Samma maskiner där som här - men något färre Rapport från Lausanneterminalen, Schweiz (okt 2000).
Fem red söderut............................
Starten
Efter kort och intensiv förberedelsetid så kom vi iväg på en strapatsrik resa till Geneve och årets Post-Expo. Vilka var då dessa sanningssökare som red i husbil genom Europa? Sammanhållande som någon form av reseledare fanns vår välkände verbala ordkonstnär Pär-Owe Brandeker (be honom utveckla ett ämne så vet ni vad jag menar). Från Huvudstaden kom också en av fackets giftigaste pennor och grävande reportrar. Från Uppsala kom Jan-Eric Rönnqvist, känd som ornitolog tillika huvudskyddsombud som värnar lika mycket om arbetsmiljön i våra terminaler som att fritiden ska fyllas med fågelsång. Från Borås kom Peo Bolander, en man som förstår och kan förklara för oss brevfolk vad Posten Logistik är och kan utvecklas till. Från "Playa del Ribban" i Malmö reste sig Kenneth Petersson från solstolen för att med sina specialkunskaper komplettera gruppen.
Vår förhoppning att komplettera resan med ett besök på en Frankfurts navterminal grusades av att vi reste genom Tyskland samma dag som de firade tioårsdagen av återföreningen. Trots denna tidsvinst kom vi fram till Genève efter endast två dygn . Fem trötta postisar kunde berika campingens normala nattljud med sågverken ifrån norden. Jag lovar, fem tunga gossar hööörs!
På plats
Post-Expo är en barometer för vad de olika postföretagen i världen gör och tänker göra närmaste året. Samt att en uppsjö av företag försöker övertyga om att just deras tekniska lösning är den bästa jämfört med övrigas. Det finns egentligen tre delar i denna mässa.
• Dels denna del där företag letar efter köpare.
• Del två består av seminarier om strategiska frågor, där representanter från de flesta postföretag deltar och delar med sig sin tro på hur postvärlden ska utvecklas.
• Del tre är det tekniska utvecklingsseminariet, där de tekniskt kunniga redovisar vad de gjort och utbyter tankar om vad utvecklingen kan bära iväg till.
Jag koncentrerade mig på del ett och två, eftersom jag inte klarade av att under fyrtio minuter se på bilder på kretskort och höra en malande tråkig röst för en alltmer avsomnad publik vad det eventuellt gick ut på.
Utställningshallen
Det var bara att konstatera att E-post utvecklingen har satt igång tillverkarna. Allt ifrån röststyrda programmeringar till flera olika system på hybridpost fanns till beskådande och givetvis hade alla den bästa streckkodslösningen antingen det gällde att läsa den eller att tillverka den.
De maskintillverkare som fanns på plats hade olika sätt att dra till sig uppmärksamheten, mer eller mindre spekulativt. Oavsett vad de gjorde för att få intressenter till sin monter, så fanns det några som drog full uppmärksamhet. National Presort, en amerikansk firma som presenterade en kompakt GSM-maskin som var ovanligt tystlåten samtidigt som arbetshöjden var framtagen med stor lyhördhet för skyddsombudens önskemål. Detta hade bland annat resulterat inga rörelser inga lyft över axelhöjd eller lägre än knähöjd.
Finställning
Två tillverkare av finställningsmaskiner fanns på plats med sina maskiner.
Mannesmann hade en maskin på plats som de kallade Mars++. Denna maskin kunde, av det jag uppfattade, sortera post i en (brutto-) hastighet av cirka 40 000 försändelser i timmen. Men skulle den användas för finställning så fick den köras i två omgångar och då sjönk hastigheten till cirka 18000 försändelser i timmen. Det är en rak maskin på cirka tio meters längd och knappt två och en halv meters bredd. Decibeltalen håller sig under sjuttio decibel och antalet stackers (staplare) gick att få i ett antal av antingen 16, 20, 24 eller 28 . Om den fanns i verklig drift någonstans lyckades jag dock inte få reda på.
Siemens var den monter där jag mer eller mindre måste tränga mig genom en mur av intresserade delegater för att kunna se och höra vad de hade att erbjuda. Deras finställningsmaskin (CLS, Compact Letter Sorter) hade nu utvecklas ytterligare och finns nu utplacerad i Tysklands, men även på prov hos ett antal olika europeiska postföretag (La Poste och Royal Mail). Den kunde i bästa fall finställa i en bruttohastighet av cirka 45 000 försändelser i timmen. Decibeltalet var under 70 decibel och antalet stackers var 8,12, 16 eller 20. Arbetshöjden var 900mm.
