SEKO:s yttrande över departementspromemorian om Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet (Ds 1997:58)






Konkurrens faller utanför ny postlag

I en nyhetsartikel på Näringsliv (5/3 1998) beskrivs Post- och telestyrelsens (PTS) agerande i anslutning till arbetet med den nya postlagen. PTS har, enligt artikeln, i ett brev till Kommunikationsdepartementet krävt ett klarläggande vad gäller skrivningarna i den kommande propositionen om ändringar i postlagen. PTS uppges bland annat ställa frågan om bytet av formuleringen "större mängd post " till "flera försändelser" innebär en möjlighet för pos-ten att med hjälp av rabatter till företag konkurrera ut de privata postoperatörerna.

Tydligt uppdrag
Seko menar att PTS uppdrag är väldigt tydligt: Det handlar uteslutande om att bevaka att samhällets krav på en funge-rande postservice tillfredsställs. Däremot omfattar uppdraget inte konkurrensfrågor, vilka ju bevakas av Konkurrensverket. I departementspromemorian "Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet" står bland annat följande: "PTS har inte till uppgift att bevaka konkurrensen på postområdet. PTS uppgift på konkurrensområdet inskränker sig till att bevaka infrastrukturfrågor så att parterna kan uppnå acceptabla lösningar via förhandlingar. Ansvarsfördelningen gentemot Konkurrensverket är tydligt."

Mot bakgrund av ovanstående anser vi att Sten Selander, chef för postavdelningen på PTS, genom sitt ställnings-tagande tydligt gått över gränsen för vad som är myndighetens Uppdrag. Har Sten Selander missuppfattat sitt uppdrag som tjänsteman, eller har han stöd för sitt agerande av sin egen styrelse? Det finns uppenbarligen behov av att i den nya postlagen tydliggöra PTS roll ytterligare. I artikeln uttrycks även oro från Fria postoperatörers förbund över sina medlemsföretags framtid. Dess ordförande Bengt Andersson har tidigare (Rapport 4/3 1998) antytt att han vill införa konkurrensbegränsningar i postlagen. Vi menar att han därmed visar att han inte förstått vad konkurrens på en redan avreglerad marknad är till för; att konsumenterna ska få så låga priser som möjligt. Det finns redan ett regelverk som skyddar de mindre företagen. Förbudet mot underprissättning i konkurrenslagen utgör ett starkt skydd för de små postoperatörerna. Dominerande företag som till exempel Posten har dessutom särskilda restriktioner, vilket enligt vår uppfattning borde räcka.

Bengt Anderssons inställning stämmer dessutom inte med hans förbunds yttrande över departementspromemorian "Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet. Där skriver förbundet bland annat: "Det finns inget som hindrar Posten AB, så länge man inte ägnar sig åt underprissättning eller annat missbruk av sin dominerande ställning, att införa ett lägre porto på enstaka lokala försändelser. Postlagen hindrar inte Posten från att lokalt sänka sina pri-ser. Konkurrenslagen hindrar dock Posten att genom underprissättning eliminera spirande konkurrens."

Vi ser Fria postoperatörers förbunds uttalanden som en ren partsinlaga och det kan vi acceptera. Vad som oroar oss är att tillsynsmyndigheten PTS än en gång agerar inom Konkur-rensverkets ansvarsområde.

Åke Kihlberg, Alf Mellström, Sekofacket på Posten

(SvD 1998-03-10)





Enkel biljett mot avregleringen

SEKO:s yttrande över departementspromemorian

SEKO har lämnat ett yttrande över promemorian. Efter en del resonerande fram och tillbaka - det är något pastor Janssonskt över yttrandet - måste man sammanfatta yttrandet med att SEKO huvudsakligen sluter upp bakom promemorian.

• "Anpassningen av basnivån (för den samhällsomfattande posttjänsten/JÅ) till EG-direktivet ser vi som en rimlig utgångspunkt", heter det i yttrandet och i stora drag tycks man vara överens med promemorian om tillämpningen för inrikes försändelser: en basnivå som innebär 85 procent övernatt och 97 procent på tre dagar.

• Vad det gäller finansieringen av den samhällsomfattande postservicen tycks SEKO vara emot promemorians förslag om en postavgift på 3 öre/försändelse. Man föreslår istället (?) "att staten betalar för den service man önskar vad gäller den samhällsomfattande postservicen".
Det innebär samtidigt att russinplockarna slipper varje form av avgift.

