Dagboken

En bild och några ord, som regel hämtade från Facebook, men ibland utvidgade.




Nyare inlägg



Åt höger!
Det högraste högerblocket i riksdagen lät under den gångna mandatperioden socialdemokraterna regera som en borgerlig expeditionsministär. Med hjälp av SD och medlöpande opinionsbildare lyckades de blåsa höstens valvind ytterligare ett steg åt höger och nu tänker man själva sätta sig vid rodret. Den budget och de reformer som planeras med hjälp av den betryggande majoriteten i riksdagen är ytterligare ett slag i ansiktet på vanligt folk. 3 miljarder tas bort från arbetsmarknadspolitiken. 2 miljarder mindre till miljön. Plus borttagen flygskatt, som också gynnar dem som flyger mest och längst. Sänkt skatt kan ju låta bra men innebär i praktiken 500 kr i sänkt skatt för den som tjänar 42.000 kr/månaden och 90 kronor till den som är med i facket och har en lön på 27.000. Skatteavdraget för fackavgiften tas nämligen återigen bort, men behålls förstås för arbetsgivarna. Sedan är det självklart också så att de femton miljarder som jobbskatteavdraget och höjd gräns för statlig skatt kostar ska betalas med nerdragningar på annat håll. Särskilt som RUT-avdraget höjs på det att mina rika grannar här på Lidingö kan leja bort ännu mer av de tråkiga vardagssysslorna – till en ännu lägre kostnad. Man säger att pensionärsskatten ska tas bort – samtidigt som man inför ett nytt jobbskatteavdrag, och därmed återigen ökar klyftorna. Man säger sig satsa på vården ("kömiljarder") samtidigt som man vill privatisera ännu mer (och i hemlighet sluter handelsavtal som förhindrar en återreglering). Men var tog tandvårdsreformen vägen, som skulle betyda så mycket för vanliga människor som har svårt att punga ut med tiotusentals kronor när tänderna tar slut. Den har vi inte hört ett ord om! Däremot lägger man på fem miljarder extra till krigsmakten, men ingenting för att bygga fler bostäder – tvärtom, man tar bort det lilla stöd (2 miljarder) som idag ges till byggande. Ännu färre bostäder kommer alltså att byggas. Det är ju här som ROT & RUT- miljarderna (liksom reducerade ränteavdrag på uppblåsta bostadsrätter och rikemanshus) borde satsas, på räntesubventioner till byggande av hyreslägenheter; ett nytt miljonprogram. Man säger sig satsa på landsbygden, men vad har SD och de andra partier som ligger bakom den antagna budgeten att komma med? Centern vill öppna krogar i ladorna så att folk kan supa mer och dessutom släppa byggandet fritt längs stränderna; vad skapar detta för jobb och utveckling? Moderaterna vill komma åt biotopskyddet och minska anslagen för ersättningar till värdefull natur. Javisst, man kanske kan hugga litet mer en tid – men sedan? Sanningen är att dessa partier (och tyvärr inte heller (s)) har någonting vettigt att komma med när det gäller landsbygden. De har låtit binda upp oss till EU:s jordbrukspoliitk som i korthet innebär att de små ska slås ut och några få stora monokulturer ska finnas kvar. Liksom man gynnar de stora kapitalens (läs Antonia Ax:son-Johnson!) rättighet att bygga ännu fler köpcentra och därigenom slå ut småföretagarna och döda stadskärnorna, de mindre samhällena och landsbygdsservicen. Typiskt nog är detta en av punkterna i de gula västarnas program i Frankrike: "Favorisering av småföretag i byar och stadskärnor. Slut på bygge av stora shoppingområden utanför storstäderna som skadar småföretag. Gratis parkering i stadskärnorna", kräver de. I exempelvis den lilla staden Norrtälje gör man precis tvärtom: bygger ännu fler shoppingcentra utanför staden åt de stora kapitalgrupperna och avgiftsbelägger parkeringarna inne i stadskärnan. Så är det också snart bara mäklarkontor och en och annan pizzeria kvar i innerstaden. I Frankrike exploderade för en stund ilskan mot den förda EU/de rikas politik och kampen fördes ut på gatorna; den trista sanningen är nog den att det måste sluta på samma sätt även här. Den härskande klassen är nu så övermodigt fräck samtidigt som det inte längre finns några partier kvar som stöder/vågar stödja de folkliga kraven. Se bara hur de socialdemokratiska högerpolitkerna förnedrar sig och partiet för att få regera ihop med en sådan som Bilderberggruppens Annie Lööf! Och liberalerna, min farfars gamla Folkpartiet, sluter upp kring (extrem)högeralliansen! Förhoppningsvis blir det då också hos oss ett program liknande det franska, bort från den högerextrema jargong som hittills uppmuntrats i Sverige (och i Frankrike med för den delen, fram tills nu). Sverigedemokraterna röstar nu i riksdagen för de rikas och storkapitalens program, kanske kan det öppna ögonen på de som sett dem som ett alternativ! (2018-12-14)

  • Bilden. Vladimir Majakovskij: Fackföreningens aktivitetsvecka. Stärk fackföreningarna! (1921) Ingår i utställningen på Liljevalchs med en japansk samlares affischer från Sovjettiden, pågår tom 6 januari.
  • De franska Gula västarnas program finns HÄR!






