Dagboken
En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.
Bilder från Roslagen: Besök vid älgpasset och andra bilder. (2018-09-28)
Den förbrända ljungen på Fyrörtsberget.
Olvonet bär frukt vid Hallboda. Den gamla skolan (ursprungligen från Utål) skymtar i bakgrunden.
Andra (eller tredje?) skörden på Utjorda.
Syrrans katt laddar upp inför nya jakter.
Ruinlandskapet. Vogels åker vid Fyrörtsberget på Hallboda, västra delen.
Ruinlandskapet. Vogels åker vid Fyrörtsberget på Hallboda, östra delen.
Den egentliga Långholmsmyran idag.
Vandringen till Långholmsmyran.
Första delen av vandringen till Långholmsmyran
Rylskogen, där det inte verkar finnas några ryl längre.
Höstfärger vid Skorvenrakan, Lilla Anderssvedja, Roslagsbro. (2018-09-22)
Skavlan och Jimmie.
"Jag såg en bokstavstrogen tv-predikant som samlat in massor med pengar.
--------------------
De som inte kan vistas någonannanstans än på sin framsida
(2018-09-16)
Bilden. Kopparorm, Hersbyön 2015-05-11.
Söndag den 16 september.
Bilden. Ryssgubbarna har blommat över och satt frö i slänten på Trolldalstippen på Lidingö. (2018-09-16)
Himmel över Lidsjön, 2018-08-19, 20:38. (2018-09-01)
Himmel över Lidsjön, 2018-01-05, 10:24.
Himmel över Lidsjön, 2018-05-17, 21:23.
Himmel över Lidsjön, 2018-06-22, 08:15.
Himmel över Lidsjön, 2018-06-23, 20:57.
Himmel över Lidsjön, 2018-07-17, 21:50.
Himmel över Lidsjön, 2018-07-29, 20:58.
Himmel över Lidsjön, 2018-07-30, 06:53.
Himmel över Lidsjön, 2018-07-30, 21:00.
Favorit i repris.
Länk till Facktuellt nr 1/1999 Magnus artikel ligger på sista sidan. Den nästa 20 år gamla tidningen innehåller även andra artiklar som fortfarande är aktuella!
Det svenska folket har röstat fram en riksdag med en stabil högermajoritet. Jag vet inte om alla är riktigt medvetna om det, t.ex. de som i god tro röstade på folkpartiet och centern, men så är det. Det gällde även under den gångna mandatperioden, men folket – vägledda av en hoper spindoktorer – ville ha en än starkare höger och så blev det. Jag vet inte om ens alla vänstermänniskor år riktigt medvetna om valresultatet när de jublar över vänsterpartiets futtiga 8 procent. De borde ha haft minst 15-20 procent med tanke på de samhällsproblem som tornar upp sig – och med tanke på den politik som socialdemokraterna för. Det högergäng som befäste sin ställning i partiet genom kuppen mot Juholt är antagligen rätt nöjda med valresultatet, bortsett från att de kanske tappar sina fina taburetter. Hade (s) fått fler röster och – hemska tanke – (v) blivit åtminstone dubbelt så stora mot idag, hade de kanske tvingats att lägga om politiken. Nu slipper de det och kan fortsätta att stämma in i den borgerliga körens livsfarliga krav på NATO-anpassning och kanske rentav anslutning, fortsatt stöd åt de amerikanska krigen, fortsatt avreglering och privatisering, osv, osv. Att de sedan kör ner partiet i botten så som skett i flera länder i Europa verkar inte bekymra dem, än så länge är de så glada åt sina 28 procent.
Mot den här bakgrunden blir det så patetiskt att se Ebba Busch flimra förbi i TV-rutan på väg in i plenisalen med ett hurtigt, nej, snarare hånfullt, "nu ska vi rösta bort Stefan Löfven!" på läpparna och Kristersson som slänger ur sig att "den här regeringen borde aldrig ha tillträtt". Nehej, men era partier var ju själva med om att tillsätta den, har ni glömt det? Ni var inte riktigt redo för att helt öppet ta regeringsmakten med SD:s stöd och därför lät ni Löfven sitta i fyra år och leda en expeditionsministär i en högerdominerad riksdag. För min del kan hellre Löfven sitta som statsminister än exempelvis Kristersson, men han har regerat på nåder och bara kunnat (och kanske inte heller velat mer) driva igenom mindre reformer, när det gäller sådant som säkerhetspolitiken, privatiseringarna i välfärden, saneringen av bostadspolitiken, och pensionssystemet, etc, etc har han fått lov att hålla sig på den borgerliga mattan; han har trots allt varit i minoritet i riksdagen.
