Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Åsa Linderborg i morgon-ekot idag, kritisk till det ensidigt EU-hyllande och demokratiföraktande drevet i svenska media efter den brittiska omröstningen. Nu när det snart har gått en vecka och den sanna berättelsen om brexit har stadfästs kan man släppa fram en kritisk röst. Det är också typiskt! Och Stefan Löfven, lallaren från Metalls förbundskontor, spelar med i de stora elefanternas, Merkels, Junckers, Wallenbergs spel, "den sorgligaste dagen i mitt professionella liv", som Jakob Wallenberg formulerar hur de känner sig. Ja, det är verkligen sorgligt, och med sådana socialdemokrater behövs det inga högerpartister! (2016-06-30)







Vilken härlig midsommarafton, även om jag själv tvingas tillbringa den på Danderyds sjukhus. Skickar några vackra blommor som tröst till de svenska och internationella gråterskor som beklagar sig över att britterna röstade för ett utträde ur EU. "Ett allvarligt läge för EU och för Sverige", påstår Sveriges EU-minister Anne Linde. Ja, det är allvarligt med sådana urusla ledare som nu styr Europa och Sverige. Här har de med hjälp av hela propagandaapparaten drivit en kampanj för remain och sista tiden med hjälp av opinionsundersökningar mm försökt skapa en bild där remain är det vinnande laget som alla bör ansluta sig till. Det visar bara ännu tydligare hur fjärmade de är från medborgarna, de lever i sin lilla topsidebubbla. Om en liten stund kommer Stefan Löven att framträda och påstå att att Putin ligger bakom och snart kommer att ta över hela Storbritannien och att Sverige därför måste gå med i NATO. Trevlig midsommar! (2016-06-24)






Vem minns idag Carl Fries?
Vi åker en kväll genom det sörmländska landskapet, med de stora gårdarna och de vidsträckta, täckdikade fält som är en skugga av slotten – eller är det tvärtom!? – för att besöka två minnen av honom. Den starka kvällssolen lyser mot väggen i Helgesta kyrka där kyrkogården sträcker sig ner mot Båvens strand; det är det första minnet. Här ligger han begravd samman med sin hustru Ulla under en liten och obetydlig natursten, det skulle inte förvåna mig om den har hämtats från den gård de ägde några kilometer bort, också den intill Båven. Kanske ville de ha det så; det är i varje fall något enkelt och avskalat över det ungefär som den – med sörmländska mått mätt – lilla gården Sund där de bodde. Hans pappa var präst och familjen flyttade runt i väntan på det egna pastoratet. En tid var pappan komminister i Ölstad utanför Finspång och Carl Fries ord när han på sin ålders höst (i boken Hem till jorden) återvänder dit ringer i mina öron:
Fortsättning! (2016-06-19)







Flygbladsutdelning.
Lidingös politiska majoritet ska sälja ut Lidingöhem. En namninsamling med krav på folkomröstning om försäljningen samlade tillräckligt antal namn för att fullmäktige ska tvingas att ta upp kravet, men det tänker moderaterna, lidingöpartiet, kristdemokraterna och centern inte bry sig om. Det blir ingen folkomröstning om saken. I valet 2014 var det bara moderaterna som uttalade sig för en försäljning, övriga allianspartier var emot. Nu kastar man vallöftena överbord. Lidingöhem har – efter tidigare försäljningar – en god kassa. Den vill man åt – inte för att bygga nya bostäder utan till annan kommunal verksamhet. Samtidigt tvingas kommunen köpa in dyra bostadsrätter – Lidingö är mycket dyrt! – till dem som man är skyldig att hjälpa med bostad. De fastigheter som säljs kommer naturligtvis att sluta som bostadsrätter och bidra till att en redan sjuk bostadsmarknad blir ännu sjukare. Beslut tas i fullmäktige på måndag den 20 juni med start kl. 18.00. Man kan ju hoppas in i det sista att några ledamöter i alliansmajoriteten minns sina vallöften och följer uppmaningen i det flygblad som vi delade ut idag vid Ropsten. Om de åtminstone lägger ner sin röst stöder de socialdemokraternas, liberalernas, miljöpartiets och vänsterpartiets krav på att folkomröstningen genomförs! (2016-06-15)






Korallrot.