    Clas Eriksson lyssnar uppmärksamt till guiden med Rembrandts "Batavernas trohetsed" i bakgrunden.


    9 december.
    Idag gjorde vi en resa över dagen tor till Stället med utsikten som man aldrig kan se sig mätt på, en mil utanför Nyköping. En lika disig och duggregnande andra advent där som här. En man med gul väst gick med sin schäfer på gärdet nere mot Österbyberget, strax därefter small ett skott på andra sidan viken, kanske stötte han över ett djur till jägarna på den sidan? Vi lastade ur det vi skulle, tog en fika och återvände till Stockholm.

    Förra lördagen var det budgetmöte i min gamla fackklubb på postterminalen i Årsta. Det är hårda tider med ständiga omorganisationer och schemaförändringar. Alltid till det sämre. Och det var ju syftet med den s.k. avregleringen av postmarknaden. Ett tiotal närvarande medlemmar, vi pensionärer var nästan i majoritet (klubben har trots allt fortfarande nästan 400 aktiva medlemmar och till det kommer 150 pensionärer). Mötet uträttade det som skulle göras: informera om aktuella frågor och besluta om budgeten för nästa år. I den ingår förändringar som förhoppningsvis leder till fler deltagare på klubbens höstmöten. Om nu någon bryr sig; man hoppas ju det.

    Den här lördagen anordnade samma klubb en av sina konstvisningar, nu på nyöppnade Nationalmuseum. Där deltog tre gånger så många medlemmar som på budgetmötet! Vi fick en intressant guidning av Cecilia Gottfridsson (hon guidade oss också förra gången, på Liljevalchs Lerinutställning). Hon berättade om huset och hur man resonerat om renoveringen samtidigt som vi, som på en av bilderna i detta inlägg, kunde beundra Rembrandts "Batavernas trohetsed". Ett ljus som också lyste upp denna mörka decemberdag! (2018-12-09)



    Den egagerade guiden i en annan del av museet. Sinikka Karmeus Gedda och Anne-Helene Pettersson lysnnar.


    Vilhelm Hammershöi.


    En annan av mina favoriter: Carl Wilhelmssons "Kyrkfolk i båt" .


    Bruno Liljefors: "Tjuvskytten".


    Älgarna passerar John Ericsson på Nybroplan mitt inne i Stockholm, av alla ställen!






    1:a maj i Paris 2001.


    Här är kraven som Gula väst-rörelsen fört fram:

