Statsanställdas Förbund/SEKO: Kongresserna - 1




INLEDNING OCH 1973 ÅRS KONGRESS


Vart fjärde, eller, som numera, vart femte år samlas förbundet till kongress, det högsta beslutande organet. Det är tid att värdera de gångna åren, men framför allt för att dra upp nya riktlinjer för framtiden. Det är också här som den enskilde medlemmen genom att skriva motioner, direkt, utan några mellanhänder, har möjlighet att påverka förbundets utveckling - eller åtminstone att säga sin mening om saker och ting.
  På så sätt blev 1973 års kongress "min" första kongress.
  Inte så att jag valdes till ombud - den risken har man ännu inte tagit. Men det var den första gången som jag skrev motioner till en kongress. Det har jag sedan fortsatt med till de hittills sex kongresser som jag medvetet tagit del i (1973, 1977, 1981, 1985, 1989).
  Till 1973 års kongress hade jag skrivit tre motioner som kom upp till behandling:

Motion om avtalsomröstningar

Den grupp som arbetat med lönepolitiken föreslår att den reglerade befordringsgången skall byggas ut till lönegrad A 15. Detta är ett steg i rätt riktning, men frågan om det är tillräckligt att försörja sig på eller ej, måste avgöras i en bred diskussion bland förbundets medlemmar inför avtalsrörelsen 1974. När sedan ett slutligt bud preciseras utifrån dessa diskussioner och förhandlingar förts skall det slutliga avgörandet ske genom en omröstning bland medlemmarna. Det är ju vi som skall leva under avtalen och alltså bäst kan avgöra vad som behövs. En bred diskussion och omröstning i dessa frågor är också ett sätt att stärka medlemsaktiviteten och demokratin i vårt förbund.

Vi hemställer

  • att kongressen ger förbundsstyrelsen i uppdrag att föra ut avtalsfrågorna till en bred diskussion i klubbarna bland medlemmarna under hösten 1973
  • att kongressen beslutar att 1974 års avtal skall underställas medlemmarna för omröstning.

Motionen skrevs, i likhet med de två följande, tillsammans med två andra medlemmar i Klubb Täby. Avdelningen tillstyrkte första att-satsen och avslog den andra. Kongressen avslog.


Motion om tidningen Statsanställd

Information till medlemmarna i avtals- och andra frågor som berör medlemmarna måste göras aktuellare och bättre.

Vi hemställer att kongressen beslutar

  • att Statsanställd bör göras i enklare och billigare utförande;
  • att Statsanställd bör innehålla mer facklig information
  • att sektionerna bör ge ut mer skriftlig information direkt till medlemmarna.

Avdelningen tillstyrkte motionen. Kongressen avslog (genom att anse motionen "besvarad")


Kommentar, januari 1992.
SF:s tidningar, såväl på förbunds- som avdelningsnivå, har varit ett sorgligt kapitel så länge jag kan minnas. Det är först det senaste året som en förbättring har kunnat skönjas på avdelningsnivå; Statsanställd är fortfarande lika dålig.
  Den viktigaste uppgiften för en facklig tidning är naturligtsvis att skriva om de rent fackliga frågorna. Här har Statsanställd en svår uppgift genom att den skall täcka så många vitt skilda områden; en av de många nackdelarna med storförbundet. Inte minst med hjälp av den moderna datatekniken skulle problemet åtminstone kunna lindras om respektive sektioner vore litet mer på alerten. Tyvärr är de inte det och därför blir det som det blir med den skriftliga informationen. Faktum är att arbetsgivarens personaltidningar oftast är både aktuellare, intressantare och sakligare i sina skildringar av vad som händer inom Posten.
  Den andra viktiga uppgiften för de fackliga tidningarna är enligt min mening att leva upp till det som stadgarna tidigare kallade för medlemmarnas kulturella upplysning. Dvs att publicera ett kulturmaterial i tidningen som utgår ifrån fackföreningsmedlemmarnas ståndpunkt. Vilket ger vida ramar: alltifrån Harry Martinsson och Tomas Tranströmer över Moa och Ivar Lo ända bort till Jan Myrdals mest extrema texter. För att nu stanna inom Sverige och hålla oss till det skrivna ordet. Som bekant finns det så oändligt mycket mer; ramarna är alltså vida men inställningen kräver ändå att man tänker över - och diskuterar - vad det är man skall skriva om och hur.