Nationaldag i dur och moll.
Nationaldagen inleddes med en resa tor till Åkersberga för att hämta en sockervaddsmaskin till ett av barnbarnen som skulle hålla födelsedagsfest för sina kompisar. Ja, man kan hyra sådana maskiner och de är väldigt populära på barnkalasen!
  Efter detta hedersuppdrag åkte vi tillbaka till Roslagen och Eremitkojan. På vägen dit stannade vi till och gick en tur i Fastarbyängen, som tyvärr växer igen alltmer. Men kattfötterna, med flera fina bestånd, håller ut än en tid och blommade vackert. Likaså solvändorna som kanske klarar sig litet längre genom att de växer på det torra berget uppe vid landsvägen, granne med blodnävan, jungfrulinet och tjärblomstret. Jag upptäckte några ormrot som i den här trakten som regel är ett minne av att marken har hållits öppen genom bete. Samma sak gäller nog också för älväxingen, som också den växer i de fuktigare partierna, där älvorna brukar dansa.
  Vid Eremitkojan blommar ännu syrenerna, men i år har det tyvärr inte dykt upp någon makaonfjäril, den verkar annars gilla just syrenerna. Jag plockade årets sista bukett av liljekonvaljer, vi har mycket av dem runt torpet, och noterade att den lilla gruppen med bockande ögonpyrola ännu håller stånd med några få exemplar. De plockar vi inte!
  Vid den lilla sjön, i strandskogen på södra sidan, innanför gungflyet, växer korallroten. En liten, nästan osynlig!, orkidé, inte rödlistad men heller inte vanlig, säkert förbisedd pga sin litenhet. Den blommar vid den här tiden, som en av de första orkidéerna. När vi kommer fram till lokalen möter oss ett slagfält. Några dagar tidigare har man "underröjt", som skogsfolket kallar det, dvs röjt bort alla lägre träd och buskar som växer under de större tallarna på den fuktiga marken. "Röjt bort" är förresten fel ord, man har inte alls tagit bort det man har sågat ner utan bara låtit det ligga, huller om buller och nästan omöjligt att ta sig fram igenom, som ett täcke över befintlig vegetation – inklusive korallrötterna och den stig som letar sig fram runt sjön, använd av människor och kreatur under hundratals år. Det är en smal remsa med skog, kanske 50 - 75 meter bred. Röjningen är en förberedelse för en kommande gallring eller kanske rentav ett kalhygge. Är det verkligen nödvändigt att gå fram så hårt mot denna lilla remsa skog? Nej, det är det naturligtvis inte "men skogsägaren har rätt att avverka ända fram till sjön", upplyser mig Skogsstyrelsen om när jag ställer frågan till deras lokalkontor i Vallentuna, och, fortsätter han som jag pratar med, "de har ingen skyldighet att ta bort riset efter sig". De får också köra ut med sina tunga maskiner, "men de måste återställa om de kör sönder". Det känns ju trösterikt. Skogen ägs av Danvikens hospital, en stiftelse som sedan Gustav Vasas tid driver ett sjukhem i Stockholm, man huserar i den stora tegelbyggnaden som byggdes 1915 på Nackasidan av inloppet till staden. De har lagt ut förvaltningen av sina skogar på ett företag i Linköping, som i sin tur anlitat en entreprenör i Enköping. När man ringer dem, vet därför ingen av dem vad man pratar om. De känner till att det ska röjas, men de har inte varit där, och killen på Skogsstyrelsen förklarar frankt att han tänker inte åka dit och titta, "vi åker bara ut till högst 10 procent av alla avverkningar som anmäls och jag är ensam om det i hela Stockholms län". Dessutom är det så att röjningar inte behöver anmälas till Skogsstyrelsen, de visste därför inte ens om det pågår en sådan. Och frågan är om de två företag som sköter skogen vet så mycket mer. De sitter långt bort, har ingen lokal förankring och de lägger ut jobben på entreprenadkedjor: kanske kommer de som till sist ska köra röjsågarna från Baltikum eller rentav Uzbekistan.
  Så går det som det går och det gamla kulturlandskap som skogen är en del av skövlas till oigenkännlighet. Det är en ny inlandsis som drar fram och suddar bort den historia som vi och skogen bär på. Det är inte så många som går den gamla stigen längre, men vi gör det, njuter av det och tänker på dem som gjorde det före oss och förhoppningsvis kommer att göra det även när vår tid är ute. När jag säger "stig" reagerar de jag pratar med, stigar ska man ju i princip ta litet hänsyn till. Men gör det sällan, om de inte ligger där tusentals människor använder dem. Och korallroten, som i alla fall skogsstyrelsekillen känner till, "det är ju en orkidé med ett mykorrhiza som är beroende av andra växter" och den ska man vara försiktig med – "men den är säkert beroende av de stora tallarna och de står ju kvar (än så länge) så de klarar sig säkert". Trots att de dränkts i riset!
  Så är det med Nationaldagen: Å ena sidan det land och de människor som vi älskar – och så de andra, de stora kapitalen som förhärjar det, ända bort till den minsta lilla skogstjärn och den pyttelilla blomma som växer där och de arbetare som befinner sig längst ut i kedjan!
  Men fortsättning följer, vi ger oss inte! (2016-06-07)



