Bilder från Roslagen: En underbar vinterdag i den första spårsnön. Avslut med ett utterspår längs en av sjöarna, den hade som vanligt roat sig med att åka kana på isen!
(2014-12-27)
Hermelin.
Utter närmast kameran, mink närmast land.
Räv (vågrätt) och utter (snett lodrätt) korsar varandra.
Minken har gjort en tur ut på sjön.
Bilder från Roslagen: Stubbparaden (2014-12-19)
Bilder från Roslagen: ett år när man kan plocka färska kantareller till julbordet -- på de ställen där det står någon skog kvar, förstås! (2014-12-17)
Lucias ljus
Morgonen började så bra med en vacker Luciasänding från Oscar Fredriks kyrka i Göteborg och därefter Lundströms bokradio i P1.
Sedan släckte lydmedia ljuset. Vem ska man tro på?, löd rubriken till dagens Konflikt i P1. Programmet blev till ännu ett beställningsjobb för USA och deras talesman Carl Bildt, som skrev så här för några veckor sedan:
"Men än mer värd att notera är ju utvecklingen med den nya ryska stora satsning på informationskrig som vi ser tydligast sedan förra hösten, och där allt tyder på att man nu ytterligare kommer att bygga ut instrumenten för detta.
Här handlar det ofta om att massivt sprida medvetet falsk information i syfte att vilseleda och förvilla. Den som vill ha tydliga exempel på det kan se hur ryska statliga media sprider olika teorier och påhittade informationer om nedskjutningen av MH17.
Också detta måste vi komma fram till bättre sätt att möta än vad de lyckats med hitintills."
Nu gick inte dagens program så långt som Bildt om det nedskjutna planet, men den röda tråden och summan av karddemumman var densamma: Rysslands ökade satsning på propagandasändningar (om det nu stämmer, ingenting sades heller om hur stora summor USA och Nato-länderna lägger ner på sin "information" och desinformation, eller, för den delen, vem som exempelvis betalar alla Carl Bildts resor) är inte bara ett hot; det är HOTET. Att USA och deras vasaller och vakthundar under decennier har rättfärdigat det ena erövringskriget efter det andra – Vietnam, Irak, Libyen, etc, etc – genom desinformation och grova lögner är ett mindre problem. En av deltagarna i programmet påminde faktiskt om hur Bushregeringen ljög inför FN om (de obefintliga) massförintelsevapnen för att kunna starta det andra Irakkriget, men han viftades bort av programledaren. Om jag förstod denne rätt kunde Bush & Cheneys lögner ses som "misinformation", en lindrigare form av lögner, de var ett misstag, till skillnad från den ryska propagandan som är "disinformation", ett allvarligare ljugande, en medvetet lögnaktig propaganda.
Så gick man på, med den ständiga vakthunden Maria Persson-Löfgren som vägvisare.
Hur kommer det sig då att Carl Bildt & co nu är så bekymrade över att Ryssland ökar ut sin aktivitet i TV och på nätet genom bland annat Russian Times? Som jag ser det kan det finnas två huvudsakliga skäl. Det ena är att de är så vana vid att ha nästintill total kontroll över nyhetsflödet; vi lever trots allt alla under den USA-amerikanska propapgandakupolen. Det svider om någon försöker bryta igenom den. Det andra och tyvärr troligen viktigare orsaken är den alltmer aktivistiska inringningen av Ryssland som pågår på alla fronter. Warszawapakten är upplöst sedan drygt två decennier – men NATO lever kvar och expanderar och kryper allt närmare inpå Ryssland. Orsaken är naturligtvis den eviga kampen om råvaror och marknader; profiten! Nu har man i praktiken lagt under sig Ukraina förutom Krim, men det är Ryssland som är det stora guldägget med sina enorma resurser. Frågan är om de verkligen är beredda att starta ett krig för att erövra dem, och i så fall när. Kampen om råvarorna är hård, inte minst oljan; man ska inte bländas av att det för närvarande råder ett visst överskott på marknaden. Imperialisterna är, som Mao påpekade, i det långa loppet papperstigrar – men kortsiktigt är de, som han tillade, ännu järntigrar; USA är en sårad tiger med sina enorma inrikes problem och minskande inflytande över världsmarknaden – just därför är de extra farliga.