  • Noll hemlöshet.
  • Ökad progressivitet i beskattningen.
  • Höjning av minimilönen från 1100 till 1300 euro netto.
  • Favorisering av småföretag i byar och stadskärnor. Slut på bygge av stora shoppingområden utanför storstäderna som skadar småföretag.
  • Gratis parkering i stadskärnorna.
  • En stor plan för isolering av hus för att göra de ekologiskt hållbara och så att hushållen kan spara pengar.
  • Låt de stora (McDonalds, Google, Amazon, Carrefour…) betala höga skatter och låt de små (hantverkare, egenföretagare, småföretagare) betala låga skatter.
  • Samma socialförsäkringssystem för alla (inklusive hantverkare och självanställda).
  • Pensionssystemet bör förbli solidariskt och socialiserat. Nej till det nya pensionssystemet (som bl.a. innebär att pensionen räknas på hela arbetslivet istället för på ens 20 ästa år, och generellt ökade skillnader beroende på hur mycket man tjänat under arbetslivet.)
  • Slut på höjningarna av bränsleskatterna.
  • Ingen ska få lägre än 1200 euro i pension.
  • Politiker på medianlöner. Deras reseomkostnader bör övervakas, och ersättas om de är rättfärdigade. Även rätt till matkuponger och semestercheckar.
  • Allas löner och pensioner bör automatiskt höjas i takt med inflationen.
  • Skydda den franska industrin – förbjud omlokaliseringar. Att skydda vår industri är att skydda vårt kunnande och våra anställningar.
  • Stopp för utnyttjande av utländska arbetare. Samma rätt till rimliga löner, arbetsvillkor och rättigheter för alla som arbetar i Frankrike. Alla som arbetar i Frankrike ska behandlas jämlikt med franska medborgare, och deras arbetsgivare ska skatta på samma sätt och samma nivå som franska företag.
  • För trygghet i anställningen – begränsa ytterligare antalet tidsbegränsade anställningar inom stora företag. Vi vill ha fler tillsvidareanställningar.
  • Upphäv skattesänkningarna för företag (kallad CICE). Använd dessa pengar för att lansera en fransk vätgasbilsindustri (som verkligen är ekologiskt hållbar, till skillnad från elbilar).
  • Slut på åtstramningspolitiken. Stopp för återbetalning av skulder som förklaras illegitima och börja betala av den övriga skulden utan att ta pengar från fattiga och låginkomsttagare, utan genom att istället driva in de 80 miljarderna som försvinner i skatteflykt varje år.
  • Adressera orsakerna till påtvingad migration.
  • Behandla asylsökande väl. Vi är skyldiga dem boende, säkerhet, livsmedel, och utbildning för barnen. Arbeta med FN för att upprätta flyktingläger i många länder i världen, i väntan på utslaget av asylansökan.
  • De som får avslag på sin asylansökan bör återföras till landet de kommer ifrån.
  • Implementera en verklig integrationspolitik. Att leva i Frankrike innebär att bli fransk (kurser i franska språket, kurser i fransk historia och medborgarkurser med en certifiering slutet av kursen).
  • Maximilön på 15000 euro.
  • Skapa jobb till de arbetslösa.
  • Höjning av ersättningar för handikappade.
  • Sätt gränser för hyrorna och bygg fler bostäder med låg hyra, särskilt för studenter och folk med otrygga anställningar.
  • Förbud mot att sälja egendom som tillhör Frankrike (dammar, flygplatser m.m.)
  • Större resurser till rättssystemet, polisen, gendarmeriet och armén. Polisen bör få ersättning för övertidsarbete.
  • Alla pengar från vägtullar ska användas för vägunderhåll och vägsäkerhet.
  • Eftersom gas- och elpriserna har höjts sedan privatiseringarna vill vi att gasen och elen ska bli offentligt ägd igen och att priserna ska sänkas kraftigt.
  • Omedelbart stopp för nedläggning av små järnvägslinjer, postkontor, skolor och BB.
  • Välmående för våra äldre. Förbud mot att tjäna pengar på äldre. Tiden för att tjäna pengar på de gråhåriga är över, och den nya eran av välmående för de gråhåriga har börjat.
  • Max 25 elever per klass från förskolan t.o.m. gymnasiet.
  • Ökade resurser till psykiatrin.
  • Inför folkomröstningar i konstitutionen. En användarvänlig hemsida bör upprättas under ett självständigt organs kontroll, där folk kan lämna lagförslag. Om ett lagförslag får fler än 700.000 signaturer måste lagförslaget diskuteras, kompletteras och justeras av Nationalförsamlingen, som ska vara skyldiga att inom ett års tid underställa lagförslaget i fråga en folkomröstning.
  • Återinför 7 års mandatperiod för presidentämbetet, så att val till Nationalförsamlingen åter hålls två år efter presidentvalet. Detta har givit en möjlighet att sända en positiv eller negativ signal till presidenten om dennes politik, och skulle bidra till att folkets röst blir hörd.
  • Pension vid 60 års ålder för alla, och rätt till pension vid 55 års ålder för alla som har kroppsarbetat (t.ex. byggnadsarbetare eller styckare).
  • En 6-åring kan inte ta hand om sig själv, behåll systemet med barnbidrag t.o.m. 10 års ålder.
  • Främja varutransporter via järnvägen.
  • Slut på livstidspension för presidenter.
  • Förbjud mot att ta ut avgift vid användande av kreditkort.
    (2018-12-07)