Ormrot.


Kamgräsfjäril.


Ögonpyrola.


Liljekonvalj.


Linköpings skogstjänst och Skogsvårdarna i Enköping (de heter så!) was here på uppdrag av markägaren Danvikens hospital. Lillsjön i norra Österåker den 8 juni 2016


Linköpings skogstjänst och Skogsvårdarna i Enköping (de heter så!) was here på uppdrag av markägaren Danvikens hospital. Lillsjön i norra Österåker den 8 juni 2016






Fältsippa.


Bilder från Öland: Fältsippa vid Dröstorp.
Ett tvådagarsbesök i inledningen till vecka 22. Vi hann med några av våra klassiska lokaler: Ottenbylund, Södra udden (med Naturums nya utställning), perennförsäljaren i Albrunna, vännerna i Mellangärde; Penåsa. Kom äntligen ut till Dröstorp, ödebyn och sjön, det var 39 år sedan sist, en fin vandring över ett allt mer enbuskbevuxet alvar (men man har börjat röja litet vid Skarpa Alby). Dröstorp övergavs på 1890-talet men en brunnssvingel står fortfarande kvar även om dagens bönder använder modernare metoder för att pumpa upp vatten till de kreatur som går på bete på byns mark. Inga sensationer i fågelväg för vår del, vi är inga artjägare, men vi hade gärna lyssnat till sommargyllingen i Lunden – men den var inte på det humöret. Det är krutbrännarens tid, den blommar just nu "överallt" i alvarmarkerna, liksom ölandssolvändan och bergsskrabban. De flesta St Persnycklar, som är den vanligaste orkidén där vi gick, var däremot överblommade. I kanten av Dröstorpsmossen fick jag se en väddnärfjäril, en art som man knappast ser i Roslagen, det finns i alla fall inga rapporter på Artportalen (men däremot från norra Uppland). Vi fick höra en fantastisk historia om en mårdhona som fött upp sina ungar under ett ladutak och hade stora problem när hon mitt i natten skulle få ner dem på marken, husägaren vaknade av ett helvetes oväsen ute på gården. Jag visste inte att det fanns så mycket mård på Öland, en av bönderna hade fångat tio mårdar i sina fällor i vintras!; för mig tillhör den barrskogarna på fastlandet. Rävskabben är fortfarande svår på Öland och det kan vara en förklaring till den starka mårdstammen; så var det i Roslagen när skabben slog ut nästan hela rävstammen på 80-talet. (2016-05-31)



Masklav.


Göknycklar.


Klöverärt.


Schäferiängarna.


Ölanssolvända på alvaret vid Skarpa Alby.


Dröstorps ödeby.


Dröstorp.


Dröstorp.


Dröstorp.


Väddnätfjäril.


Dröstorps mosse.


Krutbrännare.