En av säljarna som studerat det svenska Posten hade mellan tumme och pekfinger räknat fram att med vår normala post så skulle tio brevbärares finställning klaras av på cirka 25 minuter!
Siemens hade även en annan ny maskin (MMSiSORT, Mixed Mail Sorter) som sorterade allt mellan himmel och jord. Från det minsta vi har till 19 mm bredd, den klarade fladder, öppna försändelser till nummerplåtar till bilar i samma körning. Hastigheten var inte imponerande, som bäst 6000/timmen, men den hade låg ljudnivå , bra ergonomi och arbetshöjder och tog liten plats. 13,7 meters längd med 51 fack och en bredd på dryga tre meter. Detta var lite av det som fanns av intresse i utställningshallen, övrig tid ägnade jag åt strategiska seminarier.
Strategiska seminarier
Till att börja med lite bakgrund. 1997 års budskap handlade mycket om ny teknik i postvärlden. 1998 om att köpa och bygga nytt. 1999 handlade det om att den postservice vi kände till var förlegad och nytt skulle komma. Och nu år 2000 ligger koncentrationen på vem är din fiende och vem är din vän i den globala postvärlden.
Olika lösningar på hur man skall erövra den sista milen presenterades. Ständigt återkommande i alla lösningar är att utnyttjandet av e-post skall öka, hemleveranser på kundernas villkor skall vara drivande(good-bye reglerad arbetstid!), samleveranser som styrs upp via dataanvändande av både kund som leverantör. Mycket tal om click-to-delivery. Många visioner fanns men alla hade i stort sett samma budskap: order via e-mail eller e -center via så kallade call-center till leverans i vardagsrummet, där postföretaget skötte hela kedjan. The postman only comes twice??
Genomgående var också att så gott som alla talare framförde 'Partnerskapet' som framgångsväg - oavsett vilken storlek på företag man representerade. Exempelvis ansåg nyzeeländska Posten att framgångsvägen består av att ha en stark vision som skall innehålla rätt personer i ledningen. Som bland annat (lyssna nu Bertil och Bo A.!!) skall komma från golvet via en kraftfull kompetensutveckling för att bibehålla grundlojaliteten i företaget. Partnerskap skall ske för noga utvalda delar, inte som total lösningar samt att man måste matcha engagemang och investeringar mot ordentliga riskbedömningar. Ja du, Grabe …
Vinna-vinna?
Ett förmiddagsseminarium var intressant bland annat för att de olika postföretagen inte bara presenterade sitt eget tänk utan också debatterade de andras. Det de verkade vara överens om var att standardisering, full betalning för uppdrag, ökade hastighet i omloppet, nätverk, hög teknologi samt ett snabbare kassaflöde (cash-flow) är det som gäller för dagen.
Tre av Europas stora, Tyska posten, Franska La Poste och engelska Royal Mail bredde ut sig om hur de via sina övertag i olika länder varit hänsynsfulla mot de mindre företagen. Tyska posten deklarerade att deras internationella satsning bara ökar:1998 var satsningen 10%, 1999 var den 14% och 2001 lär den bli 30%. Internets utbyggnad pågår för fullt och har mycket hög prioritet. Hybridpost är på gång, men fortfarande finns ett stort beroende av fysiska brev. Aktieintroduktion förbereds och satsningen framöver är att bygga upp ett globalt distributionsnät med hög kvalitet.
Canadas och Nya Zeelands representanter kontrade med att framföra något de kallade för fjärilskonceptet. Det gick ut på att de mindre postföretagen t i strategiska delar hoppar likt fjärilen mellan 'de stora' och samarbetar endast där honungen finns. Logistiskt är satsningen "full fart i hela världen" med tyngdpunkt på - in i USA. NZ framförde att tyska posten talade vackert, men erfarenheten sade att de inte var intresserade av samarbete utan endast köp för dominans. Om man inte tänker om och mera går mot vinna-vinna koncept reser sig samarbetsproblem framöver.
Kanada
Canada framförde att revirtänkandet hindrat god utveckling av "track and trace" och öppnade dörren för med Postar konkurrerande företag som exempelvis Fed-Ex. Om vi inte skärper oss nu och samarbetar med Internet satsningar i varje revir, så öppnar vi dörren för andra igen". "Vi efterlyser universellt samarbete i 'plattformar', vilket även gör oss konkurrenskraftiga enskilt". Tanzania framförde att om vi inte tillfredsställer kunden blir kunden en trolig konkurrent. La Poste manade till försiktig hållning och utveckling om vi inte vill skapa fler fiender än vänner med kunden i kläm. Internetsatsning och partnerskap borde vara framgångsvägar istället för revirvägar.