• SEKO tycks i stort acceptera promemorians beräkningar av Postens merkostnader för den grundläggande servicen, även om man avrundar med att "de 100 miljonerna lika gärna kunde vara 200 miljoner".

• Promemorian föreslår att nuvarande prisreglering liksom rabattfrimärkena och föreningsportot tas bort. Istället införs ett pristak. Dessa åtgärder innebär en fördyring på 180 - 250 miljoner för privatpersoner och andra småkunder.
    SEKO har inga invändningar mot detta utan vill gå ännu längre genom att att alla former av prisreglering, även ett pristak, tas bort.

• SEKO instämmer i förslaget att utreda statens ansvar för en rikstäckande betaltjänst.
    Man refererar också till konsultfirmans (Öhrlings..) beräkningar att Posten idag bara får halv ersättning (200 miljoner istället för beräknade 400 miljoner) för vad den grundläggande kassaservicen kostar företaget. Man konstaterar mot den bakgrunden att "betaltjänsten måste utredas och åtgärdas snabbt. Fram tills dess är den enda rimliga lösningen full kostnadstäckning från staten".

• Förslagen om Post- och telestyrelsen förstärkta roll hälsas med tillfredsställelse. SEKO vill dessutom ha en starkare politisk styrning av myndigheten.

Jan Åhman

(Facktuellt 2/1998)





SEKO:s yttrande över departementspromemorian om Statens ansvar på post- och betaltjänstområdet (Ds 1997:58)

Behovet av en översyn - igen
Knappt två år efter den senaste revideringen av postlagen är det nu dags igen för en anpassning av lagen till vad som händer inom postområdet - nationellt och internationellt. Bakgrunden som anges i promemorian är bl a behovet av förändringar i svensk postreglering med anledning av EG-direktivet om "gemensamma regler för utvecklingen av posttjänstema i gemenskapen och för förbättring av servicens kvalitet" (KOM(95)227) som förväntas antas av EU-parlamentet i december 1997. Ett annat skäl är den närmast explosiva utvecklingen av nya postföretag på den svenska marknaden.

Det som långsiktigt torde ha den största betydelsen för postverksamheten förbigås om inte med tystnad så med mycket liten uppmärksamhet - nämligen den tekniska utvecklingens betydelse för den postverksamhet som står i centrum för postregleringen nämligen det traditionella brevet.

Enligt vår mening är det väsentligt att se konsekvenser av utvecklingen av den elektroniska posten i samma sammanhang som de fysiska försändelserna. Vi tillåter oss att citera från det inledande avsnittet i SEKOs yttrande över förslaget till ny postlag Ds 1995:76, "Post och kassaservice för alla" från februari 1996:

"Nya tider - nya kommunikationssätt
Postbranschen genomgår en stor och snabb omvälvning som har sin grund i den tekniska utvecklingen. Ett allt flitigare användande av modern elektronik innebär nya och moderna sätt att förmedla information. Posten är i högsta grad redan en del av IT-samhället och gränserna gentemot en annan marknad i stark utveckling - telemarknaden - blir allt otydligare.

Det är därför en smula förvånande att man i den översyn av postlagen som nu görs i så hög grad utgår från en syn som baserar sig på en mycket traditionell postverksamhet. SEKO har redan tidigare hävdat att den nya lagen bör omspänna, inte bara fysisk förmedling av .försändelser och meddelanden utan även elektronisk meddelandeförmedling. På den avreglerade svenska postmarknaden kommer den framtida konkurrensen främst från de nya kommunikationsformerna. Utvecklingen rusar snabbt iväg och postverksamheten måste få en avgränsning och definition som inte enbart bygger på dagens situation eller låser fast anpassningen till en fortsatt teknikutveckling.

Den uppfattning som SEKO framförde vid detta tillfälle kvarstår.

Att avreglera på ett ansvarsfullt sätt
I samband med de avregleringar som gjorts av tidigare monopolmarknader har SEKO vid flertalet tillfällen framfört synpunkten att genomförandet måste göras på ett övervägt sätt så att man inte skapar onödiga problem. Samhällets ansvar för att tillgodose medborgarna en grundläggande postservice kvarstår, nu i form av en postlag. Detta kräver naturligtvis en god portion fantasi och tydlighet om vilken utveckling man vill åstadkomma.