Bråttom i maktens korridorer
Idag tänker jag på maktens damer och herrar och hur de just nu jagar runt för att täppa till det lilla hål som öppnade sig när (v) och (sd) i helgen meddelade att de tänker begära en vilandeförklaring av Värdlandsavtalet med NATO. Detta Värdlandsavtal som bland annat innebär att NATO kan använda svenska hamnar, vägar och flygplatser, föra in krigsmateriel -- även kärnvapen – utan att svenska myndigheter har rätt att granska vad det är och nyttja svensk mark för anfall på tredje land. En Vilandeförklaring innebär, om den går igenom, ett års uppskov av beslutet. Det vore ju snopet att komma tillbaka till vännerna i NATO med det beskedet! Nu är den senaste prognosen att det trots allt som mest blir ett uppskov på i bästa fall några veckor. Står Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna fast vid sitt förslag – de utsätts säkert för hård press att ändra sig och vi vet sedan tidigare att (sd) kan köpas – så ska nämligen Konstitutionsutskottet och Lagrådet granska ärendet. Avslår de begäran kan riksdagsbeslutet tas före sommaren. Tänkte väl det! Men visst var det litet pinsamt att snubbla i trappan ner mot ett NATO-medlemskap. Inte bara Carl Bildt utan även Stefan Löfven och Margot Wallström hade ju trots allt lovat Obama ett avtal!
  Sedan tänker jag litet extra på Bomb-Margot. Nu har hon, i sin jakt på röster för att Sverige ska väljas in i FN:s säkerhetsråd, besökt alla öar i Mikronesiens värld. Hon har den senaste veckan skakat hand med folkmördarna på Sri Lanka och till och med skickat sin högste representant, kabinettssekreteraren, till Mugabe i Zimbabwe – och det var ju bra. Han tillhör de förtappades skara av den enkla anledningen att han inte alltid dansar efter Storbritanniens och USA:s pipor. Eftersom han har ett stöd bland sina afrikanska grannar – och många andra länder med för den delen – kan det löna sig att fiska litet röster även i dessa vatten. Även om det besöket väcker kritik hos våra liberala vakthundar – vad ska vi annars ha dem till?
  Men vårt största grannland, Ryssland, väntar ännu på ett besök. Där finns antagligen ingen röst att hämta, men det finns mycket annat man borde samtal om!
  Till ryssarna skickar vi istället Maria Persson Löfgren och Elin Jönsson att förbereda för nya sanktioner – och fler NATO-baser!
  Blomman heter rosling, en liten skönhet som blommar nu i mosskanten vid Eremitkojan. Från den hållet kan det annars rapporteras att svarvita flugsnapparna sjunger som besatta kring våra holkar, minst tre hannar, inga tornsvalor har anlänt – uteblir de även i år?, den nya bron över ån mellan sjöarna blev klar igår, allt gräs har klippts en första gång, fiskmåsparet som häckar på badgrundet attackerade en fiskgjuse som flög över sjön, knappt någon mygg än så länge, bästergöken ropade från tallmossen, gullvivorna blommar, fler för varje år som går; det går så fort, hur f-n ska man hinna med allt?! (2016-05-23)






Tage G. Pettersson talar vid manifestationen.


Bilder från manifestationen mot Värdlandsavtalet med NATO på Sergels torg i Stockholm den 21 maj.
Maj Britt Theorin, Olof Buckard, Tage G. Pettersson, Stig Henriksson, Stefan Lindgren mfl talade. (2016-05-21)

Fortsättning!