    De största hycklarna.
    Frågan är om inte centerpartiet och liberalerna är de största hycklarna i det chicken-race som pågår om den svenska regeringsmakten. De lovar dyrt och heligt att inte släppa fram en regering som stöder sig på SD. Men vad gör de? De lägger fram en rad fräcka krav (ytterligare sänkta skatter för de välbeställda, rasering av det sista som återstår av en social bostadspolitik, urholkad arbetsrätt, mm) och räknar med – eller hoppas på – att få med sig den högerflygel som styr inom socialdemokraterna på detta. Det är en krigsförklaring mot vanligt folk och de vågar göra detta med hänvisning till och tack vare sverigedemokraterna. Så ser vi dels vilken roll det högerextrema partiet (eller partierna, måste man inte också räkna in kristdemokaterna) spelar i svensk politik, dels hur den starka högermajoriteten i den svenska riksdagen tänker utnyttja sin position. Under den gångna mandatperioden släppte de fram en socialdemokratisk expeditonsministär och lät den t.o.m. genomföra några av sina mindre krav; nu har de stärkt sin ställning och den tänker de utnyttja. På ett eller annat sätt. Faller det här upplägget blir det en moderatledd ministär som kommer att genomföra politiken. De ledande partierna, med stöd av sin dominans i media (långt in i public service) och de krafter som verkar i bakgrunden, såg till att valvinden blåste åt det högerextrema hållet; nu kan de skörda frukterna. Tyvärr lät sig en majoritet av det svenska folket luras av denna valvind och t.o.m stärka högern och nu kommer dessa väljare att straffas. Glöm bostäder åt alla, glöm anständiga pensioner, glöm allt vad tandvårdsreform heter, glöm bättre sjukvård; osv, osv. Nu ska den rika tiondelen få berika sig ytterligare, bland annat genom att betala än mindre i skatt och dessutom plundra staten på våra skattepengar; det som blir kvar ska – för att hårdra det litet – gå till krigen. Och så polisen förstås, inte för att bekämpa kriminaliteten, den kan de leva med, utan för att slå ner kommande protester.
      Tyvärr finns det en risk för att den socialdemokratiska högern sväljer detta, många av dem är ju själva inne på samma linje; att partiet därefter riskerar att gå samma öde till mötes som flera av deras systerpartier bryr de sig inte om, själva kan de ju alltid få ett fint uppdrag av Wallebergarna & co.
      För oss andra återstår enligt min uppfattning bara ett alternativ i det här läget: Nyval! Under förutsättning att det då finns ett tydligt folkligt vänsteralternativ att sätta upp mot sverigedemokraterna och centern och moderaterna och övriga högerpartier. Det innebär att inte bara (s) utan även (v) måste skärpa sig, och förhoppningsvis även (mp). Sjöstedt, till exempel, måste gaska upp sig och sluta upp med att låta sig förnedras av alla dessa högerjournalister, han borde gå en kurs hos en av sina företrädare, Gudrun Schyman och lära sig hur man vågar stå för sin, vänsterns, politik! Det duger inte att bara stå och hånle och ge några nålstick mot Åkesson. Ta istället kommandot över de fräcka och okunniga och högerimpregnerade journalisterna, programledarna och partiföreträdarna och slåss för en politik för fred och välfärd! (2018-11-30)






    En Ekonomie doktors, en tidnings och en fornborgs stilla förfall.
    Att läsa Svenska Dagbladets ledarsidor kräver tålamod och överseende med en genomgående högervriden, i vissa fall högerextrem, nästan brun, propaganda. Den 23 november publicerar man en ekonomie doktor Vigerlands noteringar från ett besök i Tbilisi i Georgien: "Tankar om en stalinistisk parks stilla förfall", lyder rubriken. Han har gått genom Vakeparken, där står en 25 meter hög staty av en kvinna, som håller en "bladförsedd kvist" i den ena handen och en huvudduk i den andra. Hon symboliserar en kvinna som gråter över krigets offer och hennes tårar bilder ett vattenfall som rinner ner till Den okände soldatens grav. Det är ett av alla de tusentals monument av liknande slag som finns i alla de länder som har varit i krig; i exempelvis Oslo står ett konstverk framför Centralstationen som påminner oss om de järnvägsanställda som dog under andra världskriget och går man på Karl Johan möter man plötsligt en av motståndsmännen med sin cykel i allén. Inget konstigt med det – men i vår ekonomie doktors ögon förvandlas minnesplatsen i Tbilisi till "en stalinistisk park", och han noterar med glädje att den har fått förfalla. Det är därför inte konstigt att han dessutom anser att de 700.000 georgier som stupade i kriget "intvingades" till Röda Armén. Vad var alternativet? Georgien var då en del av Sovjetunionen – skulle de istället ha anslutit sig till Hitler och fallit de sovjetiska trupper som drog det tunga lasset i kriget mot de tyska fascisterna i ryggen? Ja, så kan det låta när vår ekonomie doktor lättar sitt hjärta – och fram träder en liten Hitlerkramare som samtidigt belyser SvD:s publicistiska förfall.