Avregleringen av postmarknaden har efter fyra år inneburit att omkring I 00 nya mestadels lokalt verksamma postoperatörer uppstått. För Posten AB, som för närvarande ansvarar för den grundläggande postservicen har denna konkurrens tillsammans med konkurrensen till traditionell brevhantering som kommer via den nya tekniken inneburit lönsamhetsproblem. För SEKOS medlemmar inom Posten AB har detta inneburit hårda rationaliseringar med stora personalminskningar som följd.

SEKO har sett denna utveckling och tidigare förslaget att en koncessionsavgift skulle införas för att få en mer solidarisk finansiering av de av staten garanterade posttjänstema innan lönsamhetssituationen för Posten AB blivit akut. Risken är att situationen nu är sådan att det föreligger avsevärda svårigheter att vidta åtgärder utan att snedvrida konkurrensen eller missgynna konsumenterna. I samband med avregleringen har också vikten av en tydlig ägarstyrning av Posten AB samt en klar åtskillnad mellan statens roll som reglerare resp företagsägare framträtt.

I ljuset av detta uppfattar vi promemorians förslag till t ex finansiering av den samhällsomfattande tjänsten som mycket problematiska att hitta en hållbar lösning till. Mer om detta i senare avsnitt.

SEKOs utgångspunkter
SEKOs uppfattning om de postala frågorna utgår från tre viktiga grundprinciper, Våra ställningstaganden till förslagen i promemorian utgår från dessa:

1. Brevtjänsten skall ha en hög kvalitet. Medborgare och näringsliv behöver en hög kvalitativ brevtjänst. För SEKOs medlemskår inom postbranschen innebär det en tryggad sysselsättning.

2. Det måste råda konkurrensneutralitet på postmarknanden. Ett grundkrav på en fri marknad är att aktörerna skall betraktas på lika sätt. SEKO är en branschomspännande organisation och värnar om medlemmarnas sysselsättning i alla postföretagen.

3. Den starkaste förändringskraften inom postverksamheten är enligt vår mening den nya teknikens användning. De elektroniska alternativen har redan kraftigt påverkat betalningsvanoma. Den elektroniska posten har stora möjligheter att substituera det traditionella brevet. En utökad betydelse för pakethantering kan man se i utvecklingen av den elektroniska handeln via Intemet. Detta kommer på sikt att starkt påverka inriktningen av verksamhetema och därmed sysselsättningen inom såväl postbranschen som telekommunikation och t ex bud- och kurirbranschen.


Kommentarer till förslagen

Samhällets ansvar - den samhällsomfattande posttjänsten
Statens ansvar, som i tidigare lagstiftning formulerades som grundläggande post- och kassaservice, är i förslaget anpassat till den samhällsomfattande posttjänst som definieras i EG:s förslag till postdirektiv. Det som staten skall säkerställa är att det skall finnas en posttjänst i landet som innebär att alla skall kunna skicka och ta emot postförsändelser. De försändelser som omfattas av denna posttjänst definieras som alla adresserade försändelser som väger högst 20 kg, dvs förutom brev även paket samt adresserade tidningar, kataloger och böcker. Staten skall också säkerställa en basnivå för posttjänsten i hela landet.

SEKO anser att samhället skall garantera en grundläggande posttjänst. Anpassningen av basnivån till EG-direktivet ser vi som en rimlig utgångspunkt. Vi noterar att den nya definitionen av den samhällsomfattande tjänsten omfattar brev och andra försändelser upp till 20 kg - nytillkomna alternativ t ex elektronisk meddelandeförmedling lämnas därhän.

Den samhällsomfattande posttjänsten skall också innehålla ett krav på den servicenivå som måste erbjudas för tjänsten. Servicemålet som staten säkerställer för posttjänsten i hela landet omfattar insamling minst 5 dagar i veckan. Posttjänsten skall uppfylla befordringstider på den basnivå som krävs för den gränsöverskridande posten i EG:s förslag till direktiv. På nationell nivå innebär detta att 85 procent av de postförsändelser som lämnas in i alla delar av landet skall komma fram över natten och 97 procent på tre dagar.