Uppmuntra skribenter
En uppgift i det sammanhanget, som jag anser är mycket viktig för just de fackliga tidningarna, är att släppa fram och uppmuntra skribenter inom de egna leden. Jag försökte själv en tid att medarbeta i tidningen och lyckades också få några recensioner antagna. Jag kan inte påstå att jag blev uppmuntrad - annat än att jag förstås blev glad de gånger jag fick någonting publicerat. Tvärtom så fick man t ex ofta vänta oförskämt länge på besked - så länge att det i de fall artiklarna blev refuserade sedan var omöjligt att placera dem någon annanstans.
  Säkert har tidningen knappa resurser, men jag tror ändå att det mest beror på slöhet och en dålig inställning hos dem som jobbar där. Kanske också påtryckningar uppifrån, vad vet jag. I varje fall tog mitt medarbetarskap slut efter ett tag, det blev stopp helt enkelt.


Motion om avtalsrörelserna

De senaste åren har avtalsrörelsen tenderat att dra ut allt längre på tiden; samtidigt har avtalen gjorts längre. Under senaste avtalsrörelsen t ex blev vi i Statsanställdas Förbund lurade på en del av den retroaktiva ersättningen (övertiden). Och samtidigt som prisutvecklingen blivit allt mer okontrollerad görs alltså avtalen längre. Detta är en utveckling i fel riktning, speciellt med tanke på de statsanställdas så gott som obefintliga möjligheter till löneglidning.

Vi hemställer till kongressen

  • att uttala sig för att avtalsrörelser bör avslutas inom 1:a kvartalet
  • att uttala sig för en avtalsperiod på högst två år
  • att besluta att förbundet skall verka för att ett effektivt prisstopp införes.

Motionen, som skrevs tillsammans med flera andra medlemmar i klubben, tillstyrktes av avdelningen. Kongressen avslog ("besvarad")




1977 ÅRS KONGRESS


1977 års kongress var den första som jag följde på plats.
  Jag hade mycket aktivt tagit del i förberedelserna för kongressen, bl a genom att i avdelningens representantskap vara med och rösta fram flera bra motioner.
  Det blev därför en chock att sitta på kongresshallens åhörarläktare och höra våra ombud agera mot avdelningens motioner! Jag tror att det blev en lika stor chock för ombuden, när jag senare avslöjade hur de uppfört sig och angrep dem för det. Det var de inte vana vid!

Vi börjar med motionerna:


Motion om avdelningarnas organisation och förhandlingsansvar

1973 års kongress fastslog, i det man antog förbundsstyrelsens utlåtande nr 14, att sammanslagning av förbundsavdelningar till större enheter skulle ske frivilligt, "i allra bästa samförstånd".
  Kongressen uttalade sig också för större avdelningar, men praktiken har visat att intresset för detta inte är särskilt stort ute i avdelningarna.
  Förbundsstyrelsen försöker nu påskynda utvecklingen i riktning mot större enheter, bl a genom att föreslå "stadgemässiga åtgärder" för att frånta en del avdelningar en kommande lokal förhandlingsrätt och den vägen få mindre avdelningar att gå samman.

Detta visar på vikten av att frivilligheten kvarstår.

Undertecknade föreslår därför kongressen

  • att uttala sig för frivillighet vid genomförande av organisationsförändringar. Denna frivillighet skall även gälla vid överenskommelser om var den lokala förhandlingsrätten skall ligga.


    Motion angående omröstning om avtal

    Vi anser det vara en självklarhet i en demokratisk fackföreningsrörelse att den som berörs av ett avtal skall ha rätt att avge sin mening om detta innan det skrivs under. Vi tror även att detta skulle stimulera fler medlemmar till ökad facklig aktivitet.