Mot den bakgrunden blir kampen om medvetandeindustrins alla grenar än viktigare, och därför dessa svassande program i Sveriges Radio. (2014-12-13)
GROTEN flisas. Och regeringen.
Den goda nyheten idag var att godset hade byggt en ny bro över ån som korsar vägen till eremitkojan. Den dåliga nyheten var att vägen i övrigt var ännu mera sönderkörd av de stora flisbilarna.
Ja, jag vet att det är, som Brecht sade, ett brott att tala om träd i en tid som denna. Nu gör jag det i alla fall och det var med intresse som jag kunde studera hur flisningen gick till . Det var ett helvetes oväsen och imponerande att se hur maskinen på nolltid tuggade sönder även massavedstjocka stammar till flis.
Sen blev det tyst igen, inte ens glassbilen hördes från byn på andra sidan sjön.
Och konstigt nog inte heller alla nyhetskanalernas dånande tjat – fast jag hörde ännu ekot av dem i mitt eget huvud. Visst är det en kris, det är trots allt mer än femtio år sedan det senast krävdes ett nyval. Men då hölls det för att driva igenom en av efterkrigstidens folkhemsreformer. Vad gäller saken idag? Ja, inte lär det komma något nytt folkhem ur det här nyvalet. Inte ens de små justeringar åt vänster som (s) - (mp)-regeringen har presenterat kan accepteras. Krypskyttet har pågått från första stund och "allianspartierna" fick inför den avgörande omröstningen idag order att hålla samman och frondera mot regeringen, tillsammans med sverigedemokraterna. Nu kommer hela lydmedia att mobiliseras inför nyvalet i mars så att de sista folkliga inslagen kan suddas bort och de 1 procentens politik fortsätta i orföminskad takt.
Och detta med hjälp av den sköld för borgerligheten som sverigedemokraterna utgör. Och fortsätter att göra så länge vänsterpartierna inte vill och inte förstår att punktera "invandringsfrågan". De vägrar att göra upp med EU-politikens dumpning av löner och arbetsvillkor – inte en j-vla byggjobbare eller lastbilschaufför över bron innan de garanteras exakt samma villkor som andra jobbare! Det kravet sålde Ingvar Carlsson ut och från dem som verkligen bestämmer inom dagens socialdemokrati hörs fortfarande bara mutter.
Och varför ska vi ännu en gång städa upp efter USA och de andra NATO-ländernas övergrepp på andra nationer? Och tom själva delta i några av dem och driva ut nya miljoner på vägarna och haven. Den nya regeringen blev bara någon månad gammal innan de aviserade ett fortsatt svenskt deltagande i kriget mot Afghanistan. Jimmie Åkesson som är så mycket emot att vi tar emot flyktingar – men han stöder Israel som har drivit miljoner in i flyktingläger. Varför grillar inte någon av alla dessa journalister som det vimlar om i media honom på den punkten? Man ska naturligtvis gå till roten med problemet och aktivt arbeta för att krigen mot Afghanistan, Irak, Syrien, Libyen, Somalia, etc upphör. Men det vågar de inte, inte ens miljöpartiet som annars värnar så mycket om flyktingarna.
Och kanske är det vad den här regeringskrisen ytterst handlar om, bakom fäktandet kring budgetsiffrorna. Att man vill tvinga socialdemokraterna till en uppgörelse: vi kan gå med på litet hårdare villkor för de privata vårdbolagen och litet, litet mer skatt för småföretagarna (men inte för de STORA!) – bara ni skriver på här för att vi slutgiltigt ska underordna oss USA-alliansens krigspolitik genom ett medlemskap i NATO.