    Så går våra högermänniskor omkring och drömmer i dagens värld, och dessvärre mer än så; de blåser valvinden och samhällsklimatet åt det högerextrema hållet för att så kunna behålla makten och härligheten åt våra Wallenbergare och skiktet runt dem. Tack och lov finns det motkrafter, om än svaga.
      1945, när det senaste stora europeiska kriget var slut, kom flyktingar till Malmö där konstmuseet öppnade sina lokaler för dem. Konstnären Sven X:et Eriksson blev så gripen av hur väl de togs emot och fick hjälp att han gjorde en stor målning av det, "Flyktingar i Malmö museum"; den hänger nu på Moderna museet i Stockholm som ett av verken i "Modernautställningen 2018 – Med framtiden bakom oss". Det är en fin utställning med stark anknytning till dagens – och gårdagens – samhällsfrågor. Knutte Westers film "Här går gränsen" är en skarp skildring av en papperslös (?) pojkes instängda värld; den borde visas i skolorna. Jag tyckte också mycket om John Skoogs film "Värn". I ett starkt svartvitt foto följer kameran den råa betongen i den bunker som bonden Karl-Göran Persson byggde åt sig och sina grannar på den skånska slätten. Han började på 1940-talet och fortsatte byggandet fram till sin död 1975. Tokigt kan det tyckas och tokigt var det, men det intressanta är det som inspirerade honom: "Om kriget kommer", den broschyr som spreds till alla svenska hushåll från 1943 och framåt, så småningom försvann den in i telefonkatalogerna och till slut togs den bort. Jag minns också "Om kriget kommer"-hysterin. Man kunde – i alla fall om man som morfar och mina föräldrar var engagerade i Hemvärnet och Lottorna – låna hem en projektor och se en film på temat. Jag minns hur vi satt i salen hos mormor och morfar och såg atombombsmolnet breda ut sig på väggen; en hemsk upplevelse för oss barn. Det är naturligtvis inte fel att informera medborgarna om hur man ska förhålla sig om det värsta inträffar, vare sig det gäller krig eller naturkatastrofer, men här var det också fråga om krigshysteri, ett sätt att bilda opinion för krig, försvara de som hela tiden pågår och förbereda för de som planeras. Följdriktigt har man nu – efter många års uppehåll – som ett led i de krigsförberedelser som pågår, gett ut en ny upplaga av skriften.
      I Modernas utställning finns fler verk av intresse. Många konstnärer upprörs av hur krigens offer behandlas, jag nämnde Knutte Wester, men det finns också andra exempel i utställningen. Om själva krigen överhuvud taget nämns, eller förekommer i bild, blir det däremot mera diffust, "Syrien", "afghanska pojkar"; men vad handlar de om? Och vilka är angriparna?
      Det är en stor utställning på Moderna, Brita Marakatt-Labbas broderier på säckväv (där säckarna har en särskild historia) och Anders Sunnas "Allt som går att mäta är inte vetenskap" gestaltar samernas värld i det storsvenska samhället, Anja Örn, Tomas Örn & Fanny Carinasdotters "Att använda landskap" skildrar gruvnäringens framfart, osv, osv – gå och se, det är en rik utställning som i mina ögon ger en motbild till SvD:s högerextrema tolkning av samtiden.

    Golfbanorna är som bekant vackrast om vintern – i alla fall för oss som inte själva golfar och därför har begränsat tillträde under spelsäsongen. Men kanske också därför att de stora linjerna framträder bättre när träden är avlövade och det ligger rimfrost i gräset. Idag var jag till en början ensam på Brollsta där jag njöt av utsikterna och tittade efter spår i det frusna gräset och i den fina sanden i bunkrarna: bara räv, rådjur och hare. Och hund. Högst upp på bergssträckningen söder om sjön ligger en fornborg. Jag var där en gång för trettionio år sedan, den 10 november 1979, tillsammans med fornborgsforskaren och vännen Micael Olausson. Jag minns inte hur mycket vi såg av den då, till skillnad från borgen vid Gottsunda som vi också besökte den dagen tog jag ingen bild vid Brollsta; kanske gjorde den då lika litet väsen av sig som idag. En liten sträckning syns dock tydligt, där det verkar ha varit en öppning i den mur som skulle skydda mot anfall från den mindre branta delen av berget.

    Ett stilla förfall även här, men til skillnad från vår ekonomie doktor hånar jag inte utan känner respekt inför detta gamla minne från oroliga tider i min hembygd och jag känner sympati med de människor som slet här på berget (alla dessa stenar!) för att skydda sig och de sina! (2018-11-26)


    Sven X:et Eriksson "Flyktingar i Malmö museum" (1945).


    John Skoog "Värn" (stillbild ur video)


    Termiterna, förlåt maskarna, gräver upp greenen.




    Fornborgen.









    Bilder från Sörmland: Solen skiner över Storängens betade hage. I skogen finns det ännu höstkantareller att plocka, och t.o.m. någa gula! Och havtornen lyser nästan onaturligt, men vackert, orange i trädgården. (2018-11-21)