Arbetare
Siste talare av alla sista dagen var facklige representanten Derek Hodgson president Union Network International (UNI). SEKO och andra kommunikationsförbund ingår i denna jättestora fackliga International. Det var också den förste talare som nämnde att det finns arbetare som inte bara servar maskiner utan hör och häpna de tänker självständigt. De är inte lyckliga bara en ny leksak sätts in i produktionshallen. De har sett alldeles för många felköp för att genast falla i trans över en ny maskin. Arbetstagarna förstår mer än väl att posten måste moderniseras för att ligga i framkant men inte till vilket pris som helst. Det gäller inte bara att skapa goda förbindelser genom partnerskap mellan företag utan inte minst skapa goda förbindelser inom företagen genom respekt för de som utför jobben i företagen.
Avrundning
Detta var lite sprida reflektioner från ett mycket intressant Post-Expo i Geneve. På maskinsidan så fanns det stora intresset på finställningsmaskiner från de flesta delegater. E-post lösningar i alla former är på modet, Stefan Hargin (chef för ePP Sverige/red.) bör se framtiden an med ett lyckligt leende, satsningar lär komma på det området framöver – även om Stuart Baxter lämnat rodret.
Strategiska forumet gav vid handen att de "små" postföretagen börjar öppet visa sin irritation över framförallt Tyska Postens härjningar och att fler och fler talar om partnerskap och hybridpostlösningar som årets fluga. Det kamrerskapitalistiska cash-flow tugget är på ingång, m a o när fler engelska termer, denna gång som behållning för våra ekonomigubbar och -gummor.
Utöver detta gjordes ett besök på en Schweizisk postterminal i Lausanne (se annan artikel). Jag hittade faktiskt ingenting som de hade som vi borde ta hem till oss i Sverige. Tvärtom, de hade mycket tunga lyft, ergonomiskt usla arbetsplatser och mycket personal som var i behov av bra gymnastikskor för att kunna springa fort tillräckligt.
Femtiotimmars hemfärden i husbil för mina kamrater får någon annan utveckla. Jag bevakade sista dagens seminarier och övrig verksamhet till det var slut för att sedan trängas i ett flygplan hem, vissa smällar får man ju ta.
Kenneth Petersson
Kenneth Peterson kommer från Malmöterminalen och är ledamot av företagsrådetr inom Brevs Riksnät.
Krokodilen hade flyttat till Schweiz...........
POSTEXPO pågår sedan fyra år. Kapitalet har sedan oljekrisens dagar funnit och erövrat nya verkningsområden och 'marknader'. Hur kraftfullt detta sker inom postbranschen, läs: postmarknaden, det manifesteras tydligt på dessa mässor. Privatiseringen av en tidigare förindustriell, byråkratisk och offentligt bedriven verksamhet intensifieras och förändringstakten bara ökar. Postexpo år 2000 skilde sig trots detta från tidigare års upplagor.
Fair girls in Geneva
Första Postexpo hölls i Hamburg 1997. Som arrangör står ett brittiskt förlag som bl a ger ut en branschtidning för post. Mässorna förläggs mest till europeiska städer men även Asien har fått vara med om ett gästspel. Vad är då syftet med dessa mässor. Primärt är det ett tillfälle för det fåtalet stora leverantörer av maskinutrustning att visa upp sina produkter. I varierande grad har man kunnat se hela eller delar av sorterings- eller frankeringsmaskiner m m. Konsultföretag för mjukvaror eller enklare postal utrustning finns på plats; man kan beskåda schweiziska plastlådor, finska elbilar eller nyzeeländska brevbärarfack. Vissa firmor hyr in flickor som smailar och klänger på maskiner ungefär som man sett från bilsalonger. Siemens hade i år den dåliga smaken att hyra in amerikanska försäljare som showade runt deras kan-allt-maskin.
För en intresserad terminalare är det naturligtvis 'ein gefundenes Fressen'. Här kan man samla på broschyrer, samtala med säljare och ingenjörer av hjärtans lust. Vid sidan av denna öppna del föregår dock även seminarier. Där kan man för en viss avgift antingen lyssna på tekniska specialister eller ett antal branschgurus och/eller höjdare.
Alliance for peace – på postmarknaden?