Kanske är det vad som står på papperet, när oväsendet och dammet från flismaskinen och propagandaapparaten har lagt sig.
Vilket inte hindrar att det krävs en mobilisering för de folkliga kraven och en röst på det eller de partier som stöder dem, hur begränsade och lydiga de än är. Men glöm inte Nato!
Ett krig är trots allt ett större och farligare oväsen än en flismaskin, ja tom jämfört med dagens skrikiga propaganda! (2014-12-03).
Läs f.ö HÄR! om brandrisken med de stora huggbilarna, som de tydligen kallas.
Infångade II: Ur askan i elden.
Efter att i snart 40 år ha läst SvD sade vi nyligen upp tidningen. Det blev för mycket med den nästan dagliga Bildtska USA-propaganda som den nuvarande redaktionsledningen kör. Det är inte bara ledarsidan med alla sina aparta "OP-ED", de kan man ju bläddra förbi; även de inrikes- och utrikes nyhetssidorna kör sina högerextrema kampanjer från första sidan och inåt i tidningen.
Vi provar den andra tidningen i Stockholm ett tag, tänkte vi. Kanske har DN trots allt blivit litet bättre nu. Litet mindre lydmedia. Inte så arroganta. Tänkte vi. Men tji fick vi! När man tar upp tidningen från hallgolvet möts man av förstasidesrubriken "Wallström hyllar Bildt".
Grundproblemet är naturligtvis att den nya regeringen så snabbt tycks ha fallit in i föregångarens utrikespolitik. Den lilla vänstersvängen till Palestina framstår redan som en kuliss för att dölja den vanliga högerpolitiken: Ubåtsspektaklet, fortsatt stöd till USA:s krig mot Afghanistan, och nu ett okritiskt hyllande av Bildts Ukrainapolitik. "Han ska verkligen ha all heder för vad han har gjort", säger Wallström. Enligt DN, alltså. Carl Bildt: USA-killen, mytomanen, fascistkramaren och krigshetsaren; ingenting om den tvetydiga roll han spelat i Ukrainakrisen. Man skulle för övrigt också gärna vilja få veta vilka de två ukrainare är, som guidar Wallström på Maidan. Det säger tidningen ingenting om, annat än att de är "två tidigare aktivister". Kanske från det nazi-fascistiska partiet Svoboda?
"Samtidigt vet hon", fortsätter DN i en kommenterande artikel med rubriken "Carl Bildt lämnar ett tungt arv till efterträdaren", "att minsta avvikelse från Bildts linje kan göra att Sverige ses som svagt gentemot Ryssland". Men det är ju Bildt och den regering han företrädde, som fullföljde den svenska avrustningen och blottat oss och landet för de tre stormakterna i vår närhet: USA, Ryssland, Tyskland. Det är idag en större risk att bli dödad av en USA-drönare än av en rysk ubåt. Och i söder växer sig Tyskland allt starkare och luftar på nytt sina expansionsplaner.
Men så skriver förstås inte DN; om de gav en annan bild än den som tillkommer lydmedia skulle Wolodarski & co få sparken, allihopa och inte bara de som hittills har fått gå under det senaste året! (2014-11-27).
Bilder från facket: Skyddsombudet och styrelseledamoten Monica Lindberg pekar ut riktningen för arbetsgivaren vid Årstaklubbens budgetmöte 22 november. (2014-11-24)
Kort rapport med fler bilder.
Bilder från Sörmland: Ungefär så här, idag. (2014-11-24)
Ännu en grå dag, men plötsligt dök det upp litet vitt i regnstänken här i innerskärgården!
Annars fortsatt blött och skitigt. Maskarna hade bökat upp sina små jordhögar i grässvålen så att man gick som i en lervälling vid eremitkojan, eller Torpet i skogen som man också kan kalla stället några mil norr om Stockholm. Jag var där igår och började bygga om en av gärdsgårdarna. Jag gjorde dem för tjugo år sedan, längre än så håller de inte med det virke som jag då hade tillgång till: förstagallringens toppar från granplanteringen. Nu försöker jag få tag i tillräckligt med en till störarna, men gärdslet blir av samma dåliga virke som sist.
