst i världen". Det kan nog vara sant. Jag håller med om det. Bäst i världen, utom när det gäller att ta betalt för sina tjänster. Posten delar inte ut färre försändelser än förr, för tio år sedan. Och den konkurrens som finns har inte tagit några betydande volymer, möjligen 5 % av samtliga försändelser. Ett företag i världsklass måste naturligtvis kunna ta betalt för sina goda tjänster.
  Som jag tidigare har framfört skulle ett avkastningskrav på Posten få stor betydelse. Det skulle nämligen tvinga Postens ledning att faktiskt öka sina intäkter i stället för alla dessa framtidssatsningar.
  Mina frågor till ministern är följande:
  Anser ministern att det finns speciella skäl till att just Posten AB inte ska finansiera sin verksamhet med intäkter från det som är den huvudsakliga verksamheten?
  Och vad anser ministern om planerna på en storterminal vid Arlanda?

Anf. 12 KARIN THORBORG (v):
Herr talman! Det är just för att bemöta kravet på privatisering som jag har tagit upp den här frågan. Posten har ju samhällsuppdraget att ge en rikstäckande post- och kassaservice, precis som statsrådet sade. Det är också precis vad personalen vill göra men på grund av den vingliga politiken vet man inte hur man ska klara av det.
  Posten bygger framtidsplaner på orimliga vinstkrav och besparingskrav som leder till serviceförsämringar för allmänheten och till sämre arbetsförhållanden för personalen. I slutändan berörs hela svenska folket. Efter avregleringen och alla följande förändringar känner svenska folket, det är jag övertygad om, en väldigt stark oro för fortsatta serviceförändringar. Vi i Vänsterpartiet har lämnat in en motion om en översyn av alla förändringar som har gjorts. Det handlar då om den samhällsekonomiska lönsamheten, om arbetsmarknadseffekterna, om den förändrade servicen och om tillgängligheten för dem med funktionshinder. Jag tror att det finns all anledning att återkomma till frågan.
  Jag fick inte något svar från statsrådet om man kunde utvärdera alla de här förändringarna.

Anf. 13 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Jag tolkar detta så att Vänsterpartiet har två krav. Det gäller då prishöjningar och sänkta vinstkrav på bolaget. Lennart Beijers hela terminologi i frågan är att man är duktig om man kan höja priset och att det är ett problem om priset är lågt. Jag har som handelsminister utvecklat en syn som är den motsatta: att det är bra med låga priser och att det är tråkigt när priser höjs. Jag beklagar att vi är oeniga på denna punkt.
  Lennart Beijer säger att Posten är dålig på att höja priset på försändelser som någon annan betalar och antyder att det är fråga om en sorts subvention till "någon annan" som är den anonyme som skickar stora mängder brev till skillnad från oss andra som bara skickar enstaka kärleksbrev, och dessutom allt färre sådana.
  Såvitt jag har kunnat inhämta är den här delen av Postens verksamhet, den som Lennart Beijer kallar för subventionerad, lönsam. Om vi höjer priset på den lönsamma delen för att hålla nere priset vad gäller andra delar skulle vi kunna få kritik för att vi ägnar oss åt det som kallas för korssubventionering - att man mjölkar ut pengar på ett ställe där man har en stark ställning på marknaden för att subventionera priset och hålla tänkbara konkurrenter borta på områden där man har en svagare ställning på marknaden. Det vore fel att göra det - inte bara ekonomiskt fel utan också, tycker jag, fel från konkurrenssynpunkt. Det skulle kanske cementera för höga priser och för låg effektivitet någon annanstans i systemet.
  Inte heller kravet på att Posten inte ska behöva gå med vinst eller att man inte ska behöva ha samma överskott i sin verksamhet för att klara investeringar och framtidssatsningar som andra aktörer, statliga eller privata, är enligt min mening en bra lösning. Alternativet skulle ju vara antingen att Posten tynar bort därför att man inte har råd med framtidssatsningar - där måste det ju tas ur vinsterna - eller också att skattebetalarna får skjuta till pengar som då måste tas från andra angelägna ändamål. Jag har många önskemål om sådant som jag gärna skulle vilja ge mer pengar till innan jag så att säga skulle vilja ge mer pengar i aktiekapital till Posten, så även det tycker jag är en dålig lösning.
  Jag tycker att det är bra att våra företag har låga kostnader för att skicka brev. Det är bra för konkurrenskraften. Det är bra för vår inflationsbekämpning. Det är också bra för räntan - så länge vi har en egen sådan. Jag tycker att vi ska slå vakt om det, inte betrakta det som ett problem och ett bekymmer som vi ska göra någonting åt.
  Posten ska förbli vital, flexibel, modern och framtidsinriktad, och den måste vara i framkanten bland alla postverk och bland sina konkurrenter för att utvecklas och för att överleva. Men det ska ske genom att man är duktig, har moderna metoder och har en nöjd personal vars kompetens tas till vara och utvecklas - inte genom att spruta lugnande medel i armen med hjälp av orimliga prishöjningar eller statliga bidrag.