Nu jublar högern, det skålas i glasen på Stureplanskrogarna och hos Svenskt Näringsliv och i de borgerliga tidningshusen; men sedan då? Ska ni nu driva igenom alla våta drömmar som ni ju har majoritet för?
Och vad säger man i partihögkvarteret på Sveavägen? Ska man slå in på en socialdemokratisk linje nu. Kanske följa Suhonen och åtminstone göra en Corbyn? Och ska Jonas Sjöstedt kasta sin ängslighet överbord och återigen våga stå för en internationell solidaritet och en hårdför arbetarpolitik? Man kan ju alltid hoppas.
Långholmsmyran då? Jag höll på att gå bort mig i de politiska labyrinterna, men till slut fullbordade jag den vandring som jag påbörjade i november men fick avbryta i regnet och mörkret. Nu var det strålande solsken när jag vandrade genom den bitvis gamla skogen fram till Myran, men några ryl hittade jag inte. Långholmsmyran som återgått till att bli ett igenvuxet kärr, på kartorna ser jag att man slutat odla där redan i början av 50-talet. Det jag minns som Långholmsmyran, de åkrar som vi arrenderade i skiftet mellan 50- och 60-tal ligger i förlängningen av myren, österut. Jag hittar inga foton från den tiden, men jag har bilderna kvar i huvudet hur vi hässjade hö där och hur jag körde släpräfsan efter hästen, det var ett otrevligt redskap för en 14-15-åring; man fick passa sig när man skulle trycka in handtaget och lossa de stora farliga räfspinnarna och släppa av en sträng med hö. Vid slåttern och när höet skulle köras hem använde vi traktor, den första på den lilla gården, en Allis Chalmers, en liten sak framför två stora hölass, men vi satt obekymrat högst uppe i lasset och jag minns ännu doften av det nytorkade höet – men i backen upp till Bredberga blev det spännande: en av vagnarna fick kopplas loss och sedan gällde det att pappa fick upp farten och sedan hinna dubbeltrampa och växla ner mitt i backen. Som regel lyckades det.
Vi kom ibland litet senare till åkern när vi följde med mamma, då gick vi en stig genom skogen som fanns då men som nu är borthuggen och igenplanterad, hon kom med lunchkaffet, men vi använde inte ordet lunch, "kaffedags" sade vi om fikat mitt på dagen: mamma bredde ut duken och serverade kaffe, mjölk, saft, vetebröd och någon smörgås kanske, jag minns inte så noga; precis så som på de idylliska planscher från den tiden eller längre tillbaka, som man ännu kan se på sina håll. Den här dagen tog jag också mitt kaffe, i solen vid åkern, det blåste friskt, jag satt på ungefär samma plats som då, för snart sextio år sedan; men ändå någon helt annanstans. Den här åkern finns ännu kvar och den slås av, pliktskyldigt, men det var länge sedan den plöjdes upp, och inte ett djur efterbetar eller betar i backarna som omger den; därför igenvuxet. Och dött. Ingen kan längre leva på de små gårdarna, det måste vara stordrift idag, helst utomlands, men folk som bor här tycker om sina gårdar och sin mark och ger dem konstgjord andning; kanske vänder det? Högerpartierna som dominerar riksdagen, nu är vi tillbaka i dagspolitiken igen, månar ju om landsbygden, säger de, och de som är mest höger, nästan åt det bruna hållet, vinner röster på det. Kanske blir det alltså bättre nu?
Jag visar mina bilder från idag och två generationer bakåt – de som går här om femtio-sextio år kan ju ta med sig mina bilder och jämföra, och skicka ett SMS till mig däruppe, eller därnere kanske det blir!, och berätta hur det ser ut då.
