Vinter och vår.
Vintern började ju så bra här i Roslagen med starka isar och fint skidföre och spårsnö på sjöar och skogsbilvägar ... och så smälte allt bort igen, eller nästan i alla fall. Snopet. Vi var visserligen över till Norge en vända och där vi håller till fanns det snö, men bara uppe i fjällen med en (tur)skidåkning som i alla fall inte passar mig något vidare; det är inget nöje att hela tiden vara rädd för att åka omkull och bryta benen i de branta backarna. När nu snön smet iväg för oss här hemma åkte vi en bit västerut för att söka upp den! Hela vägen till Örebro, och även en bit efter, var det barmark, barmark, så vi började bli litet oroliga, men Kilsbergen levererade, som man säger numera. Ånnaboda är ett trevligt ställe och vi fick ett par fina skidturer. Jag körde som vanligt med näsan i marken och kollade in djurspåren. Nej, vi fick inte se lodjur eller varg, båda finns i bergen, men väl grävlingar som varit ute och luftat sig. Och skogshare. Och nedanför Mårdberget hade faktiskt en mård passerat spåret under natten, som så ofta intill ekorrens spår. Och räv förstås. Men, konstigt nog, inte ett enda rådjursspår! Och bara ett gammalt älgspår. Och, tack och lov, bara ett grisspår längs de korta och knappast representativa sträckor som vi åkte.
  På eftermiddagen åkte vi ner till våren på slätten runt Tysslingen, en vacker trakt, mest känd för sjöns rastande sångsvanar. Nu var de inte så många än, bara 450 fåglar, våren har stannat upp litet, men det räckte för en fin konsert. (2019-03-15)

Fler bilder från Närke!


Fler dagboksanteckningar!







Vem blåser samhällsvinden?. Mitt 2018 i text & bild.



Bilder från facket -- och fler böcker!