    Vi kräver därför

  • att kongressen beslutar om att inga avtal skrivs under förrän avtalet i fråga skickats ut bland berörda medlemmar för omröstning


    Motionerna antogs av Klubb Täby och publicerades i PN 1/1977. Båda motionerna avslogs av avdelningen, men en likartad motion om avtalsomröstningar från Klubb Postgirot bifölls. Motionerna kan ju trots detta gå vidare till kongressen men så blev tyvärr inte fallet.
      1977 års kongress behandlas utförligare i artiklarna "80-talets fackliga organisation" och "Vilka representerade avdelningens ombud på kongressen?".


    -------------------------------------------------------------


    Vilka representerade avdelningens ombud på kongressen?

    Avdelning 3001:s medlemmar hade lagt ner ett rejält arbete på förberedelserna inför förbundets andra kongress, vilken som bekant hölls i september. Framför allt så hade 120 motioner skrivits. Av dessa gick drygt 70 vidare till kongressen tillstyrkta av avdelningens representantskap. Ingen annan avdelning hade skickat tillnärmelsevis lika många motioner.
      Av utrymmesskäl kan jag här inte gå in på innehållet i alla dessa motioner och hur de bemöttes i Förbundsstyrelsens utlåtanden och sedan av kongressen. Jag ska begränsa mig till några exempel på hur avdelningens medlemmar - och deras motioner - företräddes av sina ombud på kongressen.
      Vår avdelning hade tolv ombud till kongressen:

    Bengt Olsson/avdeln:s ordf, Bengt Börjesson/sekr, Arne Landqvist/sekr, G A Nilsson/v sekr, Börje Grahn/studieorg, Göthe Berglund/övr ledamot, Victor Digermark/Klubb Nacka, Åke Kihlberg/Klubb Sth Ban, Josef Lundell/Klubb Täby, Stig Parborn/Klubb Södertälje, John W Rosén/Klubb Sth Ban, Krister Scheffer/Klubb Sth C.

    De hade samtliga att på kongressen representera valkrets 304, där vår avdelning ingår. Inför denna uppgift hade de också, på avdelningens bekostnad, hållit en tvådagarskonferens på Aspö i Sörmland.
      Låt oss nu granska ombudens arbete, vad dessa förberedelser resulterade i.
      Jag ska ta upp fyra exempel, vilka samtidigt anknyter till fyra av de huvudfrågor som kongressen behandlade.

    1) Första dagen behandlades målsättningsparagrafen i förbundets stadgar, vilken idag avslutas med att förbundets uppgift är "att i den fackliga verksamheten och i övrigt gagna en samhällsutveckling med ökad jämlikhet på grundval av politisk, social, kulturell och ekonomisk demokrati". I denna fråga förelåg en motion från vår avdelning som yrkade att denna att-sats skulle ändras till "...i övrigt medverka till en socialistisk samhällsutveckling på grundval..." Jag vill poängtera att avdelningen alltså hade tillstyrkt denna motion. Förutom denna motion förelåg också några andra motioner med liknande innehåll från andra avdelningar inom förbundet. Syftet med dessa motioner var naturligtsvis att det klart skall utsägas att det är ett socialistiskt samhälle fackföreningarna skall arbeta för.
      Ett av avdelningens ombud, Krister Scheffer, besteg talarstolen i denna fråga. Två gånger till och med. Två gånger var han uppe och yrkade avslag på motionen!

    2) Andra dagen behandlades frågan om avtalsomröstningar. Där förelåg två motioner som avdelningen tillstyrkt och som talade för att avtalen skall ut på rådgivande omröstning i förbundet. Som förste talare var ett av avdelningens ombud uppe, återigen var det Scheffer. Han inledde debatten med att tala emot avdelningens motioner och yrka avslag på dem!!

    3) På torsdagen behandlades medbestämmandefrågorna.
      Där hade avdelningen tillstyrkt tre motioner vilka yrkade på

    D 8:
    att de offentligt anställdas förhandlingsrätt blir lika stor som de privatanställdas.