    Skammens politiker.
    I media babblar man på dagarna i ända om de olika mer eller mindre tänkbara regeringsalternativen. Ulf Kristersson anses stå först i kön för att bli statsminister och behandlas respektfullt, även om hans utsikter att bilda regering kanske inte är de allra bästa. Men hör ni att man i de dominerande media säger något om karaktären hos denne statsministerkandidat? En sjaskig typ, om ni frågar mig. Han har skott sig på skattebetalarnas bekostnad och han har gynnat sina meningsfränder genom att nästintill skänka bort kommunal egendom. Men kanske är nog det allra värsta hur han slår ifrån sig och inte vill ta något ansvar för adoptionsskandalerna, som äntligen börjar komma upp till ytan, men tigs ihjäl. Minns hur de socialdemokratiska statsråden kölhalades för något år sedan i den s.k. IT-skandalen och två minstrar tvingades bort, Anna Johansson och Anders Ygeman (men Löfven lyckades rädda den sämste av de anklagade, Hultqvist). Detta i en affär där samtliga partier var överens i själva sakfrågan, att Transportstyrelsens datasystem skulle upphandlas externt. Men Kristerssons affärer tiger man om, möjligen med undantag för SvD som faktiskt hade en avslöjande artikel om hans tid som kommunalråd i Strängnäs.
      Därmed inte sagt att de övriga ledande politikerna är så mycket bättre. De har förhoppningsvis inte ett lika sjaskigt CV som Kristersson, men i de avgörande politiska frågorna står de fel. NATO:s trupper rullar genom landet, och det tycker de alla är bra. De var alla snabba att fördöma och straffa – ohörda och utan rättegång – Ryssland när ex-spionen Skripal utsattes för ett mordförsök i England – men har de vidtagit några åtgärden mot Saudiarabien med anledning av de bestialiska mord de har gjort sig skyldiga till? Och nu när Israel fortsätter att mörda palestinier, vad säger Kristersson och Löfven om det? Kanske gör de som FN: manar till besinning! Som om det skulle hjälpa mot de israeliska tjuvarna och mördarna. Och nu har även Sjöstedt, som gjorde karriär med sin EU-kritiska hållning, vänt kappan efter vinden och anslutit sig till EU-kramarna. De krafter som blåste den svenska valvinden åt höger får nu sina önskningar uppfyllda med blågröna eller blåsvarta kombinationer i många kommuner och snart även i staten och därmed ett skydd mot ens en liten gnutta folkhemspolitik. Istället fortsatta skattesänkningar och -subventioner för de rika, fortsatta utförsäljningar och privatiseringar, högre avgifter på el och tele, försämrade lagar på arbetsmarknaden, mm. För att inte tala om bostadspolitiken och det urholkade pensionssystemet. Och vården!
      Det spektakel som nu pågår är, liksom hela valrörelsen, en cover-up för att så snyggt som möjligt dölja den fortsatta utsugningen, berikandet av de redan rika och – kanske värst av allt – stödet till och upprustningen inför deltagandet i fortsatta och nya krig. Därför mycket tal om – mot – krigens offer, en snedvriden rapportering om de mest utsatta människorna inom landet, ett knäböjande inför dem som tar för sig, mer och mer.
      Det är en skammens politik, kort sagt. (2018-11-14)

    Några artiklar om Kristerssons CV och en om Saudiaffären och de västliga ledarna:

  • Kajsa Ekis Ekman om adoptionerna
  • Dick Sundevall om Kristersson
  • Svenska Dagbladet om Kristerssons härjningar i Strängnäs (bakom betalvägg)
  • Norske Pål Steigan om Saudiaffären






    Bilder från morgonpromenaden: Höstlöv och doftticka?
    När vi går stigen fram i skogen här på skärgårdsön reagerar vi på en sötaktig doft: kumarin, så luktar hässle- och myskbrodden och några andra växter, i synnerhet när de torkar. Vi letar bland träden och buskarna i det lilla kärret intill stigen och efter en stund hittar vi doftkällan, en liten, liten svamp på en sälg. Här har vi äntligen dofttickan, säger vi, vi har känt den här doften några gånger tidigare vid den här årstiden men inte lyckats lokalisera upphovet till den. MEN, det är bara det att svampen vi ser är väldigt liten och den ska bara finnas norrut i landet! Dock finns på Artportalen två fynd från Stockholms län de senaste åtta åren; kanske är detta det tredje fyndet?! (2018-11-11)


    Doftticka?










    Lycka.
    Lycka kan också vara att gå en vandring i de ibland svårorienterade – och kuperade -- skogarna i södra Vallentuna och konstatera att man fortfarande hittar, och orkar! Trots att de stigar och gamla körvägar som ännu fanns kvar när jag började gå här för 35 år sedan nu mestadels är bortraderade av det moderna skogsbruket. Visserligen har det kommit till nya skogsbilvägar men däremellan är det mycket grandjungel som ska forceras. Idag letade jag mig fram till berget dit vi gick i skymningen för många år sedan för att lyssna efter ugglor, på den tiden kunde man höra både sparvuggla och pärluggla – om man hade tur, och det hade man sällan. Ugglor är knepiga. Idag finns det knappast några pärlugglor alls i de här skogarna, kanske är mården orsaken. Nu hade man dessutom huggit bort den skog där det tidigare fanns tjäder, men i vår kanske trädlärkan sjunger över hygget, det är en härlig fågel, så det får väl bli en liten tröst. Skogen förändras hela tiden, många gånger till det sämre, men lika förbannat går man där, skogen suger, som man säger nu för tiden. Även en dag som denna när diset ligger tungt och blött över marken, eller kanske just därför: fotografen får en del gratis när dimman hjälper till att skapa djup i bilden! (2018-11-08)





    Okända platser 2/17: Vändplanen.