Löfven & Wallström till Washington för nya instruktioner
De nordiska regeringarna, samtliga höger även om partibeteckningarna skiftar, har varit kallade till Washington för att få instruktioner i den fortsatta krigsplaneringen mot Ryssland. Och de fähundarna bugar och tackar och tar emot och skriver under på det amerikanarna vill ha av oss. Det ryska guldägget lockar, och det är klart att Wallenbergarna – som styr den svenska utrikespolitiken – vill vara med och dela på bytet. Längs vägen dit kan de tjäna storkovan på att sälja vapen. Vilka är egentligen Löfven och Wallström? Han har lallat omkring uppe på Metalls förbundskontor och hon nere i Bryssel; sådant fördummar lätt. Vet de vad de gör? De backar upp USA:s politik i Syrien med orimliga krav och saboterade fredsavtal som syftar till att omöjliggöra en rättvis fred – och sak samma med Ukraina. I den gemensamma kommunikén med USA reser de krav som tom överträffar EU-byråkraternas och även här omöjliggör en lösning av den svåra kris som USA initierade. Vad tjänar vi i Sverige på att skärpa motsättningarna i Europa i allmänhet och Norden i synnerhet? Jag vet inte om de begriper vilket farligt spel de ger sig in på. Och fega är de också. Om de nu är så f-de på Ryssland – varför då inte åka dit och ta upp saken öga mot öga med den ryska statsledningen? Eller bjuda hit dem så får vi tala om saken! Det törs de inte därför att de har så svaga argument, det är enklare att springa bakom ryggen på den starkare. Det är så bekvämt – och trevligt i Vita husets trädgård! – att göra svart till vitt ovh skriva ihop sig om påståenden att det är Ryssland som ökar det militära hotet i Norden – när USA och Nato med sina mer än tio gånger så stora militärbudgetar nu kraftigt bygger ut sin krigsmaskin i vår del av världen. Bomb-Margot stod i Norrköping på Första maj och bedyrade att vi inte ska gå med i Nato – uttalandet från Washington är en enda lång inträdesansökan!
  Man kan också fundera över varför dessa svenska socialdemokrater är så måna om att framträda tillsammans med de nordiska regeringar som bygger på partier som Framstegspartiet (Breiviks parti!) i Norge och Sannfinländarna i Finland. Samtidigt som man så amatörmässigt uttalar sig emot en av högerkandidaterna (Donald Trump) inför höstens val i USA! Men tänk om han blir vald! Man brukar som regeringsrepresentant inte uttala sig om kandidater i andra länders val. Men det är klart, nu tänkte de kanske att de måste ta seden dit de kom, och eftersom de var det i Washington där man mer än någon annanstans lägger sig i andra länders inre angelägenheter, så var det OK att göra det!
  Till sist så äcklar det mig när Löfven och Wallström skriver under på att

"vår djupa partnerskap som bygger på gemensamma grundläggande värderingar. Demokrati, rättsstat, jämställdhet, respekt för mänskliga rättigheter, samt skydd och lika behandling av alla människor utan hänsyn till ras, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning eller könsidentitet"

"Respekt för mänskliga rättigheter", skriver man om den statsledning som orsakat mer krig och elände och mördat fler människor än någon annan sedan Hitlers tid! Det är osmakligt. Men det är klart, har man väl gett sig ut på ljugarbanan kan det vara svårt att få stopp. Innan det är för sent!

Nyhetsbanken finns Stefan Lindgrens kommentar till regeringsbesöket och en länk till den gemensamma kommunikén. Jag har inte kunnat hitta den på den svenska regeringens hemsida. (2016-05-15







Gullvivornas, och vårbrukets, tid vid Eremitkojan! Efter en lång kylig period slog det om och blev sommar med upp till 25 grader om dagarna! Det satte fart på växtligheten och körsbärsträdet slog ut. På kvällen hördes årets första gök nere vid tallmossen! (2016-05-10)










Inte så sällan tvingas (?) man fota där man står. Det är mitt på dagen, solen står i zenit, ett skarpt ljus som kan döda det mesta. Men ändå kan man inte låta bli att ta några bilder. Ovan Bro 2-223-1, byggd 1950 över Klubbströmmen i södra Roslagsbro. Nedan: kungsängslljorna blommar vid Grenholmen (nederst), liksom vitsipporna och St Pers nycklar som börjat slå ut. Snart står hela backen i violett. (2016-05-09















Till Versailles!
Litografiska museet på Sundby gård i Huddinge visar i sommar bilder från Pariskommunens dagar. Samtidigt släpps en bok med ett större urval av de affischer som Jan Myrdal och Gun Kessle samlat på sig under sina Parisbesök och som nu ligger till grund för utställningen. Samlingen har skänkts till Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Boken, "När gatan tog mediemakt. Pariskommunens bilder" (Celanders förlag och Arbetarnas kulturhistoriska sällskap ) innehåller föutom bilderna även några informativa texter av Jan Myrdal, Hans Larsson och Jan af Burén.
  Uppmaningen på affischen ovan lyder "Till Versailles!!! De är där!!!" och innebar början på det uppror som kommit att kallas Pariskommunen. Det genomruttna franska styret hade förlorat kriget mot tyskarna och var på väg att ge upp Paris, regeringen hade flytt till Versailles – mer rädda för den egna stadens invånare än för de tyska trupperna. Folket tog makten i staden, bildade Kommunen och hann under de 72 dagar den existerade genomföra en rad politiska och sociala reformer som pekar framåt i tiden – även om de för stunden krossades i den blodiga kontrarevolution i maj 1871 där överheten återtog makten.
  Till Versailles! Den 145 år gamla uppmaningen låter så modern idag, inte minst i just Frankrike där hundratusentals människor återigen demonstrerar på gatorna mot försämrade arbetsvillkor och kontrareformistiska lagar (läste ni förresten något om det i svenska tidningar?!). Eller varför inte Mot Bryssel!, det begrepp som blivit sinnebilden för den europeiska överhet som nu ruinerar det ena landet efter det andra samtidigt som de förbereder nya krig! (2016-05-08)




Jan Myrdal invigningstalar.