Kanske kan man för övrigt. säga att det råder ett Roy Anderssonväder nu? Gick i alla fall därute i skogen och funderade över hans senaste film, duveposet. Blir inte riktigt klok på den, vad vill han egentligen? Förutom att roa, eller möjligen oroa, oss med ett antal dråpliga scener.
Knappt en enda fågel sågs eller hördes, inte ens korpen, än mindre en duva. Däremot en hund som drev på andra sidan sjön, jakt mitt på blanka torsdagen! Och, som sagt, gärdsgårdsbygge! (2014-11-21)
Infångade.
Det började ju så bra.
Man utlovade ett erkännande av Palestina i regeringsförklaringen och fullföljde det också, trots omedelbara protester från Israel och de svenska politiker och opinionsbildare som försvarar deras tjuveri och mördande. Och nu har kungen gratulerat Palestina på deras nationaldag!
Sen gick det inte så bra längre, och nu är de infångade. De krafter i den djupa staten – och kanske även i det djupa partiet? – som förbereder en fullständig anslutning till NATO satte igång ännu ett ubåtsspektakel. (Vilken nykter människa kan sätta sin tilltro till de ynkliga "bevis" som presenterats?!). Ett ubåtsspel som dels ska visa hur hotade vi är från Ryssland, dels att vi inte längre har något eget försvar värt namnet. Slutsats: Vi måste gå med i Nato. Det verkligt sorgliga i denna historia är att (s)-regeringen (var tog förrresten miljöpartiet vägen?) så snabbt har låtit sig fångas in. Man hoppades ju att de skulle kunna stå emot Bildt-alliansens krigspolitik, men det verkar redan vara kört, när man nu dessutom tycks ansluta sig till hans och USA:s politik i Ukrainakonflikten. Som innebär ett fortsatt användande av juntan och de rent fascistiska grupperingarna i Kiev för att fördjupa konflikten ytterligare. Hur tror man att Ukraina den vägen ska kunna återta Krim, som ryssarna annekterat, och få kontroll över de östra delarna, som utropat självständighet? Bara genom ett öppet krig med Ryssland, och kanske är det dit de vill komma? Den propaganda som USA genom Obama och hans eftersägare nu bygger upp påminner alltför mycket om förspelet till Irak-, Syrien- och Libyenkrigen för att man ska kunna sova lugnt om nätterna.
Att i det läget ha ännu en regering som fångats in av USA-koalitionen är inte bra; låt oss därför hoppas att jag har fel och att (s)-regeringen återgår till en politik för "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig" och bryter med Bildt-eran och lägger om vårt försvar utifrån detta! (2014-11-18)
Våra företagsledare
Dagens Arbete publicerade den 5 november en artikel om företagens kostnader för att lägga ner produktionsenheter i olika länder. Sverige är ett av de billigaste länderna och därför ryker ofta de svenska fabrikerna när företagsledningarna ska omstrukturera. Våra svenska lagar och avtal som reglerar villkoren vid företagsnedläggningar är snällare mot företagen än i andra länder. Liksom – och det måste nog tilläggas – de svenska fackföreningarna. Nu finns det, vilket påpekas i artikeln, en (del)förklaring till att det förhåller sig så här. I Sverige har vi genom aarbetslöshetsersättningen och olika trygghetsavtal haft ett bättre socialt skydd vid nerläggningar än i många avdra länder. Problemet är bara att numera har detta skydd urholkats även i Sverige.