SEKO anser att det är bra att en miniminivå fastställs för den samhällsomfattande tjänsten. Rent formellt finns inte detta nu, däremot har den operatör som nu ansvarar för den grundläggande postservicen, dvs Posten AB, ett eget krav som är högre. Vi utgår ifrån att nuvarande ambitionsnivå för övernattbefordran kan upprätthållas på annat sätt - t ex i avtal med staten.

Vi uppfattar det som mycket väsentligt att servicekraven preciseras tydligt och detaljerat. Det måste vara fullständigt klart för den/de berörda operatörema vad som ingår och inte ingår. Detta visas med all önskvärd tydlighet av den diskussion som förs i promemorian om nuvarande "uttalade resp upplevda krav" på Posten AB. Ett exempel på en för oss tveksam tolkning härvidlag är att övernattbefordran av brev till övre Norrland av promemorian anses vara ett av Posten AB självupplevt krav.

Inte minst krävs en hög detaljeringsnivå för att kostnaderna för samhällsservicen skall kunna redovisas på ett klart och oomtvistat sätt.

Tillstånd
Kraven för att få tillstånd skärps genomgående vilket SEKO anser nödvändigt för att säkra en sund marknad med konkurrensneutralitet som grund. Postverksamhet är inte vilken verksamhet som helst och måste ske i former som garanterar integritet och sekretess. Förtroendet måste upprätthållas för hela branschen. Tillståndsgivning inriktad mot seriösa företag med praktiska och ekonomiska förutsättningar gynnar alla - såväl operatören som konsumenter.

Det bör finnas ett generellt tillstånd som formulerar villkoren och kraven för att verka som postoperatör. För den eller de postoperatörer som tar på sig att säkra den samhällsomfattande tjänsten måste mer specificerade tillstånd gälla. Ambitionsnivåer utöver detta t ex vad gäller servicegrad säkras lämpligen i avtal mellan staten och Posten AB.

Finansiering av den samhällsomfattande posttjänsten
I promemorian föreslås att en avgift på 3 öre per förmedlad brevförsändelse skall införas så att alla postoperatörer med tillstånd tillsammans finansierar den del av den samhällsomfattande posttjänsten som inte är kommersiellt motiverad.

Dagens finansieringssätt
Finansiering av en samhällstjänst kan konstrueras på olika sätt. Redan nu finns en samhällstjänst som Posten AB i avtal med staten har ansvaret för utan någon speciell kostnadstäckning. (För brevförsändelsema etc dock icke betaltjänsten). Detta förfaringssätt kan ses som att staten i sin ägarroll helt enkelt har ålagt sitt postföretag att ta på sig både jobbet och kostnaderna. Metoden förutsätter att företaget har en tillräckligt stor lönsamhet som kan bära kostnaden och av allt att döma är detta troligen inte fallet. SEKO anser att denna metod inte är möjlig i fortsättningen.

Avgiftsmodeller
En annan metod för finansiering av samhällstjänsten är att ta ut en avgift av alla verksamma operatören. Konstruktionen av en sådan avgift är ett rätt delikat problem. Den ska för det första täcka kostnaderna för samhällstjänsten, men nivån och basen för uttagen far inte ha som effekt att den blir ett etableringshinder, alternativt på något annat sätt försvårar konkurrensen.

En avgift kan baseras - som det liggande förslaget - på antalet postförsändelser. Fördelen med detta är att det är ett lättbegripligt system. Det bygger emellertid på att man har bra kontroll på volymen försändelser för alla operatörema.

En svaghet som vi kan se är att mot bakgrund att avgiften baseras enbart på fysiska brev kan systemet på sikt urholkas. Samhällstjänsten omfattar även paket. Med den utveckling som vi ser på marknaden dvs allt större betydelse för elektroniska alternativ, färre brev samt ev en ökning av paketförmedlingen kommer basen för avgiftsuttaget, dvs brevvolymerna, att minska. Detta i sin tur har konsekvenser för avgiftsintäktema, avgiftsnivån och den kostnadstäckning som skall ges till den/de ansvariga för samhällstjänsten. En avgift baserad på volymen fysiska brev anser vi inte är användbar, särskilt inte på lite längre sikt.