När nu Ebba Busch har "röstat bort Stefan Löfven" och Jimmie Åkesson "avsatt Stefan Löfven" så att "arbetet kan inledas för att få ett stabilt styre i landet", kanske det vänder, kanske kan det bli liv igen i de små jordbruken?!
F-n tro´t, där svor jag igen, det blir nog därnere trots allt! (2018-09-26)
Av någon anledning hade SvT bjudit in Jimmie Åkesson till Skavlan, den här gången tillsammans med hustrun Louise Erixon. Ska alla partiledare med sina respektive
nu bjudas in? Eller är det för att SD, där både Jimmie och Louise är aktiva, gjort de största framgångarna i valet? Eller var det därför att han blev illa åtgången
förra gången han var hos Skavlan och man därför, som en ursäkt och kompensation ville hjälpa honom att "bli som alla andra partiledare"? Jag vet inte, men som
ni ser har även jag slagit in på det försonande spåret och börjat kalla dem vid förnamn! Nu är emellertid Skavlan en skickligare intervjuare än de flesta andra
på SR och SvT, men jag vet inte om det var därför eller om det var ren tur/otur som intervjun snarast förstärkte obehagskänslan inför de ledande SD-företrädarna.
Tomas Tranströmer har beskrivit dem i sin dikt "Guldstekel":
men han var svag nu och måste stödjas av en bodyguard
som var en välskräddad ung man med ett leende stramande som en munkavle.
Ett leende som kvävde ett skri.
Skriet från ett barn som lämnas kvar i en säng på sjukhuset
när föräldrarna går.
de som aldrig är tankspridda
de som aldrig öppnar fel dörr och får se en skymt av Den
Oidentifierade --
gå förbi dem!"
Söndag den 16 september, en vecka efter valet. Är på landet, som man säger i Stockholm, på Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på, godset harvar och sår med sina stora maskiner ända in i mörkret på kvällarna. Gräset är klippt, trädgårdslanden rensade, en omkullblåst björk kvistad. Vi har också hunnit med att gå på bio, det är enklare här i Nyköping -- förutsatt att det går någon sevärd film; det är inte alltid det är så. Idag visade de i alla fall "Gräns", som vi gärna ville se efter allt beröm vi hört om den. Jaha. Visst var det skickligt skådespeleri och kanske några starka scener -- men storyn?!
Vem blåser valvinden?, frågade jag i ett inlägg mitt under valrörelsen, och gav själv svaret: lobbyisterna som arbetar i bakgrunden för att styra in valet på invandringen och de kriminella gängen för att politikerna ska slippa tala om och stå till svars i de verkligt avgörande frågorna. Syftet är att skydda de stora kapitalägarna och skiktet runt dem som äger och styr det här landet. Till det finansierar de inte bara spindoktorer som Göran Persson och hans JKL utan förstås också politiska frontfigurer och ledande journalister.
Vi ser nu resultatet: De vann -- och stärkte sin ställning i riksdagen. Socialdemokraterna och miljöpartiet har (tillsammans med vänsterpartiet) under den gångna mandatperioden varit en expeditionsministär åt högermajoriteten. Eftersom Alliansen duckat för att alltför öppet ta stöd av SD har de låtit Löfven & co få igenom en del av sina billigare och mer ofarliga krav -- men satt stopp för att exempelvis rubba privatiseringen av vård, omsorg och skola. För att inte tala om ett tydligt Nej till Nato eller, hemska tanke, en hårdare politik gentemot Israel. Kapitalägarna och skiktet runt dem och deras avlönade propagandister uppfattar -- med rätta -- USA som den främsta garanten för sina rikedomar och därför följer man efter dem vare sig det gäller NATO och krigsförberedelserna mot Ryssland, blockaderna mot diverse för USA misshagliga stater eller stödet och/eller deltagande i deras pågående krig mot Afghanistan, Syrien, Jemen, osv.