Även om det finns likande mässor eller internationella konferenser inom postbranschen så är Postexpo den viktigaste. Årets evenemang fick oväntad uppbackning. Ärovördiga och officiösa UPU, det klassiska internationella, hm, samarbetsorganet för nationella Postar hade anslutit sig som medarrangör. Kanske i avsikt att inte blir än mer förbisprungen, eller i alla fall för att bli någotsånär uppmärksammad, valde man att visa flaggan. Visserligen i ett hörn, på en av de mindre montrarna – men ändå vilken symbolik. Inte skulle jag satsa mina PPM-pengar i dessa herrars fond.
Partnerskap
Partnerskap och allianser – de begreppen används alltmer i postsammanhang. Finns det några internationella organ eller strukturer som kan vara behjälpliga? UPU:s utanförskap talar sitt tydliga språk. Sen må diplomatisk konferens- och mässetikett dölja ett och annat. Dagordningen talar sitt tydliga språk. UPU fick var med om inledning och avslutning. Den afrikanske vicepresidenten fick hålla sista talet. Nästsist var den som katten släppt in: "herregud vi är ju i Genève, då måste även facket få komma in".
Och så var det, men mer om det något senare. Kvarstår frågan för oss fackliga: vilken strategi ska vi följa, när rationaliserings- och omstruktureringstrycket håller på att förstöra trumhinnorna och pulverisera kläderna. Vilka partnerskap ska vi eftersträva – fackligt och vad ska ledningen leta efter?
Sleeping with the enemy
Frågan är bara vilka/-et partnerskap är det frågan om? Är det en fråga om läggning? En av holländska postens store män Scheepbouwer var där och uppträdde som man tydligen bör om man är stor. Kolugn och medveten om sin soliditet visade han sina OH-bilder, så gott som identiska med de som flera talare före honom presenterat (för vokabulär och modeord, se KP:s artikel). Så höll han på i mer än femton minuter. Sen plötsligt kom piskrappen: snabbt visar han bilder på sin egen organisation, hänvisar till den finansiella muskel nederländarna har och med vilket tempo de bedriver sina affärer. Efter tre minuter var det klart, bomben hade briserat, röken låg tät över lokalen – och alla hade förstått: han var en av de stora och TPG hade lagt upp den på bordet. Den vaaar stor.
Sen blev det diskussion. En representant för en liten nationell 'operatör' visade framfötter, seminariets moderator försöker gripa in, men den store bara tar ordet och återställer ordningen. Ja Grabe, ska du/vi ha tag i en partner – så måste vi nog tänka tre gånger innan kontaktannonsen går i tryck.
Vad sa Derek?
Vår fackinternationals brittiska ordförande fick hålla ett tal, när nittio procent av deltagarna redan var på väg mot flygplanen. Ytterligare ett fint exempel som visar hur kapitalet nuförtiden sätter 'dagordningen' – och utan att en enda journalist ens blinkar.
UNI-ordföringens tal fick vi tyvärr bara lyssna på i inspelad form. Hans engelska är inte Kings English heller, men det han hade att säga var vettigt och borde delats ut till gästande CEO:s, managers och andra chefer. Kan vi komma över hans manuskript, ska vi publicera det på SEKO Postens webbsida!
Samverkan är lönsam
Budskap nummer ett var ungefär det vi talar med våra chefer om: samverkan är lönsam för alla parter. Rationaliseringstrycket har alla länders postanställda på sig, villkoren (marknadsläget, företagens finansiella ställning och opinionens stöd) skiljer sig avsevärt. Hur vettiga, pragmatiska 'Industrial relations' ( = umgängesformer mellan arbetsmarknadens parter) vi har i Norden, det kan man ibland få höra under samtal med utländska leverantörer eller postchefer. Men vet de och tänker de på hur utsatta och övergivna vi Svenska postanställda är och har varit de senaste åren?1. Även om vi har en bra dialog med ledningen (i de allra flesta fallen – sen är vi ofta inte överens, men det är en annan historia) och kan påverka/ha medinflytande i många frågor – så hjälper det lite när andra sparkar undan benen för oss (mest för oss anställda!) på 'marknaden'.
Gott om vilda djur
Budskap nummer två var kodat. Även om de stora europeiska posthajarna växer och börjar bli griniga mot varann, så har det stora blodbadet inte börjat än. EU:s existens komplicerar läget. EU-maskineriet löper inte synkront och flera aktörer vill styra. Britter och fransmän har ett annat läge än tyskarna (t o m Deutsche Post har ett uppsägningsstopp för vissa personalgrupper), och retoriken angående avregleringen skiljer sig. Positionerna lär växla snabbt framöver. Fackinternationalen UNI är mycket medveten om avregleringstrycket från marknaden, stora kunder och postdirektörer. Uppehållande försvar, så tolkade jag Derek Hodgsons budskap. Gör något vettigt innan grizzlybjörnen kommer och börja samverka. Han krävde respekt för de (främst?) europeiska postanställdas position och manade avregleringsivrare, reglerare, företagare och fackförbund till samverkan.
