Vinterdagar I år ligger isarna på sjöarna ute i Roslagen och nu blev det dessutom några dagars riktig kyla och spårsnö! Förra året blev det varken det ena eller det andra; det var första gången under mina 60 år som insjöarna gick öppna hela vintern.   Men nu var det alltså spårsnö i ett par dagar och när jag stiger ur bilen vid torpet väntar en överraskning: en hermelin (eller är det småvessla?) har bosatt sig under husen och hoppat omkring på snön. Hermelin. Jag går min årliga inventeringstur i skogen på norra sidan av sjön och sedan isen tillbaka.   På fyra ställen korsar jag mårdspår och troligen är det lika många individer. Och på ungefär samma ställen i skogen där den brukar hålla till. Innan räven försvann i mitten på 80-talet på grund av rävskabben, fanns det ingen fast mårdstam i dessa skogar. Om någon en vinter såg ett mårdspår så var det något man talade om; det var ytterst ovanligt. Jag trodde att den kanske skulle gå tillbaka nu när räven är åter med full styrka, men så har det inte blivit, inte än i alla fall. Även minkstammen exploderade av samma orsak. Liksom för övrigt också rådjuren. Minkstammen har jag ingen riktig koll på, men kvar finns den i alla fall; spåren syns varje vinter längs sjöns stränder. Rådjuren minskade när räven åter började beskatta kiden, men i vinter är det gott om rådjursspår, mer än på flera år tycker jag det verkar som. Mården har sprungit på berghällen. Lustigt nog korsande ett ekorrspår. Det sägs att mården är en av ekorrarnas värsta fiender, men flera vintrar har jag sett de två djurens spår parallellt, hela vintern igen. Två rådjur har gått längs isen och på rådjurs (och människors!) vis släpat fötterna efter sig! En riktig skogshare har hoppat över hällmarken. Oftast ser man tyskharens spår, även en bra bit in i skogen, men på hällmarkerna är det oftast skogsharens spår man ser. ...och så de förb-nnade grisarna! Det är kallt på morgnarna och jag försöker mig på att fota kaveldun, men det blir inte så särskilt bra. Kaveldun är en "stativart", det är svårt att hålla kameran still på den nivå där fröställningen sitter, men det blir inte så mycket bättre för det. Litet krångligt med stativ tycker jag, men det är väl ovanan kanske. Även kardtisteln har snöhatten på sig. Till sist i detta nummer av spårskolan ett mystiskt spår. Kan det vara en vattensork som med livet som insats korsat hermelinens hopp? De vanliga skogssorkarna och skogsmössens spår ser annorlunda ut, de är mindre och går inte så här rätlinjigt, nästan som ett rävspår. Kommentar 1. Språkröret (mp) Peter Erikssons främsta insats för Sverige så här långt är den bok han gav ut 1990 tillsammans med Åke Aronsson, "Djurens spår". Den rekommenderas starkt för den som vill lära sig mer om spår! Kommentar 2. På kvällen ger SvT första delen av "Stormen", en dramaserie i tre delar med utgångspunkt i de svåra stormarna Gudrun och Per. Den är verkligen dålig (förutom Mona Malms och Ingvar Hirdvalls underbara skådespeleri). De verkliga människor som drabbades av de verkliga stormarna måste rimligen uppleva filmen som ett hån, en oförskämdhet; de gestaltas i filmen som rena idioter som sprang rätt ut i skogen mitt i värsta stormen och rusar fram och tillbaka där som vettvillingar. Osv. Läs mer om spår i mina betraktelser Spår i snön , Lodjursspår i snön och Nya spår. Fotografen på isen. Någon tyckte att jag ser så bister ut på förstasidesbilden -- är det bättre så här?! Försöker le trots att det är 15 grader och kallt som f-n efter mjärdesvittjande och fotande. Solen är på väg upp igen! 2009-02-10.