    D 9:
    att strejk under inga omständigheter ska kunna leda till avsked
    att arbetsgivarens möjligheter att lättare få sin fredsplikt hävd vid vild strejk stoppas
    att ekonomiska stödåtgärder till strejkande ur inga aspekter ska kunna olagligförklaras
    att fackförbundens stadgar ej ska kunna upphöjas till lag
    att strejk icke ska leda till böter vare sig för organisation eller enskild medlem

    D 10:
    att verka för att förbundsavdelningarna äger rätt att förhandla samt tillgripa stridsåtgärder

    Förbundsstyrelsen hade i sitt utlåtande i stort sett gått emot detta. Här gick återigen ett av avdelningens tolv ombud upp. Den här gången var det avdelningens ordförande, Bengt Olsson, som var uppe. Vad gjorde han? Jo, han stod och pratade i några minuter om besvären med den förhandlingsordning som idag råder "på postsidan". Men yrkade han någonting? Nej! Inte ett dugg! Istället blev det ett ombud från en annan avdelning som ensam fick yrka bifall till en av vår avdelningsmotioner (D 9)!!

    4) Ett fjärde och sista exempel. På lördagen diskuterades lönepolitiken i flera timmar. Där vaknade faktiskt våra ombud till en stund och två av dem, Parborn och Scheffer, var uppe i den viktiga frågan om kortare befordringsgång.
      Ingen yrkade bifall till de motioner som förelåg i frågan från avdelningen, men båda stöttade ett särskilt yttrande från Scheffer. Detta löd: Att kongressen beslutar att förbundsstyrelsen får i uppdrag att skyndsamt och med högsta prioritet inför varje avtalsrörelse inom kongressperioden verka för en avkortning av befordringsgång 1C och 9A med målet att slutlön uppnås efter sex år".
      Det vill säga ungefär det samma som motionerna. Det var äntligen ett steg i rätt riktning.
      Men så småningom började det dra ihop sig till beslut. Förbundsstyrelsen hade i sitt utlåtande över de här motionerna uttalat att man sett det som "ett angeläget mål att nå förkortning i befordringsgången samt möjligheten att nå slutlön vid tidigare ålder". Med det ville man "anse motionerna besvarade". Poängen med att - som scheffer och Parborn helt riktigt gjorde - trots detta "positiva" uttalande av FS ändock ställa ett yrkande om att 6-årig befordringsgång skall genomföras är ju att man därigenom får ett kongressbeslut, som klart anger hur det "angelägna målet" ser ut.
      När det sedan blev dags för beslut gjorde förbundsordföranden en dragning och förslog att kongressen skulle besluta att bl a detta yrkande skulle hänskjutas till FS och avtalsrådet för beaktande, dvs ungefär detsamma som man redan en gång förslagit i sitt utlåtande!
      Inget av ombuden från vår avdelning invände mot detta och det bifölls av kongressen.

    Mot bakgrund av de exempel jag angett (plus flera andra - jag vill rekommendera varje medlem att ta del av kongressprotokollet) måste man konstatera att avdelningens ombud skötte sig dåligt på kongressen. Dels måste de kritiseras för ren slöhet och inkompetens - vad skall man annars kalla det faktum att de deltog så litet i debatten och accepterade dragningar likt den i fjärde exemplet? Dels, och framför allt, därför att de har en felaktig uppfattning om vad representativ demokrati är, vilket exempel 1 - 3 ger klara bevis på.
      Svaret på min fråga i rubriken över det här inlägget måste därför bli: avdelningens ombud till kongressen representerade inte avdelningen utan enbart sig själva.

    Årets kongress är en sorglig, en negativ erfarenhet för avdelningens medlemmar: de flesta motionerna röstades bort och ombuden misskötte sig. Men, motionerna var bra - dom måste därför tas upp igen!
      Och dåliga ombud kan röstas bort och bättre väljas!
      Detta måste för avdelningens medlemmar bli de viktigaste lärdomarna av förbundets andra kongress.

    (Aktuellt ?/1977)


    -----------------------------------------------------------------


    (Förslag till) Uttalande angående debatten om avdelningsombudens agerande på SF:s kongress 1977

    En insändare i avdelningens tidning "Aktuellt", dec -77, kritiserade avdelningsombudens agerande på kongressen.
      Bengt Olsson - ett av ombuden - kommenterade insändaren i samma nummer av tidningen, dock utan att i sak besvara kritiken.
      Vi vill därför uppmana Bengt Olsson - eller något annat av ombuden - att besvara frågan: Är den skildring av ombudens uppträdande som görs i insändaren riktig eller ej?
      Om den är det anser vi att ombuden handlat felaktigt. De har brutit mot den representativa demokratins principer. Ombuden bör erkänna detta och göra självkritik för sitt handlande.
      I de allt svårare förhållanden som fackföreningsrörelsen nu arbetar under blir den interna demokratin allt viktigare. Denna är ju en av de främsta förutsättningarna för en stark fackförening.
      Vi tar också avstånd från en debattstil där man - som i Bengt Olssons kommentar - undviker att ge ett rakt svar i sakfrågan.


    Artikeln om kongressombudens agerande på 1977 års kongress publicerades som insändare i avdelningens tidning Aktuellt nr ?/1977. I samma tidning besvarade avdelningens ordförande Bengt Olsson kritiken. Jag framförde även innehållet i artikeln vid representantskapets sammanträde den 28 september.
      Uttalandet ovan skrevs som en kommentar till avdelningsordförandens nonchalanta svar på min artikel i avdelningens tidning.
      Jag förde aldrig upp uttalandet till behandling i Klubb Täby. Frågan var ju litet känslig eftersom klubbens ordförande var ett av de kritiserade ombuden. Det fick räcka med att saken diskuterades på ett styrelsemöte.


    ---------------------------------------------------------


    Förslag till ändring i avdelningens verksamhetsberättelse för 1977

    Förbundets andra kongress var i huvudsak dålig. Flertalet av de bra motioner som medlemmarna skickat till kongressen röstades bort. Istället fick förbundsledningen fria händer att fortsätta och utveckla sin nuvarande politik. Inga förbättringar genomfördes t ex av förbundets organisation och demokratin i förbundet. Tvärtom slopades nu frivilligheten i avdelningsbildandet och alla de motioner som kom med konkreta demokratiseringsförslag - avtalsomröstningar m m - avslogs. En felaktig lönepolitisk linje - fortsättande av den s k solidariska lönepolitiken, samordnade förhandlingar och genomförande av ett arbetsvärderingssystem - antogs. De motioner som krävde att de antifackliga paragraferna i MBL skall tas bort röstades ner och istället antogs FS utlåtande som, på något undantag när, innebär en uppslutning kring denna lag. I pensionsfrågan togs ett beslut som i praktiken innebär höjd pensionsålder för de allra flesta. Osv...
      Avdelningens medlemmar lade ner ett stort arbete på förberedelserna inför kongressen, fr a genom att skiva ca 120 motioner.
      Av de drygt 70 som, tillstyrkta av avdelningens representantskap, gick vidare till kongressen, röstades de flesta ned.
      En bidragande orsak till detta var det dåliga sätt som avdelningens ombud företrädde avdelningen på kongressen. i många fall gjorde de ingenting för att försvara avdelningens motioner. I några fall yrkade de t o m avslag på motioner som avdelningen tillstyrkt".

    (Postnumret nr 2/78)


    På årsmötet i mars 1978 föreslog jag att ovanstående text skulle ersätta det avdelningsstyrelsen skrivit i verksamhetsberättelsen om 1977 års kongress. Mitt yrkande avslogs efter en kortare debatt.
      Mitt agerande fick till följd en större försiktighet hos avdelningens ombud vid några av de kommande kongresserna. Det fick också till direkt resultat att Krister Scheffer inte omvaldes som suppleant i avdelningsstyrelsen.