Ett alternativ är att basera avgiften på täckningsgrad - ju större geografisk täckning desto lägre avgift. Vi ser ur konkurrensperspektiv denna metod som olämplig eftersom ett sådant system med all sannolikhet fungerar som ett effektivt etableringshinder för nya, mindre postoperatörer.

Statens medel
En ytterligare möjlighet är att betalningen för samhällstjänsten kommer direkt från staten via statsbudgeten.

SEKOs val av modell
Sättet att genomföra avregleringen på postmarknaden har inte löst problem, utan snarare skapat problem. Framförallt har den, med all önskvärd tydlighet, visat på svårigheten att upprätthålla den samhällsomfattande posttjänsten i den nya avreglerade omgivningen.

SEKO har två huvudprinciper i frågan om finansiering av den samhällsomfattande postservicen. Dels skall den eller de operatören som utför samhällstjänsten få full kostnadstäckning för detta, dels får inte den valda finansieringsmodellen utgöra ett etableringshinder för mindre företag.

Vid valet av finansieringsmetod är det enligt SEKO avgörande att den blir generellt användbar i nuvarande marknadssituation men även på en framtida marknad med annorlunda utseende.

I det läge som postmarknaden försatts i anser SEKO att den enda lösningen är att staten betalar för den service man önskar vad gäller den samhällsomfattande posttjänsten. Beräkningsmodellen som presenteras i promemorian blir ganska betydelselös eftersom det inte är känt vilka krav staten avser att kräva i avtal med Posten eller annan operatör. Merkostnaderna för den/de operatören som tar på sig den samhällsomfattande tjänsten avgörs i huvudsak av statens detaljerade krav på servicenivå.

Kostnaden för samhällstjänsten
Den/de operatören som tar på sig samhällstjänsten skall till tillsynsorganet PTS kunna särredovisa sina kostnader för dessa. Detta krävs för att få ersättningen för densamma; kostnadsbaseringen och genomskinligheten finns med som krav i EG-direktivet.

Den merkostnad som statens krav på Posten har för den grundläggande servicen för närvarande diskuteras i promemorian. Denna merkostnad kan uppskattas på flera sätt och detta illustrerar enligt vår mening behovet av att det skapas rutiner i framtiden, vilket för övrigt också krävs i EG-direktivet, för att tydligt visa på kostnaderna för samhällstjänsten.

Räknas både uttalade och de av Posten upplevda kraven uppgår merkostnaden till omkring 800 milj per år. Enligt Öhrling, Cooper & Lybrands ekonomiska analys av Posten beräknas extrakostnaderna till ca 400 miljoner kronor. Efter en effektiv slakt där ett antal kostnader, som inte längre krävs i samhällsservicen samt ett antal som inte av departementspromemorian kan anses ingå, tagits bort återstår omkring I 00 miljoner kr i merkostnader.

De I00 miljonerna i merkostnad kan naturligtvis diskuteras. Enligt vår mening skulle den lika gärna kunna vara 200 miljoner beroende på vilka krav staten ställer på lantbrevbärarservicen och högre service längst ut i nätet. Detta understryker kraven på tydlighet i kraven för den samhällsomfattande tjänsten för att kostnadsbilden skall kunna klargöras.

Prisreglering
Nuvarande prisreglering kan sägas stå för en väsentlig del av den merkostnad som kan härledas från statens krav på upprätthållande av en grundläggande service. Anledningen är att man vill garantera medborgarna postservicen till enhetliga och rimliga priser.

Promemorian gör en intressant genomgång av rådande principer för prisreglering med den lakoniska slutsatsen att de tycks haft föga betydelse för prisutvecklingen på det som man reglerat. Trots detta föreslås ett pristak för normalporto innebärande att normalportot inte får höjas mer än den allmänna prisutvecklingen. Skälet som anges är att skydda konsumenterna på de delar av marknaden som inte är konkurrensutsatta.

Mot bakgrund av kravet att konsumenterna inte skall drabbas av höga porton p g a att inte priskonkurrensen fungerar överallt är ett pristak möjligen befogat.

Vi anser dock att prisreglering inte hör hemma på en avreglerad marknad. Särskilt med tanke på att bl a EG-direktivet säger att det är kostnaderna som skall vara grunden för prissättningen av posttjänsten.

Den möjlighet till prisdifferentiering som föreslås är möjligheten till ett lokalt resp nationellt porto. Vi kan se vissa svårigheter vad gäller att entydigt skapa en definition av "lokalt".