Men vad hjälper det oss postanställda i Sverige? När den ansvarige ministern kramar PRO-tanter och andra – det får han gärna göra, bara han betalar oss i Posten för det vi gör. Men ingen snäll internationell president eller tomteinstitution verkar finnas som hjälper oss – Europas genom avregleringen mest utsatta postanställda. Kort: UNI verkar inte ha något konkret råd att ge oss postfackliga i Sverige.
Maskiner och trender
Fanns att bese i olika färger och fabrikat. Visst har koncepten slipats sen sist, postoperatörer från jordens alla hörn får alltfler goda tips om vilken sorts utrustning de bör satsa på och varför de (helst) bör binda upp sig till en viss leverantör. Det nya är att man inte längre köper 'en pryl'. Det kan jämföras med att köpa JAS. Man köper inte bara ett eller flera plan, man köper utbildning, reservdelar, hård- och mjukvaror och 'support'. Man köper en 'plattform'. Teknikens och affärskunskapens (business management) utveckling har lett till att man bygger system. Sorteringsmaskiner är då bara delar i dessa, 'moduler'. De nya systemen måste kunna integreras med andra leverantörers, med andra operatörers system. Företagens affärstrategier och affärsidéer blir då av intresse. Generellt kan noteras att mindre leverantörer och operatörer mer talar för öppna och flexibla lösningar.
Siemens dominant
Utvecklingen på exempelvis storbrevmaskinssidan visar på en annan trend. Siemens är på god väg att bli en dominant leverantör. Müller-Martini kan bli inkorporerad i koncernen – såsom skett med den del av Alcatel som producerat SSM:erna. Konkurrensmyndigheterna undersöker läget. Kvarstår en italiensk firma, Elsag-Bailey, möjligtvis något US-företag och så japanska NEC som sägs få leverera till holländska posten. Det vore intressant att studera vad som lett till Siemens framgång, tecken tyder på att det kan vara andra faktorer än bara 'maskinen'. Det kan vara marknadens bedömning av företagets uppträdande som helhet, om det totala produktutbudet ( eller plattformens beskaffenhet) samt den affärsmässiga inbäddningen som avgör. Oavsett orsakerna är det ett faktum att antalet stora leverantörer minskar.
Påverka leverantörer
Vad har detta då för relevans för oss anställda? Självklart är det viktigt för oss att påverka leverantörer. Många av dem är intresserade av att höra våra om våra intryck och synpunkter. Men det finns fler skäl: näringslivet idag är mer komplext än förr och vi lär oss mycket genom att studera andra företag och kan sen dra slutsatser om det egna.
Men på konkurrenssidan råder det omvända förhållandet. Här anar man att helt nya företag kommer in i denna bransch som utvecklas och förändras både snabbt och grundligt. Färre traditionella postoperatörer och färre traditionella leverantörer, men fler konkurrenter med vassare armbågar och större kassakistor – är et framtidsbilden?
Gigantiska förändringar
Än en gång dagens postbranschen, fel: postmarknaden idag och 'logistik- och meddelandemarknaden' i morgon, står inför gigantiska förändringar de närmaste åren. Inför den stundande avregleringen i Europa slipar 'operatörer', transport-, logistik- och kurirbolag och andra sina tänder2. Ibland är det så at man behöver resa långt för att bättre förstå vad som kommer att hända hemma. Kommer vi att klara omställningen de närmste åren? Vi har anledning att fundera.
PO Brandeker
PO Brandeker är ordförande i SEKO:s företagsfack inom Brevs Riksnät.
Noter:
1. EU-kommissionären Bolkenstein har refererat till Sverige som ett utmärkt bevis på hur effektiv och lyckosam avregleringen på postmarknaden kan ske. Ska den karlen få säga så opåtalat – här har vi svenska postanställda kanske en erfarenhet att förmedla till kamrater i andra länder! Har någon med kurage i ledningen något att invända mot Bolkenstein – det vore också intressant att läsa!
2. I skrivande stund kommer nyheten att ytterligare en lobbygrupp för avreglering av postmarknaden ha bildats. Royal Mail har skickat in City Mail som ska tala för, samtidigt som de i House of Lords varnar för den: det "ger grönt ljus för dem som vill skumma grädden". Visst är det hyckleri på hög brittisk nivå, eller?