    Okända platser 16: Skotarvägen.







    Okända platser 16: Skotarvägen. (2018-11-08)

    Läs mer om min serie "Okända platser" HÄR!






    Självskadebeteende, var ordet.
    Författaren Kjell Eriksson, som bor i Brasilien men just nu sitter i Lissabon och skriver på nästa roman, kommenterar på Facebook det brasilianska presidentvalet. Den högerextreme kandidaten Bolsonaro ser ut att vinna tack vare att även många "vanliga" brasilianare kommer att rösta på honom. Kjell Eriksson skriver:
      "Brasilien behöver naturligtvis ingen fascist till president. Brasilien behöver kamp mot fattigdom, korruption, våld och droger.
      Trots det kommer många brassar, i ett slags självskadebeteende, rentav dödslängtan, att lägga sina röster på Bolsonaro."

      "Självskadebeteende", var ordet. Kan man inte säga detsamma om Sverige och svenskarna? Visst, vi är två olika länder, det är på många sätt och än så länge värre i Brasilien än hos oss, men ändå: Varför röstade det svenska folket fram en så gedigen högermajoritet i höstens val, och t.o.m. förstärkte den jämfört med 2014? Enligt det traditionella blocktänkandet har högern nu 60 procent, men det är i underkant. Dessutom tillkommer nämligen att det är en stark höger som styr i socialdemokraterna och även miljöpartiet har rensat ut mycket av den vänster som fanns där tidigare. Detta är vad vi röstade fram och det som kommer att styra riksdagen de kommande fyra åren, oavsett vilken bokstavskombination som till slut bildar regering. Verkar det för övrigt inte som att den del av borgerligheten har fått litet byxångest när de nu ser hur deras, och deras kampanjmakares, de som blåste valvinden, sätt att driva valrörelsen har lett till att monstren på högersidan stärkt sin ställning? Jag har skrivit tidigare om socialdemokraterna, att deras höger är rätt nöjda med valutgången därför att de nu kan begrava vänsterkraven om välfärdsreformer. Att partiet, vilket bl.a. Daniel Suhonen varnar för, därigenom kan gå samma öde till mötes som exempelvis de tyska socialdemokraterna, är en underordnad fråga; själva kan de ju alltid fixa ett välbetalt jobb i någon lobbyfirma. Det blir alltså inte något nytt pensionssystem, det blir inte ens ett återställande av det högkostnadsskydd i tandvården som togs bort i en av de tidigare krispaketen, det blir ingen social bostadspolitik, tvärtom, utförsäljningarna fortsätter och snart ska vi återigen rädda bankerna när deras huvudlösa utlåníngar hotar att ruinera dem, det blir inga förbättringar inom vården, vi vanliga får vänta ihjäl oss medan de själva har sina privata lösningar, osv, osv. Pengarna ska istället gå till de rika, till Wallenbergarna och skiktet kring dem; ROT-avdrag istället för bostadsbidrag.
      Men bakom skenfäktingarna hos talmannen formar sig vad som måste kallas för Krigspartiet, som inte bara ska ha de pengar som borde gå till tandvårdsförsäkringen och äldrevården utan dessutom hotar landets säkerhet. I tysthet fortgår och förstärks uppslutningen bakom USA och alla deras krig. Deras militärfordon rullar nu på våra vägar och deras flygplan använder luftrummet och riksdagen är på väg att besluta om fortsatt deltagande i Afghanistankriget – alla partier, utom möjligen (v), är för. Dessutom deltar vi i krigen mot Syrien, Iran, Kuba, Ryssland, osv. Och nu lanserar DN med hjälp av de okunniga, lata och stressade journalisterna på Sveriges radio en ny ubåtshistoria, så käckt att den, ubåten alltså, råkade dyka upp vid Lidingö bara 500 meter från den ryske ambassadörens bostad! Den som fortfarande tror på dessa rövarhistorier bör ägna några timmar åt att läsa Mattias Göranssons "Björnen kommer!" där han grundligt går igenom allt tidigare hittapå. Sverige behöver i dessa oroliga tider ett starkt FÖRSVAR baserat på en alliansfri säkerhetspolitik – och inte den NATO-anslutande amerikanska legotrupp vi har idag. Men för att det ska vara värt och möjligt att bygga upp ett starkt försvar måste de charlataner som idag styr säkerhets- (Peter Hultqvist! Allan Widman!) och försvarspolitiken (Micael Bygdén!) bytas ut; annars är det meningslöst.
      Detta på tal om självskadebeteende!

