Artiklar om Posten - 1




  • Fortsättning på registret - Artiklar om Posten och postpolitiken - 2





    Tyst i klassen!

    De extrema politiska besluten om avreglering av postmarkanden och bolagisering av Posten är den grundläggande orsaken till de stora problem som Posten brottas med idag.
    Ulf Dahlsten är medansvarig till dessa beslut. Så här uttalade han sig i De fyra stegen - En bok om Postens förändring (utgiven av Posten 1994):

    "Som statssekreterare i Kommunikationsdepartementet förde jag efter samråd med Bertil Zachrisson 1987 fram förslaget om att avreglera posten. Resultatet blev Post- och teleutredningen...Under min statssekreterartid arbetade jag med att hitta former för att kunna förändra affärsverken ... Det visade sig vara hopplöst att utveckla affärsverksformen ... Det var betydligt enklare att utgå ifrån aktiebolaget, den enhet som var byggd på marknaden..."

    En andra viktig orsak till våra problem är systemskiftet i brevbäringen och det nya brevnätet. Det sätt som båda dessa stora förändringar genomförts är en skandal - som hårt drabbat både anställda och kunder. I detta fall bär Ulf Dahlsten - som högste chef - huvudansvaret.

    Vi har yttrandefrihet i det här landet och framför allt kunderna, men också vi som är anställda och fackligt förtroendevalda har använt oss av denna rättighet och kritiserat de politiskt ansvariga och postledningen.

    Vid nyår tas ett tredje steg. Antalet antalet minskas på ett sätt som - om man vågar fullfölja uppsägningarna - bl a kommer att leda till nya problem i brevnätet, nu när det äntligen börjar fungera igen.

    Ulf Dahlsten är inte dummare än att han begriper att de hårdhänta förändringar som återigen står för dörren kommer att leda till ny kritik. Det är insikten om detta - och ansträngningarna att sopa igen spåren efter tidigare misstag - som får honom att i Nyhetsposten i hotfulla ordalag uppmana oss som är fackligt engagerade att hålla käften!
    Men vi tänker inte tiga. Vi kommer att fortsätta med att i första hand kritisera de politiskt ansvariga - och medansvariga - för att de skapar villkor som gör det omöjligt för posten att i längden upprätthålla en daglig och rikstäckande god postservice - under anständiga villkor för oss som ska utföra den. Men vi tar oss också friheten att kritisera dem inom Posten som förvärrar situtionen - för företaget, kunderna och oss anställda - genom dåligt tänkta, slarvigt planerade och illa genomförda förändringar.
    Allt i syfte att uppnå det som är Postens mål: nöjda kunder, personal som trivs och tillräcklig lönsamhet!

    (Insändare till Nyhetsposten dec 1996, som svar på Ulf Dahlstens angrepp på fackliga företrädare som uttalat sig i massmedia om Posten)





    Posten sänker priserna och vi får betala notan

    Den 10 oktober beslutade Postens styrelse att sänka priset för massbrev på de 20 största orterna, som delas in i tre priszoner. Allra billigast blir det i Stockholm-Göteborg-Malmö-Uppsala. Sammanlagt beräknas prissänkningen kosta Posten ca 1-1,5 miljarder i tappade intäkter.
    Man kan med detta beslut konstatera att syftet med City Mail - som kan sägas personifiera avregleringspolitiken - är på väg att uppnås. City Mail har i sig aldrig varit någon bra affärsidé, annat än för några enstaka lycksökare eller skojare. Men City Mail har hållits under armarna av storkapitalet och deras politiker, därför att bolaget varit en nödvändig pusselbit i strävandena att sänka portokostnaderna för storföretagen - på vår bekostnad. Det är vi som arbetar i Posten (och City Mail med för den delen) och folket i övrigt som får betala kalaset; vi genom våra kraftigt försämrade arbets- och anställningsvillkor, folk i allmänhet genom de höjda skatter som i förlängningen kommer att få betala en del av postservicen (och här menar jag verkligen folk i allmänhet och inte de rika, som dels tjänar pengar på aktierna i de bolag som gynnas av dessa prissänkningar, dels betalar mycket mindre i skatt än vad vi gör).
    Situationen är allvarlig eftersom det som sagt blir vi som kommer att få ta de hårdaste smällarna när de förlorade miljarderna ska tas igen. Terminalklubbsstyrelsen har därför valt att ägna mycket utrymme i det här numret av Facktuellt åt frågan om postpolitiken och Postens framtid.

    (Facktuellt 5/1996)