PTS förstärkta roll
Post- och telestyrelsens roll och uppgifter förstärks tydligt i förslagen som lämnas i promemorian vilket SEKO noterar med tillfredsställelse.

PTS har enligt vår uppfattning framförallt två viktiga roller.

Dels skall PTS bevaka att postlagens mål och postservice upprätthålls vilket bl a innebär att se till att samhällsomfattande posttjänst finns att tillgå med allt vad det innebär.

Dels skall PTS genom att man är tillståndsmyndighet bidraga till att skapa en sund marknadssituation och upprätthålla förtroendet för postverksamheten. Enligt vår mening är det viktigt att konkurrensneutralitet föreligger för alla verksamma postoperatörer. Det är också viktigt med höga kvalitetskrav både på operatörerna och tjänsterna. En bra branschstruktur gynnar alla såväl konsumenter som seriösa operatören och de postanställda.

Emellertid - som också understryks i promemorians förslag - skall inte PTS ha någon generell konkurrensfrämjande roll, vilket vi stöder.

Med tanke på den mer utvidgade och mer betydelsefulla roll som PTS kommer att få enligt förslagen anser vi att det är nödvändigt med en tydligare politisk styrning av myndigheten. Styrelsens sammansättning måste ses över och enligt vår mening ha kompetens inom området som en betydelsefull urvalsfaktor.

Den postala infrastrukturen
SEKO delar inställningen att det behövs en tydlig markering från staten att den postala infrastrukturen är av central betydelse för en väl fungerande posttjänst. Därmed stödjer vi förslaget att PTS ges i uppdrag att utreda hur den postala infrastrukturen skall garanteras i framtiden.

Vad gäller postnummersystemet är vår uppfattning att detta måste förvaltas på ett sätt som innebär största möjliga nytta för landets postverksamhet. Vi avvisar tankegångarna att lägga ansvaret för postnummersystemet på Lantmäteriverket. Tillgången till den i övrigt beskrivna postala infrastrukturen är inte alldeles enkel att lösa eftersom den är att betrakta som en integrerad del i Posten AB. Principen om tillgänglighet och öppenhet är självklar och skall omfatta postboxar och adressändringssystem, men trots detta kan inte Postens egna investeringar betraktas som en fri nyttighet av övriga operatören.

Vi anser att utgångspunkten skall vara att hitta lösningar som säkrar alla postoperatörers insyn i och tillgång till postboxar, postnummersystem och adressregister. Formerna för detta är av sekundär betydelse, primärt är att spelreglerna är klara för alla och att den postala infrastrukturen inte utgör en faktor på marknaden som fungerar konkurrenssnedvridande. Vi anser det emellertid viktigt att ansvaret finns kvar inom det postala området.

Betaltjänsten
Departementspromemorian konstaterar att det är nödvändigt med en översyn av de politiska målen för betaltjänsten p g a den betydande strukturella förändring som marknaden för betaltjänsten genomgått de senaste åren. Detta har tydligt aktualiserat frågor om vilket ansvar staten har för betaltjänsten, vilka krav som skall ställas på betaltjänsten och hur och av vem den skall säkerställas. Förslaget är en utredning av hela betalningsförmedlingssystemet inkluderande både postens kassatjänst och banksystemets.

SEKO anser att förslaget att utreda statens ansvar för rikstäckande betaltjänsten är bra och vi tar för givet att denna kommer att ta ett helhetsgrepp på hela betalmarknaden. Vi förutsätter också att den som kan utföra den rikstäckande betaltjänsten också får full täckning för de merkostnader som uppstår. Som det är nu erhåller Posten. AB en ersättning för att upprätthålla den sk grundläggande kassaservicen som är ca hälften av det underskott som uppkommer pga statens uppdrag - (200 milj kr jämfört med 400 milj kr enligt Öhrling, Cooper & Lybrands beräkningar). Detta har haft och kommer i framtiden att få konsekvenser för de anställda och SEKO vill understryka statens ansvar för en sådan omstrukturering.

Vi vill betona att betaltjänsten måste utredas och åtgärdas snabbt. Fram till dess är den enda rimliga lösningen full kostnadstäckning från staten.

Gunnar Erlandsson
Förbundsordförande