En av museets tryckpressar körs igång.







Liv Strömqvist tänker på mig, men jag tänker på de socialdemokrater som gick i 1:a majtåget och kantade gatorna i Norrköping i söndags – hur känns det idag? Ännu en gång har Mona Sahlin skämt ut sig och partiet och tyvärr spiller det över även på er och resten av arbetarrörelsen. Är det inte dags att sparka bort inte bara henne utan också de andra högersossarna, Persson, Damberg, Hultqvist, Johansson mfl som orkestrerade drevet mot Juholt? Kom tillbaka Håkan, allt är förlåtet! Nåja, det borde finnas, och finns, bättre kandidater på vänstersidan; se till att de tar över! Och hoppas att de kan hålla fingrarna borta från syltburkarna. Annars är det snart kört för det här partiet. (2016-05-06)







1:a maj med Margot
Vi var i Sörmland över helgen, på Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på, och bestämde oss för att åka till Norrköping och demonstrera på 1:maj. Nyköping och Oxelösund ligger närmare till och i båda städerna hade socialdemokraterna och vänsterpatiet gemensamma arrangemang. Men nu blev det Norrköping och dessutom sossarnas tåg (vänstern hade eget); den främsta anledningen till det var att vi ville lyssna på Bomb-Margot Wallström, landets utrikesminister. Jag är av den gammelmodiga uppfattningen att 1:a maj är arbetarrörelsens kamp- och högtidsdag. Man bör därför ge sig ut på gatorna den dagen och åtminstone delta i ett möte eller liknande arrangemang. Inte minst i dessa dagar, när arbetarrörelsen ifrågasätts allt mera högljutt och skamlöst från höger och högerextremt håll, ska de röda fanorna dominera stadsbilden den här dagen och visa dem att den socialistiska tanken lever och att vi inte tänker ge oss!. Fortsättning! (2016-05-04







Bilder från Sörmland: Valborgsfirande vid Fåfängans trädgårdskafe (kan rekommenderas!) i Nyköping. (2016-04-30)







Terminalklubbarna i Stockholms tidning Facktuellt kommer med sitt första nummer för året. (2016-04-26)

  • Min betraktelse: Utspår?
  • Läsa hela tidningen








    "Where to invade next",
    frågar Michael Moore i titeln till sin nya film, den första på sex år. Vi som har sett hans tidigare filmer förväntar oss en fortsatt holmgång med USA:s och andra länders makthavare, ekonomiska såväl som politiska: nu ska de få på nöten för alla sina krig, och planerna inför nästa!
      Istället blir det tvärtom. Moore invaderar själv en rad europeiska länder, ställer ner stjärnbaneret och tar med sig av det sociala goda hem till USA. Från Italien de generösa betalda semesterledigheterna, Slovenien de gratis universitetsstudierna, även för utlänningar, han intervjuar amerikanska studenter som går på universitetet där av den anledningen, i Finland förvånas han över att skolan är statlig med få läxor och förbjudna vinstintressena – och så har de också de bästa resultaten i världen. Så fortsätter det: Island med sina starka kvinnor, Norge med sin humana fångvård, osv. Visst, Europa framstår här som något av ett lyckorike och så är det ju inte, det vet vi alla. "Jag vill plocka de vackra blommorna, inte ogräset", som Moore säger i filmen. Och problemet är att våra europeiska länder blir alltmer amerikaniserade; vi gör tvärtom och plockar ogräset från dem.
      Låt oss sluta med det, vi behöver en deamerikanisering på samma sätt som tyskarna genomförde en denazifiering efter andra kriget – och hoppas att Michael Moore lyckas med att föra hem och plantera det som trots allt fortfarande är bättre hos oss, det som finns kvar av en välfärdsstat!
      En sevärd – och rolig – film! (2016-04-19)





    Äldre inlägg