Anf. 14 LENNART BEIJER (v):
Herr talman! Jag förlåter näringsministern lite grann. Han har ju inte varit inne i den här diskussionen så länge. Men faktum är att det är lite märkligt att de låga priserna på datoradresserad post inträffade i början av 90-talet. Då sänktes portot för stora sändningar, medan portot för vanliga sändningar har fortsatt att stiga. I och med att det svenska portot för stora sändningar är så avsevärt mycket lägre än europeiska motsvarande är det nog så att det är den konkurrens som krupit in sedan 1992 som är den stora boven i dramat. Jag tycker att Posten ska ta chansen att få en bra ekonomi, även om man samtidigt naturligtvis också hjälper det konkurrerande företaget att få en hyfsad ekonomi.
  Jag är medveten om att Sverige har en icke monopolistisk postmarknad, till skillnad från flertalet andra länder. Däri ligger naturligtvis lite av problemet. Både näringsministerns parti och mitt parti var motståndare till att bryta upp brevmonopolet. Men nu har vi den situation vi har så att säga. Det kan faktiskt också vara på det sättet att konkurrensen på postmarknaden i Sverige stärker svenska Posten så att man vid en framtida avmonopoliserad europeisk postmarknad kommer att stå väldigt stark. Därför borde Postens ledning, i stället för att lägga massor av krut på att slå ihjäl sin konkurrent, koncentrera sig på uppgiften att öka sina egna intäkter. Att det då handlar om att höja portot för datoradresserad post behöver man inte direkt vara postgeni för att förstå. Det är ju den enda vägen man kan gå för att få ökade intäkter. Sedan finns det naturligtvis effektiviseringar men jag tror att de flesta redan är uppnådda.
  Mina avslutande frågor till näringsministern blir därför - den första är kanske rätt enkel:
  Kan ministern tänka sig att åter monopolisera postmarknaden i Sverige, vilket skulle lösa många problem?
  Om inte, är då ministern beredd att införa ett rimligt avkastningskrav för Posten på säg 10 % av omsättningen?

Anf. 15 Näringsminister LEIF PAGROTSKY (s):
Herr talman! Skillnaderna mellan oss krymper en smula. Det avkastningskrav på Posten som Lennart Beijer föreslår tycker jag är ett rimligt avkastningskrav. Men jag uppfattade det just som ett krav från Vänsterpartiet att det skulle sänkas - underförstått till noll eller att man skulle acceptera att ordet vinst inte var någonting som behövde användas här. Där tycks alltså skillnaden mellan oss vara liten, eller obefintlig. Det innebär också att vi då inte heller har olika pengar till förfogande att använda för andra ändamål än det som Posten i dag gör. Inte heller har vi mer finansiella resurser till förfogande för olika ändamål om vi har samma krav på vinsten. För att en smula återgå till diskussionen om priset i det här sammanhanget konstaterar jag att jag tycker illa om prishöjningar och om höga priser. Lennart Beijer tycker om höga priser och tycker att det är en stor seger att kunna höja priset. Tyvärr måste jag glädja Lennart Beijer genom att berätta att portot kommer att höjas vid årsskiftet. Jag har förståelse om han firar detta. Jag för min del sörjer att det ska vara nödvändigt men det är nödvändigt - Posten har tvingats till detta. Själv hade jag tyckt att det skulle ha varit en större framgång om man hade kunnat bidra till låg inflation och låga levnadskostnader för vanliga människor i Sverige genom att behålla portot oförändrat. Men med hänsyn till sin kostnadsutveckling och med hänsyn till längden på den tid som förflutit sedan man senast höjde är detta en inte helt orimlig höjning, även om jag beklagar den.
  Det verkar som att vi är överens om att Posten ska utvecklas, att det kräver flexibilitet, att det kräver förändring och att konservatism och fasthållande vid gamla arbetssätt inte verkar vara något som någon förespråkar i denna extremt föränderliga Internettid.
  Överläggningen var härmed avslutad