I artikeln i DA intervjuas fackföreningsmän och en tidigare VD för Stiga i Tranås, Troels Nielsen. Av det de intervjuade säger och tidningens egna uppgifter framgår inte bara att det är billigare att lägga ner hos oss – dessutom är företagsledningarnas egna siffror opålitliga. Kort sagt visar de fram de uppgifter som passar det företagspolitiska beslut man har fattat. Företagspolitiken innebär till exempel att omställningskostnaderna och de politiska- och kundpolitiska påfrestningarna blir större om man lägger ner i exempelvis i Tyskland jämfört med i Sverige. Det är litet taskigt att komma till de svenska anställda och de svenska kunder som företaget trots allt kan ha med de argumenten; därför putsar man på den företagsekonomiska kalkylen så att det ser ut som att produktionskostnaderna är större i Sverige. Trots att det, som i några av de nu aktuella fallen, i verkligheten är tvärtom. Företagspolitiken innebär också sådant som den utbildning dessa chefer genomgått och vad de lärt sig av den. Många har en civilingenjörsutbildning i botten och där – liksom kanske även på Handelshögskolan? – får man uppenbarligen lära sig att stort är bra och litet mindre är dåligt. Därför ska man alltid sträva mot större enheter, till vilket pris som helst.
Troels Nielsen arbetade före tiden i Stiga hos svenska Posten. Han var bland annat chef för ett par av de stora sorteringsterminalerna och därigen även involverad i den strukturomvandling som inneburit att terminaler har slagits samman och flyttats runt. Det är en process som inleddes före Troels Nielsens tid och har fortsatt sedan han lämnade Posten. Samma typ av kritik som han riktar mot de internationella företagen gäller för hur man har hanterat strukturomvandlingen inom Postens terminalnät. En tid drevs till exempel ett stort projekt som gick ut på att (i en första vända) sorteringsterminalerna i Karlstad - Västerås - Uppsala - Sth Tomteboda - Norrköping skulle stängas och verksamheten flyttas till en ny storterminal på Arlanda; flyget skulle bli navet. Jag deltog själv som facklig representant i det projektet. Hela idén var och är enligt min uppfattning befängd, och några år senare gjorde man för övrigt en 180-graderssväng: nu är det järnväg som gäller och nya terminaler har därför byggts vid järnvägen, i Rosersberg och Hallsberg. Det positiva med Arlandprojektet var att i det fallet lät den dåvarande chefen, Bertil Nilsson, oss fackliga få en hygglig insyn i kalkylerna. Det jag såg gör dock att jag aldrig mera litar på de kalkyler som företagsledningarna presenterar. De är slarviga, ensidiga, tendentiösa. Det är egentligen förvånansvärt att det överhuvud taget går att driva några företag med den bristande räknekompetens som våra företagsledningar besitter! (Att många av dem saknar social och human kompetens är ju nästan ett axiom). Det gäller inte bara så uppenbara fall som Vattenfall utan även Posten liksom det aktuella exemplet Outokompo-Långban som DA skriver om. Det är en enorm kaitalförstöring som pågår dagligen. I fallet med Arlandaterminalen lyckades några av oss som var fackliga på den tiden dra ut på projektet och till slut få ett stopp på flygäventyret. Sedan är det en annan sak att vi kastades av vagnen i slutskedet och man gjorde att par andra dumheter i stället. Företagsledningen, liksom de centralt fackliga, lärde sig också att till nästa stora terminalprojekt se till att vi lokalt fackliga hölls undan och besluten fattades under kuppartade former för att få igenom det man tänkt sig. Det är också en lärdom av de projekt som jag själv var med om under mina fackliga år: man får inte vara feg och bekväm av sig om man ska ha en chans mot företagsledningarnas alla påhitt. Vi som kämpade i Arlanda – och några andra liknande projekt – arbetade hårt, men så här efteråt var vi nog trots allt litet för snälla och fega i slutskedet.
Vi skulle ha tagit Troels Nielsen på orden och initierat några vilda strejker! Det kunde kanske ha räddat några terminaler och ett antal miljoner åt ett redan blödande företag. För att inte tala om det mänskliga lidande som kunde ha undvikits. Det bör man också tänka på! Även som facklig! (2014-11-14)
Äldre inlägg