Naturligtvis har dessa frågor inte varit uppe till en seriös diskussion i valrörelsen, istället har man, anförda av Åkessongänget, tävlat om att piska offren. Men man har ju också lyckats att styra bort valrörelsen från den asociala bostadspolitiken; det skandalösa pensionssystemet reducerade man till en fråga om någon hundralapp i sänkt skatt; vem tänker återställa tandvårdsersättningen, fick ni något svar på den frågan?; de är ju slipade spindoktorerna och deras uppdragsgivare: mästerstycket var när Alliansen lyckades vända sitt ansvar för miljarderna som tagits från vården i Karolinskaskaskandalen till ett angrepp mot (s) för vårdköerna!
Folk är med rätta -- men också duperade av propagandaapparaten -- missnöjda med den förda politiken och har nu valt att rösta fram en ännu mer stabil högermajoritet i riksdagen.
Ironiskt nog, och djupt sorgligt, passar den här utvecklingen också det socialdemokratiska högergäng som under kuppartade former skapade Juholtkrisen och säkrade makten i partiet genom den. De tycker ungefär lika illa om en social bostadspolitik, anständiga pensioner, tandvård åt alla, återreglering av t.ex Posten, omläggning av EU-politiken, ett fjärmande från USA:s alla krig, etc, som Kristersson & co. Därför är de nog tyvärr beredda att, i likhet med partikamraterna i en rad andra länder, hellre köra partiet i botten än att göra ens en Corbyn. Tyvärr är inte heller Sjöstedt med sina fantastiska 8 procent, Hurra!, något riktigt alternativ så länge han inte tuffar till sig och vågar stå för partiprogrammet. Gör han och partiet det kan säkert deras politiska barlast förlåtas; annars får de finna sig i att ständigt påminnas om den. Om inte om vore i vägen, brukar man säga, och OM nu (V) skärper till sig och OM (s) lägger om politiken kanske de befintliga vänster- och arbetar/folkrörelseanknutna partierna kan få ett förnyat folkligt förtroende; om inte måste det till en ny vänsterrörelse, ja rentav ett nytt part!
Nu är klockan mycket och det har börjat regna, kanske blir det ändå litet svamp i höst?!
1999, under en av det omreglerade Postens alla kriser, föutspådde Magnus Rönström i en artikel i dåvarande SEKO Stockholms Terminalklubbs tidning Facktuellt, att ett företag av Trustors typ kunde komma att ta över Posten. Det gamla ärevördiga affärsverket hade blivit bolag och det spekulerades i om aktierna skulle ut till försäljning på börsen. Den som minns Trustorhärvan vet vad Magnus syftade på.
Nu blev det inte riktigt så – den gången. Men kanske är det dags nu. De danska och svenska regeringarna har tillsatt nya toppchefer i det som numera heter PostNord. Ny vice ordförande blir den danske affärsmannen Christian Frigast. Han är grundare av och ordförande i riskkapitalfonden Axcel. Fonden var ägare av den svenska skolkoncernen John Bauer som 2013 kördes i konkurs – fonden vägrade att skjuta till det kapital som behövdes för att driva verksamheten vidare – och satte tusentals elever och bortåt 1000 lärare på pottan. Frigast var ytterst ansvarig för skandalen och nu ska han alltså få chansen att pröva Trustorliknande affärsmetoder på postmarknaden?
Riksdagen består idag, oavsett partifärg, enbart av privatiserings- och omregleringsivrare. Det finns ett undantag, vänsterpartiet, och Jonas Sjöstedt har också protesterat mot den aktuella utnämningen. Inget av de andra partierna vill ha en återreglering av samhällsfunktionerna, vare sig det gäller Posten eller järnvägen eller sjukvården. I valrörelsen kastar man paj på varandra om vem som har skaffat flest eller färre vårdplatser och vem som satsar mest eller minst på än det ena och än det andra; men ingen ifrågasätter att pengarna ska fortsätta att rinna ut i de privata fickorna. Medan postservicen försämras, kontaktledningarna rasar och de cancersjuka får vänta.
Låt oss tala om invandringen istället! (2018-08-27)
Länk till SvD-artikel om saken , tyvärr bakom betalvägg (går att läsa gratis fram till valet, men krångligt)