    PS. Kanske ska jag tillägga att Sverige även deltar i Saudiarabiens och USA:s krig mot Jemen? Det har varit tyst från svenska politiker om Jemenkriget, vilket inte är så konstigt eftersom man hela tiden tar rygg på USA och dess bundsförvanter och gärna vill vara med och dela på krigsbytena. Men det har inte heller hörts så mycket från dem om Kashoggimordet och våra svenska journalister ställer inte heller några frågor till dem; det gör man bara om det gäller Ryssland och vad de har och inte har gjort.
      Idag skriver vänsterpartiets ledamot i EU-parlamentet, Malin Björk, i SvD om den omröstning som nyligen hölls i parlamentet om Jemen. Resolutionen uttalade sig emot kriget och uppmanade "samtliga EU-medlemsstater att avstå från att sälja vapen och alla typer av militär utrustning till Saudiarabien". EU-parlamentarikerna från S, MP, V, Fi, L och C röstade ja till resolutionen. Det gjorde även Anna Maria Corazza Bildt från moderaterna – men inte de två övriga från samma parti, Gunnar Hökmark och Christopher Fjellner, liksom inte heller deras två kamrater från Sverigedemokraterna. Även om flertalet svenska ledamöter röstade, enligt min mening, rätt, så har de, vilket Malin Björk påpekar, nogsamt undvikit att följa upp resolutionen på hemmaplan!

    Malin Björks debattinlägg i SvD om Jemen (2018-10-26)






    Bilder från Sörmland: Månsken, dimma och höga ISO-tal vid Stället med utsikten som man inte kan se sig mätt på. (2018-10-24)






    SvT visade häromkvällen en sevärd svensk-amerikansk film, Bluebird . Jag skrev om den när den visades på biograferna, artikeln finns HÄR!. Visas på Play till den 18 november. (2018-10-23)






    Vem ska straffa Trump, Obama och Bush?
    Konflikt sände i lördags ett program under rubriken "Vem ska straffa Assad". Det finns all anledning att diskutera Internationella brottmålsdomstolen i Haag, ICC, men det sätt som Ivar Ekman väljer att göra det är grovt vinklat – och fegt. I programmet nämns att stormakterna inte har anslutit sig till ICC och att i synnerhet USA inte accepterar dess verksamhet; de vill uttryckligen låta det "självdö", som de säger i programmet. Sedan domstolen öppnades i mars 2003 har exempelvis krigen i Afghanistan, Irak, Libyen, Palestina och Syrien genomförts under USA:s och Israels ledning, och i samtliga fall har grova folkrättsbrott begåtts och begås fortfarande. Och dessutom brott av en helt annan kaliber än de Hafez al Assad eventuellt har gjort sig skyldig till. I programmet intervjuas en syrisk man som säger sig ha blivit torterad i den syriska regeringens fängelser liksom "tusentals andra" och det finns även andra liknande vittnesmål. Dessa ska naturligtvis utredas tillsammans med alla andra misstänkta brott som begåtts under kriget, och varför inte i ICC.
      Men – om man nu har något sinne för proportioner för folkrättsbrott och för mänskligt lidande borde rubriken och innehållet i programmet formuleras "Vem ska straffa Trump, Obama och Bush". Men det vågar inte Ekman och Konfliktredaktionen, om inte annat så ser överrockarna på SR till den saken. De nämner för övrigt inte ens de brott som terrorgrupperna har begått – och vilka dessa själva har skrutit med på Youtube. Nu blir programmet istället ännu ett inslag í den USA-propaganda som ska berättiga deras krig mot Syrien och fortsättningen på det. Just nu har den lagliga och av FN godkända syriska regeringen under ledning av Hafez al Assad återtagit många av de områden som de olika "islamistiska" terrorgrupperna lagt under sig med stöd at USA, Turkiet och oljediktaturerna – och Sverige – och återuppbyggnaden av landet har inletts och flyktingarna har börjar återvända. Men USA kan inte acceptera detta, deras folk har visserligen förstört mycket av Syrien, med de har inte uppnått den fullständiga ödeläggelsen och den totala kontroll som de eftersträvar och därför kommer de med alla medel att se till att kriget fortsätter. Och för att kunna genomföra detta krävs en opinion som accepterar det; Ivar Ekman och hans redaktion är nyttiga idioter som drar sitt strå till den stacken.
      Det är skändligt.

    Läs mer om Syrien på Syriensolidaritets facebook-sida!(2018-10-15)






    Bilder från Gula veckan, de dagar som lövträden brinner i gult -- och en och annan protesterar i rött! (2018-10-12)









    Bilder från morgonpromenaden: Dimman. (2018-10-02)






    Äldre inlägg