Bilder från Roslagen: Lokatten har gått inne i granplanteringen. 2012-02-21
I söndags fick jag nöja mig med den makabra spårmaskinen på Liljevalchs konsthall, men idag var det riktiga lodjursspår som gällde!

Den långa tallen.

När jag kommer fram till uppfarten till Torpet i skogen har lodjuret gått före mig, antagligen natten till söndagen (efter omslaget till plusgrader i lördags men före den sista lilla snön som kom igår eller i natt).

Den har inte heller den här gången kunnat låta bli att gå fram till en sten som sticker upp för att markera revir?

På lodjurs vis har den tagit sikte på boden och gått under !! den ...

... kommit fram på andra sidan och sen gått vidare in i skogen ...

... där rådjuren gått natten efter i spåren. Det blir samtidigt en storleksjämförelse ...

... som kanske kan behövas för på den här och nästa bild är spåren väldigt kattlika!

En storleksjämförelse till

Människa och lodjur på isen. Snön har nu stöpt ner på isarna, men det översta islagret behöver en kall natt för att bära; idag gick man igenom med vatten upp på stövelskaften långa sträckor. Tungt och litet obehagligt för en landkrabba!

Molnet

Det översnöade mårdspåret

På nästa sjö hade uttern sprungit tvärs över sjön från den ena ån till den andra.

Vi avslutar dagens vandring med ett helt vanligt hundspår av labradårestorlek.

Igår när det var arbetsdag sol och rimfrost, idag återigen grått, grått, grått. Men lodjuret hade varit ute och knallat, troligen natten till igår. Här har den gått på isen på den stora sjön vid Torpet i skogen. 2012-02-11

Här har den gått på land en bit och haft sällskap av minken, som hoppat tv i bilden.

En liten uppfattning om storleken på spårstämplarna även om det är svårt i det genomgråa ljuset utan kontraster och dessutom en hel del nysnö i dem!

...och steglängden. Den hade trotsat stöpet och genat över sjön och antingen följt stranden på andra sidan eller gått uppe på berget. I vart fall hade den sedan kommit upp på nästa skogsbilväg och gått i hundspannsspåret några hundra meter längs vägen...

... fram till närmaste grannens hus. Där hade den på lodjurs vis nosat längs husväggarna (det hade den även gjort vid den andra grannens hus, har sett det beteendet även tidigare, letar de efter möss och sorkar?) för att sedan fortsätta västerut ...

En fin vinterdag i Roslagsskogarna, med ner mot minus tio på morgonen och bra skidföre på sjöar och skogsbilvägar. Några dagar sedan senaste snöfallet så det var gott om spår i skogen. Mård på flera ställen, hermelin/småvessla likaså, älgar och även rådjur. Och grisar. Hare och räv förstås, och någon enstaka ekorre, inte så gott om dem i vinter. Och så varg igen. Nu verkade paret vara tillbaka och här har de sprungit tillsammans längs sjön vid Torpet i skogen. Dessutom ett översnöat rävspår -- för att kunna få en uppfattning om storleken! 2012-01-29

Den här gången hade de sprungit i omvänd riktning jämfört med den ensamma vargen den 18 december. De här två verkar dessutom vara större, troligen hannen och honan i alfaparet i Rialareviret. De hade dessutom hållit en mera sydlig bana, kanske helt enkelt därför att nu ligger isarna och det vet vargarna, liksom vi människor, att utnyttja. Här har det ena djuret gjort en avstickare från isen upp i skogen. En räv har senare gått åt motsatt håll i spåret.

Den har gått över en liten tallmosse upp i berget med spänst i stegen, men utan att direkt ha jagat något djur. Kanske ett sätt att försöka skrämma upp de rådjur som finns i området?

Närbild med storleksjämförelse.

När jag för fyra dagar sedan gick samma runda fanns inte ett enda spår i den här viken. Nu var det förutom vargen -- jämför steglängden med skidans längd! -- fullt av spår efter rådjur som gått fram och tillbaka över viken...

... och ibland tom korsat vargspåret -- men ett tag senare!

Här har det revirpinkats ...

... och en gång till. Hannen hade pinkat på varje sten som stack upp ur isen längs sjökanten.

En loop. De två vargarna har kommit från höger och gjort varsin cirkel och sedan fortsatt vandringen och gått ut ur bilden där fotografen står. Dessutom ett översnöat rävspår.

En flock (?) fåglar har hoppat omkring på snön under vassvipporna.

Inga varg- eller lodjursspår idag trots en lång vandring. Istället var det återigen dags för uttern!. Den hade kommit ungefär som för en vecka sedan och tvärat över isen till vår sida av den stora sjön vid Torpet i skogen. Här hade den fortsatt i strandkanten .... 2012-01-24

.. och på något ställe plogat upp ett spår i snön. Men inte som på uttrars vis åkt kanan nedför någon bergssida, men därmot sprungit långa sträckor en bit upp på land.

Vasstråna kan man aldrig få nog av!.

Tappade spåret längst in i viken men det visade sig senare att den gått ner i ett dike och fortsatt uppströms längs det...

Verkligen inget krondike, utan ett litet dike som kommer uppifrån skogen. Märkligt att den långa sträckor kunnat ta sig fram under isen i det grunda vattnet!

Vitmossan på en bergvägg intill sjön.

Den röda knipholken vid grannsjön.

Utterspåret där den tvärat över sjön. 2012-01-18

I närbild och en storleksjämförelse.

Här hade den bökat upp en hål i isen i strandkanten, och undersökt utrymmet under Rialafiskarnas båt.

Det här djuret hade gått ovanligt mycket uppe på land, långa sträckor hade den gått en bit upp i skogen. På jakt efter ett hål att krypa in i?

Revirpink?

Den stora sjön vid Torpet i skogen.

Bilder från Roslagen: Lospåret.
Gick en lång tur genom skogarna norr och söder om Fastarby i sydöstra Vallentuna. Ett lodjur hade passerat vägen ner till torpet natten innan och troligen fortsatt genom skogen och sedan passerat nästa skogsbilväg. Genom att spåren var rätt igensnöade inte så lätt att säga exakt om det var lo eller varg. 2012-01-15.

Det är rätt urplockat bland hjortdjuren efter att de tvåbenta och fyrbenta jägarna tagit sitt. Här i alla fall ett av dagens rådjur -- det finns en del kvar, men mycket, mycket färre än för några år sedan -- och till vänster en hermelin som höll till i dikeskanten på en av skogbilvägarna.

Ett tjäderspår! Det ser man inte så ofta nuförtiden!

En hare längs vägen. Haren är aldrig särskilt talrik i de här fattiga markerna, men man ser spår efter dem här och där. Även relativt gott om rävspår och ekorre under dagens vandring. Men inte ett enda mårdspår. Det säger inte så mycket eftersom mården är litet lurig: Ena dagen ser man inte ett spår och nästa dag har de passerat vägen på de alla